En vecka går alldeles för fort. Killarna ska redan ge sig av på deras turné. Mina tankar är som ett stort kaos vilket det brukar i och för sig vara. Skolan går väldigt bra, betyget är på topp. Alice försöker få med mig in i cheerleadingen, Dan har lagt av, antagligen är det skulden som talar. Dan ger mig fortfarande dessa blickar, viljan att ha mig finns fortfarande där hos honom men han håller sig på avstånd. Musiken, ja.. jag sjunger för mig själv dock har jag gått med i skolans musik band bara för att det är roligt. Jag och Tiffany har haft en stor diskussion men äntligen efter många ’och’ och ’men’ så hade jag äntligen övertalat henne. Det blir inget kontrakt, jag slipper skriva på pappret. Tänker inte skriva på kontraktet och hålla på med musiken på det sättet som Harry gör. Visst det verkar roligt men på samma gång så verkar det fruktansvärt jobbigt.

Nu när jag tog upp Harry i min tanke så kände jag hur min högra hand som precis hade legat och vilat ovanför mitt huvud hur den sjönk ner mot bröstkorgen, tog tag om halsbandet som Harry hade gett mig tidigare. Mina fingrar började leka med det hårda materialet som var av silver. Ett leende kröp fram på mina läppar då jag tänkte på för exakt en vecka sen, friade Harry. Ringen som hänger runt halsen glider fram och tillbaka på kedjan, tack vare att mina fingrar inte kunde låta bli att pilla på den runda föremålet. Är det konstigt att jag kommer ihåg varje rörelse och varje ord som Harry hade sagt för en vecka sen? I want you today, and tomorrow, and next week… and for the rest of my life. Upprepades i mitt huvud, Harrys vackra gröna ögon såg jag rakt framför mig även nu när han inte befann sig i närheten av mig. Do you want to marry me, Emma Holley? Hans röst gjorde att gåshuden på kroppen blev allt tydligare för varje gång. Harry är min drog och jag behöver honom. En liten glädje tår gled längst ner min torra kind då jag ser händelsen framför min ännu en gång. För exakt en vecka sen, slängde jag mig i hans armar och kysste honom passionerat som ett svar för hans friande.

Jag, Lexy och Eleanor hade spenderat en hel del tid tillsammans denna veckan. Lexy berättade om sin lilla resa till Hawaii för sin fotografering och Eleanor berättade om sin resa som hon åkte med sin familj. Alla vi tre höll på att förbereda oss inför att säga hej då till våra killar, ingen av oss hade spenderat den sista natten tillsammans med dem, istället var vi tre hemma hos Lexy och hade en tjejkväll. Radion i bilen var det ända som lät men det kanske inte är så konstigt då man vet att ingen av oss kommer att få träffa våra pojkvänner i mer än 6 månader. Killarna kommer inte ens att åka hem utan om vi vill träffa varandra så är det vi som måste åka till dem, om vi har tur. För varje sekund som går faller snön allt mer. Mitt huvud var riktat mot den immiga fönsterrutan, helt plötsligt känner jag en hand som klappar försiktigt på mitt lår. När jag möter Eleanor blick så ler vi båda försiktigt mot varandra. Hennes ögon säger allt, saknaden kommer att ta i hårt, för oss alla.  Inga ord behöver sägas, tystnaden och själva atmosfären i bilen säger redan allt. Våra små hjärtan som bultar för fullt har fått ett litet hål som så småningom kommer att bli större. Större och större för varje dag som går utan dem.

Vi kommer till flygplatsen och parkerar bilen. Inga fans i närheten när vi väll klev in i byggnaden. Eleanor och Lexy stormade till killarna när de fick syn på dem. Killarna stod längre in, formad i en cirkel och i mitten låg deras bagage. Efter jag klev in genom dörrarna och fick syn på killarna så frös jag till. Mina ben vägrade att gå framåt, mitt hjärta sjönk eller rättare sagt det kändes som att den blev träffad av ett en stor komet, alltså allt som fanns kvar var ett stort svart hål. Mina händer finner vägen upp mot min halskedja, tar tag om både hjärtat och ringen. Ögonen vägrar att titta upp från marken för att möta någon annans blick. Så där står jag, helt frusen.

Eleanors perspektiv 
My arms find their way around Louis and our lips crashes into each other. I tried my best for not showing my weakness, holding in my tears. Can’t believe it, he’s going again, they are going again. After such a short time. We ended our kiss but we didn’t let each other go, I refuse to lose my grab around him. After a while of silence Niall started to talk.
- Well, where is my food when I need it at the most? All of us turned us against him and started to laugh. Right, Niall is the only one who’s still single.
- Where’s Emma? Harry looked around witch we also did.
- She was right behind us Lexy said. Louis put his hand on my waist while he looked around. Harry started to walk slowly toward the entrance where Emma stood completely frozen. All of us watched them. Emmas gaze where frozen to the ground. Harry approached her. Took both of her hands, which held the necklace he had given her. Although they are several feet away from us so we don’t need to hear them to understand what is happening.
- How long have they been engaged? Louis said quietly.
- A week, I think. I responded him.
- They think we have no idea about that… well we’re not that stupid Lexy continued our conversation.
- They want it to be a secret so we just have to pretend that we don’t know anything Liam said right after.  

Emmas perspektiv
Jag fick syn på Harrys skor eftersom jag vägrar att titta upp. Två par stora händer greppar hårt om mina egna händer.
- This ring is a prove of my love for you. I won’t leave you, I have never been thinking about it and I never will. You’re my everything and these months will be like hell but with our love, we can do this, together. Harrys händer tog tag om mitt käkben, tvingade mig att titta på honom. Han ler försiktigt mot mig och biter sig i underläppen. Något som får honom att se extremt söt ut.
- Together? Säger jag med förhoppningar. Jag ser hur han slickar sig om läpparna och jag inser då vad han har tänkt göra. Han böjer sig sakta och försiktigt ner, i riktning mot mina läppar. När våra läppar möts i en mjuk kyss, blir den allt mer passionerad för varje sekund som går. Mina händer lämnar halsbandet och finner sin väg till Harrys höft. Våra läppar skiljdes åt och våra pannor fann varandra. Jag kunde höra mitt egna hjärta slå för att det var så tyst. När jag tittade in i hans vackra gröna ögon så kändes det som att hela min värld stanna.
- Forever Sa Harry innan han omfamnade mig.

Kapitel 66!
Ok, den var inte så lång. Lovar att lägga upp nästa kapitel så snart som möjligt!
Btw, antagligen är det bara 2-4 Kapitel kvar.. åh jag som har hållt på med denna novellen länge, men känner att det är dags att byta. PLUS bara för er så har jag gjort en video för nästa novell!
Kommentera och gör mig glad, love you guys xx