Tidigare kapitel 19
- Kan inte mer än säga desamma Lexy! Efter ett tag så hade vi båda somnat.
Tidigt nästa morgon så knackade någon på dörren. Lexy sov fortfarande så det fick bli jag som skulle öppna dörren. Jag kollade på klockan och den var 07:05. Varför så tidigt på morgonen för? Jag gäspade samtidigt som jag öppnade dörren och där stod dem.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1:Lexys Outfit Bild 2:The boys Bild 3:Frukost Bild 4:Emmas Outfit

Helt plötsligt drog Christine in mig i en kram. Christine är Lexys mamma, hon ser väldigt ung ut för sin ålder och bakom Christine står Göran med två brickor som var fyllda med mat.
- God morgon på dig vännen! Jag stod där som ett fån och visste inte vad jag skulle göra.
- God morgon på er med! Sa jag artigt. Även om jag var riktigt trött så försökte jag att le hela tiden.
- Du måste vara Emma! Sa Göran medans han la ner brickorna på skrivbordet och jag nickade till svars.
- Vi har hört så mycket om dig på så kort tid. Vi hörde också att du behöver stanna här ett tag och det är helt ok! Du får stanna hur länge du vill!
Glädjen spred sig i hela kroppen och jag kunde inte låta bli att ge dem båda en kram.
- Tack så hemskt mycket! Jag kramade om båda två samtidigt och det blev som en grupp kram. Lexy vaknade till och hon sken upp i ett leende när hon såg att sina föräldrar kramade om mig, hon märkte också att brickorna med mat låg på skrivbordet vilket gjorde henne gladare. 
- Vi gjorde lite frukost åt er. Sa Christine medans hon tittade på Lexy.
Lexy klev upp från sängen och slängde sig in i kramen, alla började att skratta.
- Gruuuuupp Kraaaaaam!! Skrek Göran och alla började att krama om varandra hårdare. Vilken härlig familj! Efter ett tag så gick dem ut från rummet och klockan hade blivit 08:00. Jag och Lexy var väldigt pigga, lite för pigga efter så lite sömn. Det slog mig att vi skulle träffa killarna idag, jag var väldigt nyfiken på hur dem skulle se ut och hur dem är som personer, är lite närvös för den delen med.
- Vilken tid ska vi träffa killarna? Sa jag med en förväntansfull röst.
- haha någon ser fram emot att få träffa dem! Lexy skrattade medans jag satt där och rodnade. Visst, jag kanske ville träffa dem men ändå… Vem vet, jag och någon utav dem killarna kanske blir lite mer än bara kompisar längre fram, man kan alltid hoppas. Haha nej Emma… Kärleken kommer, det tar sin lilla tid bara.
- Jag har pratat med Liam och han tycker att vi kunde träffas tidigare. Dem ville göra något speciellt och vi skulle tydligen med… Äh jag vet inte, dem har planerat hela dagen i alla fall och vi ska träffa dem 11:00. Vilket är snart.
Jag tittade på klockan, vi hade tid på oss. Det var fint väder ute redan nu så Lexy tog på sig sina jeans shorts och ett vitt tub linne med ett par solglasögon till. Själv så tog jag på mig mina jeans shorts och ett gult linne som hade numret 43 på. Vi åt upp våran frukost och så började lexy att sminka sig, jag orkade inte med att sminka mig så mycket så jag drog bara några snabba drag med maskaran, spegeln var bara några meter bort och när jag såg mig själv så blev jag riktigt nöjd med hur jag såg ut. Naturligt, vilket jag gillar. Jag hade täckt för alla mina blåmärken. Jag lyfte upp linnet och tittade på såret som var format som ett X. Det kommer aldrig att försvinna, gud vad fult. Jag vände min blick mot Lexy som hade tagit på sin sina vita converse, hon var klar och hon såg riktigt fin ut. Jag drog på mig mina vita converse och så satte vi oss ner vid hennes säng och började äta våran frukost. Klockan hade hunnit att bli 09:30 och vi var färdiga. Vi hade absolut ingenting att göra, lexy ställde sig upp och så satte hon på radion, låten som började att spelas kände vi båda väll igen. Candy Shop by 50 Cent! Båda av oss dansade runt och sjöng med, förvånande så kunde Lexy hela låten utan till. Efter några låtar så började en man att prata, han pratade om att vinna några biljeter till Justin Biebers konsert sen så bytte han ämne till självaste one direction.
- Jag förstår mig inte på alla tjejer som blir helt galna när dem ser killarna… det är ju helt.. galet haha! Sa radio gubben och både jag och Lexy började att skratta.
- Jag håller med honom Lexy! Fast då pratar jag om alla tjejer i skolan..
- Jag vet Emma… men var bara dig själv så kommer allt att bli bra.
Va? Vad då var mig själv.. är jag inte de nu? Jag förstår inte vad hon menar med det. Ibland så säger hon saker som inte tillhör i ämnet.

Klockan närmade sig 11 och vi var på plats, vid en park som låg precis vid en sjö. Lexy sa om något att killarna ville bli ostörda vilket inte kändes så bra eftersom vi kommer att vara dem ända personerna som är här vid parken och dem kanske kan göra något mot oss. Varför är jag en sådan fegis? Lexy såg att jag var närvös.
- Dem bits inte Emma.. Du kommer att gilla dem!
- You never know… Lexy himlade med ögonen och så drog hon med mig mot en bänk. Vi satt säkert där i 10 minuter innan jag fick nog.
- Jag kan inte sitta sill längre, sätt på en bra låt! Lexy skrattade åt mig men hon gjorde som jag sa. Hon tog upp sin mobil och tryckte sedan på play och låten Part of me av Katy Perry sates på och jag började sjunga med.
’’Days like this I want to drive away, Pack my bags and watch your shadow fade, You chewed me up and spit me out, Like I was poison in your mouth, You took my light, you drained me down, That was then and this is now, Now look at me…’’ Sen när refrängen kom så tog jag i och så började jag att dansa runt.
’’This is the part of me that you're never gonna ever take away from me, no 
This is the part of me that you're never gonna ever take away from me, no 
Throw your sticks and stones, Throw your bombs and your blows, But you're not gonna break my soul, This is the part of me that you're never gonna ever take away from me, no…’’

Jag har haft ryggen mot Lexy hela tiden, jag hade gått in i en annan värld det var som att jag hade gjort en egen musik video i mitt huvud. Några personer började applådera och jag blev helt stel, säg inte nu att jag har sjungit inför andra personer när det var menat att bara lexy skulle höra. Någon hoppade på mig bakifrån och mitt hjärta slog i 150. Tanken som kom upp var att någon skulle göra samma sak som vaktmästaren hade gjort tidigare mot mig men när jag möttes Lexys blick så pustade jag ut. 
- OMG!! Du kan inte bara dansa du kan även.. SJUNGAAAAAA!!! Lexy var väldigt hyperaktiv och skratt hördes i bakgrunden. 
- Lexy…flytta…på…dig! Lexy ställde sig upp, Liam kom bakom henne och han omfamnade henne i en kram. 
- Hey Emma! Do you have a nice view down there? 
- Actually i was looking for the stars but… i forgot it’s still sunny outside. Killarna som kom närmre började att skratta igen. Ok, Lexy hade rätt! Alla såg riktigt snygga ut! Killen med de mörka håret var… det finns inga ord för det! Även killen med den mörkblå tröjan. Helt plötslig så fick jag syn på en blond kille, Niall! Jag sken upp i ett leende.

- Niall!
- Emma! Jag ställde mig upp och så små sprang jag fram till honom och gav honom en kram. Visst, vi kanske hade träffats en gång men man kan ge honom en kram för det? Jag var fortfarande i Nialls armar och så märkte jag att en kille med brunt lockigt hår och med vackra gröna ögon stod bakom Niall och kollade rakt in i mina ögon.
- Harry?
- Hey Emma! Niall släppte taget om mig och Harry stäckte ut sina armar. Jag gav honom en kram och lukten från honom var helt underbar. Haha vafan Emma, kommer du snart att plocka loppor från hans hår som babianerna gör? Jag började skratta och dem andra kollade konstigt på mig. Åh Emma varför ska du börja tänka på barnsliga saken nu för?
- Anyway… sa lexy och så avbröt Liam henne
- Guys, This is Lexy and her friend.. han skulle precis säga mitt namn innan Harry avbröt honom
- Emma! Sa han glatt och blinkade med ena ögat.
- Ooh Harry, stop it! I will get jealous if you keep flirting with other girls like that!
- Sorry Bo Bear! Harry gjorde en ledsen min mot killen i mörkblå tröja och alla andra började skratta.
- Ok, just for this time! Han hoppade på harry och båda två ramlade ner på marken.
- Louis, Stop it! Control your self!!
- Oh hun, it’s hard when all of your curls are soo curly!! Vad är det för fel på dem? Haha. Dem ställde sig upp och kollade på mig. Den andra killen.. eh Louis? Jag är riktigt dålig att komma ihåg namn men i alla fall han kom närmre mig och så började han att lukta på mitt hår. Efter ett litet tag så lyfte han några slingor och tillslut så han
- You also have curly hair! Oh young padawan, let me see! Han fortsatte att hålla på med mitt hår och babian tanken kom upp igen.
- You're clear from fleas! Sa han och då brast jag ut i skratt vilket lexy också gjorde. När vi hade lugnat ner oss så fick jag tillslut fram
- But guys, what’s your name? Lexy kollade förvånat på mig.
- Emma, vet du inte det?
- Inte dem två, Jag vet att han är Harry och han är Liam och den blonda är Niall.. och han måste vara Louis? Harry sa det tidigare.
- Ja och det här är Zayn sa Lexy och pekade på killen med det mörka håret.
- Emma… Vet du ens vilka dem är?
Jag fattade inte vad hon menade med det… Hon tog sin hand och slog till den i ansiktet.
- Jag trodde du visste men jag hade fel. Emma… Detta är One Direction. Jag tittade på Harry som såg lite orolig ut. Nu blev det väldigt pinsamt, rodnaden spred sig och dem märkte det.
- Why du you blush? Sa Louis
- Because i didn’t know that you guys are one direction and i feel pretty… late ..
Dem började att skratta och killarna kom närmre mig och de gjorde så att jag hamnade i mitten av gruppkramen. Efter ett tag så började vi att gå mot sjön. Killarna hade med sig badkläder och alla hoppade i förutom jag och Lexy. Så duktiga som vi är så hade vi glömt bikinis. Jag och Lexy diskuterade om killarna och varför jag inte viste vilka det var o.s.v. Men nu så hade allting fallit på plats. Varför Lexy sa att jag skulle vara mig själv och att de är mycket snyggare i verkligheten och varför hon sa att jag undrade säkert varför hon och liam gick ut. Smart Emma, Jag känner mig så dum!

Harry tittade upp då och då mot mig och jag viste inte hur jag skulle ta det. När killarna hade kommit upp från sjön så viskade de om något. Alla fem ställde sig framför mig och Lexy. Dem log sådär konstigt eller rättare sagt busigt.
- If you guys will lift us up and then throw us in the water… i will seriously kill you. Sa jag och log mot dem. Dem suckade och så satte dem sig ner på marken. Liam satt bredvid Lexy och han försökte att krama om henne men hon protesterade hela tiden på grund av att han var blöt. Harry däremot satt framför mig och han var riktigt blyg, han var inte samma gosiga Harry när vi var själva vid sjön. Han kollade på mig och Louis puttade till honom så att han vakande till liv. Harry kröp sig fram och satte sig bredvid mig.
- So what are we gonna to do? Sa jag och harry svara
- well, that’s a suprise och så tog han tag om min hand.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 20 då! :) Detta var ett långt kapitel så nu vill jag ha några kommentarer! Vad tycker ni? :) 

Tidigare kapitel 18
- Det kan omöjligt ta 1 timma för dig att gå till Mc och beställa för att sen komma tillbaka hit..
- Jag gick och hämtade lite saker från husvagnen sa jag tyst. Lexy hade tagit ut alla sker ur påsen och så höll hon upp laptoppen.
- Hur kommer det sig att du har MIN förvunna laptop? Sa Lexy irriterat
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lexy såg chockad ut vilket inte är så konstigt, det hade jag också varit. Skulle hon verkligen tro mig om jag berättar att jag helt plötsligt hittade den hemma hos mig, att den bara dök upp sådär? Det låter dumt men sanningen måste fram.
- Jag kom hem en dag och så märkte jag att det fanns en laptop. När jag såg bilderna på dig och din familj så antog jag att pappa måste ha stulit den eller något.
- Jag var ute en kväll och så glömde jag att låsa dörren vilket var riktigt klantigt gjort av mig… När jag kom hem igen så var datorn borta plus några ägodelar.. I datan så fanns allt.. Adressen hem, olika mobil nummer m.m… dagen efter så förvann Felicia…
Lexy satte sig ner på sängen och hon såg helt borta ut. Några tårar började rinna ner från hennes kinder. Jag satte mig bredvid henne och jag kramade om henne. Att trösta människor kanske inte var min bästa sida men jag försöker i alla fall. Jag kramade om henne ett tag tills hennes mobil plingade till. Lexy reagerade inte så jag vände blicken mot bordet som hennes mobil låg på. Det var ett sms från Liam.
- Liam har smsat dig igen.
Jag gav henne mobilen och hennes läppar formades till ett litet leende.
- Är det killen som du var med tidigare idag? Sa jag medans jag strök över mina händer igenom hennes vackra blonda hår.
- Ja och du kanske undrar varför jag just var med Liam från… Jag avbröt innan hon han säga något mer
- Nej nej, det gör jag inte. Varför ska jag bry mig om vem hon är med? Det är hennes privata liv, hon får vara med vem hon vill. Jag tänker inte lägga mig i förutom om hon träffar på en idiot, då jävlar.
- I alla fall… han skrev att han och killarna ville bjuda oss på en hemma kväll hos dem imorgon, vad tycker du? Hennes leende sa allt, man märkte på henne att hon verkligen ville gå dit. Dem kommer vara mer än två killar i alla fall, det gillar vi eller tänk om någonting händer… Emma, sluta! Det är bara killar…
- Vad säger du Emma, skulle du vilja träffa killarna?
- Vad har du träffat dem innan?
- Ja eller inte… eller jag tror det. Hon började små skratta för sig själv.
- Är dem snälla? Du vet vad jag menar med det… Jag är lite osäker när jag är med killar efter allt som har hänt och så.. Fast nu när jag tänker på det så hade jag inga problem att umgås med Harry. Lexy började att skratta, varför vet jag inte men jag kände mig dum.
- Dem är helt underbara! Plus alla ser riktigt bra ut! Hon knuffade till mig på axel när hon sa det med att dem såg bra ut…
- Ok då, varför inte?
- Du kommer att älska dem Emma! Killarna är mycket snyggare i verkligheten än vad dem är i videorna. Jag fattade inte vad hon menade med det… vadå videorna? Vad snackar hon om egentligen.. Lexy skickade ett sms till Liam för att bekräfta att vi kommer imorgon. Man märkte på henne att det var något mellan dem.
- Så, har ni två något på gång?
- Jag vet inte.. Vi är vänner, än så länge men det är något med honom som är väldigt speciellt. Man kan säga att jag små gillar honom.
yeah right, små gillar. Det lyser om henne varje gång hon får ett nytt sms från Liam. Lexy håller fortfarande på med mobilen medans hon pratar med mig. Hennes leende blev bara större och större för varje gång hon fick ett nytt sms.. vafan får hon inte kramp snart eller? Haha, jag små skrattade för mig själv och lexy hängde på. Man såg på långa vägar att hon gillar honom. De såg riktigt söta ut tillsammas måste jag erkänna. Lexy vände sin blick upp mot mig och hon gav mig ett konstigt leende, ni vet ett sånt leende som kompisar ger en när dem är nyfikna.
- Vad?
- En liten fågel har viskat i mitt öra att du har också träffat en kille. Hon höjde sina ögonbryn och kollade noggrant på mig innan vi båda brast ut i skratt. Jag känner hur rodnaden sprider sig i hela kroppen, faktum är att jag har ju det men jag såg oss mer som kompisar… än så länge i alla fall..
- Nå? Hon puttade på mig så att jag ramlade ner från sängen. Hon satta sig över mig och hon började kittla mig, lexy slutade inte förrän jag sa
- JAJAJA! OK, ja det har jag!! Sluta!
- Never underestimate my powers! Båda av oss började skratta.
- Nåååå? Lexy ville få lite mer information men jag orkade inte prata om det.
- Jag ser oss mer som kompisar..
- mhmmmm.. yeah right!
- Jag lovar! Hon tittade på mig med en menande blick.
- Men du gillar honom va? sa lexy medans hon var på väg att ställa sig upp.
- Som en kompis ja. Hon himlade med ögonen och så tog hon tag om sin mobil igen för att fortsätta smsa med liam.

Klockan var snart tre på morgonen och efter texterna på den sista filmen hade precis börjat. Jag och Lexy delade säng vilket inte var något problem för man kan ligga fem personer i denna sängen. Vi låg och pratade med varandra tills klockan var kvart över fyra på morgonen. Jag hade fått lätta ut på mitt hjärta och det hade Lexy också fått göra. Lexy hade också en svår uppväxt. Hennes pappa hade lämnat dem när lexy bara var nio år gammal och hennes mammas sida av släkten hade slutat att prata med dem på grund av att hennes mamma hade gjort något men vad fick lexy aldrig veta. Hennes liv är mycket bättre nu i alla fall när Göran som är hennes låsas pappa har kommit in i bilden, han har gjort riktigt mycket för dem. När vi hade pratat klart så fick jag en kram av henne.
- Emma du är världens bästa! Tack för att jag fick prata ut.
- Kan inte mer än säga desamma Lexy! Efter ett tag så hade vi båda somnat.
Tidigt nästa morgon så knackade någon på dörren. Lexy sov fortfarande så det fick bli jag som skulle öppna dörren. Jag kollade på klockan och den var 07:05. Varför så tidigt på morgonen för? Jag gäspade samtidigt som jag öppnade dörren och där stod dem.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 19 people!! Vad tycker ni? :) Vad kommer att hända? :)

Tidigare kapitel 17
When i got all of these hamburgers i got into a girl. She fell on the ground and it sounded bad. Why Niall? Why can’t you go straight and DON’T hit another person? Why? …
- Auch…
- Oh, I’m So so sorry!
’ It’s ok! I helped her up and i started to think about what Harry told me before…
- Wait, is your name Emma?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Emmas perspektiv
Nu hade vi kollat klart på alla romantiska filmer men precis som det var så kurrade Lexys mage till och vi båda började att skratta.
- Someone is hungry.. sa jag och knuffade lite lätt på hennes axel
- Ja… som alltid! Herregud vad jag är sugen på McDonalds men jag är för lat för att resa på mig… Ska vi beställa pizza istället?
Nu när jag tänkte efter så var det 3 år sen jag åt något från McDonalds. Jag ställde mig upp och tog på mig mina vita converse. Det är sent plus att det regnar ute men jag hade inte orken att bry mig hur jag såg ut, folket får leva med det.
- Vart ska du? frågade Lexy förvånat.
- Till Mc, det var 3 år sen sist. Jag kan gå själv behöver tänka lite. Vad vill du ha förnågot?
- Jag kan inte låta dig gå själv, det är du helt medveten om va?
- Jag vill gå själv, som jag sa innan jag behöver tänka. Jag har min mobil med mig…
Vilket var en lögn, Jag hade glömt mobilen i husvagnen. Lexy kollar fundersamt på mig.
- Ok, ring så fårt det är något ok!? Jag nickade till svars bara för att jag inte orkade med en längre diskussion.
- En Big Mac meny tack.. Jag skulle precis gå ut genom dörren innan lexy öppnade sin mun igen
- Om du inte är tillbaka inom 1 timma så ringer jag polisen och här, ta dem här 200 kr. 2 stycken Big Mac menyer kostar 75 kr så det borde räka. Jag tog pengarna och så började jag gå mot Mc. Hon kanske tog i lite med att hon skulle ringa polisen men hon bryr sig om mig vilket är skönt.

På vägen till Mc så gick jag förbi husvagnen, vågade jag att gå in för att hämta min mobil och kanske några kläder? Tänk om vaktmästaren är kvar eller om pappa är hemma. Det var mörkt och det fanns inga lyktstolpar som lös upp den lila stigen som gick till husvagnen. Jag är i bara shorts och ett linne vilket var kalt fast jag får skylla mig själv. Vinden blåste igenom mitt hår och jag fick gåshud. Detta kanske inte var en bra idé i alla fall men jag var bara några meter ifrån husvagnen nu. Hela min kropp skakade och något säger mig att jag måste in och hämta min mobil… Antagligen för att jag inte hade svarat på Harrys sms. När jag stod framför dörren så fick jag Flashbacks. Hur många gånger som pappa har misshandlat mig, hur många gånger jag inte har fått någon mat, hur många gånger som pappa har kommit hem berusad med andra kvinnor så jag var tvungen att sova under husvagnen, hur pappas ’’kompisar’’ har tafsat på mig och nästan har försökt att ta steget närmre men de lyckades dem aldrig med. Tårarna rann ner och jag kom tillbaka till verkligheten. Detta skulle vara den sisa gången som jag går in i denna husvagnen! Jag gick med raska steg in vilket inte var så bra ifall någon skulle vara där. Som tur var så var jag helt ensam än så länge. Jag hämtade min mobil och mobil laddaren sen såg jag laptopen. Jag tvekade ett tag tills jag hörde något utifrån. Fönstret som var bredvid mig var öppen så jag tog tag om laptopen och resten av sakerna och så hoppade jag ut igenom fönstret. Det fanns en plast påse som jag fick lägga allting i och så började jag att smyga därifrån.

Jag såg Mc och jag kände hur pressen steg. Undrar hur länge jag har varit borta? Tänk om Lexy har ringt polisen.. Jag skulle precis gå innan för dörrarna innan jag föll ner mot marken. Killen som hade råkat gå in i mig mumlade på något om att gå rakt… Han höll i sina 5 Mc påsar, haha är han så hungrig? Killen bad om ursäkt med det visade sig att han också pratade engelska.
- It’s ok! Sa jag medans han hjälpte mig upp på fötterna igen.
Jag blev chockad när han sa det
- Wait is your name Emma? Jag tittade fortfarande förvånat på honom. Hur kan han veta vad jag heter? Har jag träffat honom innan? Jag svarade lite tveksamt.
- Yeah…
- Oh my god, Harry Where right. Sure you’re beautiful! Sa han med en söt irländsk aksent.
Vänta va? Jag rodnade lite men vem var denna blåögd, blonda killen.. Roligt att Harry har pratat om mig till sina kompisar, gulligt.
- Who are you?
- Oh sorry, Im Niall, Niall Horan but maybe you know that already? Sa han samtidigt som han sträktefram sin hand. Jag började skratta och han kollade förvånat på mig.
- Yeah, you and Harry are best friends. He told me that, he also told me that you and I have somthing in common… Niall såg helt förvirrad ut nu.
- We both love food! Han började skratta vilket jag också gjorde.
- Are you going to eat all of that? Sa jag och han vände sin blick ner mot sina 5 Mc påsar.
- Haha no, all of the boys are hungry so.. I had to go and by them food.
- Oh ok but i have to go and order my food now but see you round Niall, bye.
- Bye Emma, I hope so!

Jag beställde 2 Big Mac menyer och det gick väldigt snabbt. Det var mörkare ute nu och jag små sprang mot Lexys hem. När jag kom innan för dörrarna så lät hon precis som en mamma.
- Det kan omöjligt ta 1 timma för dig att gå till Mc och beställa för att sen komma tillbaka hit..
- Jag gick och hämtade lite saker från husvagnen sa jag tyst. Lexy hade tagit ut alla saker ur påsen och så höll hon upp laptoppen.
- Hur kommer det sig att du har MIN förvunna laptop? Sa Lexy irriterat. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt! Internet är helt cp här nere som sagt och jag gör mitt bästa... Men här får ni kapitel 18! Kanske inte den bästa men vad tycker ni? :) Kommentera!

Tidigare kapitel 16
- Or maybe she doesn’t want to see you anymore.
- Thank you Louis… Now I feel SO MUCH BETTER! Lou went down and after 10 min my phone vibrate. There was a little hope that It would be Emma but on the screen it stood Liam, he sended me a message and it stood
I know why Emma don’t answer… 
Wait, what? How could he know? 
----------------------------------------------------------------------------------------------------

Liams Perspektiv
We where just in front from her house. We had a great time, we talked through everything what happened and stuff like that. Then she said her name
- Emma?!
First i didn’t notice but when i saw her face it was exactly how harry had explained it except all of the blue marks and.. the blood. Her brow green eyes are so beautiful and her brown red hair. Now i understand why harry have her on this mind all the time. Louis called me earlier and he told me about how harry is worried about her.. I looked at Emma again and she had tears in her eyes, what happened to her? She had Harrys T-shirt on.. that’s explain why he only came home with his pants.. Emma where crying and i had to text harry. When i send the message Lexy came to me and she said she would text me later. I understand why so i said goodbye and some minutes later Harry called me.
- Hey Harry!
- Hey Liam, I wanted to ask you about the message you send me, how do you know?
I didn’t know what to say.. It would be really weird if i say that i saw her in front of lexys house with many blue marks and blood… It would sound really really weird and stupid. He would think that im a idiot or something.. Emma should tell it to him self.
- Harry you will know it sooner or later
- Come on Liam, you know i hate this.
- I know Harry.. But trust me. Harry sighed and i didn’t want him to be so.. Worried anymore so i had to say
- Her phone died…
- Why didn’t you tell me? And besides how did you know that..?
- You know Lexy i talked about?
- Yeah?
- Emma is her best friend, isn’t it cool? Haha harry started to laugh a little bit and that made me feel better.
- Oh nice! Maybe we can go on a double date sometime!
- Haha Harry.. Suddenly i heard scream.. I turned around and i saw this large group of girls, they where like more than 50 girls who where running to me.
- OH GOD!
- Fans? Said harry while he laughed
- Yes and if i don’t run like hell now I will never get a way from here, bye se you later! I hanged up and i started to run. The girls where running really fast besides Paul wasn’t here with me and if i know him right he would be mad at me because I haven't call him.

The hotel where just 100 meters away. Zayn and Niall saw me with the girls behind.
- Run Liam! Said both of them
- What do you guys think I’m doing!? Both of them where laughing. Zayn hold the door up so i could run inside. When Zayn and I where inside of the hotel doors we puffed out.
- Omg, that was close! Said Zayn and he where laughing at the same time.
- Wait! Where is Niall?! Zayn where still laughing but then he realize that he wasn’t here. The fans where outside and they tried to get in, poor Niall. What should we do? My phone vibrate and on the screen it stood Niall. It stood 
''That was very nice of you guys to lock me out with all of the fans! Lucky as me I ran away and they didn’t see me. I’m at McDonald’s now so are anyone hungry?''

Nialls perspektiv
Great! Zayn and Liam locked me out with all of the fans. They where coming closer and now it was my turn to run away. I saw McDonalds and my stomach rumbling. Its time to eat! I seended away a message to Liam and he awnserd really fast.
''Sorry Niall! We thought you where behind. Haha yes, everyone is hungry! 3 Big macs and 1 chiken wrap thanks.''   ''Yes sir!''
When i got all of these hamburgers i got into a girl. She fell on the ground and it sounded bad. Why Niall? Why can’t you go straight and DON’T hit another person? Why? …
- Auch…
- Oh, I’m So so sorry!
- It’s ok! I helped her up and i started to think about what harry told me before…
- Wait, is your name Emma?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 17 får ni nu! Alltså det var Liam som Lexy var med... hohohoo! Här får ni Liams och Naills perspektiv, vad tycker ni? :) 

Tidigare kapitel 15
Jag satte mig på sängen och var fortfarande chockad över hur snyggt det var. Hon gick iväg en stund men hon kom tillbaka meden hink med vatten och plåster m.m.
- Emma jag hoppas att du vet att du kan lite på mig till 100%. Du kan berätta allt till mig, jag lyssnar. Jag finns alltid här för dig!
- Jag vet, det är därför jag kom hit..
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lexys perspektiv
Denna tjejen är helt otrolig! Att hon har blivit misshandlad sen 3 år tillbaka utan att berätta för någon.. galet. Medans Emma satt och berättade för mig så satt jag och hjälpte henne med att tvätta av alla hennes sår. Märket på höftbenet kommer definitivt bli ett ärr, jag är helt chockad.. Har aldrig sätt så många blåmärken och sår förut, hela hennes kropp var tänkt med märken. Jag gjorde mitt bästa att hålla tårarna tillbaka, detta var riktigt hemskt! Att ens kunna göra detta mot en underbar människa eller ens göra det över huvud taget.. Det finns många idioter här i världen. Varför håller vi människor på med detta? Emma började berätta vad våran vaktmästare hade gjort mot henne. Hon pratade ganska tyst, lite för tyst som att hon ville att jag inte skulle höra det egentligen.. Jag blev helt stel i kroppen.. riktigt äcklad blev jag.
- HAN GJORDE VADÅ?
- Han kysste mig medans jag var medvetslöst… Han försökte till och med våldta mig men jag lyckades att komma undan.
Hörde jag rätt? Jag tittade på emma och jag såg hur hennes tårar blev allt mer och mer. Stackars liten och jag tyckte att jag har haft en dålig uppväxt och allt… Emma la sina händer framför ansiktet och hon mumlade på något som jag inte förstod. Hon stor grät och jag förstår henne tillslut så sa hon
- Lexy, jag vill inte gå tillbaka. Jag kan inte leva så här längre. Han kommer att döda mig tillslut det är jag helt säker på.
Vad ska jag göra? Jag gav henne en kram då slog det mig.
- Du kan alltid flytta in här hos mig?
Emma vände sin blick upp mot mig och man såg hur hennes läppar formades till ett leende.

Emmas perspektiv
Är detta verkligen sant? Sa lexy precis att jag kunde flytta hit?! Glädjen spred sig i hela kroppen. Jag kramade om henne hårt och hon besvarade kramen direkt.
- JA! Tusen gånger tack Lexy!!
- Vad gör man inte för sin bästa kompis?
Sa hon precis att jag var hennes bästa vän? Jag tittade på henne och hennes blåa ögon kollade in i mina. Jag började att gråta igen men denna gången så var det glädje tårar. Lexy torkade bort dem och så gick hon till sin garderob och hon gav mig ett par pyjamas shorts och ett vit linne.
- Här ta på dig detta, girlnight you know? Vi börjar med ditt nya liv med en tjej kväll!
jag nickade till svars och hon satte på radion. Lexy började att nynna till en låt och när refrängen kom så började hon att sjunga
- Baby you light up my world like nobody else, The way that you flip your hair gets me overwhelmed, But when you smile at the ground it ain't hard to tell, You don't know, Oh oh, You don't know you're beautiful, If only you saw what I can see, You'll understand why I want you so desperately, Right now I'm looking at you and I can't believe, You don't know, Oh oh, You don't know you're beautiful, Oh oh,That's what makes you beautiful…

Jag skrattade åt henne men hon fortsatte att sjunga. Låten var riktigt bra, hur kommer det sig att jag har aldrig hört den innan?
Lexy gick in till sina föräldrar och hämtade godis plus en massa filmer. När hon var borta så vibrerade hennes mobil till. Jag ville inte öppna det. Hon kom tillbaka med 2 romantiska filmer, 3 skräck och 1 komedi romantik och action film. Vi startade igång This mean war vilket var den komedi romantiska med action. Belysningen var riktigt mysig, efter ett tag in på filmen så började Lexy att prata.
- Jo Emma, Jag berättade för mina föräldrar hur läget var och de sa att du fick väldigt gärna stanna. De skulle vilja träffa dig senare också.
- Berättade du allt?
- Nej inte riktigt. Jag sa bara att du hade det svårt hemma och att du behöver komma därifrån lite.
Jag gav lexy en kram och sedan försvann vi båda in i filmen.

Harrys perspektiv.
A whole day at the hotel is really boring.. After everything with Emma I have to rest but it was hard. I’m a bit worried because she hasn’t returned my text message yet. I really want to see her again. Lou came in and he just looked at me.
- Come on Harry. You can’t be in here all day long.
- I know but…
- There is no buts in here.. 
I looked down on the floor and I heard someone where running. Suddenly Louis where over me.
- Aww, don’t be so sad Boo Bear, Come here! He hugged me and everything felt a little bit better now.
- Do you want to tell me something Harry?
- Emma is Always on my mind and she haven’t texted me back. So I’m just worried
- I see.. well her phone maybe don’t have any battery left… don’t be so worried Harry.
- Lou.. I texted her for like 6 hours ago and it don’t take so long for a phone to charge. Louis where quite before he continued.
- Or maybe she doesn’t want to see you anymore.
- Thank you Louis… Now I feel SO MUCH BETTER!
Lou went down and after 10 min my phone vibrate. There was a little hope that It would be Emma but on the screen it stood Liam, he sended me a message and it stood
I know why Emma don’t answer…
Wait, what? How could he know? 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 16 nu då! Sorry att jag inte la upp kapitlet igår men mitt internet var borta... Det är den ända nackdelen med att vara i Italien... Här fick ni Lexys, Emmas & Harrys perspektiv. Feedback people? :)

Tidigare kapitel 14
Hans händer gled upp och ner över hela min kropp.
- Wow Emma, Du har en perfekt kropp! Du ser väldigt, väldigt lockande ut…
Min syn började komma tillbaka och jag märkte att det var vaktmästaren från skolan. Jag hade panik men jag kunde inte röra mig och jag kunde inte säga något. Han knäppte sakta upp sina byxor. Tårarna rann ner från mina kinder, vad ska jag ta mig till?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det slutade med att han stod framför mig i bara kalsonger. Han tittade på mig och sa
- Om jag bara inte var så gammal.. Han tog sina händer på mina bröst, jag kunde inte röra på mig vilket gjorde så att jag inte kunde kämpa emot. Om jag hade fått chansen att slå till honom eller något i den stilen så hade jag gjort det..
- Du behöver inte gråta lilla gumman. Jag kommer inte att skada dig.
Han la sig över mig och hela hans tyngd gjorde så att jag fick det svårt att andas. Jag vände bort mitt huvud för att slippa se hans ansikte men han tog sina händer om mitt huvud och tvingade mig att kolla in i hans ögon. Hans läppar närmade sig mina och jag kände lukten av alkohol. Våra läppar möttes och han tryckte i sin tunga ner i min hals. Smaken av alkohol gjorde inte saken bättre. Jag ville att ett mirakel skulle hända som att Lexy eller Harry skulle komma och hjälpa mig ur denna situationen. Han försökte dra ner sina kalsonger men det gick inte så han ställde sig upp och han började med att dra av mina trosor och sen så drog han av sig sina kalsonger. Jag känner hur hans vikt trycker mot mina lungor. Han börjar att kyssa mig igen men jag besvarar den inte. Jag känner hur jag börjar att få krafterna tillbaka, han försöker att sära på mina ben, äntligen så kunde jag göra lite motstånd.
- Vi kom så långt utan några problem emma, varför nu sötnos?
Han var fortfarande starkare än mig så han lyckades tillslut att sära på mina ben. Det var verkligen inte så här jag ville bli av med oskulden eller att detta skulle ens hända mot mig över huvud taget. Nu hade jag fått känslan i mina armar igen och efter en liten stund så kunde jag röra mig, JAG KAN RÖRA PÅ MIG! Innan han hann stoppa in den så slog jag till honom i ansiktet, rakt på näsan. Han ramlade ner på marken och jag flög upp från sängen. Jag tog tag om mina trosor och Harrys tröja. Vaktmästaren låg kvar på marken och skrek, vilken mes! Jag öppnade dörren och ljuset utifrån gjorde så att jag fick ont i huvudet. Mina fötter hade aldrig sprungit så här snabbt innan det var som att jag hade tagit för många energi drycker.

Jag hamnade utanför Lexys hus Skulle jag ringa på när jag såg ut så här? Ja då kanske hon ser det själv med sina egna ögon hur jag har det hemma men tänk om hennes föräldrar öppnar? Jag vill inte träffa hennes föräldrar nu, inte så här.. Beslut ångest! Jag satte mig ner på trappan utanför dörren för att tänka igenom vad jag skulle göra.
- Emma?
Jag vände min blick upp och möter Lexy som står helt chockad emot mig. Bredvid henne så stod killen från festen, tror jag... Dem höll varandra i handen vilket var hur gulligt som helst! Hon sprang fram till mig och gav mig en kram vilket gjorde ont men jag sa inget.
- Herre gud! Vad har hänt med dig Emma!?
- Lexy, jag måste prata med dig om några saker… Jag vände min blick mot killen som stod och smsade med någon..
- Ensam Lexy..
- OM DU HAR! Lexy gick fram till killen och gav honom en kram.
- Bye, I’ll text you later! Sa lexy medans hon var på väg mot mig igen
- Yeah do that, bye! Han log mot mig och så började han att gå sin väg. Lexy tog tag om min hand och drog in mig i ett litet hus som låg bredvid de stora huset. Vi kom in i hennes rum och det var gigantiskt.
- Här bor jag! Mina föräldrar gjorde om vårat garage till en liten lya så jag fick flytta in hit. Jag satte mig på sängen och var fortfarande chockad över hur snyggt det var. Hon gick iväg en stund men hon kom tillbaka meden hink med vatten och plåster m.m.
- Emma jag hoppas att du vet att du kan lita på mig till 100%. Du kan berätta allt till mig, jag lyssnar. Jag finns alltid här för dig!
- Jag vet, det är därför jag kom hit..
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 15 då! :) Vet att det blev ett kort kapitel idag men det är bättre än inget, right? I alla fall vad tycker ni? Kommentera! :)
  

Tidigare kapitel 13
- Who’s Naill?
- Oh right.. Emh.. thats one of my bestfriends. Jag skrattade lite lätt
- Is it positive or negative?
- Haha well it depends but i guess it’s…positvie. Båda skrattade och tanken med att han och sara dejtar kunde inte försvinna, jag var tvungen att fråga helt enkelt.
- Are you dating a girl with name sara?
--------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Bild 1: Harry har fixat Emmas Hår Bild 2: När Emma och Harry säger Hejdå Bild 3: En glödlampa.. 

Harry tittade på mig med en frågade blick.
- What? No. Im not dating anyone.
Jag kände lättnaden i hela kroppen. Vänta, varför bryr jag mig om det egentligen? Hade jag börjat att få lite känslor för Harry? Nej det kan jag inte. Emma, nej.
- Why do you ask?
- Beacuse a girl in my class have told everyone in school and maybe on twitter or whatever that you guys have been on a dejt and everyone belives her.
- Ooh… But it’s not true at all. So forget it Emma. I'm totally singel or.. for now. Han tittade på mig och log mot mig, fjärilarna i magen flög runt som galningar just nu. Vad menar han med for now? Emma, glöm honom! Han kan få vem han vill… så det är lönlöst ändå.
När vi hade ätit upp maten så drog han på sig sina byxor och jag fick behålla tröjan på. Vi började be ge oss hemåt. Jag gick framför Harry ett litet tag innan han sa
- Wait Emma! Jag stannade upp och skulle precis vända mig om innan harry sa igen
- No, don’t look! Vad höll han på med nu då? Jag hörde hur någon höll på att dra i trädens grenar. Jag tittar upp och ser att träden har rosa blommor i sig. Efter ett litet tag så slutade det att låta och någon började att hålla på med mitt hår.
- Harry, What are you doing?
- Schh, stand still! I'm a prfessional hairdresser! Jag himlade med ögonen och när han var klar så tog han ett foto på det.
- Look sa han lite ivrigt, jag närmade mig skärmen och när jag hade sätt bilden så började jag att små skratta.
- Aww thats really sweet. Han tittade på mig och hela han sken upp. Harry gick in på twitter och la upp fotot.
’’I'm proud for this, maybe should i be a hair designer? Haha’’ Båda två började att skratta och så fortsatte vi att gå.   
När stigen delades i två så var vi tvungna att säga hejdå till varandra vilket jag inte ville göra. Vi tittade på varandra och ingen av oss sa något. Han stäckte ut sina händer för att ge mig en kram, jag gick emot honom och han gav mig en hårt kram som att vi inte skulle träffas på flera månader. Jag besvarade kramen och jag kände en stöt genom hela kroppen, kände han den också? Harry slutade att krama mig och jag fick ett leende.
- Thank you Harry, for everything! I really mean it.
- No problem Emma, I’ll do anything so you will not get hurt!
Jag gav honom en kram ännu en gång. Medans vi kramade om varandra så sa han
- Emma I will always be here for you. Even if i'm on the other side of the world I will always be here. Min mobil vibrerade och förstörde hela stämningen.. jag tog upp mobilen ur fickan och det var Lexy som ringde.
- I have to answer this Harry but I’ll see you around. Bye. Jag gav honom en snabb puss på kinden som ett tack för allt och hans läppar formades till ett stort leende, det var som att han lös av glädje.
- Bye Emma, see you around! Vi gick varsin väg nu och mobilen vibrerade fortfarande.
Jag tryckte på svara
- Hej Lexy!
- Heej Emma!! Hur var din kväll igår?
Jag funderade snabbt igenom vad jag skulle säga.. Jag ville berätta allt för henne men inte nu.
- Vi kan ta det senare när vi är ensamma. Hur var din kväll då?
- Ok, men det kan jag också ta upp senare när vi träffas igen. Men jag undrar ifall du kan komma över till mig ikväll? Om du kommer ihåg tjejkvällen?
- Yes yes, i remember!
- Haha va bra klockan 18:00 hos mig då?
- Toppen vi ses senare ikväll då
- Japp, hejdå puss!
- puss!

Efter jag hade lagt på så plingade min mobil till och på skärmen så stod det ett numer som jag inte hade. Det stod
’’Hey Emma! When you where away I took your number, hope it’s ok ;) Harry xx’’ Ett jättestort leende formades på mina läppar, jag svara
’’ Hello there curly head! No, it’s not ok! How could you…?’’ Det gick några sekunder innan jag fick ett svar av honom igen.
’’ooh.. Im sorry… I can delete your number then… ’’
’’ hahaha! i'm just joking with you, It's totally ok that you have my number ;)’’
’’That wasn’t fun! Now I'm sad.. :( ’’
’’ Aww, poor little harry ;)’’
’’ Haha :D yeah but anyway… when can we see eachother again? Xx’’
Jag hann läsa smset innan mobilen dog.. fan! Men jag kunde inte sluta att le. Harry var helt underbar. Tänk att jag har badat i bara underkläder med Harry vilket låter konstigt eftersom vi inte har känt varandra så länge. Ikväll så hade jag tänkt berätta för Lexy hur jag har det hemma. Hon var en riktigt bra vän och jag litar faktiskt på henne. Lexy är inte som alla andra tjejer, jag har varit mobbad riktigt länge så jag märker när man kan lita på folk och Lexy är en av dem!

Jag närmade mig husvagnen och stämningen var annorlunda. Något var fel. När jag hade öppnat dörren så var det mörkt man kunde knappt se något. Något slog till mig på huvudet så att tuppa av. Jag öppnade ögonen men jag såg fortfarande ingenting. Några fotsteg hördes lite längre ifrån mig men jag kunde inte röra på mig. Tillslut så tändes en glödlampa ovanför mig och jag ser att jag sitter i en stol fast bunden. Jag har silvertejp runt munnen så att jag inte kunde skrika. En röst som jag alltid kommer att koma ihåg sa
- Var i helvete har du varit Emma!!??
Jag tänkte säga något men jag kom på att jag hade silvertejpen på munnen, hur förväntar sig han att jag ska kunna svara på hans fråga? Jag vet att min pappa inte är så smart men ändå. Pappa klev fram ur mörkret och jag satt helt lugn på stolen även om jag var jätterädd egentligen. Han slog till mig minst 10 gånger innan han sa
- Hur kommer det sig att du bara har på dig en tröja? Och så började han slå mig igen. Han gick och hämtade en lång stål pinne som glödde längst fram. Den kom närmre och närmre emot mig. Jag försökte att slita mig ur repen som höll fast mig men det gick inte.
- Emma fattar du inte att jag blir orolig för dig?
Han drog upp tröjan och så kom glöden närmare mot mitt höftben. Jag kunde inte beskriva känslan, det sved såå mycket! Tårarna bara rann ner. Han höll kvar den en lång stund och jag kunde inte kämpa emot. Han tog bort den och så satte han den diagonalt över samma position. Skrattet var riktigt hemskt att höra, varför tycker han att detta är roligt? Inombords så skrek jag på hjälp men ingen kunde höra mig. Jag vill inte leva så här längre. Mitt liv måste förändras men när och hur? Han tog bort den och så tog han sina händer om min hals. Jag känner hur han klämmer och att luften börjar ta slut.
- Emma… Om jag kunde vrida tillbaka klockan så hade jag nog gjort det. Men nu är allt förstört. Han tittade djupt in i mina ögon och så sa han igen
- Jag älskar dig. Va? Vad sa han? Han tryckte hårdare och allt blev helt suddigt.

Dörren slogs upp och jag såg bara en skugga men jag hörde fortfarande vad dem sa.
- Det var på tiden, var så god hon är bara din! Pappa släppte taget om min hals och så gick han ut från husvagnen. Skuggan kom närmre och närmre emot mig. Jag såg inte hur mannen såg ut vilket gjorde mig nervös. Hans händer smekte mina kinder och det kändes riktigt obehagligt. Händerna började långsamt glida ner från mina kinder till nyckelbenet och sen under tröjan.
- Stackars liten, vad har han gjort mot dig? han gick bakom stolen och knöt upp repen. Sedan så drog han bort silvertejpen. Jag såg fortfarande inte tydligt och jag kunde inte röra på mig det var som att jag var drogad eller något. Han lyfte upp mig och la ner mig på sängen.
- Du är väldigt vacker…Emelie nej emm.. Han försökte komma på vad mitt namn var och det slutade med att han kom på det.
- Emma! Så var det ja! Han tog sina händer på mina höfter och drog mig närmre intill honom. Jag ville skrika men jag kunde inte, varför? Jag skrek på hjälp men jag fick inte ur det. Han tog av Harrys tröja som jag hade på mig vilket inte alls kändes bra, jag ville ha på mig hans tröja. Det luktade Harry och det fick mig att känna att han var nära mig på något sätt. Hans händer gled upp och ner över hela min kropp.
- Wow Emma, Du har en perfekt kropp! Du ser väldigt, väldigt lockande ut…
Min syn började komma tillbaka och jag märkte att det var vaktmästaren från skolan. Jag hade panik men jag kunde inte röra mig och jag kunde inte säga något. Han knäppte sakta upp sina byxor. Tårarna rann ner från mina kinder, vad ska jag ta mig till?
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 14! Det går lite upp och ner för Emma... När hon är med Harry så är livet helt underbart men när hon kommer hem så vänder sig allt. Hur kommer det att gå för henne? Kommentera!! :))       

Tidigare kapitel 12
Hörde jag precis rätt? Sa han att jag var vacker? Jag vände mig mot honom och han kollade rakt in i mina ögon. Vi sa inget på hela kvällen efteråt. Han hade tagit sin arm om mig så att jag hade kunnat luta mitt huvud på hans bröstkorg. Jag kände att mina ögon blev tyngre och rätt som det var så hade jag somnat.
----------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1: Harry Bild 2: Pancakes Bild 3: Emma och Harry som badar

Jag kände något på mitt ben. Snabbt ställde jag mig upp för att jag blev rädd. När jag hade tittat mig omkring så märkte jag att Harry inte var där. Hade han verkligen lämnat mig ensam här ute i skogen? Vilken gentleman... Jag började gå ner mot sjön. Brasan var fortfarande tänd men jag brydde mig inte om det. Jag tog av mig klänningen så att jag bara var i mina underkläder. Jag hade svarta spätts trosor och en bärs bh vilket inte skulle synas sen när jag klev upp ur vattnet. Jag dök i och vattnet var lite kallare idag. Att bada är det bästa som jag vet, det är som att jag var en fisk i mitt tidigare liv. När jag var undervattnet så hörde jag något ovan för men det störde inte mig. När jag kom upp igen så hörde jag en röst. 

- Hello there mermaid, already awake? Den rösten kände jag väll igen. Jag vände mig om och möttes Harrys blick.
- No don't you see? Im still sleeping.. Båda började skratta. Harry vände sin blick ner mot min klänning som låg på marken. Han vände blicken mot mig och han gav mig ett busigt leende.
- Harry! Don't even think about it!
- I already did! Harry tog tag om min klänning och började springa. Nej! Vafan! Jag kan ju inte gå upp och springa efter honom… Han slängde upp min klänning i trädet och så kom han tillbaka till mig.
- Now what Emma? Sa han och blinkade med ena ögat till mig. Jag simmade närmre honom och så skvätte jag lite vatten på honom.
- Hey! That wasen't nice of you! Sa han samtidig som han bakade undan.
- Really?!
- Haha i'm just joking with you. Han tog av sig sin tröja och mina ögon fastnade vid hans mage...Dem magmusklerna.. Han var perfekt! Harry såg vart mina ögon hade fastnat och han sa
- Like what you see? Jag började skratta.
- No Sa jag och dök igen. Jag älskar att retas. Det är ju klart att jag gillade vad jag såg men ni skulle ha sätt harrys min... Så värt! Jag kom upp igen med då var harry borta.
- Here i come!
Jag kände en stor våg som kom bakom mig. Jag vände mig om och där var Harry, jag kom på att han måste vara i sina kalsonger eller badar han med sina byxor på? Jag vände mig om igen och såg hans byxor ligga bredvid tröjan. Jag simmade snabbt upp och tog tag om hans byxor.
- Emma, NO! Jag såg att han började simma uppåt. Jag sprang iväg med hans byxor. Harry var efter mig och jag har aldrig haft det så roligt i hela mitt liv.
- Emma, stop! You are running to fast!
- catch me if you can Harry..
- well that will be a problem…!
Båda skrattade medans vi sprang runt i cirklar som små idioter. Tillslut så la jag mig ner på marken för att jag hade så ont i magen av allt skratt. Harry kom andfådd efter och la sig bredvid mig.
- well that was fun.. sa han samtidigt som han vred sig om. Jag vände mig om och mötte hans blick.
- Your eyes are really beautiful Emma
- So are yours Harry.. Det blev tyst ett tag tills jag ställde mig upp igen. Jag tog tag om hans byxor och så började jag att springa ännu en gång.
- Here we go agian sa han medans han var på väg upp för att jaga mig. Jag stannade framför sjön och så fick jag en knuff på ryggen, jag höll dock kvar hans byxor.
- NO! MY PANTS! Harry satte sig på sina knän och kollade ut på mig.
- Well that wasn't a good move Harry.
- I agree… jag hoppade upp bredvid honom och la min hand mot hans axel.
- Well you have to wait so your pants can dry or you have to go home without any pants.. it's your choise. Jag la byxorna på en sten så att dem skulle kunna torka. Harry satt kvar på sina knän framför sjön och han mumlade för sig själv. Detta var ett perfekt läge, ett läge för att bli blöt. Jag smög upp bakom honom och så puttade jag ner honom i vattnet. Det lätt som ett magplask vilket det inte var.
Han kom upp och sa
- Emma emma emma… Paybak is a bitch, do you know that?. Jag tittade på honom när han simmade upp mot land och när han väll var uppe så kom springandes emot mig. Han gjorde så att jag ramlade ner mot marken. Harry böjde sig ner och han började kittla mig. Jag var riktigt kittlig, vilket ledde till att jag fick svårt att andas.
- Hahaha…Harry…Stop… I cant breath!
- Only if you say something nice to me!
- Why should I?
- Ok then…
Han fortsatte att kittla mig och jag ville verkligen inte ge mig men jag kunde inte stå ut.
- OK, OK!! Your eyes is really beautiful and i like your curly hair… and i like your personality to. Han slutade att kittla mig och han såg riktigt nöjd ut.
- I wish i could say the same. Jag slog till honom lite lätt på axeln och så ställde jag mig upp.
- I were just joking with you…

Jag gick mot brasan som höll på att slockna. Harry kom emot mig och jag insåg att vi var fortfarande i våra underkläder vilket kändes lite konstigt. Han satte sig bredvid mig och han rufsade till sitt hår.
- Hey watch out! im sitting here…
- ooh i didn't notice that. Han la sin arm om mig igen och jag lutade mitt huvud på hans axel.
- where were you this morning Harry? Jag kollade upp i hans gröna ögon.
- Oh I almost forgot! Thank you for reminding me Emma! Ha gick snabbt åt en kassa påse. Han tog upp färdiga pannkakor.
- I were away because a bought breakfust to us. PANCAKES! Han lyfte upp pannkakorna mot sitt ansikte och han gav mig världens största smile. Han var helt underbar!
- Harry, you shoulden't have.. han avbröt mig med
- But i wanted to. Solen gjorde så att hans ögon sken upp. Mina knän blev svagare för varje gång jag kollade in i hans ögon.

Harry gjorde iordning frukosten som han hade köpt åt oss. Jag var på väg att hämta min klänning men jag märkte att den var borta.
- Harry where is my dress?
- In the tree, don't you remember?
- Yes i remember but it isn't there anymore. Harry gick iväg och jag letade efter mig klänning som var borta. Någon knackade på min rygg, jag vände mig om och där stod harry med sin tröja i handen.
- Here take this, i can go without my t-shirt.
- aww, thank you. Jag tog på mig den och det såg ut som att jag hade på mig en pyjamas tröja. Han började att gå mot brasan igen och jag hörde han säga
- Cute as usual.. Jag blev chockad. Han har gett mig lite många komplimanger nu.. Helt otroligt.
Han gjorde mig så.. helt på något sätt. Vem försöker jag lura.. Varför skulle han gilla mig för, han är den berömda Harry Styles och han kan få vem han vill + han dejtar ju Sara.. om det ens är sant.
- Are you coming Emma? Jag vaknade till liv och så skyndade jag mig till brasan, jag var vrålhungrig.
- I can do anything for food right now! Sa jag innan jag hög in.
- Haha you sounds like Naill now. Han tog en tugga och jag kollade frågandes på honom.
- Who’s Naill?
- Oh right.. Emh.. thats one of my bestfriends. Jag skrattade lite lätt
- Is it positive or negative?
- Haha well it depends but i guess it’s…positvie. Båda skrattade och tanken med att han och sara dejtar kunde inte försvinna, jag var tvungen att fråga helt enkelt.
- Are you dating a girl with name Sara?
----------------------------------------------------------------------------------------------------
FÖRLÅT! Igår så hade jag inget internet... Idag så funkar det i alla fall! Så peppa peppa ta i träd att det inte försvinner igen! :) Kapitel 13 people! Det går ju bra mellan Emma och Harry nu.. eller vad säger ni? Vad tycker ni om kapitel 13 då? Kommentera nu! :))

Tidigare kapitel 11
Jag blev riktigt äcklad. Sa han verkligen nyss att jag såg lockande ut, vilket kräk. Killen som stod ovanför mig ramlade om kull. Jag tittade åt sidan och där stod Harry. Hans blick vände sig ner mot mig och jag såg oron i hans ögon. Jag hade fortfarande tårar som rann ner från mina kinder. Harry lyft upp mig i en kram, han tog sina händer på mina kinder och försökte torka bort tårarna.
- It’s will be alright Emma, im here now viskade han i mina öron.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys perspektiv.
I saw Emma on the ground. There were three boys around her and she where crying. Her dress its totally a mess.. I started to run. When I where beside the guy who were over Emma I pushed him away. I looked down at Emma and she had tears in her eyes... Those wonderful brown green eyes. I bent down and I took my arms around her like in a hug then I helped her up. How can they do this to her? I whisper in her ear that everything will be all right. The guys stood in front of me and they looked like three idiots. They said something that i didn’t understand.

- Haha, vem fan tror han att han är? They where coming closer and I put Emma behind me.
- Harry, they will hit you and there is no point to stand here.
- So they where hitting you?! My anger grows really fast.
- No.. But don’t care what they did to me harry..
- What did they do to you Emma? She looked at the ground and there where still tears in her eyes.
- Emma, you can tell me. The guys where coming closer now and they said something again.
- kom nu Emma, eller behöver vi slå ner din kille med? I looked at Emma and then she said
- They want me to come or they will.. hit you.
- What its wrong with you guys? If you want to hit me.. hit me then but you wont touch Emma! If i see your hands on her again i will call the police. They looked at me like they didn’t understand a word of what i just said.
- Han sa något med polis… Killar han är en polis, Spring! They started to run away. I turned around and I saw Emma were laughing.
- What? This is serious Emma!
- I know but they thought that you where a police! When I saw her smile it made me smile to. I started a fire and when I turned around I saw Emma where sitting on a block of wood. The fire did her eyes become more beautiful than it already was. 

Emmas perspektiv.
Jag spanade in varenda rörelse som Harry gjorde. Han hade med sig marshmallows och cola. Jag satte mig på en stock och han satte sig bredvid mig. Varje gång vi fick ögonkontakt så var det som att gå in i en annan värld.
- Emma, hello? Sa Harry medans han viftade med båda sina händer framför mitt ansikte.
- Oh sorry, yeah?
- Would you mind if i ask you something?
- No, not at all. Harry tittade ganska länge på mig innan han sa något
- What did they do to you? I mean.. I was scared. When I saw you on the ground and they where around you… I didn’t know what to do. Han tittade ner mot marken och så sa han igen
- I where scared that they could have hurt you really bad.
Jag viste inte vad jag skulle säga. Skulle jag berätta vad som hände? Ska jag berätta om allt? Jag har trots allt bara träffat honom två gånger. Kan jag lita på honom? Gud vad jobbigt detta är! Harry tittade på mig och han ville nog få ett svar.

- Harry.. Life isn’t easy. Some people have it better than other people. But I guess that those guys.. They where to drunk and they wanted to have some fun. They didn’t hit me.. But they did some other things that they shouldn’t have done.. Jag tittade ner och jag kände en arm som kom runt om mig. Jag kollade på Harry som hade flyttat sig närmre mig.
- Emma, you don’t have to tell me more, I think i know what happened and don’t worry they will not touch you again. I promise. But how did you meet those guys?
- I where at this party… and then when i where on my may to you they started to follow me. Han tog sin han mot min kind och torkade bort en tår. Utan att veta om det själv så hade jag började att gråta.
- Im sorry…
- You dont need to be sorry Emma, it’s ok. Mina läppar formades till ett leende och jag var riktigt glad att han var vid min sida.
- Do you want some marshmallows? Sa han och reste på sig.
- Yeah. Han gav mig en liten pinne och några marshmallows. Jag satte mig närmare brasan och stoppade pinnen över elden, vilket Harry också gjorde. Alla dåliga tankar försvann tack vare Harry, han fick mig att le. Jag tittade på honom när han skulle äta sin marshmallows.. Den var bränd men han skulle äta den i alla fall. När han hade stoppat in den i munnen så spottade han ut den väldigt snabbt
- HOT HOT, IT'S HOOOT!!! Aauch that was really hot! Sa han samtidig som hans tunga var utanför munnen. Colan var bredvid mig så jag hällde upp ett glas till honom.
- Here, drink this sa jag samtidigt som jag skrattade. När han hade druckit upp så sa han
- Give me the whole bottle!
- Haha what?
- Just give me! Jag gav honom flaskan som han drack hastigt. Jag tittade på honom, han såg riktigt galen ut. Jag fick tillbaka flaskan och jag kollade på den, Harry hade druckit upp halva colan.
- Haha, poor little Harry. Båda började att skratta och han kom närmare mig igen. Vi satt och kollade in i brasan ett bra tag. Harry avbröt den sköna tysta stämningen.
- Come here Emma..

Han reste på sig och sträckte fram sin hand. Jag fick hjälp upp och så började vi att gå upp mot berget. När vi var uppe på toppen av berget så la han sig ner.
- Lay down, I want to show you some thing. Jag lade mig ner bredvid honom och så vände jag mitt huvud mot honom.
- Look up Emma. Jag tittade uppåt och jag blev helt chokad.
- Woow…
- Yeah I know, isn't it beautiful?
- Om det är!
- What? Sa han förvånat
- Haha sorry, yeah! Its really beautiful. Jag såg i övånvrån att han kollade på mig.
- So are you Emma. 
Hörde jag precis rätt? Sa han att jag var vacker? Jag vände mig mot honom och han kollade rakt in i mina ögon. Vi sa inget på hela kvällen efteråt. Han hade tagit sin arm om mig så att jag kunde luta mitt huvud på hans bröstkorg. Jag kände att mina ögon blev tyngre och rätt som det var så hade jag somnat.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 12!  Vad tycker ni? Vad tror ni kommer att hända mellan Harry och Emma? Borde Emma berätta för Harry om hur hon har det hemma? Komigen nu people, kommentera!! :))

Tidigar kapitel 10
Vi började gå mot Neas hus. Ibland så tutade några bilar åt oss och vi kunde inte rå för att skratta. Vi hade det jätteroligt på vägen till Nea det var nog en av dem roligaste stunderna i mitt liv. När vi var utanför huset så var partyt redan i full gång. 
- It’s time to parteeeey! Sa Lexy och hon tog tag i min hand och vi gick in.
----------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1: Partyt     Bild 2: Hur Linus beter sig

Lexys perspektiv
Vi var på väg in i huset men precis utan för dörren så stannade Emma upp. Jag tittade förvånat på henne och hon vände sin blick ner mot marken.
- Vad är det Emma?
- Jag har inte varit på en fest sen 3 år tillbaka, tänk om jag gör fel eller tänk om alla fryser ut mig igen… 
Jag gick fram och gav henne en kram. Emma var speciell hon var inte som alla andra tjejer i skolan. Hon var sig själv och hon är jättevacker fast hon inte själv vet om det.
- Emma du kommer att lysa upp hela stället där inne! Ingen kommer att frysa ut dig, det är över 100 personer som kommer hit. Många personer kommer inte ens från vår skola! Vadå att du kommer att göra fel? Emma, släpp los och ha roligt! Du blir ännu vackrare när du ler. Emma tog upp sitt huvud från min axel och ett leende formades på hennes läppar. 
- Kom nu Lexy, nu ska vi röja hela huset!
Emma tog tag om mig hand och gick med raska steg in.
- Wohoo! Så ska det se ut Emma!. Sa jag och vi båda började skratta. När vi kom in så var musiken på högsta volym och det fanns inte så mycket utrymme. Det var fullt med människor. Några killar gick förbi oss och de började busvissla. Jag såg hur Emma vände sin blick mot dem och hur hennes leende spred sig. När jag mötte hennes blick så började jag att skratta.
- Haha vad skrattar du åt? Sa hon förvånat. 
- Hahaha… Du skulle ha sätt din min Emma! Har du aldrig blivit upp raggad förut eller? Sa jag och puttade till henne lite lätt på armen.
- Haha roligt, roligt. Jo det har jag men det var sen stenåldern…. 
Jag höjde mina ögonbryn för att försöka se seriös ut men båda brast ut i skratt. Vi bestämde oss för att ta en var sin drink innan vi går ut på dans golvet. 
- En Margarita tack! Killen som gjorde drinkarna vände sig mot emma men hon såg ut ett frågetecken. 
- och en pina colada! Sa jag rakt ut, Emma kollade frågandes på mig. 
- Det är en väldigt go drink. Lita på mig Emma. Hon nickade till svars och efter en liten stund så kom drinkarna. Jag var tvungen att se emmas min ifall hon inte gillade drinken. Hon smakade och hon såg riktigt nöjd ut. Vi skålade och tillslut så hade vi druckit upp drinkarna. Emma tog tag om mig han och hon drog ut mig på dansgolvet. Det var fullt ös. Jag stannade upp och kollade in Emma, hon kunde dansa!
- Wow, she got some moves! Sa jag tillräckligt högt för att hon skulle kunna höra mig.
Hon började skratta och hon sa
- Du är inte så dum du heller! Vi tog tag om varandras händer och vi började dansa med varandra. Tillslut så stod det ett helt killgäng runt om oss och de visslade och några försökte dansa med oss. Någon kom bakom mig och började dansa med mig. jag vände mig om och mötte världens snyggaste kille, vem det vet jag inte men han såg riktigt bra ut! Hans bruna ögon var helt gudomliga. Jag tog tag om Emmas hand och drog henne tätt intill mig så jag kunde viska i hennes öra. 
- Jag har hittat en skit snygg kille..
Hon vände sig blick mot honom och sedan på mig igen.
- Jag ska bara gå iväg med honom en stund men jag hör av mig via mobilen så kolla lite då och då. Jag gav henne en puss på kinden och sedan vände jag mig om och möttes i den snygga killes blick. Jag viskade på engelska till honom för själv så tycker jag att det låter sexigare.
- Lets get out of here. Han nickade och så gick vi iväg.

Emmas perspektiv:
Jag såg hur Lexy drog iväg killen. Han såg väldigt bra ut, fruktansvärt bra ut. Jag vände mig om och killarna stod kvar och spanade in mig. Jag började gå men jag märkte att dem gick efter. Jag gick igenom alla människor för att försöka bli av med dem, vilket fungerade. Jag tyckte att jag såg Linus sitta vid soffan som fanns bredvid baren. Där satt han och höll på med två tjejer. Dem satt och hånglade framför honom och man såg hur han riktigt njöt av det. Jag stod bara där och blev riktigt äcklad. Tjejerna slutade och de kollade in mig… Awkward. 
- Vill du vara med bruden? Sa en av dem.
- Ee, Nej tack. Jag ville bara prata med Linus.
Han var så koncentrerad på dem två tjejerna så han märkte inte ens att jag stod framför honom. 
- Linus, Kan vi prata? 
- Varför ska jag prata med dig för?
- Va? Jag blev riktigt förvånad. Vi hade suttit och pratat i flera timmar. Jag berättade för honom hur dåligt jag mår när jag är i skolan. Hur alla som fryser ut mig. 
Han tittade på mig och tillslut så sa han
- Du är riktigt snygg ikväll.
Jag tittade förvånat på honom, skulle precis säga tack men han hann säga något före mig
- Jag trodde att du inte hade råd med en sån fin klänning.. erkänn att du har snattat den? Tjejerna som var vid honom började skratta. Jag kände hur tårarna ville komma fram men jag gjorde mitt bästa för att hålla dem undan. Utan att regera så gav jag honom en smäll på kinden och så gick jag snabbt därifrån. 

När jag var framme vid tjejtoaletten så satte jag mig ner på huk. Toaletterna var vid en small hall och det var nästan helt tomt här. Min mobil plingade till och på skärmen stod det lexy.
’’Hej! Ville bara veta om allt är bra med dig! Förlåt att jag stack iväg så där.. vill du att jag ska komma tillbaka? Xx’’
Jag ville inte förstöra hennes kväll så jag låter bli att berätta vad som hade hänt.
’’Heej! Allt är bara bra med lilla mig. Det är lugnt Lexy! Jag förstår dig, vem hade inte velat gå iväg med en sådan snygg kille? Stanna och ha det så kul! Ska ändå gå hem snart. Xx’’ Jag tryckte på skicka och så såg jag hur mycket klockan var 19:30.. tiden går ganska snabbt. Jag ställde mig upp och min mobil vibrerade igen.
’’ Tack Emma! Jag uppskattar det verkligen och som tack så kan du och jag ha en liten tjej kväll hemma hos mig? xx’’ 
’’Ja, det låter super! Måste gå nu ska träffa en kompis så jag hör av mig xx’’ 
Jag la ner mobilen igen och började gå mot utgången. När jag kom ut så var det solnedgång. Himlen var röd rosa, det kändes som att man var med i en saga. Jag hörde en massa röster och så märkte jag att de var dem killarna som hade följt mig inne på festen. De visslade efter mig för att få min uppmärksamhet men jag brydde mig inte om dem. Tillslut så sa en
- Men jävla hora! Jag hörde hur någon började springa. Fotsteg kom närmre och närmre. Jag vände mig om och där stod en av killarna rakt framför mig. Han böjde sig ner och kysste mig. Jag puttade till honom och han tappade balansen. Dem andra killarna kom närmre och de hjälpte sin kompis upp. Jag hade tagit några steg bakåt och jag kände hur min kropp började skaka. Killarna var snabbt om mig igen, de tog på mina bröst och på min rumpa. En kille höll fast mig, en annan kysste mig medans han tog på mina bröts och den tredje smekte mig lite överallt. Jag kämpade emot men det gick inte alls bra. 3 killar mot en tjej.. Tårarna bara rann ner från mina kinder. Hans tunga som nästan sträckte ner sig i min hals, man fick lusten att börja spy och all den äckliga sprit smaken.. Jag hörde hur andfådda dem var. Någon stoppade in sina händer innan för min klänning och han grabbade tag om min rumpa. Jag slet mig loss men en av killarna hann ta tag om min klänning så den gick sönder. Jag sprang och dem var efter mig. Vinden som blåste mot mig vilket gjorde så att det blev svårare att springa. 

Jag kom till sjön och såg ingen Harry. Jag satte mig ner på mina knän för jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ingen att gå till. Någon slängde sig över mig och började dra av mig klänningen. Jag skrek så högt som jag kunde till någon av dem andra killarna vände mig och stoppade jord inuti min mun. Mina ögon var fyllda med tårar så jag kunde knapp se något, det var suddigt men jag försökte blinka bort dem vilket inte gick så bra. Killarna hann inte komma så långt med min klänning innan sa något.
- Vi turas om killar! Jag spärrade upp ögonen och fick ut 
- Snälla, nej! Vad har jag gjort er?
Alla tre kollade på mig och han med det blonda håret började smeka min kind.
- Du behöver inte vada rädd sötnos, vi ska bara ha lite roligt. Du har inte gjort något.. Du ser bara lockande ut. Jag blev riktigt äcklad. Sa han verkligen nyss att jag såg lockande ut, vilket kräk. Killen som stod ovanför mig ramlade om kull. Jag tittade åt sidan och där stod Harry. Hans blick vände sig ner mot mig och jag såg oron i hans ögon. Jag hade fortfarande tårar som rann ner från mina kinder. Harry lyfte upp mig i en kram, han tog sina händer på mina kinder och försökte torka bort tårarna. 
- It’s will be alright Emma, im here now viskade han i mitt öra.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu får ni kapitel 11! Mitt internet här fungerar inte som det ska... jag har hållt på hela dan med att lägga upp detta kapitlet men precis när jag ska trycka på publicera så försvinner internetet igen... så om jag inte lägger upp ett kapitel någon dag så kan det bero på det..
Ojojoj nu hände det något!  

Tidigare kapitel 9
Mitt leende försvann. Harry hade hört hur pappa skrek på mig, det lät säker ut genom mobilen. 
- I have to go Harry. It was nice to meet you. Jag reste mig upp men han tog tag om min hand. 
- I want to see you again. Lets say, here tomorrow 20:00? Hans leende och hans vackra ögon gjorde så att mina knän blev svaga.
- Yeah sure. See you tomorrow. Vi gav varandra en kram och sen så sprang jag hem. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 

Bild 1: Lexy som sitter och gråter   Bild 2: Lexys outfit till festen  
Bild 3: Emmas outfit till festen

Jag kom hem och märkte att pappa inte var hemma. Jag tog ner laptopen och såg att spotify fanns. Jag tryckte på play och en spansk låt började spelas. No me vuelvo a enamorar av J – Balvin, det ska jag försöka att komma ihåg. Den var riktigt bra, jag fick lust att börja dansa. Detta gjorde så att städningen gick mycket snabbare. När jag var klar så slängde jag mig på soffan. Klockan hade hunnit bli 00:00 och pappa hade fortfarande inte kommit hem. Jag hämtade laptopen och jag tittade på fler bilder av familjen Giger. Tjejen som var i min ålder var riktigt vacker. Blond och blåögd. Jag känner igen henne.. Jag måste ha sätt henne innan någonstans. Mina ögon blev tyngre och tyngre. Det kanske är dags att dra sig till sängs? Jag stängde av datorn och kröp ner under filten som fanns på soffan. Det tog inte en långstund innan jag somnade. 

Hans ögon, det är nästan som jag går in i en annan värld. Hans leende, det var så.. prefekt och hans brun lockiga hår som glänste när solljuset var på, helt underbar. Jag vaknade av en smäll. Mitt hjärta slog i 150. Vad drömde jag om nyss? Det ända som jag kommer ihåg var de underbara gröna ögonen och det perfekta leendet och hans lockiga hår men mer såg man inte. Jag gick upp från soffan och började göra mig i ordning. Jag tittade mig omkring men pappa var inte någon stans. Vilka gäster och vilken överraskning pratar han om? Jag hittade mina ljusa shorts och en grön långarmad stickad tröja som jag hade fått från mamma. Det fick duga. Det är fredag idag men skolan är stängd på grund av att de skulle laga taket. Jag bestämde mig för att gå en liten promenad. Solen lös ganska starkt och jag känner hur det blir varmare och varmare. Jag tog på mig fel tröja idag men jag orkade inte vända om för att byta kläder, det får vara som det är. Jag gick förbi några radhus och där satt hon, på en trappa. Den tjejen som jag kände igen från innan, hon såg helt förstörd ut. Hon såg att jag stod och kollade på henne men hon vek sig undan. Jag gick försiktigt fram till henne, tillslut så var hon framför mig. 
- Hej sa jag försiktigt
- Hej.. hon tittade inte ens upp mot mig så jag satte mig bredvid henne.
- Jag hörde om vad som har hänt och jag beklagar. Jag vet hur det känns att förlora någon som man har sig närmst.  Hon tittade upp mot mig och hon vände blicken lika snabbt ner igen.
- Mitt namn är Emma, Emma Holley. Hennes blick fastnade hos mig och det såg ut som att hon blev chockad. 
- Jag trodde att du var död efter vad som hade hänt dig och din familj. Sara berättade det för mig och några fler. 
- Jag fick väll en andra chans antar jag. Båda skrattade lite lätt. 
- Lexy, Lexy Giger sa hon och gav mig ett svagt leende. Vi kom överens väldigt bra och det visade sig att vi gick på samma skola. 
- Ska du gå på Neas fest? Sa jag 
- Klart jag ska! Båda skrattade och så började vi prata om vad vi skulle ha på oss o.s.v. 
Vi bytte ut våra nummer och så gick hon in till sig. En riktigt trevlig tjej var hon. Lexy var annorlunda och det gillar jag! Jag gick vidare och under hela promenaden så hade jag ett leende på läpparna. 

Jag gick förbi min egna lilla sjö, fåglarna kvittrade som vanligt och vattnet slog mot berget, helt underbart. Jag doppade i mina fötter och samtidigt så sjöng. Jag tog upp min mobil och såg att klockan närmade sig 15:00. Festen skulle inte börja förrän klockan 17:00 lite tidigt jag vet men den skulle hålla på hela natten. Jag var på väg hemåt och så kom jag på att jag skulle träffa Harry. Jag började fundera på vad jag skulle göra, jag kan gå på festen en liten stund och sen kan jag gå till Harry. Det lätt bra så jag fortsatte att gå hemåt. 
När jag kom hem så gick jag snabbt igenom min garderob. Jag hittade ingenting att ta på mig. Jag fick panik. 
Jag kan inte gå till en fest hur som helst. Jag letade mins i en timma innan jag hittade en stor kartong låda där det stod Annika Holley. Det var mammas saker. Jag öppnade lådan och där låg alla hennes mest älskade saker. Jag gick igenom hennes foton och smycken. Jag tog upp något vit och det visade sig vara en klänning. Den hade mamma haft på sig när hon var yngre. Den var perfekt, den ska jag ha på mig. Jag fixade håret och så drog jag på mig klänningen. Jag såg riktigt bra ut. Jag drog några snabba drag med maskaran och så var jag klar. 
Min mobil plingade till och på skärmen så stod det Lexy. Hon frågade om vi skulle mötas upp för att gå dit tillsammans och självklart så svarade jag ja. Vi skulle träffas om 15 minuter. Jag hade tid på mig, vilket var skönt.

15 minuter senare.
Jag satt vid busshållplatsen och tittade på alla bilar som åkte fram och tillbaka. Jag såg en tjej med långt blont hår som kom närmre mig. Det måste vara Lexy. Jag ställde mig upp och gick emot henne, gav henne en kram och sedan så kollade jag på hennes klänning. 
- Wow, du ser helt…wow.. jag kunde inte beskriva hur vacker hon var.
- Haha tack, säger det samma om dig Emma! 
Vi började gå mot Neas hus. Ibland så tutade några bilar åt oss och vi kunde inte rå för att skratta. Vi hade det jätteroligt på vägen till Nea det var nog en av dem roligaste stunderna i mitt liv. När vi var utanför huset så var partyt redan i full gång. 
- It’s time to parteeeey! Sa Lexy och hon tog tag i min han och vi gick in. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 10 får ni nu :) Det ser ut som att Emma har hittat en kompis eller är hon fake precis som alla andra är mot henne i skolan? Give me some coments people! Om jag får lite fler kommentarer på detta kapitlet så kanske jag lägger upp kapitel 11 ikväll! Så komigen nu :D

Tidigare kapitel 8
- Vem pratar hon om?
- Harry Styles! Dem har varit på en dejt.
Jag himlade med ögonen och började gå ifrån cirkeln. Jag kände att det vibrerade och jag tog upp min mobil. Jag märkte att det inte var min mobil som vibrerade utan att det var den andra. På skärmen så stod det Louis Tomlinson.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1: Harry som går mot sjön        Bild 2: Emma när hon lämnar sjön.

Harrys Perspektiv.
I couldn’t concentrate. All the fans were screaming and I had headache. I was just to take up my phone from my pocket but it wasn’t there. I panicked, where is my phone? 

Louis looked at me and he must have seen the panic in my eyes.
- What is it Harry?
- I don’t find my phone..
- Maybe you forgot it in the hotel? Said Liam.
- Yeah, maybe.

When we where back at the hotel I ran to my room. I searched everywhere.
- What the hell harry!! Louis looked at me and the he looked at the room.
- It’s a mess! You have to seriously clean this up and guess what.. I will not help you. Bye.
He went out and I looked al over the room.
- well it’s not that bad…
The pillows where on the floor so where the madras. I had tipped the trash so everything was on the floor. I started to laugh. Ok Louis where right, it’s a mess.
When I where done I went down to the guys. They where at the bar and Naill where eating as usual.
- Have you found your phone yet? asked Louis and he gave me a smile
- No.. I looked down to ground and I put my hands in front of my face.
- I can try to call you phone but… it would be really fun if a fan answered it… but then we all have to change our numbers… said Louis and I started to laugh. Louis started to call but I got up and I started to walk away.
- Where are you going? Asked Zayn and all of the boys started to look at me.
- Im going to the small lake you know? The lake with the waterfall. Maybe I dropped the phone there.
- But you can’t go alone. Said Naill and the boys agreed with him.
- But I want to.. It was a special place.. I need to go there and think.

Emmas perspektiv.
Vad ska jag göra? Ska jag svara eller inte? Jag var precis på väg att svara men han andra la på. Vilken lättnad. Jag tittade på namnet igen Louis Tomlinson. Tjejen som stod bredvid mig såg namnet och började skrika.
- OMG, OMG!! Har du Louis nummer? Alla tjejer samlades runt om mig. Vad ska jag säga? Hur vet dem vem han är? Jag fick panik och tillslut så sa jag
- Nej jag har bara döpt min kompis efter honom..
Alla tjejer suckade och började gå ifrån mig. Vilken lättnad.

När jag var vid mitt skåp så kom Nea emot mig. Vad vill hon nu?
- Hej! Jag ville bara bjuda dig på min fest som är imorgon kväll! Hoppas att du kan komma! Pusspuss.
Hon gav mig en lapp och sedan en kram. Vad hände nyss? Jag tittade ner mot lappen och där stod adressen och vilken tid det skulle vara. Jag kände hur glädjen spred sig inom mig. Jag var fortfarande lite chokad efter kramen.

När jag hade kommit hem så slängde jag av mig alla mina skolsaker och började springa mot sjön. Jag sprang av ren glädje. När jag närmade mig så fick jag syn på någon. Jag saktade in och jag kollade in honom. Han gick runt och kollade ner mot marken. Han var riktigt söt, i alla fall från långt håll. Han har brunt lockigt hår, charmigt.
- Why can’t i find it! Skrek han ut och han tog tag i en sten som han kastade ut mot sjön. Han gick och satte sig på en stor sten och jag tror att den var han som har tappat sin mobil. Han satt där riktigt länge, tillslut så började han nynna något. Jag kunde inte rå för att le. Jag beslutade att jag skulle gå fram och ge honom mobilen. Jag kom närmre och närmre, tillslut så var jag bara en meter ifrån honom. Precis innan jag skulle säga något så kom jag på att han pratar engelska.

- Excuse me? Sa jag lite nervöst. Han vände sig om och gav mig ett leende.
- Yeah?
Dem ögonen.. Man kunde bara drunkna i dem. Jag fastnade i hans ögon och glömde bort vad jag skulle göra.
- Hello? Han vinkade med båda sina händer framför mitt ansikte och jag vaknade till liv igen. Jag blev lite generad men det märkte han inte som tur var.
- This maybe sounds really stupid but.. jag tittade ner mot marken för att jag visste att det skulle låta riktigt dumt.
- but? Fortsatte han och hans läppar formades till ett leende. Han var riktigt snygg. Hans leende var så charmigt!
- Emm.. Well i guess you are looking for this? Jag tog upp hans mobil och han tog den, han tittade förvånat på mig som att han ville ha en bra förklaring varför jag hade den
- I were here this morning and I were swimming. Then I heard some voices but I guess it was you and your friends. I… I was a bit scared so I was hiding behind the waterfall and then when you guys had left I went up and I saw your phone.. I know that I should have called someone from your contact list but I where late.. To my school bus.. Jag tittade ner mot marken och jag förstår honom om han tycker det låter idiotiskt, för det gör ju det även om det är sanningen. När jag mötte hans blick så hade hans läppar formats till ett större leende. Han ställde sig upp och sträckte ut sina armar. Han var nog på väg att ge mig en kram. Jag gillar inte att krama främmande människor eller prata med dem egentligen men vem säger nej till en sådan charmig kille? Han kramade om mig ganska länge och jag måste erkänna att det var rätt så mysigt.
- Thank you very much! Sa han samtidigt som han kramade om mig.
- No problem.
Efter kramen så blev det en pinsam tystnad. Jag avbröt den genom att sträcka fram min hand och jag sa
- Im Emma Holley. Han tog tag om min hand och sa
- Nice to meat you Emma! Im Harry Styles.
Vänta…. Är han Harry styles? Han som tog ut Sara på en dejt? Ska alla snygga killar falla för idioter? Jasså så detta är den berömda Harry som många tjejer drömmer om att få bli tillsammans med. Praktiskt taget så visste jag inte vem han var… bara att det fanns någon som heter Harry Styles och att han var med i något band. Jag har aldrig vetat hur han har sätt ut eller hur han sjunger för den delen. Jag ska bara vara helt normal mot honom.
- So how old are you? Han tittade lite på mig först innan han svara på min fråga.
- Im 18 and you?
- Soon 17. Jag ville att vi skulle hålla igång konversationen så det var lika bra att ställa lite frågor.
- You don’t live here, right? Han började skratta, det var det gulligaste som jag har hört på länge.
- Wait, whats so funny? Sa jag ganska tyst. Han slutade skratta och de vackra gröna ögonen kollade på mig.
- No I don’t. Im just here for three more weeks. Then i will go to London, i live there.
- So why are you here in Sweden? Han måste ha fattat vid detta laget att jag inte visste vem han var.
Jag såg att han funderade. Han kanske inte ville berätta sanningen för att jag kanske skulle flippa ut eller något.
- Im here with my boys.. Han skulle sätta sig på den stora stenen igen men han missade. Han landade rakt på marken.
- Auch..
Han tittade upp mot mig och hans kinder var lite röda. Jag började skratta och jag satte mig mitt emot han.
- You dont need to blush.. Im use to do that. Han började skratta och det gjorde jag med. Vi satt och pratade i flera timmar tills min mobil började ringa.
På skärmen så stod det pappa. Jag var tvungen att svara vem vet vad som skulle hända annars..
- Hej.
-Ungjävel, du måste komma hem nu! Vi ska få gäster ikväll och du måste städa. + Jag har en överraskning åt dig…. Fast den kommer lite senare, sedan la han på. Mitt leende försvann. Harry hade hört hur pappa skrek på mig, det lät säkert ut genom mobilen.
- I have to go Harry. It was nice to meet you. Jag reste mig upp men han tog tag om min hand.
- I want to see you again. Lets say, here tomorrow 20:00?
Hans leende och hans vackra ögon gjorde så att mina knän blev svaga.
- Yeah sure. See you tomorrow. Vi gav varandra en kram och sen så gick jag snabbt hem igen, men leendet var borta även om mina tankar var om Harry.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Wihoo, and here you have chapter 9! Detta var ett ganska långt kapitel så nu vill jag ha några kommentarer! :D Hur tycker ni att det går för Emma? Det värkar som att Harry är lite intreserad.. Eller? We'll see ;)
Kommentera på nu bara!

Tidigare kapitel 7
Min hudfärg var helt ok den med, jag är inte blek utan jag har en mörkare hy färg. Jag var inte smal men jag var inte tjock heller. Jag har lite fläsk på magen, och? Jag var nöjd med min kropp. Folk får gärna tycka vad dem vill… but i don’t give a fuck. Jag öppnade dörren försiktigt och märkte att pappa inte var hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1: Emmas Outfit      Bild 2: Mobilen som Emma hitta 

När jag märkte att pappa inte var hemma så såg jag att det låg en laptop på soffan. Sen när har vi haft en laptop? Jag bytte om till min pyjamas och jag satte upp mitt hår i en hästsvans. När jag var klar så satte jag mig på soffan och öppnade laptoppen. Det fanns en massa bilder på en annan familj. Det var en tjej som såg ut att vara i min ålder och en såg ut att vara 9 år. Jag gick in på internet och aftonbladet kom upp som start sida. Jag läste lite nyheter. Jag stannade upp när jag såg bilden.

’’Felicia Giger, 10 år Våldtagen och mördad... Mördaren på fri fot.’’
Jag tog upp en bild på familjen som fanns på datorn. Mina ögon gick fram och tillbaka emellan familjebilden och den bilden som fanns på aftonbladet. Det var samma flicka. Hur kan man göra så mot en oskyldig liten flicka? Jag gick igenom datorn och jag hittade en adress. Jag antog att det var familjen Gigers adress. Någon dag så kommer jag att lämna tillbaka datorn. Eller det kanske inte var en bra idé? Dem kanske ringer polisen och säger att jag är en tjuv.. Jag slog bort tanken och jag gick in på youtube. Det fanns en massa videos på One Direction. Det var ju det bandet som Sara och Nea alltid pratade om. Jag var nyfiken och skulle precis starta videon men dörren flög upp.

Jag fick panik när jag såg pappa komma emot mig. Han tog datorn ifrån mig och la den ovanför kylskåpet. Utan att reagera så var han framför mig igen. Han lyfte sin hand och gav mig några örfilar. Jag låg på golvet och försökte att krypa ut från husvagnen men pappa hindrade mig. Han tog tag om en sprit flaska och rätt som det var så kastade han den mot mig. Jag fick den på huvudet och allt blev svart.

Jag vaknade nästa morgon av huvudvärk. Det var blod på golvet och jag kände att jag hade en massa glasbitar i håret. Jag ställde mig upp men jag trampade på glas. Det sved och jag gick emot soffan. Vi hade ingen pincett så jag försökte att plocka ut glasbiten med mina fingrar. Som tur så var det en stor bit som hade fastnat. När jag fick ut biten så gick jag mot sjön. Jag hade fortfarande tårar som rann ner för kinden. Vid sjön så hoppade jag i med kläderna på. Jag hörde röster och de lät mer än 3 personer. Det var killar och jag ville inte att det skulle bli något problem. När jag hörde att de pratade engelska så blev jag förvånad. Jag gömde mig i grottan som fanns bakom det lilla vattenfallet.

- Wow guys look! It’s a waterfall!
- No shit.. haha.
- I know! We can have picnic here some time!
- You and your food…
Alla killarna började skratta. Jag såg inte hur dem såg ut efter som vattnet var i vägen.
- I found my new favorite plase.. sa en gullig röst
- Come on guys we have to go. Sa någon som hade en mer manligare röst.
- Pleas cant i take a swim? Please, please please? Sa killen med den gulliga rösten.
När han sa det så blev jag helt stel. Tänk om han simmar hit och han får syn på mig. Vad ska jag säga då? Det kommer se ut som att jag har stalkat dem eller något.
- No. We have to go! Sa en äldre röst.
Rösterna försvann längre och längre bort. Jag simmade upp och märkte att det låg någonting på marken.
En mobil. Någon hade tappat sin mobil. Ska jag ta den och ringa upp någon som han har i kontaktlistan och berätta att jag har mobilen? Eller ska jag bara låta den ligga kvar här? Mitt alarm på mobilen startades igång. ÅHNEJ! Bussen går om 10 minuter och jag har inte gjort mig i ådring än. Jag tog mobilen som var på marken och började springa mot husvagnen. När jag kom in så tog jag det första som jag hitta. En grå T-shirt och ett par mörka shorts. Jag hittade en keps och jag tog på mig mina sneakers. Bussen tuttade och jag tog tag om min skolväska och började springa mot bussen. På bussen så fick jag några leenden mot mig. Sara var inte på bussen och där satt Nea helt själv. Hon såg väldigt ledsen ut. Jag tyckte synd om henne så jag var tvungen att fråga
- Hur e det?
Hon kollade upp mot mig och hon vände blicken lika snabbt ner igen. Nea snyftade till och jag satte mig bredvid henne.
- Varför är inte Sara här? Jag försökte att prata med henne men hon verkade inte bry sig. Jag gick fram och satte mig på min plats igen. Nea mumlade något men jag hörde inte riktigt vad hon sa. Jag vände mig om och frågade henne igen. Tillslut så sa Nea
- Hon ska träffa One Direction… Och jag fick inte följa med för Sara.
Hon började gråta ännu mer. Vad är det med tjejer och One Direction egentligen?

 När jag kom till skolan så var det nästan bara killar som var där. Vart var alla tjejer? När jag kom ut på gården så stod alla tjejer i en stor cirkel. Vad händer egentligen? Jag klämde mig igenom och där stod Sara i mitten och pratade. Alla tjejer ställde en massa frågor till henne som hon besvarade.
- Vad gjorde ni? Sa en tjej som var alldeles skakig.
- Han tog mig till en romantisk restaurang och där satt vi i flera timmar och pratade.
Nu hängde jag inte riktigt med så jag var tvungen att fråga tjejen som stod bredvid mig.
- Vem pratar hon om?
- Harry Styles! Dem har varit på en dejt.
Jag himlade med ögonen och började gå ifrån cirkeln. Jag kände att det vibrerade och jag tog upp min mobil. Jag märkte att det inte var min mobil som vibrerade utan att det var den andra.
På skärmen så stod det Louis Tomlinson.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 8 kommer här! Kommentera nu!
Varför fanns det en laptop hemma hos Emma och varför fanns det bilder på en annan familj? Vad det smart av Emma att ta mobilen? Har harry verkligen varit ut på en dejt med Sara? Kommer Emma att svara när mobilen ringer? Det är bara att kommentera! :) 

Tidigare kapitel 6
Att höra när vattnet slår mot berget är helt underbart. Träden skimmer solljuset så det är lite mörkare. Fåglarna kvittrar och två stycken ekorrar springer runt. Jag satte mig högst uppe på berget och tittade ner mot vattnet. En skugga började närma sig och jag blev helt stel.  
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Helt plötsligt så känner jag att det är någon som kramar om mig bakifrån. Den lukten känner jag väll igen. Linus. Jag vände mig och Linus stod där med ett leende på läpparna. Han var på väg att ge mig en till kram men jag bakade undan. Jag såg besvikelsen i hans ögon. Vadå tror han verkligen att han kan bara krama om mig så där, efter allt som han har gjort mot mig? Glöm det! Det har gått 3 år sen sist han pratade med mig och det var då vi var tillsammans. Han sa att han alltid skulle finnas här för mig, att det alltid skulle vara vi två. Ren bullshit.
Fast på ett sätt så ville jag inte inse att han inte var den perfekta killen. Jag måste erkänna att jag har saknat honom. Hans kramar som alltid värmde och hans underbara kyssar. Linus har alltid varit speciell för mig. Dem blå gröna ögonen som man kunde drunkna bort i. Hans kropp var perfekt! Jag säger så här.. Han har muskler på rätt ställen. Haha vafan Emma? jag började små skratta åt mig själv och Linus tittade förvånat på mig.

- Vad är det som är så roligt? Han började le och jag kunde inte rå för att jag blev generad.
- Inget, tänker på gamla minnen.
Han tittade mig djupt in i ögonen. Det var hans sätt att säga förlåt, det fungerar alltid men denna gången så kommer det inte att gå så bra för honom. Han gick ett steg närmre men jag kunde inte hjälpa att mina knän blev svaga. Emma kom igen! Vakna till nu! Jag skakade på huvet och tog ett steg bakåt.
- Emma jag måste erkänna en sak.. när han hade sagt det så blev stämningen mycket mer jobbigare än vad det redan var.
- Jag saknar dig.. Det är inte roligt att se dig så här. Jag vill ha den gamla Emma tillbaka. Vad hände med henne egentligen? Jag gav honom en blick som om han var dum i huvet.
- Ja.. vad hände egentligen Linus? Han tittade ner mot marken och han sa inget.
- Om du inte kommer ihåg så kan jag påminna dig.. Jag skulle åka till Italien och på vägen dit så hände en olycka. Jag hamnade på sjukhuset och jag låg inne i ett år… ETT ÅR LINUS! Jag kände att tårarna började rinna ner från mina kinder. Jag orkade inte bry mig om jag skrek på honom. Han förtjänade det.
- Vad hände sen när jag kom tillbaka till skolan? Jo då hade nästan alla glömt bort mig och ni frös ut mig. Min pappa fick sparken och vi var tvungna att flytta in i vår husvagn för vi hade inte råd med att bo kvar. Du blev tillsammans med Sara och du ignorerade mig i två år. Det är nu som du har börjat prata med mig.
- Men.. han hann inte säg något mer innan jag avbröt honom.
- Du vet hur jag har det! Du har gått förbi husvagnen flera gånger när jag har varit utslängd. Vad gjorde du då? Jo, du gick vidare. Jag var som skräp för dig. Du brydde dig inte ett skit om mig. Allt som du sa när vi var tillsammans var REN BULLSHIT!
Mina tårar bara rann. Jag kunde inte hjälpa det. Han tog upp sin hand och strök den över min kind. Han torkade bort mina tårar och han tog ut sina händer för att ge mig en kram. Han drog in mig och jag kämpade emot för att gå där ifrån men han var för stark. Han kramade om mig och jag bara stod där och grät. Jag såg säkert ut som ett fån men vem bryr sig. Jag orkade inte kämpa emot, ville han krama om mig så får han göra det.. jag tänker inte besvara kramen i alla fall.
- Jag är så ledsen Emma.. Allt som jag har gjort mot dig.. jag är så ledsen. Jag mår dåligt över det. Jag ska gott göra dig Emma! Snälla kan du förlåta mig?
På ett sätt så ville jag förlåta honom men på ett annat sätt så kan han dra åt helvete.
- Nej Linus. Jag kan inte förlåta dig. Jag vill inte ens vara med dig.. Alla minnen och känslor kommer upp när du är i närheten. Jag klarar inte av det..

Vi satt och pratade i flera timmar. Han hade en filt med sig och han var så snäll och gav mig den. Klockan närmade sig 23.00 och han skulle bege sig hemåt. Han gav mig en kram men jag besvarade den inte. När jag såg han inte längre så pustade jag ut. På ett sätt så var det skönt att han hade gått men ändå inte. Vi hade pratat om allt möjligt. Han fick mig att le några gånger och han gjorde mig generad ibland. Det är svårt att lita på honom så det var därför jag inte tog upp hur jag har det hemma. Jag behöver lätta på mitt hjärta men jag har ingen att prata med. Jag ställde mig upp och jag började tänka på en låt.

’’Regrets collect like old friends 
Here to relive your darkest moments
 I can see no way, I can see no way
 And all of the ghouls come out to play
 And every demon wants his pound of flesh
 But I like to keep some things to myself 
I like to keep my issues drawn 
It's always darkest before the dawn



And I've been a fool and I've been blind 
I can never leave the past behind 
I can see no way, I can see no way 
I'm always dragging that horse around 
And our love is pastured such a mournful sound 
Tonight I'm gonna bury that horse in the ground
 So I like to keep my issues drawn 
But it's always darkest before the dawn….’’



För att avreagera mig så brukar jag alltid att sjunga. Jag kommer alltid hit för att koppla av genom att höra fåglarna kvittra och vattnet som slår mot berget eller bara för att sjunga. Jag har alltid sjungit sen jag var liten.
Jag började sakta gå hemåt. När jag väll var utan för husvagnen så kollade jag mig själv in i spegeln. Jag må inte ha den perfekta kroppen och jag kanske inte är så snygg men på något sätt så gillar jag mitt utseende.
Mitt brun/röda lockiga hår som går ner under brösten. Mina grön/bruna ögon var också helt ok. Min hudfärg var helt ok den med, jag är inte blek utan jag har en mörkare hy färg. Jag var inte smal men jag var inte tjock heller.
Jag har lite fläsk på magen, och? Jag var nöjd med min kropp. Folk får gärna tycka vad dem vill… but i don’t give a fuck. Jag öppnade dörren försiktigt och märkte att pappa inte var hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 7 kommer här :) Ok detta kapitlet var inte det bästa men nästa kapitel så kommer det att bli bättre, I promise :)
Nu har Emma och Linus pratat.. vilket kanske inte gick så bra för Linus. Här får ni också fått reda på hur Emma ser ut ungefär. Vad tycker ni?  

Tidigare kapitel 5
Skolbussen tutade och jag vaknade till liv. Jag kände att mina kinder var blöta. Jag hade gråtit utan att ens veta om det. Jag gick emot bussen och jag tog upp min mobil. Sms:et som Linus hade skickat var fortfarande oläst. Skulle jag våga läsa det? Jag gick och satte mig på samma plats. Sara satt bakom och hon sa inget. Det var något nytt. Jag tog upp mobilen igen och läste sms:et.
’’ Vi måste prata..’’ Nej. Jag vill inte. Varför nu av alla stunder?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild 1: Emma                                              Bild 2: Brasan

Under hela bussresan så hade jag inte hört en ända ljud ifrån Sara. Ingen hade snackat skit om mig eller gjort något. Kommer det äntligen att bli en bra dag för en gångs skull? Bussen stannade och alla elever hoppade av. När jag kom in i byggnaden så vändes alla blickar emot mig. Jag tittade mig omkring för jag förstod inte vad som hade hänt nu. Visst jag kanske är den personen som inte har råd med nya fina kläder och skor. Är dem lite chokade över hur jag såg ut idag, eller? De olika blickarna gjorde mig bara nervös.
Även några lärare som gick förbi gav mig obehagliga blickar.

När jag kom till korridoren där mitt skåp ligger så var det en massa lappar uppklistrade på väggen. Hela min klass satt och väntade på att läraren skulle komma. Jag hörde viskningar och jag började gå sakta mot väggen. Jag kände hur tårarna började rinna. Jag ryckte bort en lapp och slängde den på marken. Jag började små springa mot toaletten och på vägen så mötte jag Sara. Hon satte sina armar i kors och hennes kompisar som stod bakom gjorde lika dant. Dem blockerade vägen så att jag inte kunde komma förbi.
- Men lilla Emma, varför gråter du? Sara la sin hand på min axel och hon försökte låta som att hon brydde sig. Jag tog bort hennes hand och hon började skratta precis som alla andra.
- Du kan väll gå till vaktmästaren.. han kanske kan trösta dig? Sa Nea med ett hånfullt leende. Hur kan det finnas bilder på mig och vaktmästaren tillsammans? Han skjutsade bara hem mig.. Jag tryckte mig igenom klingan som var fullt med tjejer. Jag sprang och sprang men vart visste jag inte. Tillslut så krokade jag med en annan människa. Det låg papper överallt och jag vände min blick mot personen som jag precis hade krockat med. Linus kollade på mig förvånat. Jag hade fortfarande tårar i ögonen och man kunde se att jag hade gråtit. Jag hjälpte honom att plocka ihop hans saker och när vi båda hade ställt oss upp så sa vi inget. Hans kompisar gick förbi och de började skratta. Linus tittade in mig i ögonen och jag såg att han inte var så glad.
- Du ville prata.. Sa jag tillslut för att avbryta den pinsamma tystnaden.
- Ja men inte nu, inte här i skolan. Sa han och tittade ner mot marken.
Jag förstod varför han inte ville prata i skolan.. På grund av att alla skulle börja reta honom om de såg att han umgicks med mig. Han la sin hand på min axel och så gick han iväg.
Trodde att det skulle bli en bra dag men jag hade väll fel som vanligt.

Efter skolan så började jag att gå hemåt. Jag ville inte ta skolbussen för där skulle Sara och Nea sitta.
Under hela skoldagen så hade alla sagt att jag och vaktmästaren var ett riktigt fint par o.s.v…
Han är 50 +. Usch. Varför håller folk på så här mot mig?
Jag hörde fot steg bakom mig. Det kan vara vem som helst men när jag såg att personen hade luva på sig och försökte dölja sitt ansikte så blev jag rädd. Jag gick snabbare och tog en genväg. Personen förföljde mig.
Tillslut så sprang jag och det gjorde den personen som var efter mig också.
Jag kom in i skogen och jag tänkte att här skulle det bli svårt att jaga mig. Jag såg att en brasa var tänd och att andra massa ungdomar satt och hade det roligt. När jag vände mig om så var personen borta. Jag började sakta gå på en stig som leder till mitt favorit ställe. Jag kom till en liten sjö som har ett litet vattenfall.
Att höra när vattnet slår mot berget är helt underbart. Träden skimmer solljuset så det är lite mörkare.
Fåglarna kvittrar och två stycken ekorrar springer runt. Jag satte mig högst uppe på berget och tittade ner mot vattnet. En skugga började närma sig och jag blev helt stel.  
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här är kapitel 6. Det är en kort del jag vet men jag hjälper mina föräldrar med att packa för att de ska åka hem till sverige igen. Jag ska stanna kvar i Italien i några veckor till :) Som sagt Internet laggar jättemycket här så jag gör mitt bästa med att uppdatera. Hur tycker ni att det går för Emma? Vad kommer att hända? 

Tidigare Kapitel 4
När jag var klar så gick jag in igen och där fick jag servera dem olika drinkar. Klockan närmade sig 3 och den sista gubben hade lämnat hos. Pappa hade somnat på soffan så jag fick chansen att sova i sängen. Jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig. När jag la mig i sängen så kom jag på att jag hade fått ett sms från Linus.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1: Emmas outfit Bild 2: Emmas Flashback Bild 3: precis som det står Bild 4: Emmas halsband

Jag vaknade väldigt tidigt. Klockan var bara 06.00 och bussen kommer inte förrän 07.50. Pappa snarkade väldigt högt och jag kunde inte rå för att skratta. Han slumrade till. Jag letade efter ett par rena kläder. Jag hittade mina Ljusa jeans shorts och en vanlig T-shirt. Jag gjorde en maka och som dricka hade jag apelsin juice. Klockan blev 07.00 och jag kom på att jag inte hade tagit på mig maskara. Jag drog några snabba drag och så tog jag på mig mina vita converse. Jag gjorde en inbakad fläta i mitt hår. Den långa spegeln som stod utanför husvagnen var lite smutsig men det spelar ingen roll. Jag gick dit för att kolla in mig själv.
- Wow Emma! Ibland kan du asså! Sa jag stolt! Jag var riktigt nöjd hur jag såg ut idag. Jag gick in och såg att det fanns en liten ask gömt ovanför kylen. Jag öppnade den lilla asken och där inne låg det! Mitt halsband som jag fick från mina föräldrar när jag fyllde 15. Det stod Emma i en kursiv stil. Varför låg den här?

Jag gick ut och satte mig på en stor sten. Det hade bara gått 15 min sen sist jag kollade på klockan. Jag började fundera på varför jag inte hade halsbandet utan att den bara låg i den lilla asken.

Flash back:
- Mamma, mamma!! När ska vi åka?! Gnällde Linnea.
- Lilla gumman, ta det lugnt. Vi åker när vi är färdiga. Mamma hade alltid en mjuk och fin röst. Själv så satt jag vid matbordet och åt min frukost. Det skulle bli en lång åkt tur.
- Linnea har du ätit något? Sa jag med ett leende på läpparna.
- Aa, jag har till och med ätit lite glass.
- Haha du är knäpp du. Sa Christian med mat i munnen. Alla skrattade för att han såg riktigt fånig ut. Jag gick upp till mitt rum för att hämta min mobil. På skärmen stod det att jag hade fått ett nytt sms från Linus. Min mun formades till ett stort leende. Det stod:
’’ Hej sötnos, ha det så bra nu i Italien! Kommer att sakna dig älskling! xx’’ Han var helt underbar! Vi kunde sitta uppe hela natten och bara prata. Linus förstod mig och han hjälpte mig alltid när jag mådde som värst.
’’ Thank you love! Jag kommer att sakna dig med! Allting skulle bli så mycket bättre om du kunde följa med! Xx’’ Jag tryckte på skicka. Vi skulle fira att vi har varit tillsammans i 6 månader. Jag måste erkänna att han har varit den bästa. Jag låter säkert jätte töntig men, jag är fortfarande oskuld och det skulle man aldrig tro vid detta laget. Alla i skolan tror att vi har haft sex men jag har aldrig riktigt vågat. Linus var helt ok med det.  Jag kände en arm på min axel.
- Världen anropar Emma! Sa Christian och helt plötsligt så började han att kittlade mig. Jag la mig ner på golvet och kunde knappt andas.
- Hahaha…Christian…sluta!! Jag kunde knappt prata för den delen heller.
- Är du vaken nu? Alla har ropat på dig för att du ska komma ner. Vi är klara för att åka och alla väntar bara på dig din snigel. När Christian sa det så försökte jag att ställa mig upp men han fortsatte att kittla mig.
- Ok, ok!! Jag fattar, förlåt mig. Jag knuffade till honom och han ställde sig upp. Han räckte fram sina händer och jag tog tag om dem så att jag skulle kunna ställa mig upp.

Vi satt alla i bilen bereda för att åka mot Italien. Efter 7 timmars bil resa så fick jag nog av att Linnea satt och sjöng på Justin Bieber. Jag satte på mig mina hörlurar och jag gick in i min egna lilla värld. Efter några minuter så skulle jag be mamma att sänka men när jag väll skulle säga något så såg jag ljuset från den andra bilen. Linnea tog tag om min och Christians hand. Tillslut så blev allt mörkt. Jag öppnade ögonen försiktigt och mitt hår hände ner mot marken. Bilen var upp och ner. Det var rök överallt och det ända som jag såg var blod. Linnea låg genom bilens fram ruta och Christian låg och hängde precis som jag gjorde. Mamma hade en massa glass bitar i ansiktet. Pappa.. han var inte ens kvar i bilen. Allting var så suddigt och jag hörde något som surrade. Det blinkade blått och rött. Jag kände att några försökte lyfta ut mig.
- Hot sitter fast. Sa en röst. Jag hann inte reagera förrän jag låg på en bår. Jag såg att pappa redan satt med en filt runt om sig i en annan ambulans bil. Jag såg att min familj försvann längre och längre bort. Jag hostade upp blod och det var det sista som hände innan allt blev mörkt.

Jag vaknade upp på ett sjukhus. En läkare kom in och berättade för mig vilket årtal det var och vad som hade hänt. Jag hade legat inne i sjukhuset i ett år och läkaren berättade att alla utom min pappa hade dött i olyckan.

Skolbussen tutade och jag vaknade till liv. Jag kände att mina kinder var blöta. Jag hade gråtit utan att ens veta om det. Jag gick emot bussen och jag tog upp min mobil. Sms:et som Linus hade skickat var fortfarande oläst. Skulle jag våga läsa det? Jag gick och satte mig på samma plats. Sara satt bakom och hon sa inget. Det var något nytt. Jag tog upp mobilen igen och läste sms:et.
’’Vi måste prata..’’ Nej. Jag vill inte. Varför nu av alla stunder? 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Wohoo! Här får ni kapitel 5! Hoppas att ni gillar den :) Vad tycker ni? 
Varför höll Sara inte på att ge Emma spydiga kommentarer? och varför vill Lunis prata med Emma? Kommer ens Emma ha modet att prata med honom efter allt som har hänt? Vad tror ni?
well well... we'll see what will happen next :)

Tidigare Kapitel 3
- Har du någon pojkvän då? Han gav mig ett snuskigt leende och han tittade på mig från topp till tå. Jag visste inte vad jag skulle säga. Min mobil vibrerade och jag såg ett sms från Linus. Efter det han gjort så kunde jag helt enkelt inte förlåta honom.
-Hallå? Har du det?
- Ja, det har jag. Jag tittade ner mot skärmen och tänkte att han kunde bara vara det i denna situationen
Vi närmade oss ikea och jag hoppade på att han skulle stanna och inte köra vidare.
----------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1: Emmas husvagn   Bild 2: Öl glasen   Bild 3: När Emma tvättar av sig

Bilen saktade in och han stannade vi busshållplatsen som låg utanför ikea. Innan jag hoppade ut ur bilen så tog han tag om min hand.
- Vi ses i skolan imorgon. Han blinkade med ena ögat och jag gav honom ett leende även om jag inte ville.
- Tack för skjutsen, sa jag tyst och började gå med raska steg mot husvagnen.
Han vände bilen och han började tuta. Jag himlade med ögonen och rätt som det var så trampade jag i en vattenpöl.
- TOPPEN! Utbrast jag och tanterna som gick bakom mig kollade fundersamt på mig.

Innan jag gick in i husvagnen så började det regna. Jag ville verkligen inte att det skulle finnas några tjejer här just nu för i så fall så skulle pappa tvinga mig att stanna ute. Jag suckade till och öppnade dörren. Pappa låg i sägen och läste sin tidning. Bredvid honom så låg det en massa öl burkar. När jag fick ögonkontakt med honom så ställde han sig upp. Han stod bara en meter ifrån mig men rätt som det var så fick jag en knytnäve rakt på kinden.
- Var har du varit? Jag såg din minsann när du hoppade ut från den vita Volvon!
Han skrek på mig och jag låg helt försvarslöst på golvet. Min kind värkande och jag var på väg upp men jag kom inte så lång innan jag fick en spark i magen.
- Svara då för i helvete! Det var tyst ett tag och helt plötsligt så kände jag något kallt över mig.
Han hällde sin sprit över mig.
- Varför är du så blå för?
Jag orkade inte prata eller röra på mig för den delen. Han sparkade mig igen med denna gången så sparkade han mig på huvudet. Tårarna bara rann, vad skulle jag ta mig till egentligen?
- Pappa, snälla…sluta.
Det var de små orden som jag fick fram. Slutade han? Nej.
- Du säger inte åt mig vad jag ska göra! Din lilla slyna tror du inte jag vet vad du har gjort? Du har säker varit iväg med den där mannen och han satte säkert på dig! Vem fan tror du att du är? Det trodde jag aldrig om dig Emma! När han hade skrikit klart så började jag att skratta.
- Sen när har du börjat bry dig om vad jag gör pappa?
Han kollade in mig i ögonen och efter ett tag så spottade han på mig. Han gick tillbaka till sin säng och fortsatte att dricka sin öl.
- Vi får gäster ikväll så du kanske borde gå och tvätta av dig! Sa han med en arg röst.
Jag tog en handduk, schampo och balsam med mig sen så gick jag ut från husvagnen och sprang in i skogen. Efter 5 minuter så var jag framme vid en liten sjö. Ja, jag tvättade av mig vid en sjö var annars skulle jag tvätta av mig? Duschen är sönder hemma och pappa vägrar att ringa reparatören.

När jag var klar så kom jag på att jag inte hade med mig några rena kläder. Jag satte handduken runt kroppen och började gå mot husvagnen. Jag såg att det fanns bilar utan för och jag hörde röster. Detta var ju bra.
Jag öppnade dörren och där att alla männen. Runt ett bord med sina öl glas och de spelade poker. 
Allas deras blickar vände sig mot mig. En gubbe började vissla.  Vilket gjorde mig lite generad och äcklad på samma gång. Jag tog mina kläder och gick ut för att byta om. När jag var klar så gick jag in igen och där fick jag servera dem olika drinkar. Klockan närmade sig 3 och den sista gubben hade lämnat hos.
Pappa hade somnat på soffan så jag fick chansen att sova i sängen.
Jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig.
När jag la mig i sängen så kom jag på att jag hade fått ett sms från Linus.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Här har ni kapitel 4! Hoppas att ni gillar det. Som sagt ni får gärna kommentera också. Vill gärna veta vad ni tycker :) Om allt går som det ska så kanske jag är så snäll och lägger upp kapitel 5 ikväll! :) 
Varför sms:ade Linus Emma? Vad är det han vill?... Det är en bra fråga. 

Tidigare Kapitel 2
- Du ser lite blå ut Emma! sa Philip och alla killar som stod bakom började skratta. Jag stod helt stilla och bara kollade in i skåpet. Mina ögon fylldes med tårar men jag höll dem tillbaka. Jag skulle inte börja gråta inför dem. Jag stängde skåpet och vände mig om. Jag fick ögon kontakt med Linus. Jag kunde inte hålla mig längre. Linus var min pojkvän innan allt skit började hända. Han var alltid där för mig men.. allting som han har sagt var ren bullshit. Han såg inte så glad ut. Jag började springa mot tjej toaletten.
- Haha aww, ska lilla Emma gå och börja gråta nu. Utbrast Philip och killarna bakom honom skrattade. Jag låste in mig på toaletten och tårarna bara rann.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild 1: Emma med sin mobil                        Bild 2: Vaktmästarens bil
 
Det knackade till på dörren. Egentligen ville jag inte öppna. Jag ville vara stanna här inne och rutna bort. Kan livet verkligen vara så har fruktansvärt? Hur länge har jag varit här inne egentligen? Lampan fungerade inte så det ända ljuset jag hade var från min så kallad mobil. Jag låste upp dörren och öppnade den sakta. Det ljuset som kom in från den lilla springan gjorde så att jag fick ont i huvudet. När dörren var vid öppen och när mina ögon hade vant sig vid ljuset så såg jag att det var vaktmästaren som stod framför mig. Han måste tro att jag är en idiot som har låst in mig själv på toaletten. Jag sitter just nu på golvet och kramar om mina egna ben. Han tittar lite konstigt på mig. Det var riktigt obehagligt. Tillslut så klämde han fram

 

- Men lilla gumman. Vet du hur mycket klockan är?
Jag skakade på huvudet och tog upp mobilen. 20.00 stod det. Men vem bryr sig? Precis ingen. Min pappa skulle ändå aldrig bry sig.
- Vad har hänt med dig då? Du är ju alldeles blå! Han satte sig på huk och han började smeka mitt hår. Detta kändes helt fel. Jag försökte att ställa mig upp men han höll emot.
- Ta det lugnt. Vart bor du någon stans? Du kanske vill ha skjuts hem? Han gav mig en blick som gjorde mig bara mer nervös. Det kanske var lika bra att säga så att han kanske kan bara gå iväg.
- Jag måste hem nu så om du kan vara så snäll och flytta på dig så kan jag komma förbi.
Jag försökte att låta så trevlig som möjligt men efter allt som har hänt och situationen som jag är i nu så var det ganska svårt.
- Berätta vart du bor så kan jag skjutsa hem dig. Hans röst blev mörkare och man såg på ögonen att han snart skulle slå till. Varför skulle allting händ mig för? Hans hand som precis hade smekt mitt hår började sakta åka ner för halsen.
- Jag bor i en husvagn så vi bor ute på ett litet fällt. Det ligger nära ikea.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Antagligen så kommer allting bara att bli sämre.

Han tog tag i min hand och lyfte upp mig. Vi var på väg mot hans bil. Min mamma hade alltid sagt att man ska göra det som känns rätt och just nu så känns alltid helt fel. Min magkänsla säger att något kommer att hända med vad? Han öppnade bil dörren åt mig och jag hoppade in. Det luktade precis som det gör hemma, en jävla massa sprit. Öl burkar på golvet och sprit flaskor. Han startade motorn och bilen körde iväg. Radion sattes på och han började att sjunga med. Det fick mig att le på något konstigt sätt. Men det var inget vanligt leende utan det var ett leende som man gör när man är lite osäker.
- Gillar du inte att sjunga? Sa han och tog upp en öl burk.
- Det gör jag väll men jag har ingen lust att sjunga just nu. Jag gav han ett leende.
-  Hur gammal är du då?
- Jag ska bli 17 om några månader..
- Ok. Alltså du går andra året på gymnasiet.
Va duktig han är.. jag log för mig själv. Jag orkade inte att svara så jag nickade åt honom.
- Har du någon pojkvän då? Han gav mig ett snuskigt leende och han tittade på mig från topp till tå. Jag visste inte vad jag skulle säga. Min mobil vibrerade och jag såg ett sms från Linus. Efter det han gjort så kunde jag helt enkelt inte förlåta honom.
- Hallå? Har du det?
- Ja, det har jag. Jag tittade ner mot skärmen och tänkte att Linus kunde bara vara det i denna situationen. 

Vi närmade oss ikea och jag hoppade på att han skulle stanna och inte köra vidare.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Här Kommer kapitel 3! Hoppas att ni gillar det :)
Jag är i Italien just nu och vårat internet funkar inte som det ska. Jag ska försöka att lägga upp ett kapitel om dan. Läs och njut, glöm inte att kommentera också ;)

Tidigare Kaptiel 1.
- Emma ut med dig!
Pappa var riktigt full och han lät inte glad. Jag reste på mig och var på väg för att hämta en filt. Jag kände att någon tog tag i mitt hår och det gjorde riktigt ont.
- Jag sa UT! Du behöver ingen filt.
Han slängde ut mig och jag landade rakt i en vatten pöl. Great! Nu kommer jag att frysa ännu mer. Det var lerigt överallt och jag visste inte var jag skulle sova någonstans. Det slutade med att jag la mig under husvagnen för att ta skydd.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade av att jag hörde skolbussen tuta. Jag rykte till och rätt som det var så slog jag i mitt huvud.
Det kommer säkert att bli en bula. Jag kom på att jag hade somnat under husvagnen. Jag kröp ut och när jag väl hade ställt mig upp så kollade jag på mina kläder. Jag kan inte gå till skolan så här. Jag försökte öppna dörren men det var låst. Bussen tutade ännu en gång och jag suckade till. Idag kommer nog bli det värsta dagen på länge. Alla mina skolböcker var inne i husvagnen. Jag kunde inte göra så mycket åt saken.
Jag gick mot skolbussen och insåg att jag kommer att få många blickar emot mig.
När jag väll kom in i bussen så vändes alla blickar emot mig. Längs fram satt alla nördar och längst bak satt alla ’’coola’’. 
Det fanns en plats kvar och jag ville egentligen inte slå mig ner där för Sara satt bakom och hon ska alltid hålla på med mig. Mot min egen vilja så satte jag mig ner.
- Kolla vad vinden släpar in.. äckligt smuts sa Sara och alla började skratta.

Jag tittade ut genom fönstret och stängde bort dem. Jag visste att de snackade skit om mig under hela bussresan men jag orkade inte bry mig. Första lektionen var engelska, mitt favorit ämne. Jag har alltid velat flytta till något engelsktalande land det har alltid varit min dröm. Alla elever satte sig på sina platser och tillslut så kom vår lärare in. Hennes blick stannade upp hos mig.
- Emma, I want to have a speak with you after the class.
- oooooh! Utbrast hela klassen.
Bördan blev bara värre och värre.  Jag vet att jag klarar av väldigt mycket men det finns alltid en gräns. Sara och Nea satt och pratade hela tiden om ett pojkband. Det var så irriterande. Att höra hur snygga dem är och hur bra dem sjunger var alltid lika irriterande. Varje engelska lektion så pratade dem alltid om samma killar.

-Åhh gud! Vi kommer också att gifta oss och skaffa barn tillsammans sa Sara.
Jag kunde inte hjälpa att jag började skratta.
- Va fan skrattar du åt? Sa Sara med en bitchig attityd.
- Jag tycker bara att det låter riktigt löjligt. Visst det är helt ok att man gillar ett pojkband och tycker de är snygga o.s.v. men går det inte lite över gränsen med att ni ska gifta er och skaffa barn tillsammans? Jag tror inte ens att han vet vem du är eftersom de är så kända.
- Ursäkta?! Harry vet vem jag är! Vi två har träffats tidigare och man såg på honom att han gillar mig!
Besides..Du har inte ens den rätten att prata om dem! Så fattig som du är så har du inte ens råd med att veta vilka dem är. Kolla på dig.. Sara gav mig ett hånfullt leende.

Det tog i riktigt hårt. Resten av skoldagen sa jag inte ett ord. Jag tittade bara ner på marken. Jag orkade inte möta folks blickar. Min engelska lärare försökte att prata med mig men det gick inte så bra för henne. När skolan var slut så skyndade jag mig till mitt skåp. När jag öppnade skåpet så sprutade det ut en massa blå färg.
Jag hörde en dörr öppnas och en massa människor började skratta.
- Du ser lite blå ut Emma! sa Philip och alla killar som stod bakom började skratta. Jag stod helt stilla och bara kollade in i skåpet. Mina ögon fylldes med tårar men jag höll dem tillbaka. Jag skulle inte börja gråta inför dem. Jag stängde skåpet och vände mig om. Jag fick ögon kontakt med Linus. Jag kunde inte hålla mig längre. Linus var min pojkvän innan allt skit började hända. Han var alltid där för mig men.. alltig som han har sagt var ren bullshit. Han såg inte så glad ut. Jag började springa mot tjej toaletten.
- Haha aww, ska lilla Emma gå och börja gråta nu. Utbrast Philip och killarna bakom honom skrattade.
Jag låste in mig på toaletten och tårarna bara rann.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Här kommer kpitel 2 :) Det var en kort del jag vet men jag ska åka till stranden nu med min kusin.
Hoppas att ni gillar det! Ska försöka att lägga ut kapitel 3 idag också :)
 

Det är en helt vanlig söndagskväll. Pappa är inte hemma, han är ute som vanligt och super med sina kompisar. Jag får inte lämna husvagnen för att det är ’’för farligt’’. Vad spelar det för roll egentligen? Han kommer ändå inte hem förrän imorgon morgon eller på kvällen, det beror på vad han känner för helt enkelt. 

Det är nästan midnatt och månen lyser väldigt starkt. Det finns inte så mycket som man kan göra egentligen. För att underhålla mig själv så får jag använda min skruttiga mobil om man ens kan kalla det för en mobil.
Jag har en dagbok som jag använder nästan hela tiden. Jag fick den från min mamma innan hon gick bort. I den boken finns allt, mina personliga åsikter, hemligheter, texter och tankar.

Det har gått två år sen allt blev helt förstört. Om jag hade fått chansen att spola tillbaka tiden så hade jag tagit den. Livet var helt underbart. Jag hade mängder med kompisar, jag hade topp betyg i skolan + att jag var en av de populäraste tjejerna. Jag var dock inte en tjej som frös ut andra människor och jag ville definitivt inte vara i centrum men på något sätt så ville folk vara runt om mig i alla fall. Jag måste erkänna att jag gillade det.
Att känna sig älskad av folk var den bästa känslan. Allting var perfekt. Jag hade en pojkvän som var med i skolans rugby lag, han var kaptenen. Alla tjejer ville ha honom men det var jag som hade turen. Men helt plötsligt så vände sig allting efter olyckan.

Jag vill inte leva som jag gör nu. Att bo i en husvagn med min pappa var inte det bästa. Jag sover på en söndrig soffa, ibland på golvet när pappa blir riktigt arg. Det stinker sprit överallt. När pappa tar hem tjejer ibland så skickar han ut mig. Dem går inte hem förrän klockan 6 på morgonen. Men då är det ingen idé att gå in och lägga sig igen för jag måste till skolan.

Jag hade ett bra liv. Jag saknar allt de gamla. Vi var 5 i familjen, 3 barn och 2 vuxna. Alla var lyckliga och vi hade de bra. Vi hade mat på bordet och vi bodde i en stor villa. Pappa var chef för Fiorucci och mamma var chef för H&M. Min storebror hete Christian och min lilla syster hette Linnea. Christian var 18 år och Linnea var bara 11. Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Att tänka på dem gjorde lika ont varje gång.

Jag satt vid det lilla fönstret och kollade på när regnet slog mot rutan. Jag hörde röster utan för husvagnen. Var pappa redan hemma? Klockan är bara två. Rösterna kom närmre och närmre. Jag började få lite panik för pappa ville att jag skulle sova. Jag sprang till soffan och jag fick slänga mig för att hinna dit. Dörren öppnades och de lät som att de var fler än två personer.

- Emma ut med dig!
Pappa var riktigt full och han lät inte glad. Jag reste på mig och var på väg för att hämta en filt. Jag kände att någon tog tag i mitt hår och det gjorde riktigt ont.
- Jag sa UT! Du behöver ingen filt.
Han slängde ut mig och jag landade rakt i en vatten pöl. Great! Nu kommer jag att frysa ännu mer. Det var lerigt överallt och jag visste inte var jag skulle sova någonstans. Det slutade med att jag la mig under husvagnen för att ta skydd