Tidigare kapitel 5
Skolbussen tutade och jag vaknade till liv. Jag kände att mina kinder var blöta. Jag hade gråtit utan att ens veta om det. Jag gick emot bussen och jag tog upp min mobil. Sms:et som Linus hade skickat var fortfarande oläst. Skulle jag våga läsa det? Jag gick och satte mig på samma plats. Sara satt bakom och hon sa inget. Det var något nytt. Jag tog upp mobilen igen och läste sms:et.
’’ Vi måste prata..’’ Nej. Jag vill inte. Varför nu av alla stunder?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild 1: Emma                                              Bild 2: Brasan

Under hela bussresan så hade jag inte hört en ända ljud ifrån Sara. Ingen hade snackat skit om mig eller gjort något. Kommer det äntligen att bli en bra dag för en gångs skull? Bussen stannade och alla elever hoppade av. När jag kom in i byggnaden så vändes alla blickar emot mig. Jag tittade mig omkring för jag förstod inte vad som hade hänt nu. Visst jag kanske är den personen som inte har råd med nya fina kläder och skor. Är dem lite chokade över hur jag såg ut idag, eller? De olika blickarna gjorde mig bara nervös.
Även några lärare som gick förbi gav mig obehagliga blickar.

När jag kom till korridoren där mitt skåp ligger så var det en massa lappar uppklistrade på väggen. Hela min klass satt och väntade på att läraren skulle komma. Jag hörde viskningar och jag började gå sakta mot väggen. Jag kände hur tårarna började rinna. Jag ryckte bort en lapp och slängde den på marken. Jag började små springa mot toaletten och på vägen så mötte jag Sara. Hon satte sina armar i kors och hennes kompisar som stod bakom gjorde lika dant. Dem blockerade vägen så att jag inte kunde komma förbi.
- Men lilla Emma, varför gråter du? Sara la sin hand på min axel och hon försökte låta som att hon brydde sig. Jag tog bort hennes hand och hon började skratta precis som alla andra.
- Du kan väll gå till vaktmästaren.. han kanske kan trösta dig? Sa Nea med ett hånfullt leende. Hur kan det finnas bilder på mig och vaktmästaren tillsammans? Han skjutsade bara hem mig.. Jag tryckte mig igenom klingan som var fullt med tjejer. Jag sprang och sprang men vart visste jag inte. Tillslut så krokade jag med en annan människa. Det låg papper överallt och jag vände min blick mot personen som jag precis hade krockat med. Linus kollade på mig förvånat. Jag hade fortfarande tårar i ögonen och man kunde se att jag hade gråtit. Jag hjälpte honom att plocka ihop hans saker och när vi båda hade ställt oss upp så sa vi inget. Hans kompisar gick förbi och de började skratta. Linus tittade in mig i ögonen och jag såg att han inte var så glad.
- Du ville prata.. Sa jag tillslut för att avbryta den pinsamma tystnaden.
- Ja men inte nu, inte här i skolan. Sa han och tittade ner mot marken.
Jag förstod varför han inte ville prata i skolan.. På grund av att alla skulle börja reta honom om de såg att han umgicks med mig. Han la sin hand på min axel och så gick han iväg.
Trodde att det skulle bli en bra dag men jag hade väll fel som vanligt.

Efter skolan så började jag att gå hemåt. Jag ville inte ta skolbussen för där skulle Sara och Nea sitta.
Under hela skoldagen så hade alla sagt att jag och vaktmästaren var ett riktigt fint par o.s.v…
Han är 50 +. Usch. Varför håller folk på så här mot mig?
Jag hörde fot steg bakom mig. Det kan vara vem som helst men när jag såg att personen hade luva på sig och försökte dölja sitt ansikte så blev jag rädd. Jag gick snabbare och tog en genväg. Personen förföljde mig.
Tillslut så sprang jag och det gjorde den personen som var efter mig också.
Jag kom in i skogen och jag tänkte att här skulle det bli svårt att jaga mig. Jag såg att en brasa var tänd och att andra massa ungdomar satt och hade det roligt. När jag vände mig om så var personen borta. Jag började sakta gå på en stig som leder till mitt favorit ställe. Jag kom till en liten sjö som har ett litet vattenfall.
Att höra när vattnet slår mot berget är helt underbart. Träden skimmer solljuset så det är lite mörkare.
Fåglarna kvittrar och två stycken ekorrar springer runt. Jag satte mig högst uppe på berget och tittade ner mot vattnet. En skugga började närma sig och jag blev helt stel.  
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här är kapitel 6. Det är en kort del jag vet men jag hjälper mina föräldrar med att packa för att de ska åka hem till sverige igen. Jag ska stanna kvar i Italien i några veckor till :) Som sagt Internet laggar jättemycket här så jag gör mitt bästa med att uppdatera. Hur tycker ni att det går för Emma? Vad kommer att hända?