Tears - Kapitel 51
Harrys händer gled innanför min tröja, tills han tappade balansen och ramlande ner mot sängen. Vi rullade runt tills han hamnade över mig. Hans läppar lämnade min mun och lämnade blöta kyssar från käkbenet till halsen. Mina händer grävdes ner i hans lockiga hår. En av hans händer sjönk ner till mitt höftben och tryckte ner mig på sängen. Hans kropp blev allt tyngre, fjärilarna i magen höll på att explodera. Harry slutade och tittade mig djupt in i ögonen. Jag svalde hårt och tog bort lockarna som täckte för hans vackra ansikte. Harry andades tungt.
- Surprise… sa han och gav mig en mjuk kyss mot mina läppar. Jag kan inte mer än säga att detta kommer att bli den bästa födelsadagen någonsin.

- Va fan Lexy!? Jag kastade ett klädes plagg mot garderoben och gav ifrån mig världens största suck. Till min förvåning så hörde jag ett skratt, jag vände mig om och såg en nöjd Harry som låg kvar på sängen med båda sina armar under hans huvud. Han bet sin underläpp och gav mig ett busigt leende, som alla tjejer skulle flippa över. Kinderna hettade till.
- I don’t see a problem about lexys choice of clothes….. Det var säkert Harry som hade fråga Lexy om hon kunde packa ner sexiga kläder.. that cheeky boy.
Nu var allting på sina platser plus att jag hade lagt märke till det hjärtformade bubbelbadet som fanns inne på toaletten. Jag var klar för att lämna detta vackra hotells rummet medans Harry precis kom ut från badrummet.
- Ready love? Han tog tag om sin mobil som låg på bordet sedan gick han vidare och öppnade ytterdörren.
- Yeah. Jag tog tag om min väska innan jag gick ut. Harry låste efter sig, tog tag om min hand och flätade ihop våra fingrar medans vi gick mot hissen som skulle ta oss ner mot lobbyn. När vi kom ner släppte Harry taget om min hand
- Wait here, I’m just gonna talk to that man overe there for a sec. Han gick fram till mannen som stod vid in checkningen. Nyfiket försökte jag lyssna på vad dem stod och diskuterade om, olyckligtvis hörde jag inte något för att folket omkring oss var högljudda. Ett gammalt par gick förbi mig och log.
- Bonjour. Mannen tog av sig sin hatt och hälsade på mig.
- Bonjour! svarade jag glatt tillbaka. Trevligt gammalt par. Harry kom tillbaka med ett leende på läpparna. Jag tittade bakom honom och mötte mannens blick som stod inne vid incheckningen, han log och vinkade till mig. Jag gjorde desamma innan jag tog tag om Harrys hand och flätade ihop våra fingrar. Jag pussade honom på kinden innan vi gick ut från hotellet.
- What did you talk about? Frågade jag medans vi promenerade längs paris gator.
- Nothing… Harry hade sin blick fram och försökte undvika min.
- You’re such a bad liar.. sa jag och tog tag om håret som täckte för mitt ansikte, rufsade till det och drog bak det.
- tell me! Sa jag, harry mötte äntligen min blick.
- we got the engagement room…you know...
- so…? Jag höjde mina ögonbryn och försökte förstå mig på vad som var felet.
- I just asked if people who weren’t engaged could live in that suite too… and he said no. jag bet mig själv om läppen.
- so we gonna change room? Harry började små skratta. Människorna som gick förbi hade sina blickar riktade mot oss.
- No love. We’re not. En man som går runt och säljer rosor i färgen röd, rosa, vit och gul gick förbi oss. Harry stannade upp och gav honom lite pengar, tog en röd ros och gav den till mig. Med ett stort leende på mina läppar tog jag emot den vackra blomman. Han böjde sig ner och gav mig en puss på kinden. Jag la rosen under min näsa för att kunna känna doften, den luktade ljuvligt. Vi fortsatte gå vidare och flera personer stannade upp för att fota oss. Harry reagerade inte när några människor ropade efter hans namn.
- Are you not gonna stop and take some pictures and write autographs? Frågade jag honom medans vi gick förbi ett antal fler människor som skrek efter hans namn.
- Nop. I’m here with you, it’s your day and no one will ruin it. Är han inte underbar? Harry kysste mina läppar mjukt och fjärilarna i magen hade sin egna lilla fest.
- but why aren’t we changing room if we got wrong?
- eerm, by charm? Harry log mot mig med ett fånigt leende. Jag puttade till honom på axeln och skrattade.
- yeah, I’m sure it’s your charming skills who got us to keep the room.. Jag blinkade med ena ögat mot honom. Hans underbara skratt smittades, leenden var på båda hans och mina läppar innan vi blev stoppade av ett gäng tjejer.
- OMG IT’S HARRY STYLES!
- AND HIS GIRLFRIEND!
- EMMA HOLLEY!
- HARRY YOU’RE HOT!
- YOU’RE A PERFEKT COUPLE! Tjejerna stod framför oss, hoppade av glädje. Jag gillade att dem kallade mig för hans flickvän, det fick mig att le mer än vad jag redan gjorde. En positiv känsla rusade genom hela kroppen av att tänka att jag var Harrys tjej. Den lock-håriga killen med dem glittriga-gröna ögonen, han som hade glimten i ögat, han var min. Hans underbara skratt, den mörka raspiga rösten som gjorde att allt hår på min kropp reste sig. Smile groparna och dem kyssbara läpparna var perfekta. Harry var perfekt. Han är en ängel, en ängel som får en att tappa andan. Hans hand släppte taget om min, istället la han den runt min midja och pressade mig närmare intill honom. Harry pratade med tjejerna, jag var borta, helt borta. Istället för att vara med i deras konversation granskade jag på den vackra varelsen som befann sig bredvid mig. Hans gröna-gnistrande ögon mötte mina, smile groparna var framme och jag kunde inte låta bli att känna mig lycklig för en gångs skull. Harry gjorde mig lycklig. Jag kunde få vara den jag är när jag är med honom. Det pirrade till i magen och Harry gav mig en puss på kinden. Jag kom tillbaka till verkligheten. Tjejerna hade tydligen grattat mig, jag tackade så mycket. Vi skulle precis gå innan en utav tjejerna frågade om hon fick ta en bild på mig och Harry tillsammans. Jag nekade inte vilket Harry inte heller gjorde. Alla tjejer tog fram sina mobiler och fotade oss, de leenden som jag och Harry hade på våra läppar var lätta att läsa av. Äkta leenden.
- Aren’t they the cutest thing?
- They are so perfekt together..
- She’s so lucky…
- I think i’m gonna cry… Tjejerna tackade och lämnade oss äntligen ifred. Inte så att jag inte gillar fansen utan det är bara de att jag vill någon gång kunna vara ifred med Harry utan att några skrikande fans kommer och stör.
Vi var nu nästan under Eiffeltornet, AH! Jag har alltid velat åka hit och nu är den vackra byggnaden bara några 100 meter ifrån mig. Harry hade sin arm om min axel och drog in mig mot en restaurang.
- Bienvenus. Sa en kvinna som stod och tog emot gästerna. Harry började prata med kvinnan, till min största förvåning så kunde han prata franska. Han sa sitt efter namn till henne. Kvinnan kollade igenom blocket som hon höll i handen och nickade. Hon sa någon och började gå sin väg. Harry följde efter och jag antog att hon skulle leda oss till vårt bord. Jag kände mig som en dum gås när jag stod bredvid dem, försökte förstå mig på vad dem pratade om men som sagt, jag fattade inte ett piss. Harry drog ut min stol som en gentleman, jag tackade och satte mig ner. Menyerna fanns på bordet, tur att det finns en text som står på engelska annars så hade det blivit lite jobbig. Efter att ha kollat igenom hela menyn så suckade jag till.
- How do they want us to choose? Harry skrattade till och gav mig hans underbara leende.
- Well I’m gonna take pasta carbonara…. Never let me down. Servitrisen kom och frågade antagligen efter vad vi skulle ha. Jag bet mig själv på läppen och gav harry en blick som betydde att jag inte fattade vad som hade sagts. Han skrattade till sa
- What do you want for drink?
- Oh water and i’ll take the same as you. Harry berättade för kvinnan vad vi skulle ha, hon tog menyerna, gav oss ett stort leende sedan försvann hon iväg.
- You’re looking absolutely amazing. Sa Harry medans han tog tag om mina händer över bordet. Mina kinder ändrade färg snabbt. Rosen som jag hade fått från Harry la jag i vasen som fans på bordet. Ljuset som fanns gjorde att harrys vackra gröna ögon gnistrade till, även om hans ögon brukar göra det utan något ljus så var det här annorlunda.
- Thanks svarade jag tyst. Mina fötter råkade slå till hans och jag bad om ursäkt, men jag fick ett typiskt svar ifrån harry som fick mig att bita mig själv om läppen.
- No worries love, I like when someone toe flirts with me..
- Is thats so?..
- Positive.. Jag fortsatte att ’’tå flörta’’ med honom. Mycket skratt och mycket glädje fanns i atmosfären. Tiden gick och vi hade fått våra drickor och vår varmrätt. Jag tog gaffeln och tog lite pasta, stoppade in den i munnen. Ett stön kom ifrån min mun, hela min mun blev vattning. Gud vad gott! Jag tog en ny tugga.
- Do you like it? Mina ögon var stängda och jag tog en ny tugga. Jag mm:ade och Harry började att skratta. Efter vi hade ätit upp vår varmrätt och medans vi väntade på våran efterrätt så drog Harry några skämt. Vissa var riktigt torra, andra var riktigt roliga som jag inte kunde sluta skratta åt.
- Knock knock… Harry tittade mig djup in i ögonen och fick min uppmärksamhet.
- Who’s there? Sa jag medans jag lutade mina armbågar på bordet och kollade in i hans fantastiska, helt makalösa ögon.
- Hula… Han bet sig om läppen
- Hula who.. Båda av oss brast ut i skratt. Gud vad jag älskar denna killen.
Efterrätten kom och ett ljus satt fast på min. Personalen sjöng på franska men det spelade ingen roll. Kvinnan som var våran servitris för kvällen la den goda bakelsen framför mig och gav mig världens största leende.
- Make a wish babe. Sa harry. Jag tog tag om hans händer och kollade honom djupt in i ögonen.
- My wish already come true..
Vi tackade så mycket för maten och gick ut från restaurangen. Solen var nästan nere, har tiden gått så snabbt? Nej, det kan den väll inte ha gjort? … Varför flyger tiden oftast iväg när man har roligt? Harry flätade ihop våra fingrar och drog med mig mot Eiffeltornet. Hög musik och en massa människor som dansade runt. Jag tog ett hårdare grepp om Harrys hand och med min andra fria hand la jag mot hans axel. Händer verkligen detta. Jag borde nog få kramp om mina kinder snart för så här mycket har jag aldrig lett innan. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och drog in all doft i lungorna.
- Dance with me.. sa jag och tog tag om hans händer. Drog in honom bland folkmassan, folket som dansade med sina nära och kära. Till och med små barn dansade med varandra. Harry la sina händer om mina höfter och jag la mina händer om hans nacke. Jag släppte inte Harrys blick tills fyrverkerier smälldes på den svarta himmelen. Lite konfetti slängdes ut i luften och folket började att jubla. Jag vände blicken mot Harry igen, han hade tittat på mig under tiden som jag hade fascinerat allt annat. Vi stod nu under denna vackra byggnaden som kallas för Eiffeltornet. Hans händer tog tag om mitt käkben, gjorde små cirkelrörelser precis under mina öron. Minnet från när Martin hade gjort precis samma rörelser med sina fingrar gjorde att jag fick en klump i magen. Men jag måste erkänna att jag älskade känslan, håret i nacken reste på sig och rysningar gick hela vägen ner till tårna. Harry slickade sig själv om läpparna innan han lämnade ifrån mjuka kyssar på mina läppar. Tiden stannade och allting blev mörkt. Det var bara jag och Harry som var i centrum. Hur våra läppar rörde sig med varandra.. det var perfekt, som att våra läppar var gjorda för varandra. Kemin som fanns mellan oss, den var svår att beskriva. Harry var försiktig med sina drag, han var mjuk med sina rörelser. Jag kunde inte få nog utav honom. Ingen av drog ifrån för att hämta andan, våra läppar är som magneter. Harry bakade och våra läppar skildes åt. En liten besvikelse steg inom mig. Harry tog bort en hår lock som hängde framför mitt ansikte. Fyrverkerierna höll fortfarande på och folket omkring oss dansade fortfarande, inget hade ändrats. Även om det kändes som flera timmar så hade det knapp gått 15 minuter sedan vi hade lämnat restaurangen. Våra andetag var tunga.. men jag fick fram det jag ville säga.
- Take me back to the hotell.. Harry nickade försiktigt och gav mig en mjuk kyss innan vi började att promenera tillbaka.
Vi kom fram till hotellet. Mannen bakom incheckningsdisken välkomnade oss med öppna armar. Han följde med oss till hissen, dock pratade han bara med Harry. Vad är det dem babblar om? Hissdörrarna öppnades och vi klev in, jag trodde ett tag att mannen skulle följa med hela vägen upp men det gjorde han inte. Harry tackade så mycket och mannen gav mig en puss på kinden innan han lät oss åka upp till våran våning.
- What was that about? Sa jag medans jag gav honom en frågande blick. Harry log och sa
- nothing.. jag suckade högt och sa samma sak som jag hade sagt innan.
- As i told you before… you’re a terrible liar… Harrys skratt ekade genom hissens väggar. Vi kom upp till våran våning och började att gå mot vårat hotellrum. Vi klev in i rummet och jag beslöt mig direkt att gå in till badrummet för att ta mig en kall dusch. Jag tog tag om den sexiga nattklänningen som var svart och var gjord i spets. Harry hade inte märkt att jag hade tagit klädesplagget i handen så jag tog mitt till fälle att springa in till badrummet. Fick en chock över hur stort badrummet egentligen är. Jag gick långsamt fram till det hjärtformade bubbelbadet som hade rosenblad vid sidan om.. huh, vi hade verkligen fått kärleks sviten.
Harrys perspektiv
Now I got my chance. I took al of the candle light that Casin had given me. That’s right, the man at the check-in desk. He’s so nice, even if he was a big fan of one direction he would do anything for me and Emma this weekend. He told me that. I started to put the candle on the floor against the walls. I also put some candles on the tables and.. well just say a bit of every where. I began to run through entire room.
- Where the fuck did I put the lighter?! The water from the shower was heard through the toilet door. I need to find the lighter! The panic rose inside me. I slipped and fell on the floor, why me?
- Haz, you ok out there? Emma heard my fall. My mind just stopped for a minute or two, did she just, No way.. she called me haz… the first time actually.. the lads only calls me that, shorter name of hazza.
- Umh, Harry? I shook my head.
- Yeah, I-I’m fine! I yell. Continuing to run al over the place to find the damn lighter! I went to the kitchen and i finally find it! Quickly i lit al of the candles, before emma comes out from the bathroom. All i wanted to do are to make her feel special, especially on her birthday, that’s when she should be in center, she should get all of the attention. She’s so beautiful, Emma should be treated like a queen all the time. I love her so much and I wanted to prove for her that she’s my everything and how she should be treated. I put some slow music on and I went to the bathroom. I slowly oppened the door and I lost my breath…
Emmas perspektiv
Jag stod framför den gigantiska spegeln som fanns inne i badrummet och inspekterade mig själv. Var lexy tvungen att packa ner dessa typer av klädesplagg? Jag kan inte direkt sova naken… kan, kan jag väll men personligen tycker jag att det är obekvämt. Mitt lockiga hår som gick under bysten täckte inte för sugmärket tillräckligt. Min blick sjönk lägre ner mot mitt höftben. Ärret som är format till ett X syntes genom den svarta spets nattklänningen. Ögonen fastnade på det fula märket, det kommer aldrig att försvinna. Resten av mitt liv kommer jag att störa mig på det. Nattklänningen slutade precis under rumpan, åh! Av frustation försökte jag dra den längre ner men den gled upp igen.
- Hey.. jag hoppade till, trodde att jag skulle kissa på mig. Jag pustade ut av lättnad när jag såg Harry stå vid badrums karmen, precis vid öppningen.
- Don’t do that!… sa jag och lutade mig över handfatet. Han bet sin underläpp och spanade in mig från topp till tå.
- Do what? Sa han efter han kom tillbaka till verkligheten.
- to scare the fuck out of me! Jag mötte inte hans blick, utan jag hade ställt mig i samma position som innan. Det jag ser framför mig är en liten tjej, vid 11 års åldern. Hon stod bredvid mig, hennes blonda hår gick till axlarna och hennes vackra blåa ögon gnistrade till. I spegeln tog hon tag om min hand.. när jag vände blicken ner mot min högra hand la jag märke till att någon faktiskt hade tagit tag om min hand, fast denna handen var mycket större och bredare än min egna.
- Sorry.. hörde jag Harry säga medans han lämnade mjuka kyssar vid nacken. Han tog tag om min höft och fortsatte med det han höll på med. Han tog bort håret som täckte för en del utav sugmärket vid sidan av halsen. Försiktigt lämnade han små kyssar på märket. Vi mötte varandras blickar i spegeln. Hans hand strök över mitt ärr som jag hade på höftbenet. Jag tog tag om hans hand och suckade till.
- Emma, you’re the most beautiful girl i ever met. No matter what you think.. You don’t even realize how beautiful you really are... and that makes you even more beautiful. Jag vände mig om och mötte harry läppar. Han lyfte upp mig och satte mig på bänken, mina ben särade sig och han gick emellan dem. Mina händer hamnade på hans bröstkorg och jag insåg precis hur snabbt hans hjärta slog. Jag slutade att kyssa honom, Harry tittade frågandes på mig. Detta kan inte vara bra för hans hjärta, jag menar, det är väll inte bra att hjärtat slår så snabbt? Eller?
Min mobil började att ringa. Harry suckade och jag var tvungen att gå ut från badrummet för att svara. Jag stannade upp och fick en chock. Eiffeltornet lös upp från terrassen och alla stearinljus som var utspridda över hela rummet gjorde det till en mysig stämning. Mobilen fortsatte att ringa, men jag kunde inte röra på mig. Jag kände hur två stora händer omfamnade mig bakifrån. Några glädjetårar gled ner längs mina kinder. Bakgrundsmusiken gjorde allting perfekt. Jag fick en puss på huvudet från Harry. Nu slog det mig, hur kan jag vara så dum? Jag ska alltid vara så osäker och fråga om allting för att kolla om det verkligen stämmer. Dagen när Harry reste hem till England igen så sjönk mitt hjärta. Jag gick runt i skolan och var ledsen över att Harry inte fanns vid min sida. Jag trodde att vi skulle skiljas åt, trodde inte att vårat förhållande skulle hålla. Jag var inte ens säker på om jag verkligen älskade honom. Hur dum får jag egentligen vara? Jag är kär och jag är 100% säker att vårat förhållande kommer att kunna hålla. Jag älskar Harry. Jag har bara aldrig sagt det högt.
- Make love to me. Sa jag efter jag hade vänt mig om och mötte hans vackra gnistrande ögon.


Vi var i våra underkläder. Harry gjorde att han hamnade över mig igen. Hans läppar lämnade mina och började att lämna blöta kyssar på mitt käkben, ner till mitt nyckelben. Rysningar gick genom hela kroppen, fjärilarna i magen existerade inte lägre. Dem måste ha exploderat.. Mina händer gled upp och ner från Harrys muskulösa rygg. Harry slutade med det han gjorde och mötte min blick. Jag såg upphetsningen i hans ögon, hans mörka rispiga röst började att låta efter hans tunga andetag.
- Are you sure about this? Allt hår i nacken reste sig. Gud, han är så sexig. Jag nickade som ett svar. Harry kunde se att jag var nervös, vadå.. jag har aldrig gjort detta innan så det är väll inte så konstigt? Harry tog bort håret som täckte för mitt ansikte. Jag möttes av en mjuk kyss. Hans händer gled under min rygg. Rätt som det var så knäpptes min bh upp. Harry lyckades att få av min bh medans vi höll på, hans hand sträckte ut mot nattduksbordet och plockade fram en kondom. Mina ögon spärrades upp, antagligen blev dem lika stora som två stycken golfbollar. Mitt hjärta slog i 300… om inte mer. Jag bet mig själv om läppen, nu händer det verkligen. Han tog av sig sina kalsonger, men lilla jag kunde inte sluta at titta upp på taket. Varför är jag så nervös för? Min bröst korg steg och sjönk riktigt snabbt. Två stora händer tog tag om mina höfter, sakta kände jag hur trosorna gled av från min kropp. Jag fick en mjuk kyss på mitt ärr innan jag möttes av ett par upphetsande ögon. Hans nakna kropp la sig på mig. Harry strök mig försiktigt på kinden med sina stora händer.
- It’s ok, I’ll be gentle. Våra läppar möttes. Jag låste fast mina händer runt hans nacke medans en av hans händer sjönk ner mellan oss. Han var nog på väg att göra det. Helt plötsligt så stönade han till, den var inte riktigt helt inne.. smärtan var obeskrivlig. Det var som att hela min kropp hade låst sig.
- You need to relax, emma. Jag försökte att göra det som Harry hade sagt. Jag försökte slappna av. Hans läppar kysste mig vid halsen. Jag slöt mina ögon och lät mina händer ligga ovanför mitt huvud. Harry gick hela vägen in, men min kropp stelnade till igen. Jag försökte slappna av, harry kysste mig mjukt och jag förstod att han försökte hjälpa mig att bli lugn. Harry hade inte rört på sig utan han var fortfarande i mig.
- Again.. Fick jag fram.
- But-.. jag avbröt honom.
- Do it again. Jag kan inte beskriva känslan. Harry gjorde som de som jag sa. Hans läppar hittade mina och lämnade mjuka kyssar medans vi höll på. Harry ljög inte, han var försiktig, jag kan inte förstå det själv, han älskar med mig. Just nu. Mina händer grävdes ner i hans lockar, det gick ett tag tills dem gled längst hans muskulösa rygg. Värmen hade stigit i rummet, vi kanske borde ha öppnat ett fönster och blåst ut alla ljus. Våra andetag var tunga, Harry stönade till.
- You like it slow? Jag kunde inte svara honom. Det var som att min röst hade förvunnit.
Harry började att stöna ut mitt namn. Vi mötte varandras blickar. Hans lockar hängde ner framför hans ansikte. Jag tog ett fast grepp om hans armar och gav ifrån ett stön.
- I L-Lo-ove you. Klämde Harry fram. Hörde jag precis rätt? Sa han precis att han älskade mig. En glädje tår gled längs min kind.
- Does it hurt? Frågade han. Jag tog upp mina händer mot hans ansikte och strök hans kinder försiktigt innan jag gav honom en långtradare. Harrys andetag blev allt snabbare och tyngre. Inte långt där efter så slutade han och gav ifrån ett långt och ett högljutt stön. Harry la all sin tyngd över mig, helt utmattad var han. Jag strök min hand genom hans lockiga hår.
- That was…
- Yeah.. sa jag utan att låta honom prata klart. Allting blev tyst, för avbryta den tysta stämningen så öppnade jag min mun och sa det som jag har velat säga till honom ett bra tag nu.
- I love you too… Harry vände sin blick upp mot mig. Hans vackra leende spred sig på hans läppar vilket smittade av sig. Han kämpade sig upp de sista för att våra ansikten precis var framför varandra. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. Vi kelade ett tag tills vi båda somnade som två små grisar.
Kapitel 51!
Vänta.......
GAAAAAAAAAAAAAAAAH! tack...
Jag måste erkänna att jag inte alls är så bra på att skriva sånt här.... haha gud vad frustrerande det är!
I alla fall här får ni kapitel 51! :D
ÄNTLIGEN!!! vad tycker ni? skriv en kommentar så gör ni mig väldigt glad :)
Stavfall kan finnas som vanligt... och jag hoppas att ni gillar detta kapitelet!
puss och kram på er :) xx
Tears - Kapitel 50
Efter att Henrik hade ställt oss några frågor och efter att jag hade kommit tillbaka till verkligheten så hade en person ifrån publiken frågat om vi kunde sjunga tillsammans. Något kort. En person kom fram och la en mikrofon framför mig.. Jag stelnade till, hjärtat började att slå 220.. Jag mötte Harrys blick, han log och gav mig en släng kyss. Fjärilarna i magen började att flyga runt igen.. Musiken till Just the way you are av Bruno mars började att spelas så tittade jag på harry.. Han ryckte på axlarna och blinkade med ena ögat åt mig.
- Oh, her eyes, her eyes make the stars look like they're not shinin' Her hair, her hair falls perfectly without her tryin' She's so beautiful And I tell her everyday… Jag började att rådna.. varför ska han vara helt underbar och… så perfekt?
- Yeah, I know, I know when I compliment her, she won't believe me, And it's so, it's so sad to think that she don't see what I see, But every time she asks me do I look okay? I say … När refrängen kom så började jag att sjunga med.
- When I see your face, There's not a thing that I would change 'Cause you're amazing, Just the way you are, and when you smile, The whole world stops and stares for awhile 'Cause girl, you're amazing Just the way you are… Det roliga var att Harry sjöng ordet girl medans jag bytte ut det med boy..

- Jag vill sova… mumlade jag mot madrassen.
- Kom igen, du måste blåsa ut ljusen innan stearinet rinner ner på tårtan. Görans röst fick mig att le. Jag rullade över på rygg och tittade på christine och göran med stora ögon. Vilken stor tårta! Jag kämpade mig upp och skulle precis blåsa ut ljuset innan lexy skrek till
- Du måste önska dig något!! Jag tänkte efter ett tag innan jag blåste ut dem 17 ljusen som fann på tårtan.
- Vad önskade du dig? Frågade göran med ett stort leende på sina läppar. Christine slog till honom på armen och sa till honom.
- Det kan hon ju inte säga! Både jag och Lexy började skratta, vilken härlig familj. Detta fick mig att komma ihåg hur vi firade någons födelsedag hemma… När vi firade Linnea att hon äntligen hade blivit 11 år. Mamma och Pappa sa att hon hade blivit så stor, vilket hon hade. Christian som redan hade fyllt 18 några dagar innan satt bredvid mig och höll på att retas. Hela familjen gick ut och åt på en fin restaurang.. servitören kom in med en tårta med levande ljus på och alla i personalen sjöng ja må hon leva. En tår gled ner längst min kind, gud vad jag saknar dem. Lexy la sin arm om mig och kramade om mig hårt. Jag fick syn på digital klockan som var på nattduksbordet, 05:00!!
- KLOCKAN ÄR 5 PÅ MORGONEN! Skrek jag ut. Göran och Christine började skratta.. Dem kom fram och kramade om mig. En lång grupp kram fick jag.. Hallå? Varför väckte dem mig så tidigt för?!
- Vi lämnar detta till dig lexy.. sa hennes mamma, sedan gav hon mig en puss på kinden innan hon gick ut vilket göran också gjorde. När dem hade lämnat mig så slängde jag mig över lexy, fick tag på en kudde och började att slå henne med den.
- Varför…. Väcker….du… mig..så..tidigt..för??!! Sa jag mellan slagen. Lexy som låg under mig hade ett skratt anfall tills hon svarade mig.
- Du får inte komma försent! Jag stannade upp och gav henne en förvirrad blick. Komma försent till vad?
Efter att ha tagit på mig en ögonbindel, satt mig i en bil som åkte någonstans så började jag bli nervös. Vad är det som händer? Bilen stannade och någon öppnade dörren åt mig. Jag hörde ljudet ifrån en resväska dras bredvid mig och jag förstår fortfarande inte vad som händer.
- Lexy..? Inget svar.. Jag bet mig själv om underläppen. Längre fram stannade vi upp och en mans röst hördes.
- Is this Emma Holley? Jag höjde ögonbrynen, viste inte vad som skulle hända.
- Yes? Någon knöt upp ögonbindeln, ljuset slog emot mina ögon. Jag tittade mig omkring och la märke till att jag befann mig på en flygplats.. Alla människor tittade på mig, jag sänkte blicken och suckade. Min pyjamas var fortfarande på. När jag mötte lexys blick och fick syn på den stora resväskan som hon höll i sin hand så började jag att flippa ur.
- Vad är det som händer?! Ska du åka?.. varför drog du hit mig i min pyjamas!? Några paparazzis hade hittat oss och började fota som galningar. Några tårar föll ner från Lexy och hennes leende hade blivit större. Hon drog in mig i en lång hård kram. Jag fattar fortfarande inte vad som händer. Efter ett tag så gav hon mig en puss på kinden innan hon lät mannen i en uniform föra mig vidare genom kontrollen. Lexy gav mig resväskan och bakade några steg.
- Lexy! Detta känns inte bra! Fick jag ur mig medans jag hade kommit över till andra sidan.
- Lita på mig! Skrek hon. Ok, nu höll jag på att kissa på mig.. Vart är jag på väg någonstans?
Just nu satt jag på ett flygplan.. helt ensam. Jag satt med mina ben uppe på det andra sätet och mina armar var i kors ovanför mina bröst. Helt seriöst, jag kommer att kissa på mig. Så nervös är jag. Varför är jag här ens? Det stora klumpen som jag hade i magen vägrade att försvinna. Efter att jag hade flippat ut några gånger så började planet att röra på sig. Ok, andas emma.. Andas..Andas….ANDAS! Två tårar gled ner, varför gråter jag? Är jag så rädd? Jag hatar att flyga, det erkänner jag.. men jag har aldrig betet mig så här innan. Mannen som hade tagit mig in till planet satte sig diagonalt framför mig.
- Don’t worry… Han satte sig i en bekväm position och lutade sig bakåt.
- W-were w-we g-going? Jag fann mig själv skaka av rädsla… vad är det som händer med mig? har jag verkligen blivit så känslosam..
- You’ll see… Han rörde inte en min. Utan han bara låg kvar, på samma ställe.. under hela resans gång.
Vi hade äntligen landat. Mannen som var med mig hela tiden, han som inte släppte blicken ifrån mig lede mig till en limousin efter vi hade gått ut från planet. När vi klev in i limousinen fick jag en chock. Så stort! Det var precis som jag hade föreställt mig. Det fanns två champagneglas som han hällde upp.
- Cheers my dear..
- For what? .. sa jag och gav honom ett suck. Jag vet inte vart jag är någonstans.. plus mitt sällskap är med en främmande man.. wohoo, vilken födelsedag. Fönsterrutorna var svarta, så jag kunde inte se ut från bilen… Den stannade och mannen bad mig att sätta på mig ögonbilden igen och stoppa in hörlurar i mina öron.. varför? Jag gjorde som han sa och han hjälpte mig ut från bilen. Jag vet inte vad som händer, min magkänsla säger att borde lita på honom men det var något som fick mig att inte tro på det. Lexy sa faktiskt att jag skulle lita på henne… Musiken i mina öron gjorde mig en aning lugnare på något sätt. Helt plötsligt så stannade vi upp. Han tog av ögonbindeln, framför mig fanns det en bred dörr. I min högrahand höll jag i resväskan och min vänstra hand var tom.. Mannen tog tag om handen, gav den en kyss sedan gick han sin väg.
- Are you just gonna leave me alone over here? Skrek jag efter honom. Innan han tog hissen ner igen så gav han mig en släng kyss. Nu blev jag helt förvirrad. Jag vänder mig om och stirrade på dörren ett tag tills jag beslutade mig själv att gå in. Försiktigt vred jag upp handtaget, öppnade dörren sakta men säkert. Jag klev in och fick världens största chock. Jag släppte taget om resväskan och sprang över till den breda sängen som fanns i rummet, slängde mig på den och började skratta. Detta rummet var helt otroligt, egen bar, mega stor säng.. egen jacuzzi… jag tappade andan.. Min blick fastnade på den vackra byggnaden…. Jag ramlade av sängen och kröp fram till terrassen, mina händer la jag på det vackra sten räcket. Utsikten var helt magisk. Ögonen var fast på Eiffeltornet.. Solen lös starkt även om det är på väg att bli vinter, människorna såg ut som små myror här ifrån. Jag hörde en dörr öppnas, jag vände mig om och stelnade till..

- Oh.. hi! Min blick fastnade på den nakna överdelen. Harry som bara var i sina kalsonger. Jag bet mig på underläppen och försökte fokusera på verkligheten. Harry som höll på att raka sig stannade upp och viftade med sina händer.
- Like what you see? Hans sexiga leende kom fram och han började gå sakta emot mig. Jag som fortfarande var i chock skakade mig själv till liv och sprang till honom. Jag hoppade upp på honom, låste fast mina ben runt hans höfter, mina armar runt hans nacke och mina läppar pressades mot hans kyssbara läppar. Harrys händer gled innanför min tröja, tills han tappade balansen och ramlande ner mot sängen. Vi rullade runt tills han hamnade över mig. Hans läppar lämnade min mun och lämnade blöta kyssar från käkbenet till halsen. Mina händer grävdes ner i hans lockiga hår. En av hans händer sjönk ner till mitt höftben och tryckte ner mig på sängen. Hans kropp blev allt tyngre, fjärilarna i magen höll på att explodera. Harry slutade och tittade mig djupt in i ögonen. Jag svalde hårt och tog bort lockarna som täckte för hans vackra ansikte. Harry andades tungt.
- Surprise… sa han och gav mig en mjuk kyss mot mina läppar. Jag kan inte mer än säga att detta kommer att bli den bästa födelsadagen någonsin.
Kapitel 50!
Jag är sjuk så jag hade inget för mig idag... (orkade inte plugga) men jag fick reda på att vi ska vara klara med svenskan till imorgon så... jag är körd rent ut sagt :(
Detta kapitlet är dock inte så långt, ville bara att Emma skulle komma fram till Paris. Så nästa kapitel kommer också vara om hennes födelsedag :)
Vad tycker ni? skriv en kommentar och berätta vad ni tycker! (stavfel...kan finnas...)
Hoppas att ni gillar det, puss på er :) xx
Tears - Kapitel 49
I'd go straight to the studio. I was not quite finished with my parts for the new songs yet. I studied the paper from those different parts that I was supposed to sing. I went into the room and started singing. After a while my phone started to vibrate. It was a text message from emma.
‘’ I really don’t know why I couldn’t speak before.. sorry.. Call me later when you got time xx’’ My lips formed into a smile. Maybe I can hear her beautiful voice tonight, that was the highlight of the day.

Jag och Philip kom in i klassrummet. Vi skulle ha matte, en av dem värsta ämnena som vi har i skolan, gud vad jag hatar det! Jag mötte hennes blick medans jag gick förbi, platsen bredvid var ledig så jag tog mig tillfället att sätta mig där. Philip stannade upp och gav mig en frågande blick. Han mimade med munnen ’’sex?’’. Jag höjde ögonbrynen och nickade som ett svar. Klart att jag tänker ha sex med henne innan jag åker. När vi var tillsammans så fick jag aldrig chansen, men nu jävlar. Det har rycktas om i skolan att Emma ska flytta till London med Lexy.. Dem två snyggaste tjejerna på hela skolan ska flytta.. och då måste jag ta chansen. Och om jag inte har fel så bor bög bandet där nere. Vad ser Emma i han? Killen med det lockiga håret? Vad finns det i honom som inte jag har? Jag rev ut ett papper ifrån mitt block och skrev något sött. Lektionen började och alla blev helt tysta. Jag sträckte min arm åt hennes håll och försökte få hennes uppmärksamhet. Emma mötte min blick efter ett tag och tog emot lappen som jag höll i handen. När hon hade läst den så mötte jag hennes brun gröna ögon. Jag log med mitt charmigaste leende som jag hade för att försöka se så oskyldig ut som möjlig. Gud vad jag vill få henne i säng! Hennes kropp är perfekt, även om hon inte inser det själv. Emma är inte small men inte tjock heller, utan hon har kurvor. Hon har kärlekshandtag. Åh, tänk att göra Doggy style med henne! Nej, Linus nu får du behärska dig!
Under hela lektionen så kunde jag inte sluta titta på henne. Läran hade sagt till mig några gånger men det hindrade mig inte att släppa blicken ifrån den vackra varelsen bredvid mig. Klockan ringde och alla elever reste på sig för att lämna klassrummet. Emma försvann snabbt men jag hann ikapp henne.
- Emma! Hon stannade upp och suckade högt
- Vad vill du? Hon hade sin bitchiga attityd.
- Är det sant det med att du och Lexy ska flytta till London?
- Kanske det. Hon var på väg att lämna mig men jag fick tag om hennes hand.
- Snälla, kan inte jag få göra något speciellt för dig innan du åker?
- Varför? Fräste hon åt mig. Jag skrattade inombords. Denna tjejen gör mig galen.
- För alla dom gamla fina minerna vi har tillsammans, jag vill gott göra dig.. plus jag kommer att sakna dig… vill att du ska ha något fint minne ifrån mig innan du åker.. Jag tittade henne djup in i ögonen, försökte locka henne. Jag märkte att hon tvekade, men efter ett tag så fick jag napp.
- visst.
- så bra… sa jag sedan gick hon sin väg. Philip kom bakom mig och slog till mig på ryggen.
- Nå? Sa han med ett fånigt leende på läpparna
- Hon och jag kommer att ha en liten tid för oss själva…
- Och med det så menar du att… jag avbröt honom.
- Att jag ska sätta på henne så hårt att hon kan knappt gå dagen efter… och dagen efter det..
- Kung är du! Sa philip och gav mig en brofist. Jag vet att jag är kung, jag är bäst.. alla tjejer vill ha mig.. och ikväll så är Emma på menyn.
Emmas perspektiv
’You are the best thing that’s ever been mine’ och ett hjärta… varför skrev Linus det? Varför skrev han det på engelska? Det påminner mig bara om Harry. Det kanske var meningen? Gud jag blir galen! Måste harry vara borta? Mina läppar längtar efter hans, jag vill vara i hans varma beskyddande famn. Efter allting som har hänt så hade min röst kommit tillbaka. Igår hade jag och harry pratat mer än 2 timmar. Jag berättade om allt, inklusive att Sony hade kontaktat mig. Harry tyckte att jag skulle gå på mötet med och så vad som händer. I alla fall så hade jag tänkt ringa dem och prata med dem senare idag.. vi får se vad som händer.. Det är fredag alltså sista dagen i skolan… Imorgon är det min födelsedag… dagen efter det så åker vi till London. Leendet försvann från mina läppar, jag som hade kommit närmre Göran och Christine, Lexys föräldrar. Dem hade nästan blivit som mina egna. Jag hoppade till när min mobil vibrerade till i fickan. Böckerna som jag höll i mina händer ramlade ner mot marken. Jag tog upp mobilen och svarade utan att titta vem det var som ringde.
- Emma Holley…
- Hey Beautiful. Mitt leende kom tillbaka medans jag plockade upp böckerna.
- Hey Harry.
- What are you doing? Jag kunde föreställa mig honom, leendet som han hade på sina läppar gjorde mig allt varmare inombords.
- I’m about to have enlish lesson, then i end school.
- Oh.. but hey, you’ll goand talk with that womman from sony.. right?
- Harry I-I don’t know… Ett suck hördes från andra sidan av mobilen.
- Emma, they’re intressed of you.. you need to go! Jag skrattade och harry lät förvånad.
- What are you laughting at? Jag byte samtals ämne.
- Oh i can’t wait to kiss your kissable lips... jag gick ifrån folkmassan för att dem inte skulle höra..
- To be alone with you…you know… Harry avbröt mig.
- Emma… don’t tease me.. Jag log medans jag öppnade mitt skåp för att hämta ut mina engelska böcker.
- Sorry babe, but i really miss you.
- You have no idéa how much i miss you beautiful..
Engelska lektionen gick riktigt långsamt. Jag tittade på klockan var femte minut vilket inte fick lektionen att gå snabbare. Jag satt bredvid Lexy och gick genom våra glosor som vi hade till idag.
- Hur gör du med Sony grejen? Jag tappade mitt fokus och tittade på Lexy med en frågande blick.
- Vad sa du?
- Någon person från sony ringde igår… hur blir det?
- Jag ska träffa en kvinna efter skolan, vi ska träffas på espresso house och ’’prata’’. Jag antar att hon kommer att fråga saker.. sedan så får vi se..
- Vet Harry om detta? Sa hon med ett leende.
- Ja.. Men det lät som att han ville verkligen att jag skulle gå dit..varför? Lexy ryckte på sina axlar sedan fortsatte vi att läsa vidare.
Lektionen hade äntligen slutat och skolan var över. När jag kom ut genom den stora porten så fann jag Linus och Philip lutandes mot staketet. Shit, jag som måste gå förbi där. Jag tog tag om min väska, gick med raska steg mot dem. För att undvika deras ögonkontakt så höll jag på med min mobil. När jag gick förbi dem så fick jag en smäll på rumpan. Av chock stelnade jag till, vände mig och gav killen som var bakom mig en örfil. Philip tog upp sin hand och la den över sin kind, där jag hade smällt till.
- Du har en go röv… Linus stod kvar och försökte hålla sig för skratt. Idioter, det är dem båda två.
- Hemma hos mig klockan 6 då... sa Linus och blickade med ena ögat mot mig. Ugh..
Jag gick med raska steg mot espresso huse. När jag var utan för så stod det en kvinna med ett typiskt sexigt kontors plagg. En svart sjol, svarta högklakade skor och en vit skjorta till. Snyggt sminkad.. Rött läppstift, sotiga ögonlock, svarta glasögon till, utsläppt långt blont hår som gick till axlarna. Kvinnan såg ut att vara över 25+. Hon gick fram till mig och sträckte ut sin hand.
- Emma Holley?
- Emm Ja?
- Tiffany wide! Hmm wide? Skumt efternamn.
- Det var jag som ringde ifrån Sony. Min chefs dotter sökte på one direction via youtube och hon fann dig och Harry sjunga tillsammans.. flera av mina arbetskollegor föll för din röst och min chef, vad ska jag säga.. hon vill ha dig. Jag stod med en öppen mun och stirrade på hennes vackra leende.
- Har jag något mellan mina tänder? Sa Tiffany och täckte sin hand över sin mun.
- Haha nej nej, du gick bara rakt på sak… väldigt snabbt… sa jag medans jag nickade och intygade det för mig själv. Jag släppte hennes hand sedan gick vi vidare in. Efter att ha beställt kaffe och fått tag på ett bord in mot hörnet så började Tiffany prata igen.
- Hur ofta brukar du sjunga? Sa hon och drack ifrån sitt kaffe.
- Varje dag…
- Hur länga har du sjungt?
- emm… ända sen jag kunde prata… alltså runt 2 års ålder… tror jag.
Jag blev lite generad medans Tiffany tittade på mig med alvarlig blick.
- Hjälper Harry dig? Jag tittade frågandes på henne..
- Nej? … inte vad jag vet…
Tiden gick och Tiffany hade växt i mina ögon. Hon må vara jävligt snygg.. men hon skrämde mig i början, nu hade hon blivit lite mer avslappnad. Några tjejer hade kommit fram till mig och frågat om autograf och om dem kunde få några foton. Jag kunde inte säga nej till deras små söta ansikten. Tiffany såg mycket nöjd ut när dem hade gått…
- Så, ska du skriva på kontraktet eller inte? Sa hon och log…. Detta beslutet var riktigt jobbigt..

Jag stod nu backstage inför en live show. Medans jag satt på soffan, redo för att gå in kom Tiffany fram till mig och log.
- Hur känns det? Hon la sin hand på min axel.
- Nervös…
- Det ser jag… gör det bara inte så tydligt där ute sen.. Jag tog några djupa andetag och försökte lugna ner mig själv. Tiffany lät mig prova på att gå på någon slags show och testa på innan jag bestämde mig om jag skulle skriva på kontraktet.
- Emma, du ska ni! Skrek någon gammal gubbe genom mikrofonen som fanns på väggen. Med kalla fötter ställde jag mig upp och började gå mot scenen där jag skulle vara. Tiffany slog till mig på rumpan och önskade mig lycka till.. Nervositeten hade stigit. Jag hörde ljudet från publiken klappa sina händer, mitt namn kallades och jag gick upp på scenen. Gud! Så, Många, Människor! Varför finns scen skräck? Minnet när jag och Harry hade sjungit inför hundratals människor kom tillbaka. Just då var mitt fokus på honom, men han är inte här nu.. jag får väll föreställa mig det istället antar jag.
- Emma! Du kan slå dig ner här borta istället för att stå 10 meter ifrån mig… sa programledaren och publiken började skratta, bra emma… Jag små skrattade för mig själv och gick över mot sofforna som var bredvid programledarens skrivbord. Tiffany hade köpt mig en blå fin klänning som slutade lite ovanför knäna.
- Vilken fin klänning du har på dig, någon speciell som har köpt den åt dig? Han blickade med ena ögat åt mig.
- En vän.. sa jag blygt. Tiffany som stod vid sidan av scenen log mot mig. Vilket vackert leende hon hade!
- Så, hur gammal är du emma? 19?
- Jag fyller 17 imorgon.. Mannen slog i borde och gav mig en chockad min. Publiken skrattade och de gjorde jag med.
- Du ser mycket äldre ut måste jag erkänna… sa han medans han kollade in mig från topp till tå.
- Ska jag ta det positivt eller negativt? Mina händer hamnade i kors och jag gav honom en seriös blick.
- Det beror på… Du ser i alla fall inte ut som en gammal 45 åring som mig.. Men nog om detta! Du är tillsammans med en kille, stämmer det?
- Ja..
- Som är med i en utav av världens kändaste band… korrekt?
- Det stämmer..
- Harry styles? Jag log och nickade som ett svar. Några i publiken började skrika.. wow.
- Hur är erat förhållande? Han lutade sina armbågar på skrivbordet och blinkade snabbt med sina ögonfransar.. Han försökte se söt ut men i själva verket fick det honom att se allt dummare ut.
- Vårat förhållande är precis som alla andras, vi har våra dagar… Han log och ville antagligen att jag skulle fortsätta prata. Jag tittade på Tiffany som gjorde en chest med sin arm att jag skulle forsätta.
- Han är helt underbar. Hans leende får mig att smälta inombords och hans gröna ögon ska vi inte ens tala om.
- Har ni haft sex än? Jag blev generad, viste inte vad jag skulle säga…
- Eeeehh..
- Jag skojar bara med dig! Han slog till borde och började skratta. Vilken lättnad.
Vi pratade en stund vilket kändes som flera timmar. Jag hade berättat om hur jag och Harry hade träffats, vilken skola jag gick i, hur killarna är, mitt sjungande och resan inför London. Mannen som tydligen hette Henrik sa att det skulle bli en kort paus innan showen började igen. Några tjejer gick upp på scenen och frågade om min autograf och om dem fick ta några kort. Självklart svarade jag ja. Några minuter senare var showen igång igen.
- Så Emma… Vi.. har en överraskning till dig.
- Jasså? Innerst inne så hatade jag överraskningar. Min mobil vibrerade till i väskan som låg bredvid mig, tyvärr så var ljudet på. Mina kinder hettade till och Henrik höjde sina ögonbryn.
- Maybe that’s your lover boy! Publiken skrattade och jag fick inte fram ett ord. Istället bet jag mig själv på läppen och dog av pinsamhet.
- Ska du inte kolla? Sa han. Jag tog upp mobilen… Det var från Linus…
’du skulle vara här 6… vart fan är du?’’
Jag brydde mig inte om det och la tillbaka mobilen i väskan igen.
- Vad sa han? Henrik gav mig världens största leende.
- Det var ifrån en kompis… Han berättade bara om att han vann sin fotbolls match. Gud jag är så dålig på att ljuga!
- Mhmmm… Han gav mig ett frågande blick medans jag log och försökte se så söt ut som möjlig och hoppas på att han byter samtalsämne..
- Vi vill att du blundar, kan du göra det? Jag var osäker, vad kommer att hända? Jag slöt mina ögon medans jag knöt ihop mina händer. Fotsteg närmade sig, någon tog tag om mina händer och drog upp mig.
- Jag ska bara ställa dig…..här! Sa Henrik och stannade. Et leende fanns på mina läppar även om jag var nervös över vad som kommer att hända. Henrik släppte taget om mig, allting blev knäpptyst. Jag höjde mina ögonbryn medans jag bet på min underläpp. Vad händer? Mina armar satt i kors över mina bröst.. Mitt hjärta började att slå allt snabbare. Det var så tyst så att jag kunde höra mina egna andetag.
- Hey, beautiful. Jag stelnade till. Hans mörka röst var som musik för mina öron. Mina ögon var fortfarande slutna, En glädjetår föll ner från min kind och mitt leende hade blivit allt större. Är detta värkligt? Är han här? Jag vågade inte öppna mina ögon. Publiken började att applådera, några skrek medans andra aww:ade.
- Du kan öppna ögonen nu.. Jag gjorde som Henrik sa. Försiktigt öppnade jag ögonen. Mitt hjärta sjönk när jag fick syn på hans vackra ansikte. Harry fanns på storskärmen rakt framför mig. Hans leende var så perfekt, det är nästan som att han är här.. Några tårar gled längst min kind, snabbt torkade jag bort dem. Jag tog några steg fram och rörde på den stora skärmen. Antagligen så spelade dem in mig också för att Harry skulle kunna se mig. Hans underbara skratt gjorde att jag fick gåshud.
- H-harry?
- I’m here love. Vi har aldrig riktigt haft chansen att skypa med varandra på grund av att han har varit upp tagen. Hur kan en person vara så snygg? Han måste vara en Ängel. En ängel som får mig att tappa andan.
Efter att Henrik hade ställt oss några frågor och efter att jag hade kommit tillbaka till verkligheten så hade en person ifrån publiken frågat om vi kunde sjunga tillsammans. Något kort. En person kom fram och la en mikrofon framför mig.. Jag stelnade till, hjärtat började att slå 220.. Jag mötte Harrys blick, han log och gav mig en släng kyss. Fjärilarna i magen började att flyga runt igen.. Musiken till Just the way you are av Bruno mars började att spelas så tittade jag på harry.. Han ryckte på axlarna och blinkade med ena ögat åt mig.
- Oh, her eyes, her eyes make the stars look like they're not shinin' Her hair, her hair falls perfectly without her tryin' She's so beautiful And I tell her everyday… Jag började att rådna.. varför ska han vara helt underbar och… så perfekt?
- Yeah, I know, I know when I compliment her, she won't believe me, And it's so, it's so sad to think that she don't see what I see, But every time she asks me do I look okay? I say … När refrängen kom så började jag att sjunga med.
- When I see your face, There's not a thing that I would change 'Cause you're amazing, Just the way you are, and when you smile, The whole world stops and stares for awhile 'Cause girl, you're amazing Just the way you are… Det roliga var att Harry sjöng ordet girl medans jag bytte ut det med boy..
Kapitel 49! ok ok... stavfel kan finnas, orkar verkligen inte kolla igenom texten...
Hoppas att ni gillar det! :) Kommentera så gör ni mig glad! :)) xx
Tears - Kapitel 48
Lexy la på och då började jag att stor lipa. Hon shh:ade och försökte lugna ner mig. Vakten lyfte upp mig i hans kraftiga armar och bar ut mig från klubben. Jag höll ett hårt grepp om hans svarta t-shirt. Vad hade nyss hänt? Jag kunde knappt tro det.. Allt jag vill, det ända som jag begär just nu... Är att få vara i Harrys varma, beskyddande famn. Att få känna hans lukt, få känna på dem perfekta mörka lockarna och att få se in i dem vackra gnistrande gröna ögonen. Hans charmiga leende som får mitt hjärta att smälta varje gång.

Det har nästan gått 48 timmar sedan Martin drog in mig i ett mörkt rum. 48 timmar av tystnad. Jag var fortfarande i chock, mina händer slutade inte att skaka. Harry hade ringt flera gånger men jag hade inte kunnat prata, min röst hade försvunnit. Istället fick Lexy prata med honom. Hon försökte övertala honom att allting var bra, främst av allt så försöker hon intala sig själv att allt är ok. Innerst inne så var hon liv rädd, att jag kanske aldrig skulle lämna rummet. Mina ögon hade fastnat på bilden som låg på nattduksbordet bredvid sängen, precis framför mig. Kudden som jag kramade om hade blivit blöt tack vare alla tårar som kom från mig. Jag sträckte fram handen för att försöka nå tavlan, det var precis att jag fick tag på den. Greppet om kudden blev allt hårdare och ett litet leende spred sig på mina läppar medans några få tårar gled ner längst min kind. Mina fingrar strök över Harry som fanns på bilden. Kan man verkligen sakna någon så mycket så att det gör ont? Bilden på oss två gjorde att jag fick flashbacks när vi blev fotade av fotografen som precis hade fotat klart killarna. Harry stod bakom och höll om mina höfter, jag kommer ihåg att han hade precis kittlat mig, det är därför jag hade vikt ihop mig och hade världens största leende. Mina ögon var slutna och man kunde riktigt se att jag höll på att dö av skratt. Harry hade sitt charmiga leende och tittade på mig som att han vore…kär. Vi såg ut som ett typiskt perfekt par som finns ute på nätet.
Jag reste mig ur sängen och började klä av mig alla klädesplagg som jag hade på mig. Medans jag knäppte upp min bh, gick jag sakta mot dörren som var stäng. Jag lutade mig lite framåt och la mitt öra mot för att kunna höra vad som händer på andra sidan. Lexys röst var ganska stark, säker. Jag kunde höra hur hon försökte övertala den andra personen.
- No, she need to rest…. She can’t speek… well she haven’t been talking to me, i haven’t heard a word sence the accident….. Harry please, don’t cry…
ett stort suck hördes och jag bakade undan. Min älskling… jag sjönk längst dörren, kröp ihop när jag hade hamnat på marken. Jag kände hur två starka armar omfamnade mig, en varm andedräkt flåste i min nacken. Hans vackra händer flätades ihop med mina och hans lockar kittlades vid min nacke. Några mjuka kyssar lämnades och allt hår på min kropp reste sig.
- You’re so beautiful.
Den raspiga mörka rösten fick mitt leende att sprida sig mer. Harrys röst som fick fjärilarna i magen att explodera. Jag vände huvudet om för att möta hans läppar.. Hans vackra ansikte lös upp. Våra huvuden närmade sig.. Hans kyssbara läppar var bara några millimeter ifrån mina.. mitt hjärta sjönk när verkligheten kom tillbaka. Harry var inte där. Det var bara en illusion.. Leendet på mina läppar försvann snabbt.
Efter att ha låst badrums dörren och suttit på det varma duschvattnet, ställde jag mig framför spegel. Framför mig ser jag en tjej med brunt/rött långt lockigt hår. Hennes brun/gröna ögon var röda på grund av alla tårar. Sugmärket som Martin hade gjort var blå lilla. En stort runt märke.. Mina ögon sjönk mot hennes höfter. Ärret som var format som ett X var ett irriterande objekt. Mina fingrar strök försiktigt över det fula märket. Ett djup suck kom ut från min mun sedan klev jag in i duschen. Det varma vattnet som kom på mig gjorde att mina tårar sjönk in, dem syntes inte. Jag tittade ner mot marken och såg hur vattnet gled undan. Minerna från Harry flög förbi och det gjorde ont i själen. Halsbandet som han hade gett till mig satt fortfarande runt min hals.. Den hade aldrig gått av.
Ett lätt ljud hördes ifrån dörren. Lexy klev in medans jag stod kvar. Hon satte sig på toalettstolen med en mobil i sin hand. Hon suckade djupt och sa
- Killar… Jag mötte inte hennes blick utan jag fortsatte att kolla ner på mina fötter som fick lekte med vattnet.
- Emma, jag har pratat med Harry och han vill verkligen prata med dig… Hon la en betoning på verkligen. Jag mötte hennes blick men inte så länge. Min blick sjönk ner mot marken igen.
- Och så ringde någon från Sony.. dem ville prata med dig. Jag stelnade till. Sony är ett känt musik bolag.. och dem har sökt efter mig? Jag hoppade ut ur duschen, virade en handduk runt min kropp och gick vidare in till sovrummet. Lexy satt kvar på toalettstolen, hennes blick följde efter mig. Jag tog bort handduken från kroppen och virade in den i mitt hår. Ett par vita spets trosor och en matchande bh till. Jeansen var tröga att få på sig men tillslut så gick det. En vit pösig tröja över sedan var jag klar. Mobilen som lexy hade i sin hand började ringa. Ett till djup suck hördes från henne.
- It’s lex sa hon med inte en glad röst. Hon tittade in i mina ögon och bet sig själv på läppen.
- She’s right in font of me…. Hon reste på sig och gick fram till mig. Sträckte fram mobilen för att jag skulle ta emot den. Jag tog tag om den och såg på skärmen, Harry var det. Jag la mobilen mot örat men inte ett ljud kom ut från min mun.
- I can hear your breath emma… I know you’re there. Jag stod och kollade på Lexy medans jag hörde hans mörka röst genom mobilen.
- I miss you… Jag kunde se honom framför mig. En oroad harry som sitter och gör absolut inget. Hans röst lät så, ledsamt.
- I’m worried… about you. Det blev tyst ett tag, harry snyftade till sedan började han prata igen.
- Please… say something e-emma… Min blick var fast mot Lexys. Hennes ansiktsuttryck ändrades när hon fick se en tår falla ner från min kind. Jag kunde inte säga något, tror att det är chocken som har tagit över. Pauls röst hördes.
- Harry, it’s time to go on stage now! Harry suckade och snyftade ännu en gång.
- Bye beautiful. I will call you later when the show is over. Harry la på och några pipande ljud hördes från andra ändan. Jag gav Lexy mobilen och sprang ner mot hallen.
- Emma.. Jag brydde mig inte om att lexy ropade efter mig. Jag skulle bort. Ut härifrån
Harrys perspektiv
I’d just talked to Emma and now it was time to go out on stage. The guys pep talked to each other while I just stood on the same spot, looked at my phone and just wanted to go in bed. Zayn came up to me and gave ma a pat at my shoulder. He smiled at me then he moved on, out on stage. The girls were screaming, as usual. The guys were already on the stage, I came out not so far after. Girls began to scream louder and a smile was spreading on my lips. The music for everything about you started to play. My heart started to rise, it's always like this when I’m on stage. The audience were screaming and singing along while Liam started to sing his part.
Then it was my turn.
- On the other side of the world,
It don't matter, I'll be there in two, i'll be there in two, i'll be there in two. I still feel it everytime,
It's just something that you do,
Now ask me why I want to…. My thoughts were focused on emma. Througt the song, I thought of her or rather I thought of her througt all of the songs that we sang. I wasn’t on the top mood, it could probably all see. Moments started to play. When Liam sang through his text, It felt like my heart started to bleed. I wanted to be with emma, feel her love and I wanted to lay beside her. Cuddle with her, make her feel special. The lyrics fitted in our relationship at he moment. When it was my turn to sing, nothing came out from my mouth. I just stood with an open mouth and probably I looked pretty stupid. Zayn jumped in and started to sing my part. With tears falling down from my cheeks, I went backstage. The show was about to end anyway…
I'd go straight to the studio. I was not quite finished with my parts for the new songs yet. I studied the paper from those different parts that I was supposed to sing. I went into the room and started singing. After a while my phone started to vibrate. It was a text message from emma.
‘’ I really don’t know why I couldn’t speak before.. sorry.. Call me later when you got time xx’’ My lips formed into a smile. Maybe I can hear her beautiful voice tonight, that was the highlight of the day.
Nuuuuu mina vänner får ni kapitel 48! :) Vad tycks? Skriv en kommentar (eller fler) and let me know :))
Stavfel kan finnas som vanligt men men, jag tror att ni förstår.. heh :)
btw.. om ni undrar varför det är bilder på miley curys så är det för att jag tyckte att Emma liknade henne (speciellt hennes hår ) därför kommer det mer bilder på henne :)
hope you guys like it, bye xx
Tears - Kapitel 47

Jag är stark. Han kommer inte få ner mig.. Jag måste bara vara lugn och följa med hans rörelser.. Sedan när jag får min chans så smiter jag härifrån. Jag hann inte reagera, hans läppar pressades mot mina och jag gav ifrån ett ljud.. Inte ett stön.. Utan det var mer luft som kom ur mig. För att spela med och för att han inte ska misstänka något så var jag tvungen att säga emot.
Lexy la på och då började jag att stor lipa. Hon shh:ade och försökte lugna ner mig. Vakten lyfte upp mig i hans kraftiga armar och bar ut mig från klubben. Jag höll ett hårt grepp om hans svarta t-shirt. Vad hade nyss hänt? Jag kunde knappt tro det.. Allt jag vill, det ända som jag begär just nu... Är att få vara i Harrys varma, beskyddande famn. Att få känna hans lukt, få känna på dem perfekta mörka lockarna och att få se in i dem vackra gnistrande gröna ögonen. Hans charmiga leende som får mitt hjärta att smälta varje gång.
Här har ni kapitel 47 :)
Inte jätte långt men det får duga.
Hoppas att ni gillar det! Släng in en kommentar och säg vad ni tycker :)
Det kan finnas stavfel men jag hoppas att det är ok. Är sjukt trött just nu, har tränar idag.. heh.. (någon behöver träna på sin kondition.. opsi..) men nu ska jag sova.
Som sagt, hoppas att ni gillar det och skriv en kommentar (eller fler om ni vill) och berätta vad ni tycker!
Puss på er :) xx
Tears - Kapitel 46
I kissed her one last time before I had to go through the control.. To know that this is the last kiss before you will see her again hurts really badly in my soul. We ended our kiss and I started to walk towards the security checkpoints. When I came through it, I began to cry more than I did before. I turned around and saw Emma and Lexy stand next to each other, and they held each other's hands. I know this is not the end, this is just the beginning.
- See you soon my love…

Dagarna hade gått riktigt långsamt, det brukar de göra när man har tråkigt. Min saknad för Harry var otroligt stor. Vi har pratat med varandra varje kväll sen han och killarna åkte, under dagarna då och då fick jag lite sms ifrån honom. Ett leende fick jag varje gång. Liam och Lexy höll också på men inte lika mycket som jag och Harry och det får mig att undra.
Det stod...

Jag reste på mig och tryckte på ring. Tonerna hördes genom mobilen, jag gick snabbt ut från klubben för att få bort allt oväsen. Harry svarade och jag kände hur glad jag blev inombords, men jag var fortfarande rädd...
Kapitel 46! inte lika långt som det förra kapitlet men det är bättre än inget, right?
såååå vad tycker ni om kapitlet? :) Nu har Emmas pappa komit in i bilden igen, hohohooo! och så har även martin komit tillbaka, emmas stalker eller vad ska man säga.. haha :)
Lämna en kommentar and let me know what you guys think about this chapter! :D xx