Tidigare kapitel 15
Jag satte mig på sängen och var fortfarande chockad över hur snyggt det var. Hon gick iväg en stund men hon kom tillbaka meden hink med vatten och plåster m.m.
- Emma jag hoppas att du vet att du kan lite på mig till 100%. Du kan berätta allt till mig, jag lyssnar. Jag finns alltid här för dig!
- Jag vet, det är därför jag kom hit..
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lexys perspektiv
Denna tjejen är helt otrolig! Att hon har blivit misshandlad sen 3 år tillbaka utan att berätta för någon.. galet. Medans Emma satt och berättade för mig så satt jag och hjälpte henne med att tvätta av alla hennes sår. Märket på höftbenet kommer definitivt bli ett ärr, jag är helt chockad.. Har aldrig sätt så många blåmärken och sår förut, hela hennes kropp var tänkt med märken. Jag gjorde mitt bästa att hålla tårarna tillbaka, detta var riktigt hemskt! Att ens kunna göra detta mot en underbar människa eller ens göra det över huvud taget.. Det finns många idioter här i världen. Varför håller vi människor på med detta? Emma började berätta vad våran vaktmästare hade gjort mot henne. Hon pratade ganska tyst, lite för tyst som att hon ville att jag inte skulle höra det egentligen.. Jag blev helt stel i kroppen.. riktigt äcklad blev jag.
- HAN GJORDE VADÅ?
- Han kysste mig medans jag var medvetslöst… Han försökte till och med våldta mig men jag lyckades att komma undan.
Hörde jag rätt? Jag tittade på emma och jag såg hur hennes tårar blev allt mer och mer. Stackars liten och jag tyckte att jag har haft en dålig uppväxt och allt… Emma la sina händer framför ansiktet och hon mumlade på något som jag inte förstod. Hon stor grät och jag förstår henne tillslut så sa hon
- Lexy, jag vill inte gå tillbaka. Jag kan inte leva så här längre. Han kommer att döda mig tillslut det är jag helt säker på.
Vad ska jag göra? Jag gav henne en kram då slog det mig.
- Du kan alltid flytta in här hos mig?
Emma vände sin blick upp mot mig och man såg hur hennes läppar formades till ett leende.

Emmas perspektiv
Är detta verkligen sant? Sa lexy precis att jag kunde flytta hit?! Glädjen spred sig i hela kroppen. Jag kramade om henne hårt och hon besvarade kramen direkt.
- JA! Tusen gånger tack Lexy!!
- Vad gör man inte för sin bästa kompis?
Sa hon precis att jag var hennes bästa vän? Jag tittade på henne och hennes blåa ögon kollade in i mina. Jag började att gråta igen men denna gången så var det glädje tårar. Lexy torkade bort dem och så gick hon till sin garderob och hon gav mig ett par pyjamas shorts och ett vit linne.
- Här ta på dig detta, girlnight you know? Vi börjar med ditt nya liv med en tjej kväll!
jag nickade till svars och hon satte på radion. Lexy började att nynna till en låt och när refrängen kom så började hon att sjunga
- Baby you light up my world like nobody else, The way that you flip your hair gets me overwhelmed, But when you smile at the ground it ain't hard to tell, You don't know, Oh oh, You don't know you're beautiful, If only you saw what I can see, You'll understand why I want you so desperately, Right now I'm looking at you and I can't believe, You don't know, Oh oh, You don't know you're beautiful, Oh oh,That's what makes you beautiful…

Jag skrattade åt henne men hon fortsatte att sjunga. Låten var riktigt bra, hur kommer det sig att jag har aldrig hört den innan?
Lexy gick in till sina föräldrar och hämtade godis plus en massa filmer. När hon var borta så vibrerade hennes mobil till. Jag ville inte öppna det. Hon kom tillbaka med 2 romantiska filmer, 3 skräck och 1 komedi romantik och action film. Vi startade igång This mean war vilket var den komedi romantiska med action. Belysningen var riktigt mysig, efter ett tag in på filmen så började Lexy att prata.
- Jo Emma, Jag berättade för mina föräldrar hur läget var och de sa att du fick väldigt gärna stanna. De skulle vilja träffa dig senare också.
- Berättade du allt?
- Nej inte riktigt. Jag sa bara att du hade det svårt hemma och att du behöver komma därifrån lite.
Jag gav lexy en kram och sedan försvann vi båda in i filmen.

Harrys perspektiv.
A whole day at the hotel is really boring.. After everything with Emma I have to rest but it was hard. I’m a bit worried because she hasn’t returned my text message yet. I really want to see her again. Lou came in and he just looked at me.
- Come on Harry. You can’t be in here all day long.
- I know but…
- There is no buts in here.. 
I looked down on the floor and I heard someone where running. Suddenly Louis where over me.
- Aww, don’t be so sad Boo Bear, Come here! He hugged me and everything felt a little bit better now.
- Do you want to tell me something Harry?
- Emma is Always on my mind and she haven’t texted me back. So I’m just worried
- I see.. well her phone maybe don’t have any battery left… don’t be so worried Harry.
- Lou.. I texted her for like 6 hours ago and it don’t take so long for a phone to charge. Louis where quite before he continued.
- Or maybe she doesn’t want to see you anymore.
- Thank you Louis… Now I feel SO MUCH BETTER!
Lou went down and after 10 min my phone vibrate. There was a little hope that It would be Emma but on the screen it stood Liam, he sended me a message and it stood
I know why Emma don’t answer…
Wait, what? How could he know? 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 16 nu då! Sorry att jag inte la upp kapitlet igår men mitt internet var borta... Det är den ända nackdelen med att vara i Italien... Här fick ni Lexys, Emmas & Harrys perspektiv. Feedback people? :)