Bilen rakt framför mig hade precis tvärnitat och ut ur bilen kommer Harry. Han tar sina långa kliv mot oss, hans ärmar är uppdragna till axlarna och hans hår står åt alla håll och kanter. Den blåa skjortan som han hade på var uppknäppt och under hade han ett vitt linne. Utan att se mig för så trappar jag i ett hål och vrickar foten. Hela min fot böjs utåt och jag ramlar ner mot den kalla asfalten. Vinden hade blivit kraftigare, allt mitt hår flög fram och täckte för mitt ansikte. Även om smärtan var obeskrivlig så måste jag bita i det sura äpplet. Hastigt höjde jag mina händer och frustrerat försökte jag få bort allt hår. Snabbt var Harry hos mig. Han började ta på min onda fot men jag skrek till vilket fick honom att sluta.
- I will help you love. Come on. Harry tog sin ena hand bakom min rygg och den andra under mina ben, på väg att lyfta mig men Dan hindrade honom.
- Emma you don't need him.. You have me, remember? Dan hade saktat in men gick långsamt mot oss med ett litet ondskefullt leende på läpparna. Harry stannade upp och mötte hans blick. Han släppte greppet om mig och reste sig försiktigt upp, höll en fast blick mot Dan. Harrys händer hade nu knutit ihop sina vackra stora händer till knyt nävar. Dan började små skratta. Min blick gick mellan Harry och Dan, fram och tillbaka.

Jag försökte ställa mig upp. Jag lyckades komma halv vägs upp tills jag försökte stödja mig på det onda benet vilket inte var någon så smart idé. Jag föll ihop, lyckades skrapa upp båda mina armbågar och min kind tack vare gruset. Ett par varma händer omfamnade mig snabbt efter min klumpighet. 
- Love, Are you ok? Harry satt nu på huk igen. Jag fann inga ord, istället kom bara små konstiga ljud ut från min mun. Mina händer kämpade sig upp och fann Harrys axlar som stöd. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst korg som sjönk och steg riktigt snabbt.  
- Babe, you’re bleeding. Hans tumme strök över min kind där såret befann sig. Jag ryckte till eftersom det sved till. Harry lämnade en mjuk kyss på min panna innan han strök bort allt hår som var i vägen för mitt ansikte. 
- Everything will be ok, I promise. Hans röst var lugnande även om jag kunde höra hur hans hjärta slog i otakt.

Dan var nu bara några centimeter ifrån oss, hade glömt av att han befann sig i närheten av oss. Jag mötte hans blick, de klarblåa ögonen blängde ner mot mig. Oron steg inom mig, så jag tog ett hårdare grepp om Harrys blåa skjorta. Han la märke till min reaktion så han tog tag om min hand och sh:ade mig. Medan jag iakttog dem så la jag märke till Harrys ansiktsuttryck. En mörk, bestämd blick riktad mot Dan. Hans händer tog ett hårdare grepp om mig. Så hårt att han nästan gör mig illa. 
- H-Harry… You’re hurting me. Dan satte sig på huk framför oss och tittade först på Harry och sedan på mig. 
- You see Emma, I would never hurt you. Harrys grepp blev allt hårdare. 
- H-Har-rry… Hans blick var in borrad i Dans. Tårarna började glida ner längst mina kinder.
- Babe, you’re h-hurting me.. stop. Ingen reaktion. Det är nästan som att han inte ser mig längre, att en vägg är mellan oss. 
- He doesn’t care Emma. That’s why you should leave him. Hans röst ekade i mitt huvud och Harrys grepp slutade aldrig att bli hårdare. Mina snyftningar blev allt mer tydligare, jag kunde inte hålla in all smärta längre. 
- You don’t deserve him. I will be the best boyfriend you ever had. Dan sträckte fram båda sina händer mot mig och log med sitt charmiga leende som alla tjejer faller för i skolan. 
- Come and be with me, be my girlfriend. Hans händer nuddade mina kinder bara några sekunder. Harry slog bort hans händer och släppte taget om mig. Jag föll bakåt och slog i bakhuvudet, tårarna blev allt fler.
- Fucking touch my girl one more time and i’ll beat the shit out of you. Harrys röst lät mycket mörkare än vad den brukar göra. Hans händer var i knytnävar, musklerna på hans armar kunde man se klart och tydligt på grund av att han spänner sig. Vinden blåser mot oss igen och de gör att hans hår åker bakåt och gör att hans blåa skjorta fladdra. Båda killarna stod nu ansikte mot ansikte. Även om Harry var en bit längre än Dan så stod killen ändå kvar och tittade upp mot Harry. Hans utrustning fick honom att se så mycket biffigare ut än vad Harry är. Tystnaden mellan dem började bli allt mer jobbigare tills Dan började små skratta. Harry rörde inte en min.
- Man, I’ve already been touching her for two days now. Dan spottade på marken, precis bredvid Harry och tittade sedan upp mot honom med ett leende på läpparna. Därefter så hände allting väldigt snabbt. Mina ögon spärrades upp av Harrys rörelser. Hans ena hand tog tag om Dans svettiga match tröja medans den andra började slå honom i ansiktet. Dan försvarade sig genom att slå Harry i magen. Jag svalde hårt och såg när deras muskler spändes när den träffa den andra personen. Dan fick ner Harry men det hindrade inte honom att ge upp. Harry fortsatte att slå Dan.

Mitt hjärta brast, min älskling ligger under Dan och blir slagen i ansiktet. Båda deras händer hade blod på sig. Jag fick kämpa mig upp, måste gå och stoppa dem. Jag fick kräla mig dit. Killarna fortsatte att slå på varandra, slag efter slag. Inte så långt efter jag har kommit upp på mina fötter igen så tar Harry över ledningen. Nu sitter han över Dan med båda sina ben på varsin sida om honom, hårda slag mot hans ansikte. Blodet rinner ner från hans ansikte, hans slag blir allt fler och jag kan se hur han spänner sina armar för att ge honom extra hårda slag. 
- H-Harry…. Stop. Jag haltade mig fram, försökte inte stödja mig på mitt onda ben. Harry slutade och tittade mot mitt håll. Dan började skratta igen.
- Oh that’s all you got, big boy? Dan tog sin chans och rullade över Harry. Nu var han övers igen och började slå honom. 
- Stop!! Min språk började att komma tillbaka. 
- STOP!!!! PLEASE!!! Jag ökade takten. Ingen ska slå min älskling, min ängel, mitt allt. Jag till låter inte det. Tårarna rann ner som floder, smärtan var obeskrivlig men det hindrade inte mig. Harry behövde min hjälp. Jag var någon meter ifrån dem nu. Mitt hjärta stanna. Dan tog tag om sin hjälm och höjder den över huvudet. Harrys armar låg medvetslöst över hans huvud.  Hans leende på läpparna gjorde allting så uppenbart, han lät Dan slå honom. Dan skulle få slå till honom med sin hjälm… Dan började skrika innan han precis skulle slå till Harry med hjälmen. Allting blev i slow motion som brukar hända i filmer. Jag ser Dans långsamma rörelser, på väg att slå Harry med hans rugby hjälm. Hans skrik ekar i mitt huvud och Harry hade kvar sitt flin på läpparna, hans ögon öppnades riktigt långsamt och det var då allting blev svart. Allt slockna. Smärtan försvann, bilderna och rösterna i huvudet försvann. Hela världen blev mörk.

---

Kapitel 64! 
Ok, jag vet att detta kapitlet är ganska kort men men, bättre än inget, right? Men guuuys.. jag tror nog att novellen håller på att gå till sitt slut nu. Tyvärr, eller vad ska man säga?

Så vad tycker ni? To much drama? Vad tror ni kommer hända här näst? Kommentera och gör mig glad!
Puss och kram på er sexy faces! xx