Tidigare kapitel 19
- Kan inte mer än säga desamma Lexy! Efter ett tag så hade vi båda somnat.
Tidigt nästa morgon så knackade någon på dörren. Lexy sov fortfarande så det fick bli jag som skulle öppna dörren. Jag kollade på klockan och den var 07:05. Varför så tidigt på morgonen för? Jag gäspade samtidigt som jag öppnade dörren och där stod dem.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bild 1:Lexys Outfit Bild 2:The boys Bild 3:Frukost Bild 4:Emmas Outfit

Helt plötsligt drog Christine in mig i en kram. Christine är Lexys mamma, hon ser väldigt ung ut för sin ålder och bakom Christine står Göran med två brickor som var fyllda med mat.
- God morgon på dig vännen! Jag stod där som ett fån och visste inte vad jag skulle göra.
- God morgon på er med! Sa jag artigt. Även om jag var riktigt trött så försökte jag att le hela tiden.
- Du måste vara Emma! Sa Göran medans han la ner brickorna på skrivbordet och jag nickade till svars.
- Vi har hört så mycket om dig på så kort tid. Vi hörde också att du behöver stanna här ett tag och det är helt ok! Du får stanna hur länge du vill!
Glädjen spred sig i hela kroppen och jag kunde inte låta bli att ge dem båda en kram.
- Tack så hemskt mycket! Jag kramade om båda två samtidigt och det blev som en grupp kram. Lexy vaknade till och hon sken upp i ett leende när hon såg att sina föräldrar kramade om mig, hon märkte också att brickorna med mat låg på skrivbordet vilket gjorde henne gladare. 
- Vi gjorde lite frukost åt er. Sa Christine medans hon tittade på Lexy.
Lexy klev upp från sängen och slängde sig in i kramen, alla började att skratta.
- Gruuuuupp Kraaaaaam!! Skrek Göran och alla började att krama om varandra hårdare. Vilken härlig familj! Efter ett tag så gick dem ut från rummet och klockan hade blivit 08:00. Jag och Lexy var väldigt pigga, lite för pigga efter så lite sömn. Det slog mig att vi skulle träffa killarna idag, jag var väldigt nyfiken på hur dem skulle se ut och hur dem är som personer, är lite närvös för den delen med.
- Vilken tid ska vi träffa killarna? Sa jag med en förväntansfull röst.
- haha någon ser fram emot att få träffa dem! Lexy skrattade medans jag satt där och rodnade. Visst, jag kanske ville träffa dem men ändå… Vem vet, jag och någon utav dem killarna kanske blir lite mer än bara kompisar längre fram, man kan alltid hoppas. Haha nej Emma… Kärleken kommer, det tar sin lilla tid bara.
- Jag har pratat med Liam och han tycker att vi kunde träffas tidigare. Dem ville göra något speciellt och vi skulle tydligen med… Äh jag vet inte, dem har planerat hela dagen i alla fall och vi ska träffa dem 11:00. Vilket är snart.
Jag tittade på klockan, vi hade tid på oss. Det var fint väder ute redan nu så Lexy tog på sig sina jeans shorts och ett vitt tub linne med ett par solglasögon till. Själv så tog jag på mig mina jeans shorts och ett gult linne som hade numret 43 på. Vi åt upp våran frukost och så började lexy att sminka sig, jag orkade inte med att sminka mig så mycket så jag drog bara några snabba drag med maskaran, spegeln var bara några meter bort och när jag såg mig själv så blev jag riktigt nöjd med hur jag såg ut. Naturligt, vilket jag gillar. Jag hade täckt för alla mina blåmärken. Jag lyfte upp linnet och tittade på såret som var format som ett X. Det kommer aldrig att försvinna, gud vad fult. Jag vände min blick mot Lexy som hade tagit på sin sina vita converse, hon var klar och hon såg riktigt fin ut. Jag drog på mig mina vita converse och så satte vi oss ner vid hennes säng och började äta våran frukost. Klockan hade hunnit att bli 09:30 och vi var färdiga. Vi hade absolut ingenting att göra, lexy ställde sig upp och så satte hon på radion, låten som började att spelas kände vi båda väll igen. Candy Shop by 50 Cent! Båda av oss dansade runt och sjöng med, förvånande så kunde Lexy hela låten utan till. Efter några låtar så började en man att prata, han pratade om att vinna några biljeter till Justin Biebers konsert sen så bytte han ämne till självaste one direction.
- Jag förstår mig inte på alla tjejer som blir helt galna när dem ser killarna… det är ju helt.. galet haha! Sa radio gubben och både jag och Lexy började att skratta.
- Jag håller med honom Lexy! Fast då pratar jag om alla tjejer i skolan..
- Jag vet Emma… men var bara dig själv så kommer allt att bli bra.
Va? Vad då var mig själv.. är jag inte de nu? Jag förstår inte vad hon menar med det. Ibland så säger hon saker som inte tillhör i ämnet.

Klockan närmade sig 11 och vi var på plats, vid en park som låg precis vid en sjö. Lexy sa om något att killarna ville bli ostörda vilket inte kändes så bra eftersom vi kommer att vara dem ända personerna som är här vid parken och dem kanske kan göra något mot oss. Varför är jag en sådan fegis? Lexy såg att jag var närvös.
- Dem bits inte Emma.. Du kommer att gilla dem!
- You never know… Lexy himlade med ögonen och så drog hon med mig mot en bänk. Vi satt säkert där i 10 minuter innan jag fick nog.
- Jag kan inte sitta sill längre, sätt på en bra låt! Lexy skrattade åt mig men hon gjorde som jag sa. Hon tog upp sin mobil och tryckte sedan på play och låten Part of me av Katy Perry sates på och jag började sjunga med.
’’Days like this I want to drive away, Pack my bags and watch your shadow fade, You chewed me up and spit me out, Like I was poison in your mouth, You took my light, you drained me down, That was then and this is now, Now look at me…’’ Sen när refrängen kom så tog jag i och så började jag att dansa runt.
’’This is the part of me that you're never gonna ever take away from me, no 
This is the part of me that you're never gonna ever take away from me, no 
Throw your sticks and stones, Throw your bombs and your blows, But you're not gonna break my soul, This is the part of me that you're never gonna ever take away from me, no…’’

Jag har haft ryggen mot Lexy hela tiden, jag hade gått in i en annan värld det var som att jag hade gjort en egen musik video i mitt huvud. Några personer började applådera och jag blev helt stel, säg inte nu att jag har sjungit inför andra personer när det var menat att bara lexy skulle höra. Någon hoppade på mig bakifrån och mitt hjärta slog i 150. Tanken som kom upp var att någon skulle göra samma sak som vaktmästaren hade gjort tidigare mot mig men när jag möttes Lexys blick så pustade jag ut. 
- OMG!! Du kan inte bara dansa du kan även.. SJUNGAAAAAA!!! Lexy var väldigt hyperaktiv och skratt hördes i bakgrunden. 
- Lexy…flytta…på…dig! Lexy ställde sig upp, Liam kom bakom henne och han omfamnade henne i en kram. 
- Hey Emma! Do you have a nice view down there? 
- Actually i was looking for the stars but… i forgot it’s still sunny outside. Killarna som kom närmre började att skratta igen. Ok, Lexy hade rätt! Alla såg riktigt snygga ut! Killen med de mörka håret var… det finns inga ord för det! Även killen med den mörkblå tröjan. Helt plötslig så fick jag syn på en blond kille, Niall! Jag sken upp i ett leende.

- Niall!
- Emma! Jag ställde mig upp och så små sprang jag fram till honom och gav honom en kram. Visst, vi kanske hade träffats en gång men man kan ge honom en kram för det? Jag var fortfarande i Nialls armar och så märkte jag att en kille med brunt lockigt hår och med vackra gröna ögon stod bakom Niall och kollade rakt in i mina ögon.
- Harry?
- Hey Emma! Niall släppte taget om mig och Harry stäckte ut sina armar. Jag gav honom en kram och lukten från honom var helt underbar. Haha vafan Emma, kommer du snart att plocka loppor från hans hår som babianerna gör? Jag började skratta och dem andra kollade konstigt på mig. Åh Emma varför ska du börja tänka på barnsliga saken nu för?
- Anyway… sa lexy och så avbröt Liam henne
- Guys, This is Lexy and her friend.. han skulle precis säga mitt namn innan Harry avbröt honom
- Emma! Sa han glatt och blinkade med ena ögat.
- Ooh Harry, stop it! I will get jealous if you keep flirting with other girls like that!
- Sorry Bo Bear! Harry gjorde en ledsen min mot killen i mörkblå tröja och alla andra började skratta.
- Ok, just for this time! Han hoppade på harry och båda två ramlade ner på marken.
- Louis, Stop it! Control your self!!
- Oh hun, it’s hard when all of your curls are soo curly!! Vad är det för fel på dem? Haha. Dem ställde sig upp och kollade på mig. Den andra killen.. eh Louis? Jag är riktigt dålig att komma ihåg namn men i alla fall han kom närmre mig och så började han att lukta på mitt hår. Efter ett litet tag så lyfte han några slingor och tillslut så han
- You also have curly hair! Oh young padawan, let me see! Han fortsatte att hålla på med mitt hår och babian tanken kom upp igen.
- You're clear from fleas! Sa han och då brast jag ut i skratt vilket lexy också gjorde. När vi hade lugnat ner oss så fick jag tillslut fram
- But guys, what’s your name? Lexy kollade förvånat på mig.
- Emma, vet du inte det?
- Inte dem två, Jag vet att han är Harry och han är Liam och den blonda är Niall.. och han måste vara Louis? Harry sa det tidigare.
- Ja och det här är Zayn sa Lexy och pekade på killen med det mörka håret.
- Emma… Vet du ens vilka dem är?
Jag fattade inte vad hon menade med det… Hon tog sin hand och slog till den i ansiktet.
- Jag trodde du visste men jag hade fel. Emma… Detta är One Direction. Jag tittade på Harry som såg lite orolig ut. Nu blev det väldigt pinsamt, rodnaden spred sig och dem märkte det.
- Why du you blush? Sa Louis
- Because i didn’t know that you guys are one direction and i feel pretty… late ..
Dem började att skratta och killarna kom närmre mig och de gjorde så att jag hamnade i mitten av gruppkramen. Efter ett tag så började vi att gå mot sjön. Killarna hade med sig badkläder och alla hoppade i förutom jag och Lexy. Så duktiga som vi är så hade vi glömt bikinis. Jag och Lexy diskuterade om killarna och varför jag inte viste vilka det var o.s.v. Men nu så hade allting fallit på plats. Varför Lexy sa att jag skulle vara mig själv och att de är mycket snyggare i verkligheten och varför hon sa att jag undrade säkert varför hon och liam gick ut. Smart Emma, Jag känner mig så dum!

Harry tittade upp då och då mot mig och jag viste inte hur jag skulle ta det. När killarna hade kommit upp från sjön så viskade de om något. Alla fem ställde sig framför mig och Lexy. Dem log sådär konstigt eller rättare sagt busigt.
- If you guys will lift us up and then throw us in the water… i will seriously kill you. Sa jag och log mot dem. Dem suckade och så satte dem sig ner på marken. Liam satt bredvid Lexy och han försökte att krama om henne men hon protesterade hela tiden på grund av att han var blöt. Harry däremot satt framför mig och han var riktigt blyg, han var inte samma gosiga Harry när vi var själva vid sjön. Han kollade på mig och Louis puttade till honom så att han vakande till liv. Harry kröp sig fram och satte sig bredvid mig.
- So what are we gonna to do? Sa jag och harry svara
- well, that’s a suprise och så tog han tag om min hand.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 20 då! :) Detta var ett långt kapitel så nu vill jag ha några kommentarer! Vad tycker ni? :)