Sorry...
Jag glömde totalt av att tears fortfarande hade ett kapitel kvar.. förlåt! Tror inte att någon direkt kommer att läsa de sista kapitlet då det har gått en sådan lång tid MEN varför inte lixom heh.
Jag tänker alltid ha kvar denna bloggen, novellen. vem vet jag kanske börjar skriva en ny här någon gång + att det alltid är roligt att gå igenom och läsa om allting :)
Så kapitlet är påväg!
Annars så vill jag bara säga att jag skriver en ny på wattpad istället som heter Utilized
(gjorde även trailen nedanför)
Vet inte om någon av er läser den men det hade varit roligt om ni gjorde de :) Alttid kul att få respons från gamla läsare!
Trailer - Utilized
Om inte - go and take a look? :)
Information
Vill bara säga att ni som har checkat in på bloggen varje dag, ni är guld värda! Jag har lite information till er vad som kommer hända nu framöver. Som ni kanske vet så uppdaterar jag inte alls så mycket men det beror på att saker och ting har hänt och som - Zayn Malik quotes: Life is like an rollercoaster.
Livet är som sagt inte alltid lätt och aa, har haft det lite jobbigt.
Men nu läget då: Det är så här att jag kommer att lägga upp det sita kapitlet (70) så snart som möjligt. Dock så kommer jag nog inte fortsätta att skriva - Här. Jag kommer låta novellen vara kvar och själva bloggen ifall jag får lust att börja skriva här igen.
Men: Jag och min kompis har börjat skriva tillsammans på wattpad! Vilket kommer att vara mycket mer enklare på grund av att vi är två och varför på wattpad? Jo för att vi skriver på engelska och där kan vem som helst gå in och läsa vilket låter mycket mer roligare, om ni förstår mig.
Det kommer vara ännu en Harry styles fanfiction som heter Utilized :)
Länk till utilized: ----> UTILIZED <----
Take care, love you all! xx
Tears - Kapitel 69
- I’m taking next flight guys. You may or may not like it but there’s nothing that will stop me to get home to my love. I said with tears in my throat.
- I’m going with you. Louis said and I turned around, faced him. That’s my pal.
- What if it was Lexy, Perrie or Eleanor? If it was Eleanor I wouldn’t care. I would go to her and make she's ok. Louis looked at the boys with a serious face expression and they all looked down at the ground.
- We’re coming with you. Liam said. Niall and Zayn nodded afterwards and that was when I got a whole new picture of the world. Happiness, laugher and love, everything is just great until some seconds later. Sadness has been taking over the entire world. Wars, hate and tears. My word has now fallen apart. My week spot is Emma and right now there is nothing I can do to fix my world again.
Vitt ljus. Allting runt omkring mig var bara vitt. Det känns som att jag är i ett gigantiskt vitt rum som inte har några väggar. Mina fötter går i en långsam fart i en riktning som jag inte vet. Det känns som att jag har gått här inne i flera minuter, timmar, dagar - vem vet hur länge. Lugnet i mig är en riktigt ovanlig känsla, nästan som att det är fridfullt att vandra omkring alldeles ensam i denna mystiska omgivning. Några få gånger har jag hört viskningar, snyftningar och mitt namn. Även så har det hänt att känseln i kroppen har tagit sin egen vilja - som att min kropp vill att någon ska ta på mig. Ibland känner jag något riktigt mjukt som smeker mina kinder, stryker mig lätt på huvudet längst ut med håret, hur mina fingrar flätas ihop med någon annans även när det inte är någon här med mig. Även mina läppar får någon konstig uppenbarelse, något mjukt som möter dem. Luktsinnet är jag helt fullt medveten om - jag undrar bara vart den kommer ifrån. Varje dag sker detta vid ett långt tillfälle men jag har fortfarande ingen riktigt uppfattning om vad som händer, vart jag är och hur jag kom hit. Helt plötsligt börjar något att pipa i ett ända långt ljud och jag hör hur någon kille skriker efter 'nurse'. Varför sa han det på engelska? Något börjar klämma i min högra hand igen. Min blick sjunker ner mot min egen hand, jag tittar förvånat på den. Min vänstra kind får helt plötsligt någon mjuk smekning ännu en gång medans min högra hand fortfarande får dessa konstiga beröringar. Vad är det som händer? Jag hör mina egna djupa andetag men plötsligt ekar hela rummet med killens ord. Alla dessa vibrationer gör så att jag får ostadiga ben. Hastigt tittar jag mig själv omkring men det är bara jag här. Ingen annan. Vart kommer rösten ifrån och dessa beröringar ifrån? 'stay with me babe' det ekar i hela rummet. Inte långt efter det första skalvet så kommer det ett nytt. 'Don't leave me now' och syftningar hördes i hans panikslagna röst. Vem ska inte lämna honom? Vem är han? Vart är han? Vad är det som händer? Tills slut blir allting tyst och ljuset hade försvunnit. Jag befann mig i en bil. Jag vrider mitt huvud åt vänster och läger märke till Linnea, min lilla syster. Hastigt vrider jag huvudet åt höger sida, finner Christian medans jag möts av hans fina leende, min älskade store bror. Blick fäster sig fram, där sitter min glada moder och fader. Alla av dem började skrika mitt namn innan jag fick syn på ljuset från andra bilen rakt framför oss och precis innan bilarna skulle slå emot varandra, kom ljuset tillbaka. Denna gång såg ljuset lite annorlunda ut. Är det vanliga lampor som glappar ovanför mig? Mina tunga ögonlock som knappt orkade hålla sig uppe fick syn på några människor som befann sig runt mig. Det var för suddigt för att kunna identifiera deras ansikten. Mina ögonlock fick kämpa för att hålla sig uppe, andningen var i obalans men på något konstigt sätt så kändes luften mycket mer renare än vad den någonsin har gjort innan. Människorna omkring mig började prata men de ord som kom ut ur deras munnar lät som en viskning. Det var riktigt svårt att höra vad dem ville ha sagt. När de började röra på sig, när de viftade runt med sina armar så var det som att det var flera personer i en. När dem gjorde en rörelse så följde flera stycken personer efter honom med samma rörelse tills den sista var gjord. Min mun var nu alldeles torr. Jag försökte be om vatten men det slutade upp med massa hostningar. Det var någon konstig mask som satt fast runt min mun och en hel del massa slangar var inkopplade till min kropp. Av bara tanken gjorde så att jag fick gåshud. Mina ögon började vattnas upp av de brännande tårar som vill ta sig ut. När kan allting bara ta ett stop? Jag vill hem – hem till min efterlängtande familj.
Jag har legat här nu – vad som känns i flera timmar, om inte dagar till och med i detta förfärliga, trista rum. De personer som befann sig runt om mig innan hade jag nu listat ut var läkare då nu flera av dem har kommit in hit för att ge mig flera stycken olika piller av något slag. Dem berättade för mig om vad jag var med om och att jag hade en besökare som väntade ute i hallen. Jag viste inte riktigt hur jag ska bära mig åt, orden lämnar aldrig min mun och jag kan inte direkt göra några rörelser med mina armar. Ett ljud från ett dörrhandtag dras ner och en liten springa från dörren var nu öppen. Försiktigt vrider jag mitt huvud mot det hållet för att ta reda på vem denna besökare är. Jag får en glimt av de bruna lockar och ett vackert ansikte så kan jag lova att min andning kom i en fruktansvärd obalans, nära att jag nästan började sluta andas. Jag la märke till hans röda ögon, har han gråtit? Försiktigt kliver han in och stänger dörren långsamt efter sig. Du milde, vilken rygg. Hela min kropp vill hoppa och skutta omkring för att denna gudomliga människa har kommit hit för att vilja träffa mig i denna jobbiga, förfärliga stund. När han börjar röra sig mot mig så känner jag hur hjärtklappningarna började öka. Killen satte sig på säng kanten, vid min vänstra höft och tittar storögd ner mot mig. Leendet på hans läppar orsakade att han fick sina skrattgropar. Hans vänstra arm som jag redan har granskat noga, en hel del tatueringar som verkligen står ut som har sin egen mening, men jag antar att han har fler dolda någonstans under hans långärmade tröja – han började stryka mig lätt på huvudet och fortsatte längs med håret, precis som förut. Var det han hela tiden? De röda ögonen visade sig vara ett par riktigt vackra, stora smaragder till ögon. Han sa inget under en lång stund. Det var nästan som att han bara satt här och njöt, dock viste jag inte riktigt om det var glädjetårar som föll ner från honom. Tillslut drog han båda sina händer genom sitt lockiga hår och granskade mig. Han böjde sig riktigt långsamt framåt, tills han bara var några millimeter ifrån mig och vid detta laget satt mitt hjärta uppe i halsgropen. Vad håller han på med? Hans panna vilade sig mot min och hans händer höll om var sin sida om min käke. Han andades lugnt, djupt, det var nästan harmoniskt. Mina fingrar började rycka på sig lite lätt men inte långt därefter så känner jag hur mina armar började få tillbaka rörelsen. Försiktigt började min högra arm ta sig upp mot honom. Med darrande fingrar så satte jag min hand försiktigt över hans som höll tag om min käke. Han tittade först förvånat åt det hållet men det tog inte en så lång tid innan hans läppar kraschade sig mot min panna och kysste den mjukt. Mitt hjärta slog en volt men på samma gång började min rädsla att växa. När jag väl försökte ta av mig den masken som satt runt min mun så tittade han storögt på mig. Jag fick av mig den och precis innan dörren till detta rum öppnades - så fick jag ut mina första ord.
- Vem är du?
Harrys perspektiv
From December to June. It has been seven moths without her touch and hearing her voice. The first thing she says to me is something in Swedish and she knows I don’t understand what she said. Here she is, alive. Touching me and said something witch I really have no idea about. I’m sitting on her hospital bed; right beside her and for the first time I finally can think about hope again. There is hope for all of us. The doctors came in and a smile was all over his lips.
- Oh finally Mis Styles. I had to correct him
- Not yet doc. Not yet. I looked at her with a big smile on my lips but it went away after I saw her fear. What’s wrong now? She bites her own lips and looked wide-eyed on both of us.
- I’m sorry, Mis Holley. I’m glad you finally are awake. It’s the ending in June witch means it’s almost July so it has almost been eight moths scene the car accident. The doctor looked down at his papers while he was talking to her. I faced her one more time and then I knew something wasn’t right.
- And if I’m not wrong you have a brain tumor…is that correct Mis? He looked up and I couldn’t move, neither breath.
- She have what? I mumbled. Why haven’t she said anything to me? Is that the reason why she had those weird dreams all the time? Is that the case?!
- It stands in the paper Mr Styles. In this moment I wanted to throw a brick in his face.
- Why are you talking English to me? Her voice was shaking of fear. It wasn’t hard to figure out that she is terrified. None of us said something; I just looked at her with tears burning in my eyes.
- I want to go home. Where is my family? Are they ok? Her voice almost broke. When we got eye contact with each other she fell some tears.
- And who are you? The tears started to fall even more from her. Oh my god, this isn’t happening.
- You don’t remember? The doctor said while he was coming closer. I didn’t face him; I only had my gaze on my love of life that now seemed to not remember anything. She shook her head. I tried to grab her hand but she took it away, not wanted to be touched anymore. It felt like someone stabbed a knife in my heart a millions of times.
- You don’t remember me? I whispered and she nodded. The tears burned even more at this point and my heart stopped beating and I had trouble with my breathing. I wanted to scream, throw things, break everything in this room but I had to be calm.
- I’m your boyfriend and we’re engaged. Her eyes winded and shook her head.
- Emma.. I went down to kiss her on the cheek but she hit me in the arm, her eyes where wide open and all white over her face.
- Don’t touch me… how do you know my name?
- I’m your boyfri- she interrupted me
- You’re lying. I bite my own lip, trying my best to not show my weakness.
- If I’m lying, how come you have a ring? She looked at her hand, lifted it up so it was right in front of me.
- I don’t have a ring there for we are not engaged. It didn’t bother me that the doctor was right beside us, listening to our conversation and made notes.
- It’s on your necklace love. My voice seemed calmed even though it wasn’t, it was bubbling inside me. Her hands funded the necklace and when she saw the ring, the whole world became quite. She looked at it for a long time. Her long beautiful fingers played with it, feeling on it. Emma sighed and tears still feel down from her gorgeous eyes.
- But I don’t remember you. Emma said with a shaky voice.
- I don’t know anything about you. She didn’t even look at me. This killed me, so badly. I’m broken but I know that she have it much harder than me. The tears streamed down my face, dropping on the floor.
- I don’t care. This was a big lie. I’m trying to tell myself that everything will be all right, trying to convince myself.
- What matter is that you’re alive now. We can work on the rest love. Once again Emma shook her head while she still had her gaze on the ring.
- Where i-is my family? And Linus… where is my real boyfriend? I was now crying in front of them. Her real boyfriend.
- I am your real boyfriend. The words barley left my mouth.
- Emma, what do you remember? The doctor came in to our conversation. Curious what she is going to tell us.
- I don’t want to speak in English. She said, never lifted her head up.
- You have to, you’re in London right now and there is no doctor here who can speak Swedish. The doctor said and Emma sighed.
- I was in the car with my family…we where doing a trip to Italy...I see the light from the other car and I was in this huge light room without any walls…noises and different touching feelings…then another light came and I wake up here.. The doctor was writing things down and I just felt how stupid I must look. Not knowing what to do or say. All I want is my Emma. I want my Emma back, the one who played around with little lux in my apartment. The one who could sing whenever she felt happy. The one who made me feel alive, making me love her even more. The girl who founded my phone and came back to give it to me, the one I fell in love with.
- Mr Styles can I have a word with you? I nodded and lifted my self up from the hospital bed she was laying at. We went out from the room and when I closed the door behind me the doctor sighed and I collapsed down to the floor. I was crying and I started to hit the floor with my fist.
- Sir calm down! He grabbed my hands and made me stop hurting myself but I don’t see the point to stop. I’m already broken.
- Listen to me! I faced him but the burning tears in my eyes made me not see him so clear.
- It’s seems that the accident made her lost her memory. I’ve seen that she have been with another car accident and what I’ve heard from your conversation and what she have told me.. she thinks she just woke up from that accident sir. I froze but the tears didn’t stop falling.
- This memory lost may or may not come back. It’s 50% chance of both of them. I couldn’t help myself, my hands started to smash the wall and the doctor had to get some help to make me stop. When I finally calmed myself down, I opened the door slowly and faced my love of life. She looked terrified and it made me feel guilty. I went over to her and sat myself down at the same spot I was sitting in this almost eight moths.
- I don’t… she started to say but she stopped. I laid my hand on her knee, slowly stoking it, trying to make her feel better, giving her some of my love.
- I don’t want to be engaged with you. My eyes winded and my mouth dropped to the floor.
- Wait, I -
- No. Just accept that my originality is gone. It’s dead..I'm not the same girl Mr Styles.. a tiny laugh escaped my mouth even thought it wasn’t time for it. She finally looked into my eyes and I know she wondered why I let out that laugh from my mouth.
- Call me Harry. Her mouth was now formed as a ‘o’ and we both became quite.
- We can make this work.. I said while I played with my thumbs.
- I don’t know you..Harry..
- Yes you do Emma! I almost screamed at her and she jumped at the side.
- If we just go to places and repeat things we have done with each other, you maybe will start to remember again. I sounded serious, wanted her to agree on this.
- No.
- Why not? Nothing really happened around us. Everything felt like we where in the centrum and everyone was looking at us, even tho we was all lone in this white - creepy hospital room.
- I want you to move on.
- But… I don’t want to lose you. I-I can’t lose you. I whispered and my sobbing was now heard. Her facial expressions looked sad when she heard my snobs. My snobs was the only thing we heard. She looked at me with tears falling down from her beautiful eyes and opened her mouth
- You have to. I sighed, sobbed while I troubled to breath correctly. I went over to the door, grabbed the door handle, sighed one more time before I looked back at her.
- How do you look at someone you love and has now been told it’s time to walk away? I sniffed. She looked at me sadly, didn’t know what to say. I opened the door and walked out but before I closed it, I went further with my head so we could get eye contact.
- No matter what challenges might carry us apart, we will find our way back together. I closed the door and started to walk out from the hospital while the tears was streaming down my face. It can't really be over, or can it?
Kapitel 69! Heh..69.. OK MOVE ON...
Haha som sagt så är kapitel 69..uppe! Förlåt men jag kan verkligen inte motså det(:
I alla fall, Praktiskt taget så är detta 'sista' kapitlet. Men jag hade tänk att göra ännu ett, fast lite längre fram i tiden om ni förstår mig. Plus så har det blivit samanlagt 70 kapitlar :)
Wifin här nere suger som sagt och det är så irriterande! Men jag hoppas att ni gillar detta kapitlet!
Stav fel finns säkert men ni förstår nog vad som står ändå. Fortsatt ha en underbar eftermiddag! Massa kärlek till er! xx
Tears - Kapitel 68
- RUN! Hör jag någon skrika. Jag rynkar mina ögon bryn och suckar till. Vad pratar dem om nu? Efter det så hör jag hur en bil får sladd. Jag vänder mig hastigt om och ser hur bilens ljusa strålar kom allt närmre för varje sekund. Inte långt efter så ser jag en lång kille med brunt lockigt hår, hans bara armar gjorde att hans tatueringar syntes. Med armarna i kors orsakade att hans muskler blev allt tydligare. Harrys seriösa blick fick mig att bli allt mer orolig. Jag la märke till de tårar som gled ner längst hans kind.
- Run.. får han ut sig innan han tonar bort. Mina händer höjder sig upp mot ögonen för att ta skydd mot ljuset, dock var mina fötter fast klistrade mot marken. Människorna skrek och tillslut var ljuset borta. Allting försvann, ljudet från familjen, tickandet och de människor som hade jagat mig. Mörkret hade nu tagit över och tystnaden var ett faktum.
Harrys perspektiv
- Thank you! I scream out into the microphone while i watched all of the confetti fall down on the people.
- You guys were really loud! Louis said right after me. Not so long after Louis, Liam opened his mouth and started with his speech. Everyone screamed in here and the audience where massive. One of my favorites concerts so far.
- We love you Miami! Zayn said after Liams speech.
- As I said earlier, I will mention it again. Niall said trouh the microphone and everyone laid their gaze on him. It almost became quite because all of us wanted to hear what he were supposed to say.
- We’re in Miami bitch! He yelled and literately everyone started to scream their throat out.
- Thank you and goodnight! I said before I went backstage. The boys came behind me not that far after I left the stage. Niall came jumping towards us before we bouilded ur little circle. We always do a circle before and after a show, it’s like a thing we must do. I put my right arm on Liam’s shoulder and my left arm on Niall’s. We hugged each other tightly before we let go of each other. Everybody seemed so happy but I got this feeling, a bad one. I don’t know why or what it is about I just got it and it’s so frustrating. Before I even could grab my phone all of the boys have already grabbed theirs and they’re now talking about the girls.
- Look how stunning they all are! Liam said and showed a pic of them. They are all standing in a straight line, dressed up and all fixed. Having their hands on each other’s waits and smiling to the camera. They truly are stunning all of them. When my eyes got stuck on the most beautiful girl in the photo I couldn’t help but smile. That gorgeous girl with the light green dress which matches her beautiful eyes, she’s mine. All mine. Then I remembered that I left a note on the box I send to her, hopping that she have replied with a text message before she went to that party. Which she have and once again this smile appears on my pink lips.
‘’ Hey my lovely curly headed man! I love the dress you have bought to me; I have to say... you do have a good type of clothes. Now I will look super sexy in that dress and I can get all of the other guys attention ;) No, I’m just kidding with you babe, why would I do something stupid like that? I’m yours and I want it to stay in that way. I hope you will have a lot of fun at your own show, wishing you with all luck I have and all my love goes to you! I miss you and can’t wait too kiss your pink, soft lips against mine again. Oh and I haven’t forget our skype date later, see you then! xx ‘’
Oh I almost forgot! My whole body jumped up and I started to move fast against the changing room. All of the boys seemed to have all their attention on me while I heard they were laughing, I could feel how their gazes where burning onto my back. I didn’t have to say anything because Louis already knew what I was about to do. He whispered or he said in a bit lower voice Emma’s name and after that I herd ‘ahaa’ but that really didn’t surprise them. I swung opened the door and started to take off my clothes as quickly as I could. As sooner I get to the computer the more time I have with Emma on skype.
Nialls perspektiv
A big smile have been on lips whole day long and there is nothing to make it disappear. What a lovely night, the audience was incredible like they always are. It’s pretty impressive. They always surprise us boys; we do have the best fans on the entire earth. I deiced to leave the boys and look out for Harry. He have been al alone now for the past 2,5 hour. Just want to check if he’s all right and how Emma is doing. I opened the door while I laughed because Louis mentioned that I should be careful before I enter ‘Harry may have cam sex with Em’ that’s why I laughed. Louis and his sex jokes. I faced an empty emotional Harry, he stared at his computer screen. I just stood there, watched him. I don’t even think he’s blinking. That’s when my smile and happiness disappears. I looked out of the room and glanced the rest of the boys one more time before I closed the door behind me. The laugher was heard and my smile came back but the once again, Harry is right in front of me and he’s staring into this empty computer screen. I felt how my chest sank and how this room was filled with sadness. My legs finally deiced to move against Harry. I bet down and made me a comfortable place right next to him on the sofa. I tried to make eye contact and have this smile on my face all the time but Harry.. it’s really difficult to make him in a better mood when he is angry or sad. He is that type of guy. I faced the computer. Skype was on but Emma is still offline, this is the reason. I let out a sigh while I looked down at my feet and played with my thumbs.
- She hasn’t forgot it. The words barley left his mouth it was just like the words mumbled in his mouth. I looked at Harry but the computer had still his attention.
- Harry.. Emma maybe fell asleep when she got home. I laid my hand on his lap but nothing happened, not a single move and not even a blink from his green eyes. His orbs still looked at the damn computer screen. I sighed once again.
- No Niall. These words left his mouth and I tried to make him speak again but everything seemed hopeless.
- All right, then she hasn’t left the party yet. I said, hoping he will face me once I left those words out of my mouth. As I thought Harry only faced the computer. My frustration rose inside me as I examined the guy next to me. All of sudden my feelings took over. I went a bit forward so I could reach the damn computer and when I finally could grab it, I closed the screen hard and quickly. Harry didn’t move his head but his mouth al of sudden could leave this bad language of his. I throw the computer at the sofa and I sat determined in front of him. Finally we made eye contact and I couldn’t help my smile when I saw his face expression. He continued to swear but I putted my hand in front of his mouth so he finally became quiet.
- Shut up, will ya? I said and a smile appears on my lips once again. I hate to behave like this to Harry but that’s the only way I could talk to him and makes him listen to me. Harry’s teeth grabbed his lower lip and his eyes looked at me angry.
- Mate, listen. You have been sitting here, all alone in about 2,5 hour. You guys can talk always tomorrow. It’s not the end of the world that she missed one skype call, right? Harry seemed to limber up a bit and I felt a relief.
- She’s not dead or anything Harry so don’t make this as a big deal when it really isn’t. I looked seriously at him and that’s when one of his tears started to fall down. All of this time, I haven’t noticed he held back those tears and that made me feel like a awful and a horrible best friend. Or am I the reason for those tears? Did I make him cry because of what I said? This didn’t’ really made me feel any better if I’m going to be completely honest.
Liams perspektiv
- Louis, let the knife down! I yelled at him. Louis gave one of his famous cheeky face expressions but that didn’t made me change my opinion to express myself about what I think about the whole situation.
- How old are you exactly? I asked and gave him a serious look.
- Liam. Can you for once relax? Louis said and I could all clear he had a bit of annoyance in his voice.
- How the hell am I supposed to relax when you’re running around with a knife in your hand? Louis stopped to run around and looked at me and when he faced Zany, gave him a face expression to help him out but Zayn just sat there, smiling and eating his candy. Louis groaned and smashed his left hand into the table. He wasn’t mad, he just pretended to be just like always.
- I’m not ready to die yet, I’m to young for that. Zayn said while he was eating on his candy. Louis and me looked at him at first but faced each other not that long after.
- Now pretty face finally talks.. Louis mumbled and laid the knife in the box where it belongs.
- I don’t either want a scratch on my face. Zayn opened his mouth and these words made Louis look wide eye at him.
- Trust me mate, I wouldn’t have touched your beautiful face. Zayn laid his hand on Louis lap before he opened his mouth again.
- I never know what could happen when I’m around you. You did broke a glass door for two weeks ago and just about the other day you smashed our TV with the hammer you held in you hand, so now we can’t look at our favorites show on the television. All this time when zany talked Louis had his teeth had a grip on his lower lip and looked straight out in the air, looking at nothing. I just sat here and enjoyed every single word who left Zayns mouth, the smile on my lips only got bigger at the time and this feeling that I’m right and Louis have wrong, it feels so good. When Zayn was done with his talk Louis had formed his lips into a ‘o’ and I left a laugh from my mouth. I got both of their attention and all I did was smile big before I opened my own mouth to speak.
- I told you. Louis sighed and slammed his hands on his own laps. A noise from a door closed, we all turned our faces against the blonde guy who’s walking very slowly, a guy whose feet’s wasn’t still and the smile who was big as I could remember was now gone. All of us just stared at him, sadly walked his way over to us. Non of us didn’t know what to say but when Niall have put him self down, just in the middle of the sofa between Zayn and Louis he gave a way a sigh before he covered his face between his hands. Louis laid his arms around him and gave him one cozy hug but it seemed to be hopeless.
- What got you so down? Zayn suddenly asked. Niall had all of our attention, eyes were looking at him and ears was carefully listening what he was supposed to say.
- Lads. It’s Harry. All of us let out a sigh.
- Emma? Louis asked and Niall just nodded as an answer.
- He has been crying in there guys. I tried my best to cheer him up but it’s hopeless. He keeps on talking that had a bad feeling earlier and that Emma hasn’t forgot the skype call so I left him now when he’s looking at pictures of them together. He went quiet and all of us just sat there with our mouths shuts. All of sudden we hear a little laugh, Harry's laugh. We all raised our eyebrows and half smiled while we looked at his direction.
- You think she’s online now? Niall asked with a gladly voice. I lifted y shoulders a bit to answer him with my body language. The laugh didn’t last long though. It became quite and Harry’s snobs were heard once again. Louis stood up quickly and with determined steps he went over to the door and knocked it more than once.
- It’s me Harry. Can I come in? He got no response but Louis opened the door anyway and went in. The rest of us wanted to go with him but we all know that Louis is the one who always can cheer up Harry, that’s why we’re staying here and see what happens. A phone started to call and we all looked if it were ours but when I saw it wasn’t mine so I looked over to the boys and noticed it was Zayn’s phone. Zayn answered and a small smile appears which always happens when Perrie calls. I notice thought that the smile disappears very quickly instead of smiling his mouth is now dropped. He looked choked and I could see how his eyes started to tear up. Niall took my hand and bit his own lips while he gave me a worried look. Non of us didn’t know what she said but all I know is that when Zayn cries in front of us, it’s important and very sensitive.
Harrys perspektiv
Somehow I felt a relief that I had Louis by my side. He had his arm around me and I must say, it feels good. Louis is one of my best mates and I’m sick of those rumors out there about Louis and me. They may ship us as a bromance but as in a relationship, no just no. I have showed all of the pictures to Louis now and it made the situation a bit better than it was for some minutes ago. If I’m going to be completely honest, I don’t know why I’m acting like this. It’s just really weird. I think I took this way overboard as Niall mentioned earlier. I may have a hard time now or something. I don’t know, it feels like I don’t know anything anymore. My brain is like this big ball of emotional and I don’ really know how I’m feeling. Everything is just messed up. Louis have tried to talk about my feelings but nothing came out from my mouth, it’s like the words won’t leave and my mouth is al dry. I do remember when Louis where in the exactly same position. I remember how he cried himself at night and he was always so sad and now when I think about it, I never really saw him smile but I was there for him, I was there as a friend and I was especially there as a brother. I love Louis, as a friend and as a brother. I love all of them as my brothers and I can’t be more grateful to have them in my life even though we’re not related I will still always love them.
Louis and me have been here for a while now but it felt like the time stood still. We really didn’t say anything, Louis just held me and made me some company. Even when I say that I wanted to be alone he still stayed in here with me. Louis knows me to well, when I said that he know that I really didn’t mean it. I needed someone and there he was. We were still looking through the pictures and minute by minute my dimples started to show up. Louis started to laugh and I faced him.
- Look at this picture. He said with a bit of happiness in his voice while he pointed at the picture of me and Emma.
- That’s when we had that colorful fight, remember? He said while he looked gladly at me. The tears burned at the eye edge. Oh god, why do I have to be so emotional? Louis looked at the photograph one more time before he passed on and looked on the other photos.
- May I ask you something Harry? He still looked at the pictures while he asked.
- Mmm. My thoughts were so messy right now and I really didn’t know if I even could answer a question right now. To be quiet, rest of the evening would be perfect. Of course, if Emma calls, I will talk to her but that’s only if she calls. I find it really weird that she haven’t logged on skype yet or even texted me. I mean the party must already be over. At last she text me and saying that she’s still there and having a good time or not. The words from Louis mouth made me froze a bit but I had to ask him, I’m not really sure if I heard correctly.
- What? I faced up against him and his blue eyes stared down at me. My head rested on his knees while his hand rested on my chest.
- Why haven’t you told me yet about your engagement? You know, you proposing to Emma? Louis bit his own over lip while he waited for my answer.
- Right after all of this but I though you already knew. I said and smiled awkwardly afterwards. He pushed me in the arm and I left out a laugh.
- Harreeh, you’re supposed to call me right after she has said yes! He laughed out and both of us started to mess around with each other.
- So when will you propose to Eleanor? I asked with a laugher in my voice.
- I know she thinks we’re still young but I will still do it after all of this work is done. As a promise, just like what you and Emma have done. He smiled down at me and I just couldn’t help but smile. A know on the door was heard and Niall opened it. His voice didn’t sound as it should. Something was defiantly wrong.
- Louis, I have to talk with you for a moment. Louis looked at me first then at Niall before I could even blink he was on his feta again and started to walk away from me. They closed the door behind them and I was al alone by my self once again. I must admit, I hate the feeling to be alone. Even though they’re just behind the door, it still made me feel uncomfortable. I moved my self up so I was sitting on the sofa while I tried to listen what they where saying. The boys whispered so it was to hard for me to hear what they where saying. This clump in my stomach appeared again and everything started to be just as I was for some hours ago. What’s wrong? What’s wrong with me? I could hear how they all sounded so frustrated. I heard the words ‘what?!’ ‘Oh my god’ ‘no’ ‘Jesus’ ‘this can’t be true’ ‘what are we going to do?’ and some sighs and snobs. What are they hiding from me? I came up on my feet and started to move forward. I slowly opened the door and all of the boys were in tears but still, not as much as me. Liam looked at me sadly and after a short while he couldn’t even look into my eyes.
- Your eyes mate. They’re red. Zayn said while he looked away from me when I faced him.
- I’ve been crying a bit. I said and faced Niall but he also looked away from me. The ground seemed much more interesting than me in this moment. I got eye contact with Louis but he started to shook his head while both of his hands find the way to his hair.
- What are you not telling me? I said with a lower raspy voice, tired from all of this. Sadly no one answered me.
- What are you guys hiding from me? My voice sounded a bit angrier this time but I couldn’t help myself. I wanted to know. If it’s about me then I have the right to know.
- Who should tell him? Niall asked and looked at the boys. They all looked at each other but non of them said anything.
- Say what?! My frustration have now got over the red line.
- She’s been with a accident! Zayn almost screamed it out. Tears streamed down from his face and faced me. My emotions took over my body. I went quickly to Zayn, grabbed his shirt and pushed him against the wall.
- W-what?! I mumbled.
- I swear to god right here and now that I can punch that beautiful face of yours into small human parts! I yelled while I took my fist into the air and loaded it with my anger energy. I hit the wall several of times just beside his head. I screamed. I punched and screamed. Zayn still stood there looking terrified at me but that didn’t make me stop. I continued. All of the boys stood around in shock until Louis laid his hand on my shoulder and begged me to stop. But no, I didn’t. My eyes were on fire and I swear that I can go and kill someone right now.
- Harry your fists are bleeding. Zany whispered. I didn’t care, I still punched my fist into the wall what have now become a whole. I still screamed my lungs out but some strong arms tried to take me down even though it wasn’t that easy the finally succeeded to put me on the ground. Tears are streaming down my face while I was craving for air after my scream attack. When my lungs where filled with air I started to scream again. This isn’t true.
- Harry. Everything wil- I interrupted him with my screaming voice.
- Don’t say that everything will be okey, because it won’t! I scream in Niall’s face while he looked sadly down at me. I felt how my stomach did a twist and how my throat started to be annoyed by something. All of sudden I puked, all over their shoes.
- Oh great. Liam said before he crouched down and putted a hand on my back.
- Harry I want you to listen to me. Please don’t scream or hit anything just listen to my voice. I nodded to Liam as an answer but the tears continued to stream down my cheeks and all the way down. I closed my eyes and my entire body was shaking, once Liam tried to speak, I puked again. All of the boys, even Zayn after what I did to him, tried to comfort me.
- Emma has been with a car accident.. Liam said and my whole body jumped. It was like an electric shock. I puked again while the hole in my heart only got bigger. They all petted me gently on the back and Liam continued.
- She ran away from the party..the girls and some paparazzi’s where chasing her.. unfortunately the girls was way behind her but the papps was almost right behind her. The tears burned and once again I puked.
- She stopped running and a car got skidding, they screamed ‘run’. I faced them. Even the boys where in tears.
- But it was to late. My stomach twisted more than once and I felt my whole world was falling apart.
- The girls are with her on the hospital now.. it became quiet for a while, all I heard was my snobs and the boys snobs. My body was still shaking and everything seemed so hopeless.
- Harry. Emma is in coma. My eyes became wide open and after I puked again I started to cry even harder. I don’t know what for, I though she was dead for a while so I may be crying because there’s still hope. But then once again, she’s in coma and she may never be able to wake up again. I started to scream. They boys went down and gave me a group hug. They were also in tears but I really didn’t care if they were in tears or not. All I knew is that my every thing is on the hospital and I’m not there for here. I haven’t been there for here the past months and now she’s in coma. What kind of boyfriend am I?
My body was still shaking but with a lot of physical strength I got up on my legs again, started to move forward. My stomach was still twisting around and my tears fell down from my green eyes but that doesn’t matter. I have to go to her.
- Harry. Where are you going? Niall asked and all of the boys followed me.
- To Emma.
- You can’t do that, you know that already. Zayn said right after.
- I don’t care! I roared
- I’m taking next flight guys. You may or may not like it but there’s nothing that will stop me to get home to my love. I said with tears in my throat.
- I’m going with you. Louis said and I turned around, faced him. That’s my pal.
- What if it was Lexy, Perrie or Eleanor? If it was Eleanor I wouldn’t care. I would go to her and make she's ok. Louis looked at the boys with a serious face expression and they all looked down at the ground.
- We’re coming with you. Liam said. Niall and Zayn nodded afterwards and that was when I got a whole new picture of the world. Happiness, laugher and love, everything is just great until some seconds later. Sadness has been taking over the entire world. Wars, hate and tears. My word has now fallen apart. My week spot is Emma and right now there is nothing I can do to fix my world again.
KAPITEL 68!
Okej, nätet här nere har inte fungerat tills nu! Har tjatat på pappa att fixa den (han är bäst för han lyckades att laga den!) Så kapitlet kommer idag men det gör väl inget? :)
Vad tycker ni? Kommentera!
Hoppas att detta kpatitlet dög då det var på engelska, heh.
Stavfel kan finnas som vanligt och jag önskar er en fortsatt trevlig eftermiddag! Massa kärlek till er! xx
Italien/Trailer
Ok, det är bara två kapitel (kanske till och med tre). I alla fall, det jag vill säga är att har jobbat fruktansvär mycket nu det senaste, ska jobba idag igen.. Men jag åker på fredag till ITALIEN! (Vi kommer tyvärr bila ner) så jag hinner inte klart med kapitlet innan dess, därför kommer jag att publicera nästa kapitel när jag väll är framme i vårat sommar hus :) Jag har med mig datan så jag kommer skriva när jag inte har något att göra.
Men jag är framme någon gång under lördagen och då kommer jag antagligen fortsätta skriva
( medans jag sitter på min balkon med utsikten mot havet och solen skiner) och bara helt enkelt,koppla av
Kapitlet kommer förmodligen ut på Söndag! Fortsatt ha en trevlig dag. Lots of love xx
TRAILER
Jooooo! Jag vill också breätta för er (Kanske redan har nämnt det men i så fall nämner jag det igen)
*Trum virvel*
.....
.....
.....
......
........
..........
..............
..................
Louis Tomlinson!
Hoppas att ni kommer att gilla den!
Tears - Kapitel 67
- Together? Säger jag med förhoppningar. Jag ser hur han slickar sig om läpparna och jag inser då vad han har tänkt göra. Han böjer sig sakta och försiktigt ner, i riktning mot mina läppar. När våra läppar möts i en mjuk kyss, blir den allt mer passionerad för varje sekund som går. Mina händer lämnar halsbandet och finner sin väg till Harrys höft. Våra läppar skiljdes åt och våra pannor fann varandra. Jag kunde höra mitt egna hjärta slå för att det var så tyst. När jag tittade in i hans vackra gröna ögon så kändes det som att hela min värld stanna.
- Forever Sa Harry innan han omfamnade mig.
Sängen har aldrig känts så stor innan. Därför ser jag inte fram emot att gå och lägga mig på kvällarna eller att vakna upp på morgonen nu de senaste. Samma visa, samma rutiner. En tom plats bredvid mig, inget skrynkligt lakan och en orörd kudde. Längtan efter att få känna Harrys varma hud mot min igen är nästan som ett krav. Att vakna upp genom att han stryker mig försiktigt på håret innan hans mjukar läppar kommer och kysser mina, hans morgon röst och de vackra gröna ögonen som alltid får mig till en annan värld, att vakna upp med att han finns där vid min sida kan vara något som jag vill göra varje dag, försten av mitt liv. Ensamheten har idag tagit över då han och resten vad de efterlängtade killarna har åkt på turné och för att producera nya låtar till deras nya album som skall släppas snart.
Det har redan blivit december och jag har aldrig sätt så mycket snö i hela mitt liv. En morgon bestämde vi tjejer för att gå ut på en promenad vilket inte blev av på grund av att snön gick upp till våra höfter. Det hade redan börjat snöa i oktober när killarna åkte. Jag stelnade till, redan två månader? Gud, det känns som att dem har varit borta i en evighet. Även om vi pratar varje kväll med varandra så känns det inte som den samma. Det är väldigt få gånger som vi har haft tid med att skypea, oftast hinner vi bara med ett telefonsamtal om dagen och ibland fler.
Jag beslöt mig för att gå upp från den bekväma sängen, klockan hade redan blivit 14:00. När jag kom ut till köket så fick jag syn på två hyperaktiva människor. Eleanor och Lexy kramade om varandra medans de hoppade runt i små cirklar och gav ifrån sig små pipiga ljud. Mina fötter slutade röra på sig och jag fastnade vid ingången till köket, mina händer fann sin väg upp till öronen, för ljudet som dem gav ifrån sig var riktigt obehagligt. När Eleanor fick syn på mig så släppte hon taget om Lexy, harklade sig innan hon kom rusandes mot mig.
- Em, we’re going to a gala event to night! Lexy var snabbt vid min sida efter Eleanor hade släppt taget om henne.
- What? Även om klockan var bara två så spelar det ingen roll, det är fortfarande förtidigt för mig.
- You know Andy, Liams best friend? Lexy tittade stor gödd på mig.
- Yeah?
- He’s a friend of Avicii and Avicii are having a big gala event.. thing, I don’t know.. Anyway Liam talked to Andy and asked if we girls could go. So you Emma, Eleanor, Perrie and Me Lexy we are going!! Min mun var nu formad som ett ’o’ och ögonen var upp spärrade. Jag har aldrig varit på en gala eller vad detta nu egentligen är för något. Avicii håller i det och det verkar som att en hel del människor kommer. Eleanors händer tar tag om mina axlar och börjar försiktigt ge mig massage.
- Johnny depp is coming sa hon med ett flin på läpparna. Ett glädje rus gick genom hela kroppen.
- WHAT? Jag hoppar till och känner hur skakis jag blir. Johnny depp är min absoluta favorit skådespelare.
- HE’S COMING! Skrek Lexy ut och vid detta laget så började vi alla tre skrika. Jag stannade upp i allt hoppande och skrik vilket fick dem andra att sluta också.
- But I don’t have anything to wear.. Säger jag med en låg ton.
- Acctually you have. Eleanor klappade mig försiktigt på ryggen innan hon började gå mot hallen. Både jag och Lexy följde efter henne. Fyra stora inplastade kartonger stod i hallen.
- The boys knew this for a long time and they wanted to sureprise us.. they bought us this. Jag tittade på kartongerna, sedan på Eleanor.
- How do you know it’s clothes in there? Eleanor tog upp något ur sin ficka och gav den till mig.
- Louis wrote a little note and i guess rest of the boys did it too.
- Liam also wrote a note to me sa Lexy och satte händerna över bröstkorgen innan hon lutade sig mot dörrkarmen. Jag läste på lappen och kunde inte undvika att ge ifrån mig ett litet skratt.
- I know, Louis are just… Louis.
- And we all love him for who he are säger jag och lämnar tillbaka lappen.
- Your is that one. Eleanor pekat på den som står längst ut mot höger. Jag går fram mot den och känner om man kan lyfta på den. Som jag trodde så vägde den nästan ingenting.
- I’m going to my room and see what it is and how it looks. Sedan går jag med raska steg in mot sovrummet, glömde av att jag skulle äta frukost. Jag tittade på den stora kartongen som nu var på min säng. Ett kuvert låg på toppen av lådan och på den stod det Emma med ett hjärta bredvid. Med ett leende på läpparna började jag att läsa.
’ Hiiiii Love. Hope you like the dress, I konw you usually don’t wear dresses but I had to by this one for you, It matches your beautiful eyes. Have fun and don’t do anything stupid now, remember, You’re mine. My everything.
I miss you, see you soon beautiful, Lots of love – Harry xx ’ Leendet på mina läppar blev allt större för varje ord som jag läste. Min älskade Harry, jag saknar dig så. Jag la kuvertet på byrån och började sedan öppna kartongen för att se vad för slags klänning som Harry har köpt.
Limousinen hade precis stannat framför den röda mattan. Perrie satt glatt framför mig och höll i Lexys händer. Paparazzierna stod och fotade på bilen, den vita blixten som kommer ifrån kamerorna orsakade huvudvärk. Eleanor tog tag om min hand och log med sitt vackra leende.
- Lets go inside and have a lots of fun. Vi nickade som ett svar innan vi klev ut ur limon. Blixtarna blev allt fler, som tur så höll vi tjejer varandra i händerna och gick i ett led, Eleanor längst fram, Perrie, Lexy sedan jag.
- How does it feels to go in there without your boyfriends?
- Smile girls!
- Have you guys been talking to the boys?
- Will you girls go and visit them now when they’re away? Vi tjejer stannade upp och lät dem ta några kort men ingen av oss besvarade alla dessa frågor som de ställde.
- Channing! Några personer började skrika efter Channing tatum, min haka var nu nere vid marken. Han må va gammal, precis som Johnny depp men fy fan vad snygg han är! Han vinkade åt dem och började närma sig mot oss. Hans blick mötte min och ett leende spred sig på våra läppar. Jag tror jag dör vilken sekund som helst.
- Hello beautiful. Channing tog tag om min hand och kysste den försiktigt. Mina kinder blev allt varmare och jag kunde inte hålla leendet borta. Lexy kom snabbt emellan oss och räckte fram sin hand för att hälsa. Han tog gladligt emot handen och kysste den mjuk och försiktigt. Människor skrek, tog kort och ställde en hel del frågor. Det känns som att vi kretsar i centrum och om jag ska vara helt ärlig så gillar jag inte att få all uppmärksamhet, lagom är nog bäst. Vi började ge oss av, bort härifrån och in till det stora lyxiga huset där själva festen skulle befinna sig. När vi klev in i det stora huset så fick både jag och Lexy chock. Så många kända människor på ett och samma ställe. Jag tog tag om Lexys hand och spärrade upp mina ögon. Eleanor hade redan träffat på ett par människor som hon redan kände, de stod och pratade vi bålen. Jag måste erkänna att Eleanor ser riktigt gudomlig ut, precis som resten av tjejerna gör. Killarna har en bra klädsmak måste jag säga, Eleanor hade en röd tight tub topp klänning som slutade precis ovanför knäna. Perrie befann sig vid Eleanors sida och såg lika strålande ut med sin lilla klänning. Ungefär lika lång som Eleanors fast det ända som var annorlunda var färgen, ingen tub topp utan klänningen hade tjocka band över axlarna och så var den inte lika tight som Eleanors. Tjejerna hade utsläppt hår, även Lexy i detta fall. Jag är den ända som har håret uppsatt. Lexy och hennes marinblåa klänning som bara har ett tjock sidenband över sin vänstra axel. Massa glittrande stenar som var formad efter något slags runt mönster gick runt hennes midja. Klänningen passar henne perfekt, Liam vet vad sin modell flickvän passar i. Längden på hennes klänning är exakt lika lång som min, släppas på marken så vi måste vara extra försiktiga. Själv är jag riktigt imponerad över Harrys val av klänning. Jag vet att jag aldrig bär klänningar men på ett sätt så känns denna mycket mer bekvämare än vad någon annan klänning någonsin har gjort. Färgen är en ljus grön nyans vilket passar mina grön bruna ögon. Det finns inga axelband till klänningen utan den är formad efter bysten och det får mina bröst att se större än vad dem egentligen är. Vilket inte förvånar mig varför Harry i så fall köpte denna egentligen.
Kvällen gick väldigt snabbt. Både jag och resten av tjejerna har haft det riktigt roligt. Eleanor och Perrie var med varandra lite mer och Jag var med Lexy. Vi har träffat en hel del kända människor under kvällens gång vilket var riktigt fascinerande. Jag trodde att vissa av dem skulle vara lite mer som en “diva” om ni förstår mig. Tydligen inte, många av dem var väldigt roliga och charmiga av sig. Jag borde nog sluta läsa skvallerblaskorna. Lexy hade tagit med mig ut till den stora balkongen för att få frisk luft. Tro mig, efter att ha varit inne bland alla dessa människor i flera timmar så behöver man frisk luft. Jag gick fram till grinden och lutade mig mot den för att få lite stöd. Låten som spelades där inne var nu slut och flera människor började applådera, antagligen var det en av Aviciis nya låtar. Lexy som står bredvid mig suckar högt och jag kan inte undgå att se hennes dystra min.
- Vad är det? Jag låter allvarlig och bestämd för att kunna få ett direkt svar. Vill verkligen inte att hon ska vara ledsen över något. Hon lutar sig på staketet och tittar ut mot den mörka himmelen där stjärnorna lyser starkt och klart.
- Jag saknar honom bara. Ett suck kommer ut från hennes mun innan jag lägger märke till de tårar som faller ner från hennes kind. Jag förflyttar mig närmre mot henne tills jag kan omfamna henne. Lexy drar mig intill hennes kropp. Hon håller om mig hårt och hårdnar sitt grepp. Hennes snyftningar blev allt fler och jag som hennes kompis visste inte vad jag skulle göra åt saken. Känslan är obeskrivlig, jag vet för jag saknar min också.
- Vi klarar detta, tillsammans så tar vi igenom detta hur svårt det än är Lexy. Min högra hand strök henne försiktigt genom håret medans den andra höll om henne hårt vid hennes skulderblad. Lexy hade begrav sitt huvud ner vid min hals, de tårar som föll från hennes vackra ögon hade nu smetats ut över mig.
- Bara några månader kvar innan.. Lexy avbröt mig
- Och med några m-månader menar du 6… E-Emma det är 6 månader kvar tills vi hamnar i deras famnar igen. Mitt hjärta brast en aning då jag insåg att det faktiskt är hela 6 månader kvar. Mina framtänder tåg tag om min underläpp och bet riktigt hårt för att hålla in tårarna, måste visa för Lexy att jag är stark eller rättare sagt, jag måste vara stark för henne.
- Lexy, nu går vi in genom dörrarna igen med huvuden högt. Visar för alla att vi är starka tjejer som klarar av vad som helst. Jag vet att det är många som tar bilder på oss där inne och jag slår vad om att killarna kommer att få syn på de bilder som tas. Därför ska vi visa för killarna att vi har det bra och det kommer att få dem att må bra, när de ser oss le och när vi har de bra, jag lovar dig.. då kommer dem, speciellt Liam vara den lyckligaste killen i hela världen. Lexy släppte taget om mig och backade några steg medans hon tittade ner mot marken.
- Du har rätt Emma. Hon suckade ännu en gång innan vi mötte varandras blickar. Den kalla vinden blåste mot oss och de snöflingor som faller ner från himmelen har fastnat i vårat hår samt en del på våra klänningar.
- Jag vet att du har det lika jobbigt som jag har det. Lexy korsade sina armar framför sin bröstkorg och log försiktigt mot mig.
- Därför skall jag finnas här vid din sida, ända till slutet. Ett leende kröp sig fram på mina läppar och gåshuden som jag fick tack vare den kalla vinden gjorde att jag rös till. Mina fötter tog några kliv framåt vilket gjorde att jag stod nu några centimeter ifrån henne, mina händer fann sin väg upp mot hennes ansikte och torkade bort de tårar som fortfarande föll ner från hennes vackra ögon.
- Vi tar oss igenom detta tillsammans säger jag och ger henne sedan och lång varm kram.
- Låt oss nu gå in dit igen och bevisa för alla men speciellt för oss själva att vi är starka och klarar av vad som helst. Vi möter varandras blickar, nickar samtidigt innan vi tar varandra i händerna och beger oss in till den stora folkmassan.
Festen höll på att närma sitt slut. Efter mitt och Lexys lilla konservatorn så lös vi båda upp som solstrålar här inne bland alla. Våra små hjärtan må vara lite brustna men vi gör vårat bästa för att bevisa för alla andra, speciellt oss själva att vi klarar av det. Vi alla satt vid ett stort runt bord, drack var sin champagne glas. Lexy och Eleanor hade slått på sitt charm humör vilket fick Johnny Depp att sitta vid vårat bord just nu och umgås med oss. Personligen är jag lite chockad fast det förvånar mig inte att han har fallit för dem. Jag menar, kom igen det är Lexy och Eleanor vi pratar om nu. Jag känner hur beroende jag blev efter att hitta en toalett. Så jag reste på mig och alla vid mitt bord vände deras blickar mot mig.
- I’m sorry, I have to find the laides bathroom. Alla nickar och åter går till det som dem höll på att göra. Försiktigt lyfter jag den främre delen av klänningen för att jag inte ska råka ut för att snubbla, vilket jag alltid lyckas med. Jag går längst korridoren tills jag finner två dörrar på båda sidor. En skyllt av en flicka, vilket betyder damernas toalett. Till min förvåning så var det helt tomt här inne. Jag hade föreställt mig en hel del kvinnor här inne som rättar till sin outfit, lägger på lite extra smink, rättare sagt, att de fixar till sig. Men nej, jag kan släppa en nål och det skulle höras, så tyst är det. Jag går in på den närmaste toaletten, drar upp min klänning och utför det som jag behöver göra. Efter att jag har spolat så går jag över till handfaten för att tvätta mina händer. Spegeln som fans framför mig var gigantisk. Jag stod kvar där ett tag och tittade på mig själv. Mina tankar sattes igång och jag känner hur mina minnen åter upp spelas. Allting i ett långt klipp, från start till slut. Börjar med bil olyckan och slutar upp med mig ståendes här inne. Det var som allting spolades snabbt framåt, en åter upplevelse fast med en snabb fart. Mitt huvud började att bulta allt hårdare. Helt plötsligt hör jag hur en klocka börjar att ticka. Jag ser mig om kring och finner ingen klocka någonstans. Mitt hjärtas klappningar ekade inom mig, klockan tickade och frustrationen börjar att öka. Allting börjar att snurra så jag sluter mina ögon hårt och hoppas på att allting slutar, men det spelar ingen roll om jag sluter mina ögon för det känns ändå att hela världen snurrar. Knäna börjar att skaka och min balans håller på att bli väldigt ostadig. Det har blivit allt varmare här inne. Försiktigt öppnar jag mina ögon men dem spärras upp efter att jag fick syn på min familj. Min syster, bror och mor står framför mig. Paniken inom mig har nu gått över gränsen. Jag backade med snabba steg tills jag inte kunde gå längre bak, istället tryckte jag mig själv mot väggen och stängde min a ögon, pressade allt vad jag kunde och hoppades på att detta bara var en snabb dröm. Klockan fortsätter ticka, tillslut så hör jag dem säga.
- Emma, klockan tickar. Snart är tiden inne. Min bröstkorg sjönk och reste sig riktigt snabbt, andetagen var snabba och tunga.
- Låt mig va! Jag skriker ut det, tårarna rinner ner men när jag öppnar ögonen igen så ser jag att dem alla står kvar och ler med ett flin på läpparna. Jag tar tag om min klänning där fram och springer, allt vad jag kan ut. Måste bort härifrån. Jag springer igenom alla människor, råkar slå till någon med min axel. Alla tittar på mig som att jag vore galen. När jag har passerat mitt bord så börjar tjejerna att skrika efter mig, men jag stannar inte. Klockan fortsätter ticka och deras skratt hörs i bakgrunden. Tårarna bränner vid ögonkanten och mitt uppsatta hår har nu släppts och fallit ner på grund av mina hastiga rörelser. De höga skorna som jag har på mig orsakar en betydligt obehaglig smärta, så jag stannar upp och tar av mig skorna men börjar att springa igen efteråt. Jag kommer ut genom entrén och mina fötter sjunker ner i den kalla snön. En hel del paparaziz började att fota mig och ställa en del frågor vilket inte var så passade just nu. Jag springer iväg, stannar inte upp får något eller någon. Några av dem började att jaga mig, de skrek mitt namn och ställde frågor efter frågor. Klockan som tickade i mitt huvud och familjens röst som ekade inom mig var förfärligt. Mitt upp från ingenstans så ser jag ett träd, jag stannar upp vid det för att få tillbaka andan. Jag lyckades komma ifrån människorna en bit, men med är inte så långt efter mig egentligen. Efter ett tags vilan så hör jag hur dem börjar att skrika mitt namn. Jag suckar och ger upp, vänder mig om mot deras håll för att låta dem ställa de frågor som dem har velat ställa hela tiden. Helt plötsligt stannar dem upp, men fortsätter ta kort.
- RUN! Hör jag någon skrika. Jag rynkar mina ögon bryn och suckar till. Vad pratar dem om nu? Efter det så hör jag hur en bil får sladd. Jag vänder mig hastigt om och ser hur bilens ljusa strålar kom allt närmre för varje sekund. Inte långt efter så ser jag en lång kille med brunt lockigt hår, hans bara armar gjorde att hans tatueringar syntes. Med armarna i kors orsakade att hans muskler blev allt tydligare. Harrys seriösa blick fick mig att bli allt mer orolig. Jag la märke till de tårar som gled ner längst hans kind.
- Run.. får han ut sig innan han tonar bort. Mina händer höjder sig upp mot ögonen för att ta skydd mot ljuset, dock var mina fötter fast klistrade mot marken. Människorna skrek och tillslut var ljuset borta. Allting försvann, ljudet från familjen, tickandet och de människor som hade jagat mig. Mörkret hade nu tagit över och tystnaden var ett faktum.
Kapitel 67!
Ok jag vet inte riktigt vad som hände, jag publicerade kapitlet men tydligen så har den på något jävla vänster ändå inte publicerats. Sorry!! Men jag hoppas på att detta kapitlet duger i alla fall.
Nu är det gothia vilket innebär att jag arbetar väldigt mycket men jag försöker skriva lite varje dag på nästa kapitel :) Kommentera och säg vad ni tycker! :)
Och som sagt, stavfel kan finnas som vanligt.
Fortsatt ha en trevlig kväll xxx
Tears - Kapitel 66
- So i’ve been thinking… Since the first day i’ve known.. there’s something special about you. I had to get you… I love you so badly, i can’t even describe how much i acctulay love you. Harry tystnade till och bröt våran ögonkontakt en liten stund. Han tog ett djupt andetag innan han kom tillbaka och började att prata igen.
- I want you today, and tomorrow, and next week… and for the rest of my life. Harry började att rota i sin ficka medans jag satt kvar och stirrade på honom med öppen mun. Tillslut tog han fram handen och mitt framför ögonen på mig, håller han i en ring. Jag kände hur tårarna brändes vid ögonkanten, på väg att falla.
- Do you want to marry me, Emma Holley?
En vecka går alldeles för fort. Killarna ska redan ge sig av på deras turné. Mina tankar är som ett stort kaos vilket det brukar i och för sig vara. Skolan går väldigt bra, betyget är på topp. Alice försöker få med mig in i cheerleadingen, Dan har lagt av, antagligen är det skulden som talar. Dan ger mig fortfarande dessa blickar, viljan att ha mig finns fortfarande där hos honom men han håller sig på avstånd. Musiken, ja.. jag sjunger för mig själv dock har jag gått med i skolans musik band bara för att det är roligt. Jag och Tiffany har haft en stor diskussion men äntligen efter många ’och’ och ’men’ så hade jag äntligen övertalat henne. Det blir inget kontrakt, jag slipper skriva på pappret. Tänker inte skriva på kontraktet och hålla på med musiken på det sättet som Harry gör. Visst det verkar roligt men på samma gång så verkar det fruktansvärt jobbigt.
Nu när jag tog upp Harry i min tanke så kände jag hur min högra hand som precis hade legat och vilat ovanför mitt huvud hur den sjönk ner mot bröstkorgen, tog tag om halsbandet som Harry hade gett mig tidigare. Mina fingrar började leka med det hårda materialet som var av silver. Ett leende kröp fram på mina läppar då jag tänkte på för exakt en vecka sen, friade Harry. Ringen som hänger runt halsen glider fram och tillbaka på kedjan, tack vare att mina fingrar inte kunde låta bli att pilla på den runda föremålet. Är det konstigt att jag kommer ihåg varje rörelse och varje ord som Harry hade sagt för en vecka sen? I want you today, and tomorrow, and next week… and for the rest of my life. Upprepades i mitt huvud, Harrys vackra gröna ögon såg jag rakt framför mig även nu när han inte befann sig i närheten av mig. Do you want to marry me, Emma Holley? Hans röst gjorde att gåshuden på kroppen blev allt tydligare för varje gång. Harry är min drog och jag behöver honom. En liten glädje tår gled längst ner min torra kind då jag ser händelsen framför min ännu en gång. För exakt en vecka sen, slängde jag mig i hans armar och kysste honom passionerat som ett svar för hans friande.
Jag, Lexy och Eleanor hade spenderat en hel del tid tillsammans denna veckan. Lexy berättade om sin lilla resa till Hawaii för sin fotografering och Eleanor berättade om sin resa som hon åkte med sin familj. Alla vi tre höll på att förbereda oss inför att säga hej då till våra killar, ingen av oss hade spenderat den sista natten tillsammans med dem, istället var vi tre hemma hos Lexy och hade en tjejkväll. Radion i bilen var det ända som lät men det kanske inte är så konstigt då man vet att ingen av oss kommer att få träffa våra pojkvänner i mer än 6 månader. Killarna kommer inte ens att åka hem utan om vi vill träffa varandra så är det vi som måste åka till dem, om vi har tur. För varje sekund som går faller snön allt mer. Mitt huvud var riktat mot den immiga fönsterrutan, helt plötsligt känner jag en hand som klappar försiktigt på mitt lår. När jag möter Eleanor blick så ler vi båda försiktigt mot varandra. Hennes ögon säger allt, saknaden kommer att ta i hårt, för oss alla. Inga ord behöver sägas, tystnaden och själva atmosfären i bilen säger redan allt. Våra små hjärtan som bultar för fullt har fått ett litet hål som så småningom kommer att bli större. Större och större för varje dag som går utan dem.
Vi kommer till flygplatsen och parkerar bilen. Inga fans i närheten när vi väll klev in i byggnaden. Eleanor och Lexy stormade till killarna när de fick syn på dem. Killarna stod längre in, formad i en cirkel och i mitten låg deras bagage. Efter jag klev in genom dörrarna och fick syn på killarna så frös jag till. Mina ben vägrade att gå framåt, mitt hjärta sjönk eller rättare sagt det kändes som att den blev träffad av ett en stor komet, alltså allt som fanns kvar var ett stort svart hål. Mina händer finner vägen upp mot min halskedja, tar tag om både hjärtat och ringen. Ögonen vägrar att titta upp från marken för att möta någon annans blick. Så där står jag, helt frusen.
Eleanors perspektiv
My arms find their way around Louis and our lips crashes into each other. I tried my best for not showing my weakness, holding in my tears. Can’t believe it, he’s going again, they are going again. After such a short time. We ended our kiss but we didn’t let each other go, I refuse to lose my grab around him. After a while of silence Niall started to talk.
- Well, where is my food when I need it at the most? All of us turned us against him and started to laugh. Right, Niall is the only one who’s still single.
- Where’s Emma? Harry looked around witch we also did.
- She was right behind us Lexy said. Louis put his hand on my waist while he looked around. Harry started to walk slowly toward the entrance where Emma stood completely frozen. All of us watched them. Emmas gaze where frozen to the ground. Harry approached her. Took both of her hands, which held the necklace he had given her. Although they are several feet away from us so we don’t need to hear them to understand what is happening.
- How long have they been engaged? Louis said quietly.
- A week, I think. I responded him.
- They think we have no idea about that… well we’re not that stupid Lexy continued our conversation.
- They want it to be a secret so we just have to pretend that we don’t know anything Liam said right after.
Emmas perspektiv
Jag fick syn på Harrys skor eftersom jag vägrar att titta upp. Två par stora händer greppar hårt om mina egna händer.
- This ring is a prove of my love for you. I won’t leave you, I have never been thinking about it and I never will. You’re my everything and these months will be like hell but with our love, we can do this, together. Harrys händer tog tag om mitt käkben, tvingade mig att titta på honom. Han ler försiktigt mot mig och biter sig i underläppen. Något som får honom att se extremt söt ut.
- Together? Säger jag med förhoppningar. Jag ser hur han slickar sig om läpparna och jag inser då vad han har tänkt göra. Han böjer sig sakta och försiktigt ner, i riktning mot mina läppar. När våra läppar möts i en mjuk kyss, blir den allt mer passionerad för varje sekund som går. Mina händer lämnar halsbandet och finner sin väg till Harrys höft. Våra läppar skiljdes åt och våra pannor fann varandra. Jag kunde höra mitt egna hjärta slå för att det var så tyst. När jag tittade in i hans vackra gröna ögon så kändes det som att hela min värld stanna.
- Forever Sa Harry innan han omfamnade mig.
Kapitel 66!
Ok, den var inte så lång. Lovar att lägga upp nästa kapitel så snart som möjligt!
Btw, antagligen är det bara 2-4 Kapitel kvar.. åh jag som har hållt på med denna novellen länge, men känner att det är dags att byta. PLUS bara för er så har jag gjort en video för nästa novell!
Kommentera och gör mig glad, love you guys xx
Midsommar & Uppdatering
Haha förlåt för mitt ord val men jag känner mig ovanligt glad just nu
Kanske är det spriten som fortfarande talar?....nä skojar bara!
Jag hoppas att ni alla har haft en super bra midsommar! Jag hade det riktigt roligt i alla fall :)
Massa skratt och glädje hela dagen lång! Definitivt höjd punkten under året!
Uppdatering: Jo, jag ber om ursäkt för att jag inte har lagt upp ett nytt kapitel men det är på väg! Nu har sommarlovet börjat så jag har lite mer tid nu vilket jag ska försöka spendera lite tid på att skriva. Ni vet att jag jobbar och tränar så det är därför.. och så har jag varit iväg en del. Imorgon ska jag iväg igen men jag har skrivit en del av nästa kapitel, så oroa er inte, det kommer snart! :)
LOTS LOTS AND LOOOTS OF LOVE TO YOU GUYS!! LOVE YOU ALL! xx
Tears - Kapitel 65
Dan tog tag om sin hjälm och höjder den över huvudet. Harrys armar låg medvetslöst över hans huvud. Hans leende på läpparna gjorde allting så uppenbart, han lät Dan slå honom. Dan skulle få slå till honom med sin hjälm… Dan började skrika innan han precis skulle slå till Harry med hjälmen. Allting blev i slow motion som brukar hända i filmer. Jag ser Dans långsamma rörelser, på väg att slå Harry med hans rugby hjälm. Hans skrik ekar i mitt huvud och Harry hade kvar sitt flin på läpparna, hans ögon öppnades riktigt långsamt och det var då allting blev svart. Allt slockna. Smärtan försvann, bilderna och rösterna i huvudet försvann. Hela världen blev mörk.
Louis perspektiv
- Niall I swear, if you open the refrigerator one more time I will cut your balls off! I yell at him. Niall stood in front off the fridge, his right hand and had a hard grip on the handle. The facial expression was hilarious. Niall put a puppy face on, tried to convince me but this time it won’t help. Seriously, that boy eats like a horse.
- But Louis… I’m hungry. I put my phone down on the table and raised my eyebrows.
- You made yourself a sandwich for five minutes ago…
- I’m still hung-
- You’re always hungry Niall.. I said with a low voice. Niall just looked at me with big eyes, still tried to convince me.
- No Niall, go to Liam and Lexy. Give them some company. Yeah that’s right, Lexy is back from modeling. Finally Liam can be quiet and be with her, it’s like.. when some of our girlfriends isn’t home, we just go around and being really annoying. I guess that’s how we are. Niall sighed and walked slowly away from the refrigerator until he stops after a few steps, trying to say something but I interrupting him.
- Just go. I said while I pointed out with my index finger.
- You guys can’t just make a man, who loves food, just go away hungry. It isn’t fair! I just smile at him. Niall ran over to the fridge and took the last sandwich. Oh god, I can’t imagine to be al alone, out in nowhere with this guy. We all would die because of starving ourselves to death. Niall disappeared happily while I looked at the empty fridge. Well.. someone have to go and by some food for later.
I went to the living room and saw Liam and Lexy cuddling while Niall were eating on his fucking sandwich. I gave him a angry look but Niall just smiled at me. I got Liams and Lexys attention by making me stand in front of the television.
- I’m just going to by some food… because someone has eaten up everything. I put an emphasis on ‘someone’ and ‘everything’ while I looked over to Niall. Lexy and Liam looked over to Niall but he just smiled at us. They nodded, then I went over to the mall.
- Huuum, what’s this? I took up something and started to read what it said on the package. All of sudden my phone starts to vibrate which was in my back pocket. So now when I took my phone up or should I say, I hade to struggle my cell phone out because my pants was sitting pretty tight. An old lady looked at me wide eyed, It looked like I was grabbing my own butt.
- Have you never been touching your own butt mam? I asked while I gave her a smile. She looked chocked by what I’ve told her. Nailed it! Then I answered.
- Hellooo there curly! I said gladly. Just by his breathing I could hear something is wrong.
- Harry, what’s wrong? My smiled disappeared.
- Louis… I…I-I-
- I’ll be right over. Then I hung up, left everything and started to walk fast. I could tell he needs my help and I can’t just stand there, trying to hear what he is saying when he basically is talking like a snail. I need to get to his flat as fast as possible. What happens if he’s not home.. then I have to call him.
It was cold outside. It’s dark and I could tell it soon will rain or something. When I just was outside his apartment, it started to snow. Really?! I ran up. After I came up from all of those fucking stairs I have to admit.. It’s like hell. Do I really have that bad condition? My breath was heavy and I started to knock on his door. After the fifth knock he opened and all I did was dropping my mouth.
Harrys perspektiv
I laid Emma on my bed, tears was on their way down. Why did she do that? I was letting him beat me because that would make him think that he’s stronger and then when he quits, I would surprise him and knock him down. She wasn’t supposed to take that hit, I was. I would have made it. The blood from her head didn’t stop. Her foot is huge after she twisted it. My hands find their way up to my hair. Frustrated I pulled my hair in every direction. The wall in front of me got the brunt. I smashed to hard so it became a whole. My fits were already covered in blood. My eyes found their way down to Emma, unconscious laying on the bed. I bend down and kiss her forehead. My right hand grabbed the necklace around her neck, the one I had given her. Also covered in blood. The tears now fell down on her cheeks.
- Why? Why being stupid love? I whispered. My sobs were the only thing I could hear till someone is knocking the door. I quickly went to the door. When I opened it I saw Louis and his jaw was now dropped.
- H-Harry … Your f-face man. I really never could see myself in the mirror after the fight. I guess I look terrible. I took Louis hand and dragged him in.
- Emma… she’s unconscious. Can you help her, I don’t know those stuffs. I dragged him all the way into the bedroom. Louis eyes became more wide than it already was. I bite my lower lip but regret it fast after. My swollen lips hurts and I shouldn’t have done that, because I only made it worse.
- I have to help you too man. Louis went into the bathroom; all of the medicines are there. I sat down at the edge of the bed, beside Emma and examined her from head to toe. She’s so beautiful. Louis came out with a lot of stuffs; I didn’t even know I had so much in my medicine cabinet. Louis started to clean al the blood away from Emma and he just.. helped her. I watched while he made her better, I didn’t know what else to do so the only thing I did was holding her hand. Giving it some soft kisses sometimes. My everything, why did you do this to yourself? Why did you take the risk? Emma could have died but lucky enough, that bitch didn’t hit her back head, or else.. she wouldn’t be breathing right now.
Emmas perspektiv
- Nå, ska du inte vakna någon gång? Jag tittar mig omkring, allt är svart. Det känns som att stå inne i ett stort mörkt rum och tjejens röst ekade från alla väggar.
- Emma du måste vakna. Kom igen nu, upp med dig. Tjejens röst var bekant. Efter allt ekande så insåg jag att det var min egna röst. Är det mitt samvete? Var befinner jag mig? Vad är det som händer?
- Gör inte folk mer oroliga än vad dem redan är. Upp, nu! Jag skriker för mig själv. Hur är detta ens möjligt. Är jag i mitt egna huvud, säger jag åt mig själv att jag ska vakna?
- Du vill väl inte lämna dina nära och kära? Ett rus gick igenom hela kroppen. Min egna röst upprepade sig själv, om och om igen. Från ett mörkt rum till ett litet ljus.
Jag känner hur mina tunga ögon lock öppnas och allting är suddigt, kan inte se klart. Hela min kropp rycker till och jag landar på golvet. Lampan som fanns på nattduksbordet föll med och gick nu sönder i små bitar. Med händerna över huvudet och magen mot marken kommer ett stort suck ifrån min mun.
- Jag orkar inte.. Mumlar jag för mig själv. Mina armar är som spagetti, ingen kraft alls, taniga små pincetter känns det som. Med de lilla krafter som jag har kvar lyckas jag komma upp på alla fyra och upp till sängen igen, helt utslagen. Min hals var torr och mina lungor fick någon slags kramp, vilket ledde till att jag fick kraftiga hostattacker. Dörren in till rummet flyger upp och in kommer Harry därefter kommer Louis. Min hostattack ville inte lägga sig utan jag fortsatte att hosta. Det känns nästan som att jag ska hosta upp alla mina organ. Det börjar bli väldigt svårt att få luft så mina händer finner sin väg upp till min hals. Harry slänger sig över mig och tar upp mig så att jag hamnar i hans famn, tar upp mina händer ovanför huvudet. Hans intensiva blick gav mig en varm känsla.
- Just relax and breath love, breath. Harry vände sig en aning och tittade på Louis som satt vid sängkanten.
- Get some water. Louis nickade till Harrys be ådran och snabbt försvann han ut. Någon tår gled ner från min kind, fick fortfarande ingen luft.
- You know love, it’s pretty important to breath.. you know that? Harry tittade ner mot mig med ett svagt leende på läpparna, hur kan denna man få mig att le vid ett tillfälle som detta? Jo, Harry. Ett svagt leende kröp fram längst mina läppar, även om jag krävde efter luft. En kort stund senare kommer Louis in springandes med en hel kanna vatten. Han häller upp lite vatten i ett glas och ger de till Harry som tog emot det. Harrys ena hand höll mig bak i nacken vid detta laget medans den andra höll i glaset och försökte få i mig lite vatten. När mina torra läppar fick kontakt med de kalla vattnet så kunde jag inte sluta dricka. Det var som ett helande medicin. Klunk efter klunk och Harry såg riktig koncentrerad ut, såg till att jag drack upp tills den sista droppen tog slut. Efter att ha tömt en hel kanna vatten så började min hals att klarna upp. Mina kraftiga andetag hade nu lugnat ner sig och ännu en gång så blev hela min kropp tom av energi. Harry la mig försiktigt ner igen och satte sig sedan bredvid mig. När vi fick ögonkontakt med varandra så kunde ingen av oss att motstå ett litet leende på våra läppar. När jag märker till hans blodiga ögonbryn och de sår som fortfarande var täkt med blod, sjönk min blick och mitt leende försvann. Hans händer fann mina, med ett fast grepp tog han tag om dem och började försiktigt göra små cirkel rörelser med sina fingrar. En mjuk kyss lämnade min panna innan jag möttes av ett par mjuka kyssbara läppar. En mjuk kyss kan verkligen få en att piggna till en aning. Kyssen varade inte så länge innan Louis öppnade sin stora trut.
- This is so adorable! Både jag och Harry vände våra blickar mot honom och möttes av en tårögd Louis. Harry gav ifrån sig ett litet skratt innan han vände sig mot mig igen.
- I’ll be right back sa han och gav mig ännu en kyss innan han lämnade rummet. Harry lämnade mig och Louis med en orolig blick, varför ser han så orolig ut? Efter Harry hade försvunnit så skyndade sig Louis snabbt till dörren och låste. Med djupa och tunga andetag försökte jag att sätta mig upp, vilket inte fungerade. Jag rättade till mig, puffade upp kudden lite gran och suckade sedan ut. Louis satte sid vid sängkanten där Harry hade suttit innan. Hans händer vilade på mina knän och hans blick visade också någon konstig blandning utav oro.
- Talk to me. Det var allt han sa. Louis visste att jag döljer något, men hur? Jag försökte att undvika ögonkontakt men de fungerade inte för att Louis puttade lite lätt på mig som fick mig att vända blicken mot honom.
- Spit it out. Ett svagt leende befann sig på hans läppar. Antagligen ler han bara för att lätta på stämningen lite. Vi alla gör de, eller hur? När någon är ledsen och man försöker lätta upp stämningen lite så ler man alltid. Jag slickade mig runt mina läppar som hade blivit torra igen.
- Harry haven’t told me and i guess he wont either. Louis tittade nu ner mot marken och suckade. Det var då jag bestämde mig för att berätta vad som hade hänt, från början till slutet, tills allt blev mörkt. Louis tittade förståeligt på mig. Han nickade och bet på sina läppar ibland, han var riktigt koncentrerad. När den sista meningen vad sagt så tittade han bara på mig, inget ord kom ut från hans mun. Dessa irriterande tårar hade nu börjat glida ner. Snyftningarna var jobbigare nu bara för att jag hade svårt att få in luft. Min underläpp hade börjat darra, tanken om jag borde berätta för honom vad Dr Hamley hade sagt och vad jag kanske måste göra. Alla dessa tankar skapade ett stort kaos i mitt lilla huvud.
- There’s s-something e-slse.. Stamningen hade nu kommit fram, vilket gör det svårare att prata. Louis tog tag om mina händer, tittade på mig medans han gav ifrån sig ett litet leende. Nu är det försent, nu måste jag berätta för honom.
Harrys perspektiv
I came out from the bathroom and walked to the bedroom where I had left Emma and Louis. I started to walk slowly and tried to not give away a sound. They said my name and talked about something, maybe something private and I want to know what. When I saw the door was locked and heard Emmas snobs, I placed my ear against the door. She cried, a lot. What happened now? The pain in my heart started to grow faster and faster, it isn’t fun to see her cry, the pain in her eyes never disappears. Never.
- Oh god Em.. I dind’t know. Louis started to talk.
- I really don’t know what to say… but of course you have to do it! That’s not an option, that’s a must! His voice sounded so serious. Whats happening? What does he know? Why do he know and not me? I’m her boyfriend, not Louis.
- N-no. That’s was all she said before it went quiet.
- You have to talk with Harry about this, don’t be stupid.
- I’m not s-stupid Louis.. Her snobs were heard before she continued.
- This is m-my decision, not a-any of yours. More snobs were heard and Louis gave away a sigh.
- Em-
- L-Louis.. please.. d-do not tell h-harry about t-this. My heart stopped. What happened with, we can talk about everything, we will be honest with each other and these kind of stuffs? I started to walk away slowly and quiet. I guess I’ll sleep on the couch tonight.
Nästa dag
I woke up till the sound of a shower. I gasped and I stretched myself. My back hurts a lot so to night I’ll sleep in my bed, no discussion about that. My feet touched the ground and I could feel how cold it was. Why is it so damn cold? Goosebumps all over my body just because of that. My head turns to the window to see how the weather looks. I hugged myself as I went up from the couch and my way over to the window. Every tree, stone just everything were covered in snow. What happened to the weather? The window was a bit open so I decided to close it because it is so damn cold. I’m freezing me ass off. With fast moves I went over to the bathroom and I heard hear beautiful. Emma sang and without thinking I went in the room. The door wasn’t looked and she didn’t notice anything. The warm water made the room so much hotter in here than it’s outside. I slowly started to pull my pants off. Then I took the end of my t-shirt and took it slowly off. The misty mirror made me unable see my body. I went with slow steps towards the shower there Emma stood and showered. A small naughty smile sneaked up on my lips before I leaned little easy down, grabbed the edge of my underear and then I took it off. Carefully I opened the blurry door to the shower and stepped in with cautious steps. Her hair was straight as if you compare how curly it usually is, it went all the way down to her hips. My eyes went from head to toe and back up to her butt. I bit on my lower lip a little, before I put both my hands on her hips. Emma jumps and lets out a scream. I lean forward and my mouth ends up right by her ear.
- Have I ever told you how sexy you are? My hands began to slide up to her ribs before it find their way down to her butt.
- Oh Harry, don’t scare me like that. You know I hate it. I pressed myself against her and my teeth grabbed her ears snob. Played with it a bit before my mouth quickly went further down to her neck. My hands didn’t really know where they would go, one moment they were at her breasts; second second they were at her butt and the third second on her hips. Emma grabbed my hands while small pleasures moans came out of her mouth. My cheeky smile grew bigger every moan she gave away and finally she turned around and her desperate lips found mine. Her soft lips makes the kisses so much better, I only wants more, it’s like a drug. I can’t get enough. My one hand found the way down to her ass while the other was on her hip. My body pressed her against the wall and the water poured down over us. Emma's hands were buried down through my wet hair. She took a few loops and demanded for more. It got really hot in here in every possible way. The water made it difficult to get air so I leaned back a little and put my forehead against hers. Our breath was heavy and we both demands for air. A small smile appears on her lips while we got eye contact with each other. Her hands slowly went down from my wet hair to my quickly breathing chest and then slowly down to my stomach. She stops there and her smile disappears. Emma was now biting her own lower lip and that made me go crazy. Her hands went further and further until she grabs my dick. Her intensive gaze gave away a confirmation which I answered her with a hot kiss. Her hands began to make the moves that made me weak. Her lips touched mine while her slowly movements made me frustrated. I want it to go faster and she knows that, she just love to tease me. I could feel how the room only got hotter for each second. My hands grabbed her butt and her teeth started to bite on my lower lip and a groan left my mouth. Emma continues with her movements with her hands and my lips parted slightly until our lips connected in a heavy make out session. All of sudden she stops to pleasure me bur our lips continues to move faster and more passionate. Her hands find their way to my hips and her nails started to sink into my skin. The pain made me even more horny. Emma's right leg began to pull slowly up my left leg, her nails sank deeper and deeper into my skin. I lifted her up and pushed her harder against the wall, I was desperate. Both of her legs were now either side of my hips. My hands were around her jawbone. One hand fell a little further down to get my sex part and bring it gently into her and then my hand find the way up again to her jawbone. Our lips were made for each other. Our breaths were heavy and required for air but since it was me who was in control, that I'm in charge so I decided not to release her mouth. Her nails scratched me on the chest as much on the back until she found my hair to bury her hands in. Emma's moans began to vibrate in my mouth, not allowing her to let go of my mouth. They became higher for every time I came into her with new strength. I increased speed and our hips met each other more often just because of the speed. The water slid down at our bodies and the speed of our movements gave us both an unbelievable enjoyment. I removed my lips slowly but leaned my forehead against hers. Our lips were only a few millimeters apart, I could feel her warm breath as she moaned at me. Emma's eyes closed, her mouth was wide open and made noises. My gaze was fixed on her, examined her pleasure. After a while, with the same speed, I began to kiss her neck. Soft wet kisses that got Emma to pull my hair.
- Harry….H-Harry. Emma moaned my name in pleasure. I buried my head at her neck, started to suck her skin roughly. A short while later, everything stopped, both for me and Emma. Both of us yelled out each other's names, we were breathless, required for air. A small laugh came out from her mouth.
- What's so funny? I said breathless with a smile on my face. She stroked both of her hands on my cheeks, her beautiful smile and her eyes fixed on my lips she kissed them passionately before she answered.
- I love you.
Emmas perspektiv
Harry hade nu tagit ut mig i snön efter våran heta stund i duschen tidigare idag. Hand i hand gick vi på Londons gator och snö flingor faller långsamt ner från den mörka himmelen. Det blir fotspår efter oss och det faller bara mer och mer snö. En hel del snö flingor har fastnat i mitt och Harrys hår på grund av att ingen av oss bär mössor. Stjärnorna lyser klart på den mörkblåa himmelen, gatlamporna lyser upp vägarna och vi får en klar syn på Big ben nu när vi befinner oss på den breda bron. Helt plötsligt stannar Harry upp och vänder sig mot mig. Ljusen från gatlamporna gör att Harrys ögon gnistrar till, lyser upp de vackra gröna ögon som han har. Hans maskulina händer började smeka mina kinder medans våra blickar gav ifrån sig intensiva gnistor. Hans leende gör att hans små smile gropar kommer fram vilket gör honom mycket mer gulligare. Försiktigt lutade han sig framåt och gav mig en mjuk kyss på mina kalla läppar.
- I want to show you something. Harrys mörka röst gjorde att jag fick gåshud som alltid. Jag nickade medans Harry drog mig vidare till de stället som han ville visa mig.
Vi gick ett tag tills jag fick syn på en skylt där det stod ’’The secret garden’’. Harry saktade in och gav mig ännu et av hans leende som jag inte kan läsa av. Vi gick genom en liten stig som hade stora träd vid varje sida. Träden var täkt med snö vilket gjorde stämningen mycket mysigare. Längst in fanns det en liten bänk med en lyktstolpe bredvid. Harry drog mig hela vägen dit, tog bort all snö så att vi kunde sätta oss ner. Kylan fick mig hoppa närmre honom för att kunna få värme. Harry la sin arm om mig och började gnugga sin ena hand mot mitt lår.
- It’s beautiful here. Sa jag medans jag tittade mig omkring. Så mycket träd som var täkt med snö. En bänk med en lyktstolpe bredvid och den mörkblåa himmelen. Stämningen var helt magiskt.
- Emma I’ve something to tell you. Jag vände mitt huvud mot Harrys håll och tittade på honom storögt. Hans gnistrande gröna ögon visade någon som fick mig att undra.
- Next week i’m going on tour, you know that right? Mitt leende försvann från läpparna och insåg att det bara är en vecka kvar innan Harry lämnar mig och kommer vara borta i flera månader.
- Yes I do. Det blev tyst ett tag innan Harry suckade, tog ett djupt andetag och började att prata igen.
- I will call you everyday, text you so much as i can and i’m gonna miss you so fucking much love. You have no idea how much it hurts to know that i wont be able to give my girl goodmorning kisses, goodnight kisses or just kisses. To not wake up beside you and see your beautiful face. To know that i won’t be able to be by your side, not even be in the same country. It tears me up Emma.. Jag granskade Harry. Hans ögon hade blivit glansiga och han höll om mig tight, blicken in borrad i min.
- So i’ve been thinking… Since the first day i’ve known.. there’s something special about you. I had to get you… I love you so badly, i can’t even describe how much i acctulay love you. Harry tystnade till och bröt våran ögonkontakt en liten stund. Han tog ett djupt andetag innan han kom tillbaka och började att prata igen.
- I want you today, and tomorrow, and next week… and for the rest of my life. Harry började att rota i sin ficka medans jag satt kvar och stirrade på honom med öppen mun. Tillslut tog han fram handen och mitt framför ögonen på mig, håller han i en ring. Jag kände hur tårarna brändes vid ögonkanten, på väg att falla.
- Do you want to marry me, Emma Holley?
KAPITEL 65!
DA DA DDAAAAAAAA! Vad tycker ni? Dåligt, Bra? Vad tror ni det är för fel på Emma? Kommer hon att berätta det för Harry eller inte? Surprise! Harry fria, det trodde ni inte va? ;) mehehe vad tror ni emma kommer att svara? weeeeelll vänta och seee :D
Detta blev ett långt kapitel bara för att jag inte har uppdaterat på ett tag och för att jag ska försökta få novellen till sitt slut så snart som möjligt. Även om jag personligen kan tänka mig att fortsätta med denna novell, men jag känner att det är dags att gå vidare och på börja med en ny snygging :) Har haft en hel del nu och snart är det sommar lov! SÅ JÄVLA SKÖNT! Några av er kanske redan har börjat? I så fall... gillar jag inte er.. nä skoja bara, I loooove you all! xxxx
Kommentera och gör mig glad, puss och kram på er sexy faces! xxx
Tears - Kapitel 64
- That’s right babe. Relax. Dan släppte det hårda greppet om mig så nu hade jag chansen. Jag gjorde min hand till en knytnäve och slog honom på tinningen. Han föll ihop och jag fortsatte att springa tills jag kom ut till parkeringen. Jag hörde fotsteg bakom mig och dem blev allt tydligare. Han kom närmre. Det är då jag ser en svart Range Rover som precis kör in på parkeringen och tvärnitar.
- I will help you love. Come on. Harry tog sin ena hand bakom min rygg och den andra under mina ben, på väg att lyfta mig men Dan hindrade honom.
- Emma you don't need him.. You have me, remember? Dan hade saktat in men gick långsamt mot oss med ett litet ondskefullt leende på läpparna. Harry stannade upp och mötte hans blick. Han släppte greppet om mig och reste sig försiktigt upp, höll en fast blick mot Dan. Harrys händer hade nu knutit ihop sina vackra stora händer till knyt nävar. Dan började små skratta. Min blick gick mellan Harry och Dan, fram och tillbaka.
Jag försökte ställa mig upp. Jag lyckades komma halv vägs upp tills jag försökte stödja mig på det onda benet vilket inte var någon så smart idé. Jag föll ihop, lyckades skrapa upp båda mina armbågar och min kind tack vare gruset. Ett par varma händer omfamnade mig snabbt efter min klumpighet.
- Love, Are you ok? Harry satt nu på huk igen. Jag fann inga ord, istället kom bara små konstiga ljud ut från min mun. Mina händer kämpade sig upp och fann Harrys axlar som stöd. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst korg som sjönk och steg riktigt snabbt.
- Babe, you’re bleeding. Hans tumme strök över min kind där såret befann sig. Jag ryckte till eftersom det sved till. Harry lämnade en mjuk kyss på min panna innan han strök bort allt hår som var i vägen för mitt ansikte.
- Everything will be ok, I promise. Hans röst var lugnande även om jag kunde höra hur hans hjärta slog i otakt.
Dan var nu bara några centimeter ifrån oss, hade glömt av att han befann sig i närheten av oss. Jag mötte hans blick, de klarblåa ögonen blängde ner mot mig. Oron steg inom mig, så jag tog ett hårdare grepp om Harrys blåa skjorta. Han la märke till min reaktion så han tog tag om min hand och sh:ade mig. Medan jag iakttog dem så la jag märke till Harrys ansiktsuttryck. En mörk, bestämd blick riktad mot Dan. Hans händer tog ett hårdare grepp om mig. Så hårt att han nästan gör mig illa.
- H-Harry… You’re hurting me. Dan satte sig på huk framför oss och tittade först på Harry och sedan på mig.
- You see Emma, I would never hurt you. Harrys grepp blev allt hårdare.
- H-Har-rry… Hans blick var in borrad i Dans. Tårarna började glida ner längst mina kinder.
- Babe, you’re h-hurting me.. stop. Ingen reaktion. Det är nästan som att han inte ser mig längre, att en vägg är mellan oss.
- He doesn’t care Emma. That’s why you should leave him. Hans röst ekade i mitt huvud och Harrys grepp slutade aldrig att bli hårdare. Mina snyftningar blev allt mer tydligare, jag kunde inte hålla in all smärta längre.
- You don’t deserve him. I will be the best boyfriend you ever had. Dan sträckte fram båda sina händer mot mig och log med sitt charmiga leende som alla tjejer faller för i skolan.
- Come and be with me, be my girlfriend. Hans händer nuddade mina kinder bara några sekunder. Harry slog bort hans händer och släppte taget om mig. Jag föll bakåt och slog i bakhuvudet, tårarna blev allt fler.
- Fucking touch my girl one more time and i’ll beat the shit out of you. Harrys röst lät mycket mörkare än vad den brukar göra. Hans händer var i knytnävar, musklerna på hans armar kunde man se klart och tydligt på grund av att han spänner sig. Vinden blåser mot oss igen och de gör att hans hår åker bakåt och gör att hans blåa skjorta fladdra. Båda killarna stod nu ansikte mot ansikte. Även om Harry var en bit längre än Dan så stod killen ändå kvar och tittade upp mot Harry. Hans utrustning fick honom att se så mycket biffigare ut än vad Harry är. Tystnaden mellan dem började bli allt mer jobbigare tills Dan började små skratta. Harry rörde inte en min.
- Man, I’ve already been touching her for two days now. Dan spottade på marken, precis bredvid Harry och tittade sedan upp mot honom med ett leende på läpparna. Därefter så hände allting väldigt snabbt. Mina ögon spärrades upp av Harrys rörelser. Hans ena hand tog tag om Dans svettiga match tröja medans den andra började slå honom i ansiktet. Dan försvarade sig genom att slå Harry i magen. Jag svalde hårt och såg när deras muskler spändes när den träffa den andra personen. Dan fick ner Harry men det hindrade inte honom att ge upp. Harry fortsatte att slå Dan.
Mitt hjärta brast, min älskling ligger under Dan och blir slagen i ansiktet. Båda deras händer hade blod på sig. Jag fick kämpa mig upp, måste gå och stoppa dem. Jag fick kräla mig dit. Killarna fortsatte att slå på varandra, slag efter slag. Inte så långt efter jag har kommit upp på mina fötter igen så tar Harry över ledningen. Nu sitter han över Dan med båda sina ben på varsin sida om honom, hårda slag mot hans ansikte. Blodet rinner ner från hans ansikte, hans slag blir allt fler och jag kan se hur han spänner sina armar för att ge honom extra hårda slag.
- H-Harry…. Stop. Jag haltade mig fram, försökte inte stödja mig på mitt onda ben. Harry slutade och tittade mot mitt håll. Dan började skratta igen.
- Oh that’s all you got, big boy? Dan tog sin chans och rullade över Harry. Nu var han övers igen och började slå honom.
- Stop!! Min språk började att komma tillbaka.
- STOP!!!! PLEASE!!! Jag ökade takten. Ingen ska slå min älskling, min ängel, mitt allt. Jag till låter inte det. Tårarna rann ner som floder, smärtan var obeskrivlig men det hindrade inte mig. Harry behövde min hjälp. Jag var någon meter ifrån dem nu. Mitt hjärta stanna. Dan tog tag om sin hjälm och höjder den över huvudet. Harrys armar låg medvetslöst över hans huvud. Hans leende på läpparna gjorde allting så uppenbart, han lät Dan slå honom. Dan skulle få slå till honom med sin hjälm… Dan började skrika innan han precis skulle slå till Harry med hjälmen. Allting blev i slow motion som brukar hända i filmer. Jag ser Dans långsamma rörelser, på väg att slå Harry med hans rugby hjälm. Hans skrik ekar i mitt huvud och Harry hade kvar sitt flin på läpparna, hans ögon öppnades riktigt långsamt och det var då allting blev svart. Allt slockna. Smärtan försvann, bilderna och rösterna i huvudet försvann. Hela världen blev mörk.
Kapitel 64!
Ok, jag vet att detta kapitlet är ganska kort men men, bättre än inget, right? Men guuuys.. jag tror nog att novellen håller på att gå till sitt slut nu. Tyvärr, eller vad ska man säga?
Så vad tycker ni? To much drama? Vad tror ni kommer hända här näst? Kommentera och gör mig glad!
Puss och kram på er sexy faces! xx
Tears - Kapitel 63
Våra läppar skulle precis mötas men min räddare i nöden blev skolklockan som ringde. Dan log med sitt leende som fick mig att smälta. Hans tänder syntes och dem var riktigt vita, vänta va, sen när kollar jag in killars tänder? Lägg av nu emma. Han la sin hand om min axel medans han tittade mig i ögonen. Ok, vad är det för fel på mig. Jag har Harry, jag älskar honom så därför borde jag inte göra något dumt som jag kommer ångra.
- See you on the detention then. Sa Dan innan han reste sig upp och gick. Själv satt jag kvar i chock, tänkte på vad som skulle ha hänt om inte skolklockan hade ringt och vad som kan att hända under kvarsittningen.
Jag kom fram till rummet där kvarsittningen skulle vara. Alla var redan där. När jag klev in i klassrummet så riktades allas blickar mot mig. Läran gav mig ett tecken som visade att jag skulle vara tyst. Jag nickade försiktigt och fortsatte gå vidare till en tom bänk. Dan log så där charmigt vilket fick mig att tappa koncentrationen. Jag råkade snubbla över någons väska som låg på marken. Skammen höll på att ta över, tjejerna fnissade medans killarna applåderade. Varför Emma? Jag tittade upp mot läran och fann honom skrattandes. Varför måste jag vara så klumpig för? Snabbt ställde jag mig upp, rättade till kläderna och skyndade mig till den tomma platsen som fanns bakom Dan. När jag hade satt mig ner så pustade jag ut medans jag långsamt sjönk ner i stolen. Blickarna brändes i ryggen, men det spelade ingen roll. Jag lutade mig framåt och begravde mitt ansikte i mina händer. Låt mig bara försvinna, låt denna timmen gå snabbt.
Under hela kvarsittningen så hade Dan försökt att få kontakt med mig men jag hade vikt undan. Klockan gav ifrån sig ett ljud vilket betyder att det är slut. Snabbt tog jag tag om mina saker och försvann ifrån klassrummet. Korridoren blev helt plötsligt full med massa människor. Deras kroppar var tätt intill min. Det var nästan som att gå igenom en bastu fylld med galna människor som vill försvinna ifrån stället. Helt plötsligt så tar någon ett fast grepp om min arm och drar in mig i skrubbet, där vaktmästaren har sina saker. Jag måste erkänna att detta rummet är väldigt litet, fattar inte hur alla grejer får plats här inne. När jag möter hans klarblåa ögon så stelnar jag till.
- D-Dan.. W-wh – Jag blev avbruten genom att han shh:ade mig. Hans händer började ta bort allt hår som hängde framför mitt ansikte. Min puls hade ökat. Den stora klumpen i magen ville inte försvinna. Jag kramade hårdare om mina böcker medans jag lät honom smeka min kind. Dan må vara den snyggaste killen på skolan men jag kan inte bedra Harry. Jag kan helt enkelt inte. Dan lutade sig framåt, närmre och närmre kom hans läppar mot mina. Vi var bara några millimeter ifrån varandra nu. Även om våra läppar inte har nuddat varandra innan så känner jag hur mina kräver efter hans. Precis som innan, fast denna gången blev min mobil min räddare i nöden. Jag skulle precis svara men Dan hindrade mig. Han närmade sig mitt öra och jag kunde känna hur hans varma andedräkt slog emot min kalla hy.
- You’re gonna be my mascot for the big game tonight. Sedan kysste han mig vid mitt käkben precis under örat innan han begav sig härifrån och lämnade mig här helt själv. Det första som kom upp i mina tankar var Harry, hur han älskar när jag kysste honom på det sättet. När jag vet att jag kan få honom att njuta, hur han sluter sina ögon och öppnar munnen, försöker få ur sig något men inget kommer förutom några stön. När hans händer tar ett hårt grepp om mina höfter och trycker mig närmre, bara för att han vill ha mer. Att få se Harry njuta är riktigt attraktivt, speciellt när hans hår blir så där rufsigt.
Jag kom tillbaka ifrån mina tankar för att jag hörde min ringsignal igen. Fundersamt tittar jag ner mot mobilen, vem kan detta vara? Klumpen i halsen gled långsamt ner. Jag tryckte på svara, försiktigt la jag mobilen mot örat.
- It’s Emma.
- Aah! Hello Emma, this is Dr Hamley. I got your aswers from the tests that you took not so long ago… Han fortsatte att prata vidare. Flera klumpar i magen började dyka upp. Hela min värld stanna. Tårarna var precis vid gränsen, redo att glida ner längst mina kinder. Jag kan inte tro det. Detta får inte hända. Några snyftningar lämnade jag ifrån mig vilket Doktorn hörde.
- You alright Mrs? Tårarna ville inte sluta rinna.
- N-n-no..
- It will be alright. Han fortsatte att prata på. Jag kunde inte tro det. Det känns nästan som att jag har tagit en drog. Allting blev helt snurrigt, mannens röst ekade i huvudet. Bilder på Harry kom upp. Våra minnen tillsammans. Jag sjönk ner längs väggen, hoppades på att detta var ett skämt. Mitt hjärta började värka, benen skakade och min andning var i otakt.
- When you’ve dicided, call me. Sedan la han på. Vad ska jag ta mig till?
Jag gick helt paralyserad längst korridoren. På väg ut ifrån byggnaden. När jag kom till entrén, gav jag ifrån mig ett suck. Solen lös inte lika starkt längre och kylan hade börjat ta över. Men det spelade ingen roll, jag måste ut. Människorna som var ute såg riktigt glada ut, varför kan inte jag vara en utav dem personerna?
Alice sprang förbi. Vinden gjorde att hennes korta koj åkte upp så man kunde se hela hennes rumpa. Men hon sprang inte så långt, bara några meter ifrån mig så vände hon sig om och sprang tillbaka fast mot mig.
- Come with me. Hennes hårde grepp gjorde att jag släpades efter henne. Jag hade väll inte så mycket att välja mellan.
Alice hade dragit med mig till en liten sjö. Jag stelnar till när jag finner Dan sittandes och spelar gitarr runt brasan precis vid vattnet.
- Come on Emma. We always goes here before a big game. It’s like out little lucky spot you know. Alice närmade sig mitt öra. Jag hör hur hårt hon sväljer innan hon får ut några ord.
- And I heard Dan wanted YOU to be his mascot. Do you know what that means? Alice bakade några steg tills våra blickar möttes. Hon hade lagt sina händer på mina axlar och tittade glatt på mig. Nästa lite väl för glatt.
- No. Not really. Svarade jag en tonat. Om det är något positivt så är det ingen idé att ens försöka verka glad. Varför ska man ge ifrån sig ett fejkat leende när man egentligen vill gå och dränka sig själv? Alice gav ifrån sig ett skutt innan och gav mig en av sina berömda kramar.
- He likes you! Hon fortsatte att skutta runt medans jag stod kvar på samma ställe, tittade mot brasan och försvann in i mina egna tankar.
En hel del människor är ute i de kalla vattnet och leker. De skvätter på varandra, andra dränker varandra. Tjejerna skriker när killarna kommer mot dem, vilka mesar. Min blick gick vidare till brasan igen som jag hade nu suttit och kollat på i någon timme. Jag hade mött dans blickar några gånger och då fick han alltid ett leende på läpparna och varje gång tittade jag snabbt bort. Än sen att Dan kanske gillar mig, alla vet att jag är med Harry så varför göra allting komplicerat? Låt mig bara va.
Helt plötsligt så känner jag något varmt om mig. Någon hade lagt en filt runt om mig, när jag tittar upp och möter hans klarblåa ögon så börjar det att bubbla inom mig. Dan satte bredvid och gjorde mig sällskap. Ljudet från vattnet, människorna i bakgrunden och från brasan hördes klart och tydligt. Ingen av oss sa något, utan allt ljud runt omkring oss fick tala. Jag kände hur en arm las runt om mig. Min blick vände sig mot Dans håll och med en gång mötte jag hans blick. Ett leende spred sig på hans läppar. Dan slöt sina ögon och närmade sig mig. Mitt hjärta började slå allt snabbare hur närmre han kom. Tillslut så var hans läppar bara några millimeter ifrån mina och det var då jag kunde säga något.
- I can’t. Han öppnade sina ögon och tittade på mig.
- It’s okey. Han började röra på sig, han satte sig upp och började luta sig mot mig igen.
- Dan, no. Tillslut låg han över mig och jag kunde inte göra något än att bara ligga där. Hans händer hade ett fast grepp om mina höfter, hans läppar gav ifrån sig små blöta kyssar på min hals innan han fortsatte upp längst käkbenet.
- Dan… Min mun blev helt torr. Inte tillräckligt mycket energi i kroppen för att ge motstånd. Dan fortsatte att ge mig små kyssar tills han kom upp till min mungipa.
- I leave this till tonight. Sa han innan han gav mig en puss på näsan och reste sig upp, gick här ifrån för att gå och förbereda sig inför sin match. Ännu en gång så lämnar han mig helt själv.
Matchen hade precis börjat och jag satt längst ner med Alice och resten av chear ledningarna. Gud vad alla skrek. Tjejerna gjorde heja ramsor och publiken hängde med. Jag tittar ut på fältet och ser när Dan fångar rugby bollen och springer, vad det ser ut som, för sitt liv. Han springer hela vägen fram tills alla börjar skrika ännu mer. Dan tog upp båda händerna i luften och gick mot publiken. Han gjorde antagligen mål, varför är jag här nu igen? Jag gillar inte ens rugby. Dan kom springandes till mig och drog av sig hjälmen. Hans svett rann ner från hans ansikte, men jag måste erkänna att utrustningen och hans rufsiga hår gjorde honom så mycket sexigare.
- How am I doing? Frågade han andfått.
- Eehm… good! Svarade jag. Hur ska jag veta om han gör det bra eller dåligt? Jag gillar inte denna sporten!
- Next goal is for you babe. Dan kysste mig på kinden innan han sprang iväg och fortsatte vidare med att spela. Visselpipan blåste av och killarna körde fullt ut, som innan fångade Dan rugby bollen och sprang, skaffade ytligare poäng. Denna gången formade han sina händer till ett hjärta och pekade sedan på mig. Hela publiken började applådera och tjejerna skrek. Jag satt kvar på min stol och tittade ner mot mina skor.
Under halvlek så bad dem mig att gå upp på scenen och sjunga We are the champions. Det slog till i magen med tanke på att det var minst tusen personer som var och tittade på matchen, men jag tackade ja ändå. Efter att ha klivit upp på scenen så började låten att spelas. Människorna började klappa sina händer i takt till musiken och jag kunde inte rå för att le.
- We are the champions - my friends and we'll keep on fighting - till the end - We are the champions - We are the champions , No time for losers cause we are the champions - of the world.
Hela publiken sjöng med och för första gången så var det riktigt roligt att få stå uppe på en scen och sjunga. Jag ville inte gå ner, kan tänka mig att sjunga en till låt men det fick bara vara en låt som skulle spelas.
Matchen gick mot sitt slut och vi leder med flera poäng. Slutsignalen hörs och alla på läktaren stormade ut. Jag kämpade mig genom folkmassan för att komma bort från allt detta. Jag sprang ut till parkeringen men jag kom inte så långt innan någon fick tag om min hand. Jag vände mig om och mötte en andfådd Dan.
- Why are you running? Jag suckade och antar att det inte är någon idé att fortsätta springa. Jag kände hur tårarna var på väg.
- I-I need to see my boyfriend. Dan håller ett fast grepp om min arm och nu drar han mig närmre honom.
- You don’t need him. You have me. Han strök bort de små tårar som hade glidit ner längst mina kinder.
- I want Harry. Svarade jag honom kort.
- Forget that fagot Emma. He will soon leave you anyway. He will go on tour and then he will find a new, prettier girl and he will then replace her with you. Jag trodde inte mna öron. Sa han verkligen det där? Jag stirrade på honom och nu hade tårarna blivit fler.
- Don’t cry babe. Hans händer var precis på väg att torka bort tårarna men jag hindrade honom. Jag ryckte bort min hand så att han inte kunde hålla i mig längre.
- You’re lying…YOU’RE LYING! Jag skrek ut det sista. Allting går bara fel. Inget vill min väg längre. Dan var snabbt hon mig igen. Denna gången pressade han upp mig mot närmaste vägg.
- Emme, just realize.. you’re not good enought for him. Jag började slå på honom, sparka honom. Allt han gjorde var att skratta.
- Ohohooh you’re a tuff one. Jag slöt mina ögon och lät tårarna rinna ner. Hoppades på att mirakel skulle hända. Dans läppar började kyssa min hals. Jag pressade mina händer på hans bröstkorg och försökte få bort honom. Olyckligtvis nog så fungerade det inte. Jag slappnade av och försökte tänka positivt, vilket inte lyckades.
- That’s right babe. Relax. Dan släppte det hårda greppet om mig så nu hade jag chansen. Jag gjorde min hand till en knytnäve och slog honom på tinningen. Han föll ihop och jag fortsatte att springa tills jag kom ut till parkeringen. Jag hörde fotsteg bakom mig och dem blev allt tydligare. Han kom närmre. Det är då jag ser en svart Range Rover som precis kör in på parkeringen och tvärnitar.
Kapitel 63! :)
Ok jag tror jag avslutar kapitlet här.. Jag vet att detta kapitlet var lite segt men antagligen så kommer nästa kapitel bli lite mer spänning.
Så, vad är det nu dr hamley sa till emma? och hur kommer det att bli nu? Jaaa... haha bra fråga ;)
hoppas att alla har det riktigt bra! kommentera kanske och gör mig glad :D
puss och kram på er xx
Uppdatering/Konser
Var någon utav er i stockholm och gick på deras konser? Jag gick dit med mina kusiner och jag har ALDRIG varit så glad! Bästa kvällen någonsin verkligen. Ni vet, man intalar sig själv att dem är bara vanliga killar (som sjunger som änglar).. Jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig ska bli en tjej som skriker efter någon kändis och blir sen hopplöst förälskad. Nej, det skulle jag absolut aldrig bli.
I alla fall jag gick runt och intalande mig själv att jag inte ska flippa över, ingen anledning till det. Dem är bara vanliga killar, eller hur? Jag har aldrig sett killarna innan så detta var väldigt stort för mig och för en hel del andra också. När vi väl stod i kön, på väg in så kände jag hur mitt hjärta började slå fortare. Vi kom in, satte oss på våra platser och det var då jag först insåg att... just nu, befinner jag mig i samma byggnad som dem. De är precis backom scenen och förbereder sig. Det blev allt fler och fler människor, efter ett tag så var det fullt överallt.
Tillslut så var det dags, allting blev svart och deras intro började. Jag som hade intalat mig själv, hela dagen att jag inte skulle flippa över... gick åt skogen. Jag tappade kontrollen. Dem stod mitt framför mina ögon och sjöng Up All Night. Mitt hjärta befann sig vid detta laget i min hals. Jag kunde inte tro mina ögon, dem var verkligen där. Framför mig. Min röst... ja vad ska jag säga, det gör ont när jag pratar idag. Men vad ska jag göra? Killarna som jag verkligen brinner för vad där..Flera tjejer skrek, svimmade, skrattade, dansade och sjöng och ja, jag var en av dem, jag sjöng så högt att jag tappade rösten, skrek när killarna gjorde/sa något roligt och speciellt så dansade jag som aldrig förr. Vad va det som hände där? Jag skulle INTE flippa över. Jag antar att vi alla har en sida där vi inte kan hjälpa oss själva, vi har alla något som vi måste få bli lite crazy över. Något som vi måste känna oss bekväma med när vi bara kan släppa loss.
(Något som jag också tyckte var riktigt häftigt var att vi lyckades med ljushavet! Riktigt vackert var det!)
Helt ärligt så trodde jag inte att man kunde bli så här galen av ett band, så galen av fem killar som inte ens vet att jag finns...För killarna är vi bara några tusentals fans, det är ganska tråkigt känsla måste jag erkänna. Man hoppas på att dem kommer märka en och kommer sen vilja träffa en som man har drömt om.. men varför ska dem märka just MIG när det fanns 40 000 andra tjejer runt omkring dem? Men det spelar ingen roll. Mitt hjärta kommer ändå alltid att brinna för dem. Den kvällen flög förbi, allting gick så snabbt. Än idag är jag fortfarande i chock. Efter att ha suttit uppe på kvällarna för att titta på de tävlingar och galor som killarna har medverkat i som VMA's, The Brit AwardsTeen och Choice Awards. Att få se hur de förändrats, hur de vuxit och hur de blivit så mycket bättre för varje dag. Efter alla videos som man har tittat igenom flera gånger, jag får en sådan lust att börja gråta. Kan inte fatta att jag faktiskt har sett dem live, trodde aldrig att de skulle hända. Min dröm gick i uppfyllelse. Jag erkänner att jag har en ganska jobbig period just nu, men som jag sa till min mamma innan konseren, säger jag nu igen, Det kan inte bli bättre än så här, gladare kan jag inte bli... Nu mår jag bra. Och det gjorde jag, har aldrig mått bättre. Nästa mål är att få träffa dem så att jag kan ge dem en varsin lång och gosig kram.
Fattar inte detta... Har detta verkligen hänt?
Niall Horan, Zayn Malik, Louis Tomlinson, Liam Payne & Harry Styles.
♡Until we meet again♡
Tears - Kapitel 62
- Couldn’t you come up with a better story about why you shouldn’t knock before you go into a bedroom? I would love to hear that.
- Haz, it could be a murderer in here. He said while he smirked. I give up.
- Ok lou, thanks.
- No problem haz. No problem. I would love to be your superman.
- Just, knock next time. Please? I begged him.
- No.
- Fine. I looked around in the room and find Emmas phone. Have she ben searching after this? I went into her phone and I froze when I saw what came up. The last thing she was on was one site of hospitals which is located here in London.
You have to be kidding me. Emma still has those weird dreams, why haven’t she said anything? Emma came out from the bathroom and she froze when she saw that I held her phone in my hand. I bit my lip and looked at her with a disappointment glance. Louis didn’t say anything, so did Emma witch means I have the attention.
- You still have those weird dreams, don’t you?
Emmas perspektiv
Fan. Vad ska jag säga till honom nu? Harry satt kvar i sängen med min mobil i hans hand och tittade besviket på mig. Louis stod vid dörr öppningen och granskade oss två, visste inte riktigt vad han skulle göra eller säga. Det såg jag på honom, den blicken var lätt att läsa av.
- Em?! Harry hade börjat tappa tålamodet. Men det var inte så mycket jag kunde göra. Jag kände hur det bubblade inom mig, ilskan höll på att ta över.
- Yeah. I have these fucking nightmares every night Harry..
- Why haven’t you said anything?! Harry ställde sig upp och närmade sig mig, vi var bara några centimeter ifrån varandra.
- Because of this. Sa jag och tog tag om min mobil. Vände mig om och tog tag om mina grejer innan jag fortsatte ut mot Louis.
- Come on Louis. Sa jag argt när jag gick förbi honom vid dörr öpnningen. Jag gick med raska steg ut mot hallen men jag kom inte så långt innan någon tog tag om min axel som fick mig at vända mig om. Gud är Harry så snabb?
- What?! Sa jag irriterat och mötte ett par gröna gnistrande ögon.
- You know in a relationship you’re two people. It’s you and me Em. If you have problems, I’m supposed to be there and take care for you and it wont work if you don’t tell me anything. I want to be here for you and it’s so hard if you keep everything for your self. Tell me when something is wrong, I will always listen. If you feel bad, I’m here. So don’t do this. Talk to me Em. I know I can be stubborn sometimes but that doesn’t make me feel different about you. I love you so promise me one thing, can you do that for me? Harry höll båda sina händer på mina axlar och tittade djupt in i mina ögon. Eftersom jag inte fick ut några ord ur min mun så nickade jag som ett svar.
- Promise me to always be honest and tell me the truth and never lie to me? Hans mörka röst gjorde att allt hår på min hud reste sig. Den otroligt sexiga rösten, vilket jag finner väldigt attraktivt. Mina läppar börjar bli torra så jag slickar mig om läppen innan jag ger honom ett svar. Två stora andetag innan jag öppnar min mun.
- I-I Promise.
- Good. Han suckade innan han böjde sig fram och gav mig en puss på kinden. Våra pannor var mot varandra och Harry tittade in i mina ögon. På ett sätt så gillar jag hans så kallad mörka sida, men vilken tjej gillar inte farliga killar? Det märks att Harry har förändrats en del sedan första gången vi sågs. Han har blivit lite mer uppkäftig och att allting ska vara på hans sätt. Innan så var han lite mer gulligare och skulle aldrig våga visa sin mörka sida framför mig men nu så ser jag hans mörka sida en hel del. Jag säger inte att hans gulliga sida har försvunnit för det har den definitivt inte gjort men på ett sätt så känns det som att han döljer något för mig. Harrys läppar närmade sig mina men denna gången så vägrar jag låta honom vinna över vårt lilla gräl. Jag vek undan och fick ögonkontakt med Louis.
- Can you please take me to my school now? Bad jag honom. Harry grumlade till men det störde mig inte. Louis nickade och tog tag om hans jacka som han hade slängt på byrån i hallen. Innan vi förvann ut ifrån Harrys lägenhet så hojtade Harry till.
- Call me later? Inget leende fanns på några utav våra läppar. Ett försvarslöst nick fick han innan jag försvann.
Louis var så snäll och gjorde mig sällskap hem. Jag hade bett honom då kan ni undra varför just Louis när jag har Harry som antagligen inte har några problem med att få mig säkert tillbaka till skolan. Problemet är bara att jag ville prata med Louis om Harry. Jag vet att det står varandra riktigt nära, därför vill jag ställa lite frågor och kanske reda ut saker och ting. Det var en skön tystnad mellan oss, lite för skön. Jag och Louis går armkrok med varandra längst den mörka vägen. Några ord skulle precis lämna min mun men Louis hann före och avbröt tystnaden.
- Whats up with you and curly? Louis tittade på mig och log med sitt charmiga leende.
- What do you mean? Min blick gick runt, tittade på allt annat som verkade vara intressant, vilket det egentligen inte var.
- You know what i mean Em.. Jag suckade och tittade ner mot våra fötter. Undvek hans blick.
- I-I really don’t know. Harry can be so over protected some times.. Utan någon anledning så lutade jag mitt huvud mot hans axel och suckade ut. Det var varmt och bekvämt. Jag kände mig trygg hon Louis. Detta har aldrig hänt innan. Det har alltid varit vi två som har fjantat runt med varandra så jag har aldrig riktigt upplevt en stund som denna med honom. Dock ska jag inte ljuga, han känns nästan som min storebror.
- You know.. We guys usually get overprotected when something bad is happening to the ones we love… we really can’t help it. Det var en stunds tystnad mellan oss innan Louis öppnade sin mun och började prata igen. Vad är det som händer? Det är väll jag som ska ställa frågor till honom och inte tvärt om?
- Em, can you tell me what’s going on? Louis stannade upp och försökte få mig att titta in i hans ögon, vilket han lyckades när hans hand tog tag om min käke och drog lite lätt upp den.
- I bet Harry have already told you..
- Yes but i want to hear it from you. Jag tog två stora andetag innan jag förklarade allting för Louis. Hur drömmarna började, ungefär hur allt känns och vad som händer i dessa äckliga drömmar. Nästan alltid samma dröm.. Och hur ofta jag har dem. Louis tittade storögt på mig.
- And yes Louis, I’ve been at the hospital.
- What did the doctors say? Hans blick var seriös och jag kan inte vara mer än glad att han faktiskt bryr sig. Det värmer. Jag vet att Harry, Zayn, Liam, Lexy och resten.. jag vet att dem bryr sig. Men om någon pushar mig för mycket så vägrar jag att göra det. Vet inte varför, det bara blir så. Sen att jag alltid har varit rädd för sjukhus efter bilolyckan. Att jag var i koma i ett års tid, det som fruktar mig mest, kanske kan hända igen.
- I don’t know, they would contact me tomorrow.. but Louis?
- Yes?
- There’s something else about Harry, isn’t it? Louis suckade till medans han bröt våran ögonkontakt. Vilket betyder att det är något fel. Jag är inte det ända problemet.
- Harry’s thinking that you’re seeing someone else.. but i know that there’s something that he isn’t telling me. Everybody got secrets that you wont tell for anyone. Vi fortsatte att promenera mot skolan. Jag blev rätt chockad att Harry tror att jag är otrogen mot honom, det var ju jag som fann en tjej ligga ovanpå honom! Resten av promenaden gick vi i tystnad.
Vi var nu framför skolbyggnaden. Folk skrek, saker och ting gick sönder. Louis började skratta medans han tittade på mig.
- Yeah welcome to my school. Louis fortsatte att skratta, det tog ett tag tills han slutade.
- I’m sure you like this place. Sound like Niall is chaising Zayn again and Liam is screaming at them to stop.
- I’ve never thought about it… but you’re right. Louis gav ifrån sig ett sött skratt igen sedan kramade vi om varandra och sa hejdå. Jag tackade så mycket för att han följde mig hit och han tackade att han fick följa mig hit. Typiskt. Jag må inte ha fått ut så mycket information om Harry men nu vet jag på ett ungefär. Hur kan han tro något sådant om mig egentligen?
Jag var precis utanför mitt och Alice rum. Alla tjejer sprang runt i sina pyjamas här ute i korridoren, de log och vinkade åt mig vilket jag tycke verkade lite konstigt. Jag är ju den skumma nya tjejen.. fast i och för sig. Varje gång jag försöker ha en normal konversation med dessa människor så är dem bara intresserade av att prata om Harry. Jag log och vinkade tillbaka till alla glada tjejer som skuttade runt. Ni förstår, vi tjejer har en egen våning, vi befinner oss faktiskt på den högsta våningen vilket jag tycker är hur jobbigt som helst. Tänk er att gå upp fem våningar på grund av att det inte finns någon hiss. Idioter som vägrar skaffa hissar.. Killarna har våningen under oss så resten utav våningarna är bara klassrum.
Jag öppnade dörren in till rummet och fann Alice sprids språngandes naken med… Bill. Killen som tittade under hennes kjol här om dagen. Jag tappade allt som jag hade i handen och täckte för mina ögon, ja det var ingen vacker syn.
- Don’t you knock?! Hörde jag Bill ryta ut.
- uhm, excuase me… this is MY room you’re in! Besides, alice you know the rules… no boys after 8.. Alice suckade.
- Bill get the fuck out from our room.. sa hon bestämt. Jag hade fortfarande mina ögon stängda, vill inte att mina ögon ska hoppa ur.
- But we were just going to-
- get the fuck out!
- fuck! Jag hörde hur frustrerad han blev, men snabbt försvann han ut från vårt rum. Jag sänkte mina händer och pekade ut genom dörren.
- Are you together with Bill or something? Sedan böjde jag mig ner och tog upp mina grejer, klev in i rummet och stängde dörren efter mig. Alice satt oskyldigt i sängen..naken.. Jag slängde mig ner på min säng och tittade upp mot taket innan jag pustade ut.
- Sort of.. Sa Alice och slängde sig över till min säng.
- May I ask why? Våra ögon fick kontakt och jag kunde se att hennes leende var äkta.
- Because he treats me like a queen…
- Ho- Jag blev avbruten
- Except at night when he treats me like the naughty girl I am.. Alice bet sig själv om läppen och började fnissa.
- oooh… really?... Nej, jag vill inte veta mer tack. Jag svalde hårt och hoppades att hon skulle byta samtals ämne men, nej. Så klart inte.
- His tounge is not to play with and his d-
- OKEY! Let talk about something else while you put something on? Avbröt jag henne. Alice gjorde som jag sa och tog på sig ett par väldigt korta shorts och en magtröja innan vi fortsatte vår konversation. Men denna gången så pratade vi faktiskt om helt andra saker och vi lyckes hålla undan ämnet, killar. En lärare kom in och sa till att det var dags att sova så var vi tvunga att krypa ner till sängs. Precis när jag höll på att somna så hörde jag Alice säga något som fick mig faktiskt att le.
- I think we will be good friends Emma. Night.
Väckaklockan ringde, vilket betyder att det är dags att gå upp. Jag suckade till och sträckte mig mot nattduksborden som var lite längre bort än vad jag trodde. Tillslut fick jag tag om väckaklockan efter en dels kämpande och stängde av den jäveln. Till min förvåning så satt redan Alice uppe. Hon höll på med sitt hår dock var hon redan färdig sminkad. Vad är det med tjejer och deras smink? Jag skulle aldrig gå upp klockan sex för att sminka mig och fixa håret, är för lat helt enkelt. Medans jag klev upp från den varma sängen som jag skulle kunna stanna hela dan i, så tog jag fram skoluniformen, sedan begav mig in mot det lilla badrummet som vi hade.
Jag satte på det varma duschvattnet, klädde av mig pyjamasen och klev in. Allting blev så skönt och harmoniskt. Kan man inte alltid känna så här? Istället för att stressa runt och vara sur hela tiden. Medans jag stod under det varma vattnet så kom tanken om att mina tester skulle komma idag. Jag skulle få svar på mina problem. Hoppas att det inte är något allvarligt.
Min mobil började att vibrera under lektionen vilket gjorde att jag blev utslängd. Toppen. Inte bara att jag blev utslängd utan jag fick kvarsittning efter skolan också. Fast jag är inte ensam utan jag har med mig Alice och Mara. Jag har absolut inga problem med Alice förutom att hon är lite speciell dock har jag lite problem med Mara. Hon har inte riktigt välkomnat mig än som alla andra har gjort. Tydligen så är hon, vad säger man nu igen, Harry tjej? Det har alla andra sagt. Jag tror dem eftersom jag kanske har råkat sett hennes rum som är täkt med bilder på Harry. Om jag ska följa efter min magkänsla så borde jag nog spela med hennes spel. För jag tror personligen att hon vill mig något. Vad är det man säger, håll dina vänner nära men dina fiender närmre.
Jag satt vid ett runt bord, väntade på att lektionen skulle ta slut. Helt plötsligt så känner jag en hand på min rygg. Jag vrider mig om och möter Dans klarblåa ögon, lika magiska som förra gången.
- Hi svarade jag glatt. Roligt att få se honom igen.
- Why are you sitting here, shouldn’t you be in class? Dan tog sig modet att sätta sig bredvid mig.
- Well you know, i’m a bad ass so the teacher threw me out and gave me detention after school.. Dan försökte hålla in sitt skratt men det gick inte så bra för honom.
- What are you laughing at?
- You’re not a bad ass… tell me what you did. Jag kände hur det började att hetta till i kinderna. Antagligen för att jag visste att jag inte hade gjort något riktigt dumt för att få stämpeln ’’bad ass’’.
- I got phone call… Han tittade på mig med en blick som jag inte kunde läsa av. Det var något intressant om honom, något mystiskt och jag vill ta reda på vad det är. Vi satt bara några centimeter ifrån varandra men tillräckligt nära för honom att luta sig fram och ge mig en puss. Det var nästan som att mitt hjärta höll på att hoppa ur. Ja, han närmade sig dock har inte våra läppar nuddats än. Är det konstigt ifall jag vill veta hur hans läppar smakar? Dans ansikte närmade sig mitt och jag kunde inte protestera. Jag var fast. Vet han inte om att jag har en pojkvän för alla snackar om det i skolan. Våra läppar skulle precis mötas men min räddare i nöden blev skolklockan som ringde. Dan log med sitt leende som fick mig att smälta. Hans tänder syntes och dem var riktigt vita, vänta va, sen när kollar jag in killars tänder? Lägg av nu emma. Han la sin hand om min axel medans han tittade mig i ögonen. Ok, vad är det för fel på mig. Jag har Harry, jag älskar honom så därför borde jag inte göra något dumt som jag kommer ångra.
- See you on the detention then. Sa Dan innan han reste sig upp och gick. Själv satt jag kvar i chock, tänkte på vad som skulle ha hänt om inte skolklockan hade ringt och vad som kan att hända under kvarsittningen.
Kapitel 62 :)
Jasså jasså, Dan höll på att kyssa Emma och hon gjorde inget för att stoppa det, hmm undrar hur det kommer att gå under kvarsittningen.. Och hur blir det nu mellan Harry och Emma? Och vad är det som Harry döljer? Kommer Emma att vara nöjd med testet från sjukhuset eller inte? Jaa.. det är en bra fråga.
Så vad tyckte ni om detta kapitlet. Bra, ok, si så där, dålig? Vad tror ni kommer att hända?
Kommentera vad ni tycker eller vad tror som kommer hända :)
Puss och kram på er xx
Tears - Kapitel 61
- I’m tired ok, just tired.
- If you say so. Jag tittade upp mot Harry men han tittade redan ner mot mig. Jag strök honom vid hans käk ben med min vänstra hand. Han tryckte mig närmre så att våra läppar kunde mötas. Är det konstigt att man fortfarande känner den pirrande känslan i magen när jag kysser honom? Varje kyss, beröring så känns det som att jag är i himmelen. Det känns som att våra läppar bränns mot varandras, vi befinner oss runt lågor. Men som alltid så måste kyssarna alltid avslutas. Han strök mig över kinden en sista gång innan vi beslöt oss för att sova.
- Goodnight Harry.
- Goodnight my Love.
Försiktigt smög jag ut ur sängen, försökte inte lämna ifrån mig något ljud. Jag vill absolut inte väcka Harry, han får INTE veta vart jag ska gå. Jag tog tag i det första som jag kunde få tag på vilket var Harrys röda skjorta och ett par korta shorts som var mina. Jag tog upp min mobil som låg på laddning och sökte upp det närmsta sjukhuset, när jag fann ett så slängde jag mobilen på sängen och började bege mig dit.
Harrys Perspektiv
The doorbell rang and that made me fall of the bed. I landed on my head first, ouch. That hurts. A lot. I find my way up again thanks by the walls. Everything felt so dizzy. How much is the clock? I turned my head against the digital clock, 7 am?! I’m going to kill the person behind the door. I searched after my clothes on the floor but I didn’t find my red shirt. That’s weird but I found my boxers. Tired as hell; I walked slowly over to the knocking door while I tried to put my boxers on. Like usual, it didn’t go that well. I lost my balance and fell on the floor, once again; I landed on my fucking face. HOW GREAT! The last stretch to the door I went with an irritated look in my face while I swore, discussing words came out from my mouth that I never thought I would say. I ripped up the door out of anger and met a couple of bright blue eyes.
- WHA- I couldn’t finish the sentence before she opened her mouth.
- Don’t you even dare to shout at me, dickhead. I smirked. She tried to step into the apartment but I moved at her direction so she couldn’t go in.
- move your fat ass, haz
- Who do you call fat ass? I think your beauty surgery didn’t went so well, looks almost like Nicki Minaj but worse, like some two large air balls…. Look, You take up the whole corridor. I said while I smirked. She bites her lower lip while she looked at my naked over body. I shook my head while I laughed for myself.
- Still the same. You haven’t changed at all. I said while she stroked my stomach with her hands.
- I know you still have feelings for me haz. I-
- Don’t call me haz, bitch. I leaned against the doorframe, enjoyed to see her facial expression. Haha, she looked like an angry barbie. How could I’ve been with her?
- Ok, I go straight to the point do-
- Yes please, I need my beauty sleep.. Looks like you need it to. I smirked. I love how I can get her so angry that fast.
- Do you want to have sex or not? I sighed.
- No.
- But, we’re fuck buddies, right?
- No. no. no. no honey. We were. WERE. Get that in your little brain of yours.
- But haz I-
- Don’t. Call. Me. Haz! I looked irritated at her.
- I miss you. She approached me but I stood still and looked at her.
- I miss the sex. How rough you were against me. I loved it. She bit her lips and started to kiss my naked chest. I easily pushed her away.
- Ooh now there’s something. She said and smirked, coming closer again.
- Don’t you miss it? My scream. Oh god, you could make me scream. She started to touch me again but this time I didn’t do anything. Just stood there and looked back at the past when we were fuck friends, feels like ages ago but it wasn’t.
- Your tongue was not to play with… I miss you Harry. She approached my ear and whispered.
- Lets have sex. I want to feel you. Make you feel good. Most of all I want you to make me scream like never before. She backed a few steps and gave me her sexy face, or that what she thought. To me she looked like a poo brown duck that was run over by a truck; believe me, not good looking at all. I smirked once again.
- No. and now she burst out.
- IS IT BECAUSE OF THAT UGLY WHORE CALLED EMMA? YOU KNOW I HEARD SHE SLEEPS AROUND WITH OTHER GUYS WHILE YOU’RE NOT WITH HER. SO YEH, YOU WANT TO FUCK THE HELL OF ME NOW? I looked down. That’s not true. No. Emma’s not sleeping around with other guys. Nope. Hell no.
- Oh sweetie, you didn’t know? She came up to me and laid her hand on my cheek.
- Don’t fucking touch me your tramp. She sighed which I also did.
- Why are you with that whore, huh? She asks me. I know that I shouldn’t hit girls, I never have and I never will but, THIS GIRL GOES ON MY NERVES!
- OK LISTEN UP YOU FUCKING TWAT! She starts to laugh. Why? Why is she laughing?
- Emma isn’t a whore! If someone who should be called for whore, it’s you. To answer your fucking question, I’m with her because I Love her, oh sorry you don’t know anything about love so how would you know. Get the hell out of here before something bad will happen!! I smashed the wall inside of the apartment.
- So no sex then? She said peacefully like she didn’t hear anything of what I just said.
- Come on, it’s early in the morning! I extend my hands out in the air of anger and gave away the largest roar.
All of sudden I got tackled down by her. My head hit the floor, which made the headache worse. Someone was on top of me. Slowly I opened my eyes and I saw, Emma? I swear on god that I saw Emma. Everything whirled around and an irritated sound beeps in my ear. Why did Emma do that? I heard a girly laugh. I bet she liked be on top of me but who wouldn’t do that? I mean, come on.
- Someone likes to be on top. I say with a smirked smile and a dirty voice.
- Mmhmmm… Like usual. I heard small footsteps not so far away from me.
- Hawy. Little lux look terrified.
- Oh, it’s ok hun. Uncle harry and Em is just playing around. Right Em? I turned around and faced the brown duck which made me jump of fear. That face looks like one you can have in your nightmares. Lux started to cry and I couldn’t move. God I forgot the brown duck were pretty strong and right now, I’m tired.
- Get of me.
- No, I like to be on top of you. She started to kiss my chest. Lux was still crying and that made the bitch irritated.
- Why is that little shit crying?
- Because she saw your face. She’s not a big fan of brown ducks that looks like a failed Barbie. I smirked.
- Lets have sex now.
- Wait, in front of a child? Are you serious?
- I don’t care.
- No. I said discussed.
- I want your dick inside me. She laughed.
- What. The. FUCK!? That voice. That lovely voice.
- And who the fuck are you? The girl who was on top of me asked.
- I am the one who should be asking you and but the way, you having a nice time Harry?! I rolled my eyes.
- I’m candy.
- Candy, I’m Harrys fucking girlfriend. Emma walked into the apartment, lifted lux up and walked into the bedroom. Wait; was she seriously leaving me alone? Like, no reaction at all?
- Oh someone doesn’t care… Candy was now trying to kiss me but I avoid it. I really don’t know why I didn’t do anything but I feeling so weak. I heard a door slammed and heavy footsteps walked against us.
- Like I said, I AM Harrys girlfriend! Emma took Candys hair and pulled her out of the apartment. Wow, I’ve never seen Emma doing that before.
- You can go and fuck another tramp or I don’t know, go and find someone who actually is attracted by you!
Emma walked in again and locked the door. She turned around and faced me, I could tell she was angry but there was something else to in those eyes. Fear, sadness and.. darkness. I couldn’t move and I really want to go over to her. She must think that I’m cheating on her but I’m not. Candy were my old fuck friend, before I met my angel.
- Emma I-
- No Harry, just no. Don’t talk to me. She said and I heard the disappointment in her voice, then she walked into the bedroom and made lux some company.
Now it has gone 6 hours and we haven’t talked with each other yet. That’s bad, really bad. I’ve tried to talk with her but she refuse. Lou Teasdale, lux mum, our stylist have already picked lux up for some hours ago. Emma have already packed her last stuff before she goes back to her school, but I don’t want her to be mad at me before she leaves. Emma where lying in my bed, looing up at the roof. I stood against the doorframe, just looking at her.
- Emma, Please let me ex-
- Explain what Harry? That you didn’t do anything about the situation to make her go or that you actually let her be on top of you, like you wanted her to be there? There was silence between us for a while.
- It hurts you know. Emma said slowly. I feel guilty.
- But I didn’t do anything Em
- Exactly. You did nothing. Ouch. And there’s the silence between us again.
- Where she good? I raised my eyebrows and looked at her in surprise.
- W-what?
- Where she good, in bed? Wow. I didn’t see that one coming.
- Or else you wouldn’t let her be on top of you like that. I saw a tear slide down from her cheek. I made my baby cry. The guilt hit my stomach once again. Slowly I walked over to he side of the bed there she wasn’t lying on. When I laid down next to Em and looked at her, tried to get her attention but no. The roof was so much more interesting then me.
- Nice lamp. I said, tried to make her laugh but it didn’t work. Em must think that I’m a stupid weirdo or something. More tears went down, I stroke my hands on her cheek, took away some tears.
- Don’t. Touch. Me. She said. That sentence hurt, a lot.
- Em look. Candy were, WERE my old fuck friend ok and -
- and you missed the sex between you two, I get it. She’s much better in bed.
- For gods sake em, let me talk! She sighed and I tried again.
- Candy WERE my old fuck friend. Not anymore. So far so good? Em nodded as an answer but still, she didn’t look at me but I continued.
- She thought that we actually were together but no, we never were and all of that was before I even met you, love. Candy came this morning and wanted to have sex with me but I said no. You know why? I looked at her but still, no response or eye contact.
- Because I have, and I’m not lying now, the best girlfriend in the entire world who I love so fucking much so it hurts sometimes. She’s making me crazy and she’s breathtaking. She’s just…perfect in all ways. Finally Emma turns around and face me. I stroked my hand over her wet cheeks.
- So when I feel and hit my head against the ground, I thought it was you who were above me….But the way, you’re so much better in bed than she ever will be. Emma filled the room with her adorable laugh.
I leaned in and our lips met. My hands find their way to her hips. She went on me while we gave each other hot kisses. Emma continuously starts to pleasure me. Once she started to suck my neck roughly with her teeth grazing at my skin playfully a groan left my moth. Me sitting up and leaning into the headboards as she straddled my crotch. Our movements were sync. Soft moans filled the room. Emma’s pressure against my crotch increased. My eyes fluttering in pleasure and my lips parted slightly. Emma continues to playfully grazing my skin with her teeth, she knows I love that. If I’m not wrong, we’re having dry sex for the first time. Wow, she’s good at it. My baby is doing great. Oh fuck, way to good.
- Harder Emma.. Harder! I said in a pleading tone. Her hands fisted on my shoulders, her nails slowly scratching my naked skin roughly. Emma was whimpering while I thrusted harder into her. Our lips connected in a heavy make out session. Both of us were moaning loud. I know she liked this or else she would just stop and be uncomfortable but now, she actually looks like she wants more. She’s craving more and I loved that about her. The bed was shaking roughly but that didn’t stop us… until the bedrooms door swing open and there he was. Louis. Always destroys everything.
- Wha-
- LOU SHUT UP! I screamed, knowing he’ll say something embarrassing. Emma went of me and went into the bathroom. I hit both of my hands beside me and looked seriously at Louis. He raised his hands in the air and looked shocked at me.
- How the fuck am I supposed to know that you two… were… doing that you were doing!?
- Don’t you knock!?
- No, what happened if a murderer was in here, huh? Should I just knock and let him know that I’m coming in so he can kill me to?! NA, I DON’T THINK SO! He put his arms in a cross over his chest. I sighed.
- Couldn’t you come up with a better story about why you shouldn’t knock before you go into a bedroom? I would love to hear that.
- Haz, it could be a murderer in here. He said while he smirked. I give up.
- Ok lou, thanks.
- No problem haz. No problem. I would love to be your superman.
- Just, knock next time. Please? I begged him.
- No.
- Fine. I looked around in the room and find Emmas phone. Have she ben searching after this? I went into her phone and I froze when I saw what came up. The last thing she was on was one site of hospitals which is located here in London.
Kapitel 61! :D
så... da da daaaa alltså en ny person, candy. vem vet hon kanske kommer igen och förstör allting mellan emma och harry. vem vet. Och harry fick tag på mobilen, undra vad som kommer hända. Ja det får ni reda på i nästa kapitel :)
Hoppas att detta kapitlet dög och att ni gillade det. Skriv vad ni tycker :) Stavfel finns säkert, men ni förstår nog vad det står ;) Puss och kram på er xx
