Tears - Kapitel 7
Tidigare kapitel 6
Att höra när vattnet slår mot berget är helt underbart. Träden skimmer solljuset så det är lite mörkare. Fåglarna kvittrar och två stycken ekorrar springer runt. Jag satte mig högst uppe på berget och tittade ner mot vattnet. En skugga började närma sig och jag blev helt stel.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Helt plötsligt så känner jag att det är någon som kramar om mig bakifrån. Den lukten känner jag väll igen. Linus. Jag vände mig och Linus stod där med ett leende på läpparna. Han var på väg att ge mig en till kram men jag bakade undan. Jag såg besvikelsen i hans ögon. Vadå tror han verkligen att han kan bara krama om mig så där, efter allt som han har gjort mot mig? Glöm det! Det har gått 3 år sen sist han pratade med mig och det var då vi var tillsammans. Han sa att han alltid skulle finnas här för mig, att det alltid skulle vara vi två. Ren bullshit.
Fast på ett sätt så ville jag inte inse att han inte var den perfekta killen. Jag måste erkänna att jag har saknat honom. Hans kramar som alltid värmde och hans underbara kyssar. Linus har alltid varit speciell för mig. Dem blå gröna ögonen som man kunde drunkna bort i. Hans kropp var perfekt! Jag säger så här.. Han har muskler på rätt ställen. Haha vafan Emma? jag började små skratta åt mig själv och Linus tittade förvånat på mig.
- Vad är det som är så roligt? Han började le och jag kunde inte rå för att jag blev generad.
- Inget, tänker på gamla minnen.
Han tittade mig djupt in i ögonen. Det var hans sätt att säga förlåt, det fungerar alltid men denna gången så kommer det inte att gå så bra för honom. Han gick ett steg närmre men jag kunde inte hjälpa att mina knän blev svaga. Emma kom igen! Vakna till nu! Jag skakade på huvet och tog ett steg bakåt.
- Emma jag måste erkänna en sak.. när han hade sagt det så blev stämningen mycket mer jobbigare än vad det redan var.
- Jag saknar dig.. Det är inte roligt att se dig så här. Jag vill ha den gamla Emma tillbaka. Vad hände med henne egentligen? Jag gav honom en blick som om han var dum i huvet.
- Ja.. vad hände egentligen Linus? Han tittade ner mot marken och han sa inget.
- Om du inte kommer ihåg så kan jag påminna dig.. Jag skulle åka till Italien och på vägen dit så hände en olycka. Jag hamnade på sjukhuset och jag låg inne i ett år… ETT ÅR LINUS! Jag kände att tårarna började rinna ner från mina kinder. Jag orkade inte bry mig om jag skrek på honom. Han förtjänade det.
- Vad hände sen när jag kom tillbaka till skolan? Jo då hade nästan alla glömt bort mig och ni frös ut mig. Min pappa fick sparken och vi var tvungna att flytta in i vår husvagn för vi hade inte råd med att bo kvar. Du blev tillsammans med Sara och du ignorerade mig i två år. Det är nu som du har börjat prata med mig.
- Men.. han hann inte säg något mer innan jag avbröt honom.
- Du vet hur jag har det! Du har gått förbi husvagnen flera gånger när jag har varit utslängd. Vad gjorde du då? Jo, du gick vidare. Jag var som skräp för dig. Du brydde dig inte ett skit om mig. Allt som du sa när vi var tillsammans var REN BULLSHIT!
Mina tårar bara rann. Jag kunde inte hjälpa det. Han tog upp sin hand och strök den över min kind. Han torkade bort mina tårar och han tog ut sina händer för att ge mig en kram. Han drog in mig och jag kämpade emot för att gå där ifrån men han var för stark. Han kramade om mig och jag bara stod där och grät. Jag såg säkert ut som ett fån men vem bryr sig. Jag orkade inte kämpa emot, ville han krama om mig så får han göra det.. jag tänker inte besvara kramen i alla fall.
- Jag är så ledsen Emma.. Allt som jag har gjort mot dig.. jag är så ledsen. Jag mår dåligt över det. Jag ska gott göra dig Emma! Snälla kan du förlåta mig?
På ett sätt så ville jag förlåta honom men på ett annat sätt så kan han dra åt helvete.
- Nej Linus. Jag kan inte förlåta dig. Jag vill inte ens vara med dig.. Alla minnen och känslor kommer upp när du är i närheten. Jag klarar inte av det..
Vi satt och pratade i flera timmar. Han hade en filt med sig och han var så snäll och gav mig den. Klockan närmade sig 23.00 och han skulle bege sig hemåt. Han gav mig en kram men jag besvarade den inte. När jag såg han inte längre så pustade jag ut. På ett sätt så var det skönt att han hade gått men ändå inte. Vi hade pratat om allt möjligt. Han fick mig att le några gånger och han gjorde mig generad ibland. Det är svårt att lita på honom så det var därför jag inte tog upp hur jag har det hemma. Jag behöver lätta på mitt hjärta men jag har ingen att prata med. Jag ställde mig upp och jag började tänka på en låt.
’’Regrets collect like old friends Here to relive your darkest moments I can see no way, I can see no way And all of the ghouls come out to play And every demon wants his pound of flesh But I like to keep some things to myself I like to keep my issues drawn It's always darkest before the dawn
And I've been a fool and I've been blind I can never leave the past behind I can see no way, I can see no way I'm always dragging that horse around And our love is pastured such a mournful sound Tonight I'm gonna bury that horse in the ground So I like to keep my issues drawn But it's always darkest before the dawn….’’
För att avreagera mig så brukar jag alltid att sjunga. Jag kommer alltid hit för att koppla av genom att höra fåglarna kvittra och vattnet som slår mot berget eller bara för att sjunga. Jag har alltid sjungit sen jag var liten.
Jag började sakta gå hemåt. När jag väll var utan för husvagnen så kollade jag mig själv in i spegeln. Jag må inte ha den perfekta kroppen och jag kanske inte är så snygg men på något sätt så gillar jag mitt utseende.
Mitt brun/röda lockiga hår som går ner under brösten. Mina grön/bruna ögon var också helt ok. Min hudfärg var helt ok den med, jag är inte blek utan jag har en mörkare hy färg. Jag var inte smal men jag var inte tjock heller.
Jag har lite fläsk på magen, och? Jag var nöjd med min kropp. Folk får gärna tycka vad dem vill… but i don’t give a fuck. Jag öppnade dörren försiktigt och märkte att pappa inte var hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 7 kommer här :) Ok detta kapitlet var inte det bästa men nästa kapitel så kommer det att bli bättre, I promise :)
Nu har Emma och Linus pratat.. vilket kanske inte gick så bra för Linus. Här får ni också fått reda på hur Emma ser ut ungefär. Vad tycker ni?
Att höra när vattnet slår mot berget är helt underbart. Träden skimmer solljuset så det är lite mörkare. Fåglarna kvittrar och två stycken ekorrar springer runt. Jag satte mig högst uppe på berget och tittade ner mot vattnet. En skugga började närma sig och jag blev helt stel.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Helt plötsligt så känner jag att det är någon som kramar om mig bakifrån. Den lukten känner jag väll igen. Linus. Jag vände mig och Linus stod där med ett leende på läpparna. Han var på väg att ge mig en till kram men jag bakade undan. Jag såg besvikelsen i hans ögon. Vadå tror han verkligen att han kan bara krama om mig så där, efter allt som han har gjort mot mig? Glöm det! Det har gått 3 år sen sist han pratade med mig och det var då vi var tillsammans. Han sa att han alltid skulle finnas här för mig, att det alltid skulle vara vi två. Ren bullshit.
Fast på ett sätt så ville jag inte inse att han inte var den perfekta killen. Jag måste erkänna att jag har saknat honom. Hans kramar som alltid värmde och hans underbara kyssar. Linus har alltid varit speciell för mig. Dem blå gröna ögonen som man kunde drunkna bort i. Hans kropp var perfekt! Jag säger så här.. Han har muskler på rätt ställen. Haha vafan Emma? jag började små skratta åt mig själv och Linus tittade förvånat på mig.
- Vad är det som är så roligt? Han började le och jag kunde inte rå för att jag blev generad.
- Inget, tänker på gamla minnen.
Han tittade mig djupt in i ögonen. Det var hans sätt att säga förlåt, det fungerar alltid men denna gången så kommer det inte att gå så bra för honom. Han gick ett steg närmre men jag kunde inte hjälpa att mina knän blev svaga. Emma kom igen! Vakna till nu! Jag skakade på huvet och tog ett steg bakåt.
- Emma jag måste erkänna en sak.. när han hade sagt det så blev stämningen mycket mer jobbigare än vad det redan var.
- Jag saknar dig.. Det är inte roligt att se dig så här. Jag vill ha den gamla Emma tillbaka. Vad hände med henne egentligen? Jag gav honom en blick som om han var dum i huvet.
- Ja.. vad hände egentligen Linus? Han tittade ner mot marken och han sa inget.
- Om du inte kommer ihåg så kan jag påminna dig.. Jag skulle åka till Italien och på vägen dit så hände en olycka. Jag hamnade på sjukhuset och jag låg inne i ett år… ETT ÅR LINUS! Jag kände att tårarna började rinna ner från mina kinder. Jag orkade inte bry mig om jag skrek på honom. Han förtjänade det.
- Vad hände sen när jag kom tillbaka till skolan? Jo då hade nästan alla glömt bort mig och ni frös ut mig. Min pappa fick sparken och vi var tvungna att flytta in i vår husvagn för vi hade inte råd med att bo kvar. Du blev tillsammans med Sara och du ignorerade mig i två år. Det är nu som du har börjat prata med mig.
- Men.. han hann inte säg något mer innan jag avbröt honom.
- Du vet hur jag har det! Du har gått förbi husvagnen flera gånger när jag har varit utslängd. Vad gjorde du då? Jo, du gick vidare. Jag var som skräp för dig. Du brydde dig inte ett skit om mig. Allt som du sa när vi var tillsammans var REN BULLSHIT!
Mina tårar bara rann. Jag kunde inte hjälpa det. Han tog upp sin hand och strök den över min kind. Han torkade bort mina tårar och han tog ut sina händer för att ge mig en kram. Han drog in mig och jag kämpade emot för att gå där ifrån men han var för stark. Han kramade om mig och jag bara stod där och grät. Jag såg säkert ut som ett fån men vem bryr sig. Jag orkade inte kämpa emot, ville han krama om mig så får han göra det.. jag tänker inte besvara kramen i alla fall.
- Jag är så ledsen Emma.. Allt som jag har gjort mot dig.. jag är så ledsen. Jag mår dåligt över det. Jag ska gott göra dig Emma! Snälla kan du förlåta mig?
På ett sätt så ville jag förlåta honom men på ett annat sätt så kan han dra åt helvete.
- Nej Linus. Jag kan inte förlåta dig. Jag vill inte ens vara med dig.. Alla minnen och känslor kommer upp när du är i närheten. Jag klarar inte av det..
Vi satt och pratade i flera timmar. Han hade en filt med sig och han var så snäll och gav mig den. Klockan närmade sig 23.00 och han skulle bege sig hemåt. Han gav mig en kram men jag besvarade den inte. När jag såg han inte längre så pustade jag ut. På ett sätt så var det skönt att han hade gått men ändå inte. Vi hade pratat om allt möjligt. Han fick mig att le några gånger och han gjorde mig generad ibland. Det är svårt att lita på honom så det var därför jag inte tog upp hur jag har det hemma. Jag behöver lätta på mitt hjärta men jag har ingen att prata med. Jag ställde mig upp och jag började tänka på en låt.
’’Regrets collect like old friends Here to relive your darkest moments I can see no way, I can see no way And all of the ghouls come out to play And every demon wants his pound of flesh But I like to keep some things to myself I like to keep my issues drawn It's always darkest before the dawn
And I've been a fool and I've been blind I can never leave the past behind I can see no way, I can see no way I'm always dragging that horse around And our love is pastured such a mournful sound Tonight I'm gonna bury that horse in the ground So I like to keep my issues drawn But it's always darkest before the dawn….’’
För att avreagera mig så brukar jag alltid att sjunga. Jag kommer alltid hit för att koppla av genom att höra fåglarna kvittra och vattnet som slår mot berget eller bara för att sjunga. Jag har alltid sjungit sen jag var liten.
Jag började sakta gå hemåt. När jag väll var utan för husvagnen så kollade jag mig själv in i spegeln. Jag må inte ha den perfekta kroppen och jag kanske inte är så snygg men på något sätt så gillar jag mitt utseende.
Mitt brun/röda lockiga hår som går ner under brösten. Mina grön/bruna ögon var också helt ok. Min hudfärg var helt ok den med, jag är inte blek utan jag har en mörkare hy färg. Jag var inte smal men jag var inte tjock heller.
Jag har lite fläsk på magen, och? Jag var nöjd med min kropp. Folk får gärna tycka vad dem vill… but i don’t give a fuck. Jag öppnade dörren försiktigt och märkte att pappa inte var hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 7 kommer här :) Ok detta kapitlet var inte det bästa men nästa kapitel så kommer det att bli bättre, I promise :)
Nu har Emma och Linus pratat.. vilket kanske inte gick så bra för Linus. Här får ni också fått reda på hur Emma ser ut ungefär. Vad tycker ni?
Kommentarer
Postat av: Hanna
Love it!! längtar tills nästa! :DD
Trackback
