Tidigare 34
En perfekt kyss, tiden stannade igen. Harry kramade om mina händer. Vi satt högt uppe i ett träd, våra fötter dinglade i luften och vi hade inget speciellt att stödja oss mot förutom den tjocka grenen som vi satt på. Det var som att man var i lågor, mina läppar brändes. Jag kunde inte få nog utav det. Jag vill bara ha mer. Denna kyssen var helt perfekt, precis som i en romantisk saga.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade av ett ryck. *BOOM*.
- Aaah! Jag tog min hand och la den för pannan som jag precis hade slagit i. Snabbt la jag mig ner igen och pustade ut luften. Digitalklockan som var vid skrivbordet visade 08:00… på en lördag. Mina tankar ändrades väldigt snabbt till gårdagen. Jag hade kysst Harry, framför hans fans. Intervjun som dem var på i torsdags så hade dem diskuterat om oss. Harry hade sagt att vi inte var tillsammans… Det kommer att bli jobbigt för honom nu. Allting från igår, jag ser det framför mig igen. Harry står där och tittar in i mina ögon och allting som jag ser är honom, publiken fanns inte. Det var bara jag och Harry. Dem gröna ögonen glänste tack vare strålkastarna. Våra huvuden närmade sig, tills våra läppar möttes. Det gick en stöt genom hela kroppen. Jag ville bara ha mer, kunde inte få nog utav honom. Det var ingen intensiv kyss utan det var mer en enkel romantisk kyss. Det brändes ändå på läpparna, jag kunde inte släppa honom. Det var som två magneter. Hur Harry hade sina händer om min midja och tryckte mig närmre honom… Fjärilarna i magen exploderade. Under hela natten så hade jag inte kunnat somna tack vare honom. Vi hade bestämt innan jag gick hem igår att vi skulle träffas idag. Jag insåg att Lexy inte var hemma, vart kunde hon vara någonstans? Hennes mobil låg på laddning och hon går aldrig utan den. Upp från sängen och in till duschen. När jag klev ur duschen så mötte jag en trött och svettig Lexy. Jag stannade upp och tittade förvånat på henne. Man ser att hon har varit ute och tagit en jogging tur men… det ser ut som att hon ska svimma ihop i vilken sekund som helst. Lexy tog av sig sina skor och sprang in till duschen, det flög kläder åt alla möjliga håll. Vi hade inte sagt ett ord till varandra vilket var lite konstigt men jag antog att Lexy inte kunde prata eftersom hon var väldigt och då menar jag väldigt andfådd. Hon var röd i ansiktet alltså hon såg ut som en tomat. Jag rotade fram lite kläder och hittade ett par jeans shorts och en vanlig enkel vit långarmad tröja. Att sminka mig, det hade jag inte tid för.. Ok. Jag har tid men jag orkar inte helt enkelt. Jag måste erkänna att gå utan smink är helt underbart. Man känner sig så fri på ett sätt. Jag kan klia mig på ögonen utan att maskaran kletar ut sig. Som jag sa innan, helt underbart. Lexy kom ut ur duschen och bytte om till hemma kläder.
- Vart ska du någonstans? Sa lexy när hon hade slängt sig ner på sängen.
- Ut och äta frukost. Sen ska jag träffa Harry. Hon satte sig snabbt upp och gav mig ett leende. Ett leende som fick mig att skratta.
- Ni försvann efter showen! Hon kastade en kudde på mig och log med det konstiga leendet fortfarande.
- BERÄTTAAAAA!
- Jaja ok! Ta det lugnt! Jag satte mig på sängen bredvid Lexy medans jag höll på att knyta mina skor.
- Harry tog mig till en stor ek och där satt vi och kollade ut över horisonten…
- Och? Hon nickade på sitt huvud som att jag skulle säga något speciellt. Antagligen så hade hon redan listat ut att vi kysste varandra igen.
-…. Och…. Vi kysstes igen. Hon hoppade upp och ner.
- YEEES!! Jag satte mina händer på hennes axlar och bad henne att lugna sig.
- Något mer?! Hennes ögon hade blivit stora och hennes leende för den delen den med.
- Emmh…. Jo! Harry sa att han skulle vilja ge oss en chans… så ja.
- Du sa ja? Eller….HUR!!??
- Haha, jag sa inte ja direkt men.. ja det gjorde jag. Lexy slängde sig över mig, nu hade vi båda ramlat ner från sängen.
- Jag är SÅÅ glad för din skull Emma!

Jag var nu framme vid espresso house. När det var min tur att beställa så fick killen i disken en chock. Jag tittade mig omkring och fattade vad han blev så chockad över. Killen var tvungen att gå därifrån så en kvinna fick ta min beställning istället. Jag tog min räkmacka och latten i handen. Det fanns ett bord vid fönstret så jag gick och satte mig där. Det kändes lite konstigt att sitta själv men på ett sätt så var det rät så mysigt. Inga bekymmer än så länge. Två tjejer hade stannat utanför fönster och kollade in på mig. Dem kollade verkligen in mig sen verkade det som att dem insåg någonting. För dem blev chockade dem med och de började hoppa upp och ner. Deras händer var framför deras munnar. Jag vinkade lite lätt mot dem, det såg ut som att ena tjejen skulle svimma.
- Excuse me? Jag vände min blick mot den personen som stod vid mitt bord. Vänta, det var han som skulle ta min beställning innan. Han som var tvungen att gå därifrån. Varför pratar han inte svenska med mig? Jag vet att han kan prata svenska för det gjorde han innan.
- Ja?
- Åh så du pratar svenska? Ett leende spred sig över hans läppar.
- Senaste gången jag kolla så gjorde jag det ja. Killen hade verkligen bruna vackra ögon så det var lite svårt att undvika ögonkontakt med honom. Automatiskt när någon ler mot mig så ler jag alltid tillbaka.
- Rolig tjej! Han små skrattade lite, killen verkade lite nervös.
- Det är så att jag älskar one direction! Och jag var på deras konsär igår och… då såg jag dig springa upp på scenen och kyssa Harry… Det går rykten om dig och Harry men efter den kyssen så blev alla förvirrade. Harry sa att du inte var hans flickvän utan bara en väldigt bra vän… Säg att den kyssen... inte för att jag har något emot det ifall det skulle betyda något men snälla säg att den kyssen… inte betydde något? Jag viste inte vad jag skulle säga.
- Om den nu inte betyder något så har du mitt nummer och adress här. Han la fram ett vitt papper. Killen gick ifrån mig och jag kollade chockat ner på pappret som han precis hade gett mig. Efter en stund så kom killen tillbaka.
- Jag menar… Tänk hur mycket hat du kommer att få. Alla tjejer som kommer att skicka en massa hat till dig. De kommer be dig att gå och dö, dem kommer säga att du är fet och ful. Vem vet dem kanske till och med gör något ännu värre. Som sagt… han slog till pappret som jag höll i.
- Du vet var jag finns. Sen så försvann han. Allting som han har sagt, det har jag inte tänkt på. Killen har ju rätt. Räcker det inte med allting annat som har hänt mig? Jag vek ihop pappret och la den i fickan. Ska ändå träffa harry sen… Jag gick utanför dörrarna och där stod en massa papparazzis. Det ända jag kunde se var vitt. Alla ställde en massa frågor, mitt huvud började verka.
- Emma!!
- Emma kan du förklara hur det var att springa upp på scenen och kyssa den berömda Harry styles?
- Ni är alltså tillsammans?
- Varför berättade inte Harry det från början?
- Hur träffades ni?
- Hur länge har ni känt varandra?
- Vad tycker du om honom?
- Hur är fansen mot dig? Jag klarade inte av detta. Vart skulle jag ta vägen? Dem fortsatte att ställa frågor och tog foton. Jag tappade balansen och ramlade. Det var ingen idé att ställa sig upp, dem hade omringat mig. Jag skulle ändå inte komma ut. Jag slöt ögonen och hoppades på att dem skulle försvinna eller att någon skulle komma och hjälpa mig.
Helt plötsligt så känner jag att någon drar mig upp. Jag ser fortfarande ingenting men jag hör vad alla andra säger.
- Oh zayn!!
- Zayn are you and Emma friends?
- Are you guys together?
- How’s perrie?
- Are emma cheating on Harry? Jag fick för mycket kropskontakt, antagligen så försökte zayn få ut mig ifrån papparazzi gruppen. Mitt huvud värkte och jag kunde fortfarande inte se någonting. Har jag blivit blid tack vare alla blixtrarna? Jag hörde att en bil dörr öppnades och sen så sa Zayn
- Watch your head hun. Han hjälpte mig in i bilen. När en annan bil dörr hade öppnats och stängs så antog jag att han också hade hoppat in i bilen.
- Lets go. Bilen började åka iväg.

Jag vaknade upp på en soffa, hur jag hade kommit dit hade jag ingen aning om. Försiktigt satte jag mig upp och kollade mig omkring. Synen hade kommit tillbaka. Mitt huvud verkade, vart är jag någonstans? Zayn kom gåendes mot mig. Han höll i ett glass vatten och så höll han i något annat. Jag flyttade på mig så att han skulle få plats i soffan, zayn slog sig ned bredvid och gav mig vattnet och några tabletter.
- Here take these. It will help for your headache.
- Thanks.. Jag stoppade in dem två tabletterna i munnen och drack ur vattenglaset.
- Where am i? Jag vände blicken mot honom igen.
- You’re in my hotel room. Zayn log med sitt charmiga leende som fick en att smälta varje gång.
- But i don’t remeber how i got here.. and how did you found me? jag blev förvirrad och mitt huvud började att värka ännu mer.
- I’ll explain it for you. This morning the boys where sleeping at Liams place. When i woke up i wanted to get something to eat. I thought espresso house sounded as a good place so i called paul and asked if he could follow me, i didn’t want to wake the boys. Paul got little mad at me because he where also sleeping but he told me that he would come. Then when we came to espresso house there was this large group of paparazzis… I thought that i where in some deep trouble now.. then i heard Emma, they where screaming your name. So I went through the large group and i founded you on the ground. I thought you were unconscious at first but… then you moved so yeah. I helped you up and i helped you in the car… then paul had to lift you the whole way into this couch.. Och så slog ha på soffan och log med sitt charmiga leende.
- Oh.. Vi satt där i någon timme och bara pratade. Varje gång jag har varit med Zayn så har han alltid verkat vara den tysta blyga typen. Men nu… När man har börjat lära känna honom så är han faktiskt väldigt lätt att prata med. Zayn må vara blyg men nu gick allting så mycket lättare. Jag har en ganska stark känsla av att vi kommer bli riktigt bra kompisar. Vi hade det trevligt, allting var så lugnt. Mina nerver har lugnat ner sig nu och huvudverken hade nästan försvunnit helt och hållet. Jag kom på att jag hade lappen i fickan. Från jag hade kommit in till espresso house tills han hade kommit och hjälpt mig förklarade jag för zayn vad som hade hänt. Han öppnade sin famn och drog mig in i en kram. Jag kunde höra hur hans hjärta slog. Det doftade otroligt gott! Jag kände hur han smekte min kind försiktigt.
- Emma you’re an amazing girl. Harry is a really good guy. He would never hurt you and he’s a lucky guy who has you. Emma you’re true friend. Det fick mig att le.
- And im worried about you. Jag lyfte blicken och fick ögonkontakt med Zayn.
- Why?..
- Because what happended today can happen aigan and aigan… you will get hate letters and stuff.. but basically you can just ignore them.. but after a while.. you become sad and tierd.. I remeber when I were together with perrie… gosh she got so many hate letters and so many people sended more than one hate twet to her.. I hated to see her cry… But now.. what will happend to you.. I don’t want to see you sad.. i don’t wanna see you cry. That’s why im worried about you. Han tar en hår slinga bort från ansiktet..
Det knackade på dörren, mer än en gång. Zayn pustade ut och himlade med ögonen. Han reste på sig och gick fram för att öppna dörren. Vid dörröppningen, där stod harry med en oroligt blick.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
35! Det har gått några dagar men aja nu är den här i alla fall :) Ni fick ett långt kapitel! Vad tyker ni om detta kapitlet? kommentera :))

Puss och Kram! 

Tidigare kapitel 32
Jag vände mig snabbt om och sprang till Lexy. Hon pratade fortfarande med Liam så jag fick lägga på luren. Hon skulle precis säga något men jag tryckte min hand mot hennes mun och bad henne att hålla tyst… 
Detta kommer inte att sluta bra känner jag på mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det kändes som att en stor sten klump fanns i magen. Hela jag skaka, allting blev så varmt. Lexy som satt på huk bredvid mig såg min rektion och blev själv orolig, hon fattade inte vad som hade hänt eller rättare sagt vad jag hade sätt. Hon satt och höll sina händer framför ögonen, man känner sig tryggare på ett sätt då. Man tror att man försvinner och ingen kan se en.. men egentligen så är det ingen nytta. Flera fotsteg, de kom närmre och närmre. Soptunnorna som var framför oss hade nu lyfts bort av dem läskiga männen. Dem stod nu i en halv måne och tittade på oss.   
- Kan jag titta nu? Sa Lexy. Killarna började skratta. Lexys reaktion var att hon blev helt stel men hon hade fortfarande händerna framför sitt ansikte.
- Såg ni inte skylten? Sa mannen som stod i mitten.
- Jo men vi blev jagade.. sa jag med en stel röst.
- Och ni tycker att detta var ett bra gömställe? Sa samma kille igen.
- Nu när jag tänker efter… så var det nog inte det. Jag log mot dem och försökte få dem på bättre humör men det var hopplöst. Dem stod kvar på samma plats och stirrade på oss.
- Vet ni inte vilka vi är?
- Nej.. Jag tänkte säga något mer men jag sket i det.
- Vi är hells angels… Ni kanske borde gå här ifrån innan vi blir tillräckligt arga.. Fortsatte han att säga. De skrikande fansen hade nu hittat oss och de stod och skrek utanför grinden.
- HELVETE! Vilka är dem då?! Dina små kompisar?? Han tog ett steg närmre, dem andra killarna gjorde samma sak. Nu går jag rak på sak. Jag ställde mig upp och kollade in i hans ögon.
- Nej, dem tjejerna har jagat oss ett tag. De är fans till One Direction…
- Varför jagar dem er om dem är fans till one direction…? Mannen tog ännu ett steg närmre och kollade fundersamt på mig.
- För att vi känner killarna… Mannen som hade pratat såg ut att fundera, han funderade ett bra tag. Tillslut så gick han fram till mig så att vi stod bara några centimeter ifrån varandra. Mitt hjärta slog snabbare än vad den brukar göra. Jag trodde att han skulle slå mig, spotta mig i ansiktet eller något annat men förvånat nog så kramade han om mig och lyfte upp mig i luften. Jag skrek inte utan jag blev riktigt chockad och istället så fick jag ett leende på läpparna och så skrattade jag lite osäkert.
- Min lilla tös är ett stort fan av One direction, Jag har en idé.. vi hjälper er ut om ni kan fixa biljetter eller om vi kan få träffa killarna, vad sägs om det? Vänta, tänk om killarna inte vill träffa dem här läskiga typerna? Eller om dem kan inte? Vad händer då? Kan jag bara ta med dem till killarna som ingenting? Mannen såg inte så tålmodig ut.
- Det är klart! Utbrast lexy.
- Så bra! Sa mannen. Alla vände sig om och började gå mot hojarna. Jag och lexy var kvar och såg dem bara gå iväg. Mannen som hade prata med oss vände sig om och sa
- Kommer ni eller? Jag och lexy regerade direkt och sprang ikapp dem andra. Vi kom fram till hojarna. Dörren från stugan öppnades och minst 10 stycken små tjejer sprang ut. Dem sprang antagligen fram till sina pappor. Alla fick varsin hjälm till och med jag och lexy. En man med långt skägg, flint skallig och en massa tatueringar gjorde en hint med huvudet som visade att jag skulle sätta mig bakom honom. Försiktigt gick jag mot honom. Är detta verkligen rätt? Borde jag åka med dem? Tänk om motorcykeln ramlar om kull, vi kanske dör då eller bryter revbenen, benen eller armarna. Försiktigt lyfte jag över mitt högra ben över motorcykeln. Tillslut så var jag på plats vilket lexy och dem andra små tjejerna också var. Mitt hjärta slog snabbare och snabbare för varje sekund som gick. Motorerna startades, vibrationerna gick genom kroppen. Mannen som satt framför mig vände sig om.
- Mitt namn är Sticky stumpan, vart ska vi? Han blinkade med ena ögat åt mig och log.
- Mitt namn är Emma. Vi ska till Kungshöjdsgatan… Dem är där och har en intervju. Vi började sakta åka framåt. Den motorcykeln som jag satt åkte först. Det var jag som var längst fram, vi var toppen av gruppen. Grinden åkte upp och tjejerna började springa mot oss. Sticky gasade på för fullt, tjejerna flyttade automatiskt på sig annars så hade dem lika bra varit döda. Innan vi hade kommit ut ur klungan med alla tjejer så hade dem redan dragit i mina kläder och skrikit som galningar. Vi kom ut på vägen och resten av gänget var efter. Det var en skön känsla att åka motorcykel. Vindes som blåste mot en, hur det fläktar.. ljudet av alla bilar som man åker förbi.

Vi kom fram till Kungshöjdsgatan, förvånande nog så fanns det inga fans utanför byggnaden. Jag som trodde att de hade fullt koll på vad killarna gjorde hela tiden. Lexy hade ringt Liam och bett dem att komma ner. Sticky och jag hade tagit en liten extra runda, han såg hur mycket jag njöt av att åka motorcykel så han ville vara så snäll och köra ett litet varv. När vi kom tillbaka så hade redan killarna kommit ner. Sticky gjorde en snygg angtré  genom att göra ett 360 varv med hojen på slutet. Killarna som höll på att signera till dem små tjejerna stannade upp och kollade in oss. Harry kollade chokat på mig. Han sprang fram till mig och lyfte upp mig från motorcykeln. Han log med sitt charmiga leende och jag kunde inte rå för att ge han världens största leende tillbaka.
- Wow, that was awesome! Sticky gjorde high five med harry och sen klappade dem varandra på ryggen.
- This.. och så vände jag mig om och gjorde en hint med händerna mot motorcykeln.
- was an.. oh gosh what i LOVED THIS! Och så började jag att hoppa runt som en galning. Harry och Sticky kollade lite konstigt på mig.
- Stumpan det är bara att komma till oss när som helst.. det är bara att fråga så kan vi tar en tur med min älskling.. och så slog han lite lätt på sin hoj. Killarna signerade och tog kort till dem små tjejerna. Efter det så gick dem och kollade in motorcyklarna, de fick till och med åka en liten rund tur. Zayn klagade lite först för att han var tvungen att använda hjälm.. han ville inte förstöra sin frisyr. Alla såg riktigt bra ut i sina hjälmar, speciellt harry. Lite av hans lockar stack ut där bak i nacken. Små tjejerna var lite hysteriska men de var fortfarande lugnare än vad dem äldre var. Dem hade frågat om jag och lexy kunde signera lite saker och om dem kunde få ta några foton på oss. Vi hade så klart sagt ja, vi kunde helt enkelt inte säga nej.. inte till deras ansikten. Efter ett tag så åkte tjejerna hem med sina pappor och nu var det bara jag, louis, zayn, niall och harry kvar. Liam och Lexy hade gått iväg en sväng, de skulle höra av sig lite senare. Louis skulle hem till Eleanor för att hon inte mådde så bra, han skulle gå vilken sekund som helst. Dem som hade intervjuat killarna tidigare idag kom ut ur byggnaden och såg mig och harry tillsammans. Snabbt var dem framme med kamerorna och började ställa en massa frågor. Harry la sin hand om min midja och tryckte mig närmre intill honom. Det kändes mycket tryggare måste jag erkänna. Paul kom och fick hjälpa oss in till bilen.

Vi hade släppt av Louis vid hotellet. Niall och Zayn skulle gå iväg någonstans men vart ville dem inte säga. Jag har en ganska stark känsla att dem ville att jag och harry skulle få lite ensam tid tillsammans. Vi hoppade ut ur bilen och bara började gå. Vart det visste vi inte men någonstans. Det var en liten pinsam tystnad mellan mig och harry. Tillslut så vågade han att ta tag om min hand. När han väll hade gjort det såg jag i ögonvrån att han fick ett leende på sina läppar. Vi gick genom skogen och en liten park. Vi kom fram till en liten båthamn där stannade vi. Jag fick avbryta den tysta stämningen.
- So are excited for tomorrow? Sa jag medans jag kollade ut över havet. Solen som gjorde att det glittrade på ytan. Det var inte så stora vågor, man hörde hur vågorna slog mot klipporna. Vi satte oss ner på bryggan.
- Yes, to sing infront of swedish fans will be fun. Och så blev det en pinsam tystnad igen. Detta går ju bra. Tillslut så sa harry.
- Emma, what's going on between us? I… jag avbröt honom.

- What are you thinking about Harry?
- You have to come tomorrow! I’m going to do something and you have to be there, promise!
- Okok, take it easy. I promise. Jag små skrattade åt honom, vad tänker denna killen hitta på nu?

Lexys perspektiv
Jag och Liam låg på en liten gräsplätt någonstans. Solen lös starkt på oss, inte ett moln fanns på himmelen. Vi kramade om varandra och bara njöt av stunden. Att ha Liam här bredvid mig är en fantastisk känsla, bara att få veta att han vill ge oss en chans är helt underbart. Varje gång jag ser in i hans ögon så blir jag knä svag, jag vill bara kasta mig över honom. Kyssa och krama honom hela dagen lång, Att ligga i en säng och bara mysa i flera dagar det hade jag inte tackat nej till! Mitt hjärta slår alltid extra snabbt och extra hårt när jag ser honom, då ska vi inte tala om när jag rör honom. Liam lukt, det är som att lukta på rosor. Ljuvligt.
- Are you coming tomorrow to the show? Liam gjorde så att jag kom tillbaka till verkligheten igen.
- Ofcourse! Han gav mig sitt sexiga leende. Dem läpparna kallar på mig! Jag närmade mig honom och våra läppar möttes i en perfekt kyss. Kan inte tiden stanna, här och nu? Vi kollade in i varandras ögon, det var som att gå in i en annan värld. Han smekte min kind och kysste mig igen.
- Do you know how beautiful you are? La han till mellan kyssarna.
- I can’t get enough of your lips.. sa jag mellan kyssarna. Jag kände att Liam log och jag började att små skratta åt saken. Denna känslan… vad ska jag kalla det? Det kan omöjligt vara äkta kärlek.. inte på så kort tid.. eller?
Liam Payne… på några veckor så har du fått mig att falla...för dig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 33! Vad tycker ni? Vad tänker harry hitta på nu? Börjar Lexy att bli riktigt kär i Liam? borde dem bli det eller inte?... säg vad ni tycker, jag bits inte :) Much love guys! xx  

Tidigare kapitel 31
Vi skålade och drack upp det sedan var det bara att gå ut till dansgolvet igen. Det gick ett tag tills jag fick en knuff på ryggen. Jag vände mig om och insåg vem det var, great….
- Vad vill du!?... sa jag..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tittade på sara med en sur blick. Vad vill hon nu? Måste hon komma och förstöra kvällen. Varje gång jag ser henne så blir jag alltid så arg. Jag vill bara slå henne, det bruna ansiktet som var säkert täckt med 6 lager brunkräm om inte mer, bara genom att se det ansiktet så mår jag illa. Man behöver inte gilla folk men man ska ändå respektera dem. Sara har alltid mobbat mig, hon har aldrig gillat mig. Efter olyckan så lyckades hon att dra ner mitt självförtroende. Jag kom till botten, gränsen var nådd. Ilskan bubblade inom mig, jag knöt ihop mina händer och tog djupa andetag. Egentligen så vill jag plåga henne, hon ska lida… Jag vill att hon ska må lika dåligt som jag gjorde men… nej. Jag är en bättre människa. Istället så ska jag bara skita i henne och gå vidare. Vi behöver inte umgås med varandra, jag behöver inte ens se hennes ansikte igen om det är så.. men det är lite svårt om hon är efter mig hela tiden.. Hon log ett ondskefullt leende mot mig. Nea och Tiffany stod bakom, dem är hennes så kallade bästa vänner. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att dem bara umgås med sara för att hon är den populäraste i skolan än så länge men när hon försvinner från tronen så kommer resten av hennes ’’kompisar’’ också göra det. Sara kom lite närmre mot mig och hon gav mig en alvarlig blick sedan viskade hon i mitt öra. 

- Om du inte lämnar Harry så kommer något hemskt att hända. Du vet mycket väll att han är min… Låt min kille vara! Hon tog ett steg bakåt och skrattade åt mig.
- Jag trodde Linus var din kille…
- Emma, Om du skulle välja mellan Linus eller Harry… Klart att jag dumpar Linus! Jag suckade. Vilken bitch hon är, gud vad jag hatar henne. Helt otroligt att folk vill umgås med henne bara för att. Det hade jag aldrig gjort. Eleanor och Lexy kom fram till mig.
- Is something wrong? Sa eleanor och la sin hand på min axel. Sara reagerade direkt.
- Oh my god, Eleanor darling! Sara gick fram och gav eleanor en kram. Eleanor stod still och förstod ingenting. Hon gav mig en förvirrad blick när sara hade gett henne en kram. Jag rykte på axlarna som ett svar att jag inte heller förstod vad som hände.
- Who are you? Sa Eleanor när sara hade avslutat sin kram.
- Im Harrys girlfriend! Btw you and me are going to have so much fun together! We’re going to the mall… Eleanor avbröt henne.
- Sorry but… Im here with my lovely friends so, maybe another time. Bye Harrys girlfriend! Eleanor drog iväg mig och Lexy därifrån. Jag vände mig om och såg hur arg sara blev. IN YOUR FACE! Gud vilken skön känsla!
- Ok that girl, scared the shit out of me… She just gave me a hug and talked like we where really good friends.. and I don’t even know who she is… then she said she where Harrys girlfriend but i understand there are a lots of fans out there who would love to be a girlfriend of one direction.. but COME ON! I asked who she was.. coulden’t she just told me her name?!.. Eleanor verkade lite frustrerad. Jag och Lexy kramade om henne.
- Forget about her! We’re here to have fun, so now we’ll go out on the dance floor again and dance the hell out of ur selfs! Sa lexy och gav oss en var sin puss på kinden.
- You’re right! La Eleanor till och log med sitt söta leende. Tiden går väldigt snabbt när man har roligt. Jag, Lexy och Eleanor kom hem klockan 06:00 på morgonen. Vi slängde oss i Lexys säng och alla somnade direkt.

13:00 klev jag upp från sägen igen. Jag har bara sovit sju timmar. Eleanor och Lexy log och sov fortfarande. In till duschen för att göra mig fräsch och vakna till liv. När jag var klar bytte jag om till ett par jeans shorts och en kort randig magtröja. Jag slog på tv:n och bläddrade igenom alla kanalerna. Jag stannade upp när jag såg killarna live. Varför hade dem inte sagt att dem skulle vara med i en tv intervju?.. Dem zoomade in på deras ansikten.
- Hey guys! So lets introduce ourselves.
- Hi Im Niall.
- Im Zayn
- Im Louis
- Im Liam
- Im Harry and we are one direction! Jag sken upp i ett leende när jag fick syn på Harry. Hans leende gjorde så att fjärilarna i magen flög runt som idioter igen. Jag lutade mig bakåt mot soffan, detta kunde bli intressant.
- receipt of each country has been absolutely incredible… it was far from what we expected. Började Liam.
- All of our fan's been really incredible, it's been fun to get to travel around to different countries to visit them and so. Sa Louis glatt efter.
- Does it ever happen something crazy? Like you have to take back roads through the hotels?
- Ummh.. not really. Sa harry. Jag såg det på honom att han ljög. Det leendet säger allt.
- Zayn, there are rumors that you and Perrie broke up .. is it true? Jag spände mig. Zayn har inte riktigt varit på topp sen dem gjorde slut och han har alltid försökt att inte ta upp ämnet om perrie.
- Yes, it’s true. Zayn kollade ner mot marken.
- So you’re singel..? Jag tittade på program ledaren som att han var dum i huvudet. Vad tror han själv?
- yes i am. Niall som satt bredvid Zayn klappade honom lite lätt på ryggen. Program ledaren vände sig mot Liam.
- How about you, There is this girl… Le..Lex... Lexy! There are many pictures of you and her together. Holding hands and stuff.. Han gav Liam en blick som att Liam skulle fortsätta och förklara resten.
- Yeah. That’s true.
- Tell us, is she your girlfriend or not?
- We’re taking it slowly. Resten av killarna hurrade.
- But what happened to you and Danielle? Didn’t work out?
- Yeah and we thought that it would be an great idea to be friends.
- So Louis! What about you? Are you still together with eleanor? Jag vände mig om och såg att tjejerna hade vaknat. När dem insåg att killarna var på tvn så sprang dem till soffan. Lexy slängde sig över den. Lexy tog fjärrkontrollen och höjde volymen.
- Yes I am.
- So how do you think about that? Vilken fråga.
- It’s amazing. I love her. We have experienced so much together and I know we will experience more things together.
- Isn’t that cute people! Sa program ledaren och log sådär fint in i kameran.
- Niall.. han kom inte så långt innan Niall avbröt honom.
- I'm single and I can barely talk to a girl without it being a big headline..
- But he have his food so.. la Harry till och alla började att skratta.
- Harry who is this lovely girl? killarna vände sina huvuden mot den stora tv skärmen och där kom de upp bilder på mig och harry. Jag blev stel, vem kan ha tagit dem bilderna? Som jag minns det så har bara jag och harry varit ensamma när vi var med varandra. Vi såg riktigt kära ut på varje bild. Jag såg hur harry log mot bilderna och att han blev lite generad. Bild efter bild.. den sista bilden var från igår när vi kramades, innan jag skulle gå ut. Med den tighta röda klänningen. Jag tittar chockat på tvn och harry tittar ner mot sina händer.
- Nice dress she got there! Program ledaren tittar fortfarande på bilden och ler så där äckligt.
- So tell us Harry. Many girls out there are wondering who she is. Are you guys together? If not… Im here girl! Skämtade program ledaren, hoppas jag i alla fall. Harry skrattade osäkert, han visste inte vad han skulle säga. Hoppas att han har mobilen på! Jag tog upp min mobil och smsade till honom.
- Ehh… She is… Sen så plingade det till. Killarna tittade på harry och han drog fram sin mobil.
- Who could that be? Sa program ledarn.
- It’s from her, right?

Harrys perspektiv
Suddenly i got a message. It was from Emma. My heart started to beat faster. It stood...

Emma: Im watching harry. You can tell him, it’s ok. Don’t be nervous, you can do this! xx

This girl is making me crazy! We’re not together, what should i say to him? Liam pusched me on the shoulder so i would awnser on the question.
- Yes it was from her.
- Tell us about her Harry?
- Ok, Her name is Emma and in about some weeks she will turn 17 and no she’s not my girlfriend.. He stopped me.
- Wait, but on the pictures you guys seems so happy together. You look so in love. It’s all over your face man even now whe we are talking about her. I can't more than agree with him but i can’t tell that to the whole world, not yet.
I have to lie.
- We’re really good friends..
- So you don’t like her?
- I didn’t say that..
- So you like her? Oh harry! Why can't you just shut up! Now you have put yourself into a big mess. Luckly Louis started to talk.

- Vi elskar dig! Rest of the boys started to laught. They started to talk about sweden and what we think about the swedish fans and other swedish stuff. For me.. I where only sitting in the same chair, smiled and pretended to listen what they said. I really didn’t hear anything. All i where thinking about where Emma. Suddenly the program director said

- We'll be back with One Direction. Mitt namn är gustav och ni tittar på Fredags nyheter med Gustav.

Emmas perspektiv.
Jag hade fått ett sms ifrån harry när det hade blivit reklam.

Harry: I think that the program director thinks you're...hot.. he talks about how you look all the time.

Me: Haha! Well is that a positive thing or a negativ? Xx

Harry: I think positive, but i gotta go now, see you later? Xx

Me: Ok, sorry harry I promised to be with Lexy and Eleanor to day, tomorrow? Xx

Harry: we’ll have a performance tomorrow but you and rest of the girls can be backstage. xx

Me: Thats sounds great! See you then xx

Jag, Lexy och Eleanor gick ut på en promenad. Den friska luften, solen som sken på våra ansikten, fåglarna kvittrade allting var helt underbart. En underbar tid med två stycken underbara tjejer, livet kan inte bli bättre. Eleanor stannade upp och såg ut att inte må så bra. 

- Girls i really don’t wanna destroy the lovely time but i don’t feel so good. I think I’ll go to Louis and Harrys hotellroom. I’ll text you later.
- Oh thats not good but we will go with you. Sa jag och log mot henne.
- Are you sure? Hon tittade lite osäkert på oss.
- Of course we are! Vi tog varsin sida av eleanor i handen och så började vi att gå mot hotellet.

När vi hade lämnat av Eleanor så fortsatte jag och Lexy in mot stan. Vi skrattade och hade det jätteroligt. Allting var bra tills vi hörde skrikande tjejer. Mitt hjärta slog i 200, jag vände mig om och så den stora gruppen utav tjejer komma springandes mot oss. Jag och Lexy sprang, hur långt vet jag inte men det kändes riktigt långt. Vi sprang in någonstans men så klart var det en återvändsgränd.. Tjejerna kom närmre och närmre, vi hörde hur deras skrik blev allt högre och högre. Det fanns en skyllt där det stod ’’do not enter’’ men vi hade inget annat val. Lexy satte sig på huk och jag fick klättra över. Eftersom Lexy är riktigt duktig på att klättra så behövde inte hon min hjälp. Vi kom över på andra sidan och så gömde vi oss bakom soptunnorna som fanns där. Lexys mobil började att ringa, hon svarade eftersom det var Liam som ringde. Hon fick viska till honom.
- Hey babe… Na we are just hiding from i don’t know… a lots of girls! Yes we had to run away and now we don’t know where we are..
Lexy forsatte att prata med Liam medans jag kollade hur läget var. Jag gick bort från soptunnorna och gick runt lite för att veta var vi var någonstans. Just då ser jag 20 stycken motorcyklar och på dem så sitter det såna där farliga gubbar. Alla har tatueringar, väst, skägg och mustasch och alla var svart klädda. Dem hade också svarta solglasögon. Dem fick syn på mig och började att gå mot mig… Jag vände mig snabbt om och sprang till Lexy. Hon pratade fortfarande med Liam så jag fick lägga på luren. Hon skulle precis säga något men jag tryckte min hand mot hennes mun och bad henne att hålla tyst…
Detta kommer inte att sluta bra känner jag på mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 32 people! :D Jag har spenderat hela min förmiddag åt att skriva detta kapitlet. Även om jag har lite läxor, jag ska iväg snart på frölunda matchen! Min minsta kusin ska vara ute på isen och åka runt i början så hela familjen ska gå. Nu vill jag ha lite extra många kommentarer! :D Vad tycker ni? Bra, dåligt? xx

Tidigare kapitel 29
- Ehh... yeah.. I do. Detta var riktigt obekvämt. Jag gillar ju honom… Eller gör jag det? 
Han släppte taget om mina händer och började att gå upp mot land igen medans han tittade ner mot vattnet. 
Bra jobbat Emma, vad ska jag ta mig till nu då….
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys perspektiv
I should have known, of course she don’t like me. It’s always like this.. it always happen to me, why? I have to confess that this feeling… have been the worst so far. I don’t understand. My ex girlfriends, when we broke up i have never feelt in this way. My heart hurts, really badly. I just want to cry, scream. What is wrong with me.. we haven’t been together.. we’re only friends. Oh my god… Friend zone. NO! I got up from the water and I layed down on the grass. There where no clouds on the sky. It was so.. blue. Suddenly she said
- Harry I… Emma stod infront of me, she looked troubled. Non of us had a smile, both of us where… I don’t know if sad is the right word but in this case… 
- Im scared… she contiued. What? Why is she scared, I don’t understand.
- What? Emma bent down and looked right in my eyes.
- Scared to be hurt, hitten… all of the feelings i guess…. To fall in Love.
- Emma, do you know how beautiful you are? There are so many boys out there who want to be your boyfriend… she stopped me.
- But i don't want to have a guy who only want me because of my look… I want him to love me for who I am, my personality.
- Let me talk… There are so many boys who would love to be your special guy. Some goes for the looks and others goes for the personality. You'll find your little princ charming one day and I know he would love you for who you are. Besides you’re already a good looking girl so that guy are lucky. I want to be that guy, I want to be her princ charming. Emma kissed me on the cheek.
- Harry you’re the best and… You'll find your little princes some day. Can't she just understand? I want her to be my little princes, all of my emotions is so messed up right now.
Then she told me something that really shocked me.

Emmas perspktiv
- I like you Harry. Jag fattar inte att jag sa det. Han höjde ögonbrynen och såg fundersam ut, tänk om han tror att jag menar att jag gillar honom som en kompis…
- I like you to. Vi log mot varandra och så blev det en pinsam tystnad. Jag kan inte direkt fråga på vilket sätt han gillar mig, det får jag väll se och märka själv. Jag gick och la mig bredvid honom. Vi kollade in i varandras ögoen ett bra tag. Varför är allting så svårt, varför ska jag alltid förstöra allt. Kunde jag inte bara ha kysst honom? Jag måst fixa detta, vi kan inte hålla på i all evighet. Jag lyfte min väntra hand och kramade om honom. Harry besvarade kramen, jag vet att det låter konstigt men den här känslan, att vara i hans famn känns så.. Jag hör hemma där på ett sätt. Jag vill inte flytta på mig, tiden får gärna stanna. Harry började att smeka mitt hår. Det värsta av allt är att han snart åker hem, det betyder att jag kanske aldrig kommer att träffa honom igen.. Jag tog ett hårdare grepp om honom, jag vill aldrig att det ska hända.. han får inte lämna mig.
- Harry…
- Mmm.. Det lät som att han höll på att somna. Jag vände blicken uppåt och såg att hans ögon var slunta. Njöt han av detta eller tycker han att detta är jättetråkigt? Jag satte mig över honom och började att skaka liv i honom.
- Harrrrryyy!! Don’t fall asleep.. am I so boring?! NO WAY! Han log medans hans ögon fortfarande var slutna..
- Stop… stop… STOP! Han öppnade ögonen och såg alvarlig ut. Jag slutade att skaka på honom och istället så kom jag på en bättre idé.
- Are you ticklish? Och så började jag att kittla honom. Båda av oss skrattade som två små galningar. Eftersom Harry är stakrare än vad jag är så tog han tag om mina händer så att jag inte kunde kittla honom mer. Vi log mot varandra, nu känns alltig bra igen. Jag vägrade att flytta på mig och Harry var för lat för att orka bry sig. Vi satt så ett tag och pratade om allt möjligt. Allting var bra tills jag ser fyra stycken vargar framför mig. Jag blir helt stel och Harry såg på mig att det var något som inte stämde.
- Emma what are you looki…. Shit! Ok don’t get panic now, just relax Emma.
- They are four.. four!
- Stand still, they wont do anything then… I think.
- You think!? Jag måste erkänna att jag fick lite panik men jag försökte att ta det lugnt. Jag klev av från harry och så ställde vi oss upp. Till min förvåning så började Harry att prata med dem…
- Hey there! My name is Harry, Harry styles. Me and my girlf… my friend and I had a lovely time before you came round so please can you guys... go? Dem fyra vargarna stod stilla på samma plats som innan. Cirka fem meter ifrån oss.
- Harry do you really think they will awnser you?! Don't be disappointed if they don’t… Harry fortsatte att prata med dem.
- So it's a wonderful weather today, what have you guys been up to?
- Really Harry?!
- Emma just…. Be quiet! Vargarna stod still och tittade på oss. Dem måste tro att Harry är en idiot som försöker ha en vanlig konvarsation med dem. Jag visste inte vad jag skulle göra, denna situationen är väldigt konstig! Jag har fyra vargar framför mig som ser hungriga ut.. men Harry här pratar med dem som ingenting. Harry borde skapa ett program, Mannen som talar med Vargar… Eller det finns redan ett sådant program fast han pratar med hundar..  Harry tog tag om min hand och började sakta gå bakåt medans han sjöng tillräkligt högt för att vargarna skulle reagera.
- I've tried playing it cool, But when I'm looking at you, I can never be brave Cause you make my heart race…Harry kollade rakt in i mina ögon medans han sjöng och vi gick sakta bakåt..  
- Shot me out of the sky, You're my Kryptonite , You keep making me weak, Yeah, frozen and can't breathe.. Vargarna började sakta men säkert gå mot oss igen.
- Some things gotta give now, Cause I'm dying just to make you see, That I need you here with me now, Cause you've got that one thing… Ok detta är inte normalt.. Vi har fyra stycken vargar som går sakta emot oss medans vi håller varandra i händerna och går sakta bakåt… medans harry sjunger…
- So get out, get out, get out of my head, And fall into my arms instead, I don't, I don't, don't know what it is, But I need that one thing, And you've got that one thing.
- HARRY! I don’t think its time to sing! Han släppte taget om min hand och gick lite närmre mot vargarna och viftade med sina händer.
- Now I'm climbing the walls, But you don't notice at all, That I'm going out of my mind All day and all night… Harry sjöng och gjorde sig stor inför vargarna.. vad håller han på med, vill han bli deras buffe idag eller? Vargarna började att gå snabbare mot harry. Han slutade att vifta med sina händer och stod helt still. Harry vände sig om och började att springa mot mig igen. 

- RUUUUUUN! Han tog tag om min hand och vi sprang in i skogen. Vargarna var efter oss, jag trodde att dem skulle komma ikapp oss men vi var snabbare än dem. Jag såg en stuga lite längre in i skogen.
- Harry, the cottage! Vi sprang dit och så klart så var det låst. Det var tomt i stugan. Vi kunde inte göra sönder ett fönstret eller något, jag sprang bakom huset och där fanns det en stege som gick upp till taket.
- Harry over here! Jag klättrade upp och harry kom efter mig. Som tur var så var det ett platt tak. Himlen öppnade sig och det började regna. Båda jag och harry låg helt ut mattade på taket. Regndropparna slog mot kroppen, vinden var kraftigt och det blev kyligt. Jag kröpp fram till harry och blev omfamnad. Det kändes som att vara vid en brasa, värmen gick igenom hela kroppen. Vad ska vi göra, Vargarna går runt stugan så vi kommer antagligen vara fast här ett tag. Harry började nynna till en låt, jag kände igen melodin mycket väll, Gotta be you. Lexy har matat in alla deras låtar i min hjärna eller hon har försökt.
- Can we fall, one more time? 
Stop the tape and rewind 
Oh and if you walk away I know I'll fade
' Cause there is nobody else 

It's gotta be you 
Only you 
It's got to be you
 Oh, Only you… Fortsatte jag med. Harry kollade in i mina ögon och lös upp i ett stort leende.
- Now girl I hear it in your voice and how it trembles
 When you speak to me I don't resemble, who I was 
You've almost had enough 
And your actions speak louder than words 
And you're about to break from all you've heard
Don't be scared, I ain't going no where… När harry sjöng den delen så tittade han mig i ögonen. Dem sista orden som han sjöng, det lät som att han menade det.
- I'll be here, by your side
 No more fears, no more crying 
But if you walk away 
I know I'll fade
' Cause there is nobody else.. Vi sjöng klart hela låten tillsammans. Jag måste erkänna att det lätt riktigt bra. Det konstiga är att jag har aldrig, aldrig någonsin vågat sjunga inför någon annan. Jag har bara sjungt när jag har varit ensam men med harry… det klicka på något sätt. Jag var inte rädd, allting kändes så bra när vi sjöng tillsammans.
- You’re really good singer Emma! How come? Harry tog tag om mina händer och han såg riktigt imponerad ut. Rådnaden spred sig över mina kinder.
- When I was a little kid my mom always sang for me. I wanted to be good as her. When she died I never stoped, I have always loved to sing… I get out all my emotions then. Harry kramade om mig, han verkade så exalterad..
- Emma! I got the best Idea ever! You and me can go out to the city and we can bring rest of the boys or only Niall, he can play on the guitar… and then you and me can sing together infront of everyone, they will love you! Jag blev stel. Vill han verkligen att jag ska sjunga inför människor… med honom? Är han galen!? Jag skulle alrig klara av det. Min nervösitet tar alltid över. Jag får aldrig ut ett ord, det blir svårt att andas. Alla människor som står och glor på en… Tänk om man glömer av texten eller ännu värre, tänk om man missar en ton.. man tar en fel tonart. Det är därför jag sjunger för mig själv.

2 timmar gick och äntligen så hade vargarna gått sin väg. Solen var fortfarande borta och regnet öste ner. Värmen från harrys kramar gjorde så att kylan förvann ut ur kroppen. Vi bestämde oss för att röra på oss, klockan hade nu blivit 18:00. Denna dejten kanske inte var så lyckad men det dög för mig. Jag bryr mig inte om att det måste vara så perfekt, romantiskt.. bara om jag får vara med personen som jag gillar så är allting bra. Harry höll i min hand medans vi var påväg ut ur skogen. Vi små sprang eftersom det var kallt och regnet som slog ner på huden gjorde ont. När vi kom fram till Harrys hotel så fanns det en massa skrikande tjejer utanför.
- Shit.. Not now. Han tog ett hårdare grepp om min hand och så började vi springa mot de skrikande tjejernas håll. Vi sprang igenom klungan, ingen märkte förrän vi hade kommit fram till angtren.
Hans hotelrum var riktigt stökigt! Jag tittade chockat omkring i rummet medans han sprang in till sitt rum för att hämta nya kläder till oss. Harry hade bytt om när han kom ut till vardagsrummet. Jag kollade chockat på honom, av två anledningar. Ett för hur rummet ser ut och två, Harry går utan tröja och hans magmuskler ser inte så dåliga ut. Han sträcker fram en hög med kläder till mig och säger.
- Here you go…. Wait, why are you looking at me like that?
- Your room! Ok, you and me.. we're going to have a clean party…    
- A what? Jag gick in i sovrummet för att byta om. När jag kom in så stannade jag upp. Det låg kläder överallt, speciellt underkläder! Jag bytte snabbt om och så gick jag ut till honom igen.
- Ok do you have a radio or something? So we can listen to some music while we are cleaning this room! Harry gick mot sin data och tryckte upp spotify. Han pluggade in ett par små högtalare och tryckte sedan på play. Det var på högsta volym och det lät riktigt bra för att vara så små högtalare.
- This can be fun.. sa han och började att gå mot mig. Jag började plocka ihop all disk och Harry plockade upp alla kläder som låg på golvet. Vi sjöng samtidigt och gjorde några små dance moves ibland. We Run The Night av Havana Brown spelades, jag och Harry sjöng med och dansade runt.
- When the sun goes down down down down… Började jag med. Harry diggade till musiken och jag diskade för hand. När refrängen kom så tog harry i.
- we run the, yes we run the night, the night, We run the, yes we run the night, ni-night, night, ni-ni-night, We run the, yes we run the night, we-we-we run, we-we-we run, run, We run the, yes we run the night, the night, ni-ni-ni-ni, WOOP! Eftersom det är en tjej som sjunger så klarar inte Harry av den ljusa tonarten, men han gjorde sitt bästa för att det skulle låta bra, vilket det gjorde ändå. Nu var allting diskat och alla kläder var borta i vardagsrummet, nu ska vi fixa i ordning soffan och ställa alla skorna på plats. Harry försökte att jonglera med tre par skor, i början så gick det men efter ett tag så tappade han ena och sedan så föll den andra och den trejde träffade honom på huvudet. Jag brast ut i skratt, hur lyckas han med det? Harry blev generad och la skorna på sin plats. Jag hade gjort i ordning soffan, nu var det bara sovrummet kvar. Badrummet hade dem lyckats hålla i ordning konstigt nog. Några låtar hade spelats igenom nu men när jag hörde vilken låt som sattes igång så kunde jag inte rå för att le. Now you see it av Pitbull började spelas. Vi kom in i sovrummet och jag började att röra mina höfter i takt till musiken samtidigt som jag sjöng.
- Shake that ass for me, come on shake that ass for me girl, Shake that ass for me, come on shake that ass for me girl, Shake that ass for me(shake), come on shake that ass for me girl, Pitbull take it down (Baby let me see ya do it now)… Jag bäddade sängen och rörde på mina höfter samtidigt vilket var riktigt roligt på grund av att harry stod kvar vid dörröppningen och kollade chockat på mig. Han hade sin mun öppen och han spärrade upp sina ögon. Jag log och fortsatte.
- Now you see it, now you gone. Now you see it, now you gone. Baby let me see ya! Shake that ass… jag slutade och vände mig om och kollade på harry.
- Are you gonna help me or not? Jag sate mina händer på höfterna och kollade lite alvarligt på honom. 
- Ooh… sorry.. I just… sorry. Han kliade sig själv i håret och kollade generat ner mot marken. Jag gjorde mitt bästa för att kväva skrattet. Vi hade det jätteroligt och tillslut så var allting klart. Vi slängde oss ner i sängen och pustade ut. Klockan är bara 20:00 och jag är redan trött. Jag kramde om harry och gav honom en puss på kinden. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg och rätt som det var så somnade jag.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
30! FÖRLÅT! Har jobbat hela helgen men nu får ni kapitel 30! :) Gjorde den lite längre än vad den skulle ha varit fpå grund av att jag inte har lagt upp ett nytt kapitel på evigheter känns det som. Min kompis fixade en ny header till mig! Jätteglad blev jag! Fast den är inte riktigt klar utan den får vara så för tillfället, bättre än en dörrmatta, eller? 
Vad tycker ni om kapitlet? Vill ni att något speciellt ska hända under nästa kapitel? Ge lite förslag, jag bits inte :) Hoppas att ni gillar det! xx