Sängen har aldrig känts så stor innan. Därför ser jag inte fram emot att gå och lägga mig på kvällarna eller att vakna upp på morgonen nu de senaste. Samma visa, samma rutiner. En tom plats bredvid mig, inget skrynkligt lakan och en orörd kudde. Längtan efter att få känna Harrys varma hud mot min igen är nästan som ett krav. Att vakna upp genom att han stryker mig försiktigt på håret innan hans mjukar läppar kommer och kysser mina, hans morgon röst och de vackra gröna ögonen som alltid får mig till en annan värld, att vakna upp med att han finns där vid min sida kan vara något som jag vill göra varje dag, försten av mitt liv. Ensamheten har idag tagit över då han och resten vad de efterlängtade killarna har åkt på turné och för att producera nya låtar till deras nya album som skall släppas snart.

Det har redan blivit december och jag har aldrig sätt så mycket snö i hela mitt liv. En morgon bestämde vi tjejer för att gå ut på en promenad vilket inte blev av på grund av att snön gick upp till våra höfter. Det hade redan börjat snöa i oktober när killarna åkte. Jag stelnade till, redan två månader? Gud, det känns som att dem har varit borta i en evighet. Även om vi pratar varje kväll med varandra så känns det inte som den samma. Det är väldigt få gånger som vi har haft tid med att skypea, oftast hinner vi bara med ett telefonsamtal om dagen och ibland fler.

Jag beslöt mig för att gå upp från den bekväma sängen, klockan hade redan blivit 14:00. När jag kom ut till köket så fick jag syn på två hyperaktiva människor. Eleanor och Lexy kramade om varandra medans de hoppade runt i små cirklar och gav ifrån sig små pipiga ljud. Mina fötter slutade röra på sig och jag fastnade vid ingången till köket, mina händer fann sin väg upp till öronen, för ljudet som dem gav ifrån sig var riktigt obehagligt. När Eleanor fick syn på mig så släppte hon taget om Lexy, harklade sig innan hon kom rusandes mot mig.
- Em, we’re going to a gala event to night! Lexy var snabbt vid min sida efter Eleanor hade släppt taget om henne.
- What? Även om klockan var bara två så spelar det ingen roll, det är fortfarande förtidigt för mig.
- You know Andy, Liams best friend? Lexy tittade stor gödd på mig.
- Yeah?
- He’s a friend of Avicii and Avicii are having a big gala event.. thing, I don’t know.. Anyway Liam talked to Andy and asked if we girls could go. So you Emma, Eleanor, Perrie and Me Lexy we are going!! Min mun var nu formad som ett ’o’ och ögonen var upp spärrade. Jag har aldrig varit på en gala eller vad detta nu egentligen är för något. Avicii håller i det och det verkar som att en hel del människor kommer. Eleanors händer tar tag om mina axlar och börjar försiktigt ge mig massage.
- Johnny depp is coming sa hon med ett flin på läpparna. Ett glädje rus gick genom hela kroppen.
- WHAT? Jag hoppar till och känner hur skakis jag blir. Johnny depp är min absoluta favorit skådespelare.
- HE’S COMING! Skrek Lexy ut och vid detta laget så började vi alla tre skrika. Jag stannade upp i allt hoppande och skrik vilket fick dem andra att sluta också.
- But I don’t have anything to wear.. Säger jag med en låg ton.
- Acctually you have. Eleanor klappade mig försiktigt på ryggen innan hon började gå mot hallen. Både jag och Lexy följde efter henne. Fyra stora inplastade kartonger stod i hallen.
- The boys knew this for a long time and they wanted to sureprise us.. they bought us this. Jag tittade på kartongerna, sedan på Eleanor.
- How do you know it’s clothes in there? Eleanor tog upp något ur sin ficka och gav den till mig.
- Louis wrote a little note and i guess rest of the boys did it too.
- Liam also wrote a note to me sa Lexy och satte händerna över bröstkorgen innan hon lutade sig mot dörrkarmen. Jag läste på lappen och kunde inte undvika att ge ifrån mig ett litet skratt.
- I know, Louis are just… Louis.
- And we all love him for who he are säger jag och lämnar tillbaka lappen.
- Your is that one. Eleanor pekat på den som står längst ut mot höger. Jag går fram mot den och känner om man kan lyfta på den. Som jag trodde så vägde den nästan ingenting.
- I’m going to my room and see what it is and how it looks. Sedan går jag med raska steg in mot sovrummet, glömde av att jag skulle äta frukost. Jag tittade på den stora kartongen som nu var på min säng. Ett kuvert låg på toppen av lådan och på den stod det Emma med ett hjärta bredvid. Med ett leende på läpparna började jag att läsa.
’ Hiiiii Love. Hope you like the dress, I konw you usually don’t wear dresses but I had to by this one for you, It matches your beautiful eyes. Have fun and don’t do anything stupid now, remember, You’re mine. My everything.
I miss you, see you soon beautiful, Lots of love – Harry xx ’ Leendet på mina läppar blev allt större för varje ord som jag läste. Min älskade Harry, jag saknar dig så. Jag la kuvertet på byrån och började sedan öppna kartongen för att se vad för slags klänning som Harry har köpt.

Limousinen hade precis stannat framför den röda mattan. Perrie satt glatt framför mig och höll i Lexys händer. Paparazzierna stod och fotade på bilen, den vita blixten som kommer ifrån kamerorna orsakade huvudvärk. Eleanor tog tag om min hand och log med sitt vackra leende.
- Lets go inside and have a lots of fun. Vi nickade som ett svar innan vi klev ut ur limon. Blixtarna blev allt fler, som tur så höll vi tjejer varandra i händerna och gick i ett led, Eleanor längst fram, Perrie, Lexy sedan jag.
- How does it feels to go in there without your boyfriends?
- Smile girls!
- Have you guys been talking to the boys?
- Will you girls go and visit them now when they’re away? Vi tjejer stannade upp och lät dem ta några kort men ingen av oss besvarade alla dessa frågor som de ställde.
- Channing! Några personer började skrika efter Channing tatum, min haka var nu nere vid marken. Han må va gammal, precis som Johnny depp men fy fan vad snygg han är! Han vinkade åt dem och började närma sig mot oss. Hans blick mötte min och ett leende spred sig på våra läppar. Jag tror jag dör vilken sekund som helst.
- Hello beautiful. Channing tog tag om min hand och kysste den försiktigt. Mina kinder blev allt varmare och jag kunde inte hålla leendet borta. Lexy kom snabbt emellan oss och räckte fram sin hand för att hälsa. Han tog gladligt emot handen och kysste den mjuk och försiktigt. Människor skrek, tog kort och ställde en hel del frågor. Det känns som att vi kretsar i centrum och om jag ska vara helt ärlig så gillar jag inte att få all uppmärksamhet, lagom är nog bäst. Vi började ge oss av, bort härifrån och in till det stora lyxiga huset där själva festen skulle befinna sig. När vi klev in i det stora huset så fick både jag och Lexy chock. Så många kända människor på ett och samma ställe. Jag tog tag om Lexys hand och spärrade upp mina ögon. Eleanor hade redan träffat på ett par människor som hon redan kände, de stod och pratade vi bålen. Jag måste erkänna att Eleanor ser riktigt gudomlig ut, precis som resten av tjejerna gör. Killarna har en bra klädsmak måste jag säga, Eleanor hade en röd tight tub topp klänning som slutade precis ovanför knäna. Perrie befann sig vid Eleanors sida och såg lika strålande ut med sin lilla klänning. Ungefär lika lång som Eleanors fast det ända som var annorlunda var färgen, ingen tub topp utan klänningen hade tjocka band över axlarna och så var den inte lika tight som Eleanors. Tjejerna hade utsläppt hår, även Lexy i detta fall. Jag är den ända som har håret uppsatt. Lexy och hennes marinblåa klänning som bara har ett tjock sidenband över sin vänstra axel. Massa glittrande stenar som var formad efter något slags runt mönster gick runt hennes midja. Klänningen passar henne perfekt, Liam vet vad sin modell flickvän passar i. Längden på hennes klänning är exakt lika lång som min, släppas på marken så vi måste vara extra försiktiga. Själv är jag riktigt imponerad över Harrys val av klänning. Jag vet att jag aldrig bär klänningar men på ett sätt så känns denna mycket mer bekvämare än vad någon annan klänning någonsin har gjort. Färgen är en ljus grön nyans vilket passar mina grön bruna ögon. Det finns inga axelband till klänningen utan den är formad efter bysten och det får mina bröst att se större än vad dem egentligen är.  Vilket inte förvånar mig varför Harry i så fall köpte denna egentligen.

Kvällen gick väldigt snabbt. Både jag och resten av tjejerna har haft det riktigt roligt. Eleanor och Perrie var med varandra lite mer och Jag var med Lexy. Vi har träffat en hel del kända människor under kvällens gång vilket var riktigt fascinerande. Jag trodde att vissa av dem skulle vara lite mer som en “diva” om ni förstår mig. Tydligen inte, många av dem var väldigt roliga och charmiga av sig. Jag borde nog sluta läsa skvallerblaskorna. Lexy hade tagit med mig ut till den stora balkongen för att få frisk luft. Tro mig, efter att ha varit inne bland alla dessa människor i flera timmar så behöver man frisk luft. Jag gick fram till grinden och lutade mig mot den för att få lite stöd. Låten som spelades där inne var nu slut och flera människor började applådera, antagligen var det en av Aviciis nya låtar. Lexy som står bredvid mig suckar högt och jag kan inte undgå att se hennes dystra min.
- Vad är det? Jag låter allvarlig och bestämd för att kunna få ett direkt svar. Vill verkligen inte att hon ska vara ledsen över något. Hon lutar sig på staketet och tittar ut mot den mörka himmelen där stjärnorna lyser starkt och klart.
- Jag saknar honom bara. Ett suck kommer ut från hennes mun innan jag lägger märke till de tårar som faller ner från hennes kind. Jag förflyttar mig närmre mot henne tills jag kan omfamna henne. Lexy drar mig intill hennes kropp. Hon håller om mig hårt och hårdnar sitt grepp. Hennes snyftningar blev allt fler och jag som hennes kompis visste inte vad jag skulle göra åt saken. Känslan är obeskrivlig, jag vet för jag saknar min också.
- Vi klarar detta, tillsammans så tar vi igenom detta hur svårt det än är Lexy. Min högra hand strök henne försiktigt genom håret medans den andra höll om henne hårt vid hennes skulderblad. Lexy hade begrav sitt huvud ner vid min hals, de tårar som föll från hennes vackra ögon hade nu smetats ut över mig.
- Bara några månader kvar innan.. Lexy avbröt mig
- Och med några m-månader menar du 6… E-Emma det är 6 månader kvar tills vi hamnar i deras famnar igen. Mitt hjärta brast en aning då jag insåg att det faktiskt är hela 6 månader kvar. Mina framtänder tåg tag om min underläpp och bet riktigt hårt för att hålla in tårarna, måste visa för Lexy att jag är stark eller rättare sagt, jag måste vara stark för henne.
- Lexy, nu går vi in genom dörrarna igen med huvuden högt. Visar för alla att vi är starka tjejer som klarar av vad som helst. Jag vet att det är många som tar bilder på oss där inne och jag slår vad om att killarna kommer att få syn på de bilder som tas. Därför ska vi visa för killarna att vi har det bra och det kommer att få dem att må bra, när de ser oss le och när vi har de bra, jag lovar dig.. då kommer dem, speciellt Liam vara den lyckligaste killen i hela världen. Lexy släppte taget om mig och backade några steg medans hon tittade ner mot marken.
- Du har rätt Emma. Hon suckade ännu en gång innan vi mötte varandras blickar. Den kalla vinden blåste mot oss och de snöflingor som faller ner från himmelen har fastnat i vårat hår samt en del på våra klänningar.
- Jag vet att du har det lika jobbigt som jag har det. Lexy korsade sina armar framför sin bröstkorg och log försiktigt mot mig.
- Därför skall jag finnas här vid din sida, ända till slutet. Ett leende kröp sig fram på mina läppar och gåshuden som jag fick tack vare den kalla vinden gjorde att jag rös till. Mina fötter tog några kliv framåt vilket gjorde att jag stod nu några centimeter ifrån henne, mina händer fann sin väg upp mot hennes ansikte och torkade bort de tårar som fortfarande föll ner från hennes vackra ögon.
- Vi tar oss igenom detta tillsammans säger jag och ger henne sedan och lång varm kram.
- Låt oss nu gå in dit igen och bevisa för alla men speciellt för oss själva att vi är starka och klarar av vad som helst. Vi möter varandras blickar, nickar samtidigt innan vi tar varandra i händerna och beger oss in till den stora folkmassan.

Festen höll på att närma sitt slut. Efter mitt och Lexys lilla konservatorn så lös vi båda upp som solstrålar här inne bland alla. Våra små hjärtan må vara lite brustna men vi gör vårat bästa för att bevisa för alla andra, speciellt oss själva att vi klarar av det. Vi alla satt vid ett stort runt bord, drack var sin champagne glas. Lexy och Eleanor hade slått på sitt charm humör vilket fick Johnny Depp att sitta vid vårat bord just nu och umgås med oss. Personligen är jag lite chockad fast det förvånar mig inte att han har fallit för dem. Jag menar, kom igen det är Lexy och Eleanor vi pratar om nu. Jag känner hur beroende jag blev efter att hitta en toalett. Så jag reste på mig och alla vid mitt bord vände deras blickar mot mig.
- I’m sorry, I have to find the laides bathroom. Alla nickar och åter går till det som dem höll på att göra. Försiktigt lyfter jag den främre delen av klänningen för att jag inte ska råka ut för att snubbla, vilket jag alltid lyckas med. Jag går längst korridoren tills jag finner två dörrar på båda sidor. En skyllt av en flicka, vilket betyder damernas toalett. Till min förvåning så var det helt tomt här inne. Jag hade föreställt mig en hel del kvinnor här inne som rättar till sin outfit, lägger på lite extra smink, rättare sagt, att de fixar till sig. Men nej, jag kan släppa en nål och det skulle höras, så tyst är det. Jag går in på den närmaste toaletten, drar upp min klänning och utför det som jag behöver göra. Efter att jag har spolat så går jag över till handfaten för att tvätta mina händer. Spegeln som fans framför mig var gigantisk. Jag stod kvar där ett tag och tittade på mig själv. Mina tankar sattes igång och jag känner hur mina minnen åter upp spelas. Allting i ett långt klipp, från start till slut. Börjar med bil olyckan och slutar upp med mig ståendes här inne. Det var som allting spolades snabbt framåt, en åter upplevelse fast med en snabb fart. Mitt huvud började att bulta allt hårdare. Helt plötsligt hör jag hur en klocka börjar att ticka. Jag ser mig om kring och finner ingen klocka någonstans. Mitt hjärtas klappningar ekade inom mig, klockan tickade och frustrationen börjar att öka. Allting börjar att snurra så jag sluter mina ögon hårt och hoppas på att allting slutar, men det spelar ingen roll om jag sluter mina ögon för det känns ändå att hela världen snurrar. Knäna börjar att skaka och min balans håller på att bli väldigt ostadig. Det har blivit allt varmare här inne. Försiktigt öppnar jag mina ögon men dem spärras upp efter att jag fick syn på min familj. Min syster, bror och mor står framför mig. Paniken inom mig har nu gått över gränsen. Jag backade med snabba steg tills jag inte kunde gå längre bak, istället tryckte jag mig själv mot väggen och stängde min a ögon, pressade allt vad jag kunde och hoppades på att detta bara var en snabb dröm. Klockan fortsätter ticka, tillslut så hör jag dem säga.
- Emma, klockan tickar. Snart är tiden inne. Min bröstkorg sjönk och reste sig riktigt snabbt, andetagen var snabba och tunga.
- Låt mig va! Jag skriker ut det, tårarna rinner ner men när jag öppnar ögonen igen så ser jag att dem alla står kvar och ler med ett flin på läpparna. Jag tar tag om min klänning där fram och springer, allt vad jag kan ut. Måste bort härifrån. Jag springer igenom alla människor, råkar slå till någon med min axel. Alla tittar på mig som att jag vore galen. När jag har passerat mitt bord så börjar tjejerna att skrika efter mig, men jag stannar inte. Klockan fortsätter ticka och deras skratt hörs i bakgrunden. Tårarna bränner vid ögonkanten och mitt uppsatta hår har nu släppts och fallit ner på grund av mina hastiga rörelser. De höga skorna som jag har på mig orsakar en betydligt obehaglig smärta, så jag stannar upp och tar av mig skorna men börjar att springa igen efteråt. Jag kommer ut genom entrén och mina fötter sjunker ner i den kalla snön. En hel del paparaziz började att fota mig och ställa en del frågor vilket inte var så passade just nu. Jag springer iväg, stannar inte upp får något eller någon. Några av dem började att jaga mig, de skrek mitt namn och ställde frågor efter frågor. Klockan som tickade i mitt huvud och familjens röst som ekade inom mig var förfärligt. Mitt upp från ingenstans så ser jag ett träd, jag stannar upp vid det för att få tillbaka andan. Jag lyckades komma ifrån människorna en bit, men med är inte så långt efter mig egentligen. Efter ett tags vilan så hör jag hur dem börjar att skrika mitt namn. Jag suckar och ger upp, vänder mig om mot deras håll för att låta dem ställa de frågor som dem har velat ställa hela tiden. Helt plötsligt stannar dem upp, men fortsätter ta kort.
- RUN! Hör jag någon skrika. Jag rynkar mina ögon bryn och suckar till. Vad pratar dem om nu? Efter det så hör jag hur en bil får sladd. Jag vänder mig hastigt om och ser hur bilens ljusa strålar kom allt närmre för varje sekund. Inte långt efter så ser jag en lång kille med brunt lockigt hår, hans bara armar gjorde att hans tatueringar syntes. Med armarna i kors orsakade att hans muskler blev allt tydligare. Harrys seriösa blick fick mig att bli allt mer orolig. Jag la märke till de tårar som gled ner längst hans kind.
- Run.. får han ut sig innan han tonar bort. Mina händer höjder sig upp mot ögonen för att ta skydd mot ljuset, dock var mina fötter fast klistrade mot marken. Människorna skrek och tillslut var ljuset borta. Allting försvann, ljudet från familjen, tickandet och de människor som hade jagat mig. Mörkret hade nu tagit över och tystnaden var ett faktum.

Kapitel 67!
Ok jag vet inte riktigt vad som hände, jag publicerade kapitlet men tydligen så har den på något jävla vänster ändå inte publicerats. Sorry!! Men jag hoppas på att detta kapitlet duger i alla fall. 

Nu är det gothia vilket innebär att jag arbetar väldigt mycket men jag försöker skriva lite varje dag på nästa kapitel :) Kommentera och säg vad ni tycker! :) 
Och som sagt, stavfel kan finnas som vanligt.
Fortsatt ha en trevlig kväll  xxx