Tears - Kapitel 50

Tidigare kapitel 49
Efter att Henrik hade ställt oss några frågor och efter att jag hade kommit tillbaka till verkligheten så hade en person ifrån publiken frågat om vi kunde sjunga tillsammans. Något kort. En person kom fram och la en mikrofon framför mig.. Jag stelnade till, hjärtat började att slå 220.. Jag mötte Harrys blick, han log och gav mig en släng kyss. Fjärilarna i magen började att flyga runt igen.. Musiken till Just the way you are av Bruno mars började att spelas så tittade jag på harry.. Han ryckte på axlarna och blinkade med ena ögat åt mig. 
- Oh, her eyes, her eyes make the stars look like they're not shinin'
 Her hair, her hair falls perfectly without her tryin'
She's so beautiful
 And I tell her everyday… Jag började att rådna.. varför ska han vara helt underbar och… så perfekt?  
- Yeah, I know, I know when I compliment her, she won't believe me, 
And it's so, it's so sad to think that she don't see what I see, 
But every time she asks me do I look okay?
I say … När refrängen kom så började jag att sjunga med. 
- When I see your face,
 There's not a thing that I would change 
'Cause you're amazing,
 Just the way you are, and when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
 'Cause girl, you're amazing
 Just the way you are… Det roliga var att Harry sjöng ordet girl medans jag bytte ut det med boy..

- GRATTTIIIIIIISSSSS!!! Skrek Lexy och hennes föräldrar. Jag tog tag om kudden som låg bredvid mig och la den ovanför mitt huvud. Ordet grattis ekade i mitt huvud. Att fylla år är inte lika roligt längre, kommer ihåg när man var liten och man kunde knappt sova dagen innan för att man hade så mycket energi i kroppen. Just nu vill jag bara somna om och glömma bort denna dagen. Jag kände hur sängen sjönk på grund av att Lexy satte sig bredvid mig. Någon lyfte upp mig kudde och jag sökte efter en ny men jag fann ingen.
- Jag vill sova… mumlade jag mot madrassen.
- Kom igen, du måste blåsa ut ljusen innan stearinet rinner ner på tårtan. Görans röst fick mig att le. Jag rullade över på rygg och tittade på christine och göran med stora ögon. Vilken stor tårta! Jag kämpade mig upp och skulle precis blåsa ut ljuset innan lexy skrek till
- Du måste önska dig något!! Jag tänkte efter ett tag innan jag blåste ut dem 17 ljusen som fann på tårtan.
- Vad önskade du dig? Frågade göran med ett stort leende på sina läppar. Christine slog till honom på armen och sa till honom.
- Det kan hon ju inte säga! Både jag och Lexy började skratta, vilken härlig familj. Detta fick mig att komma ihåg hur vi firade någons födelsedag hemma… När vi firade Linnea att hon äntligen hade blivit 11 år. Mamma och Pappa sa att hon hade blivit så stor, vilket hon hade. Christian som redan hade fyllt 18 några dagar innan satt bredvid mig och höll på att retas. Hela familjen gick ut och åt på en fin restaurang.. servitören kom in med en tårta med levande ljus på och alla i personalen sjöng ja må hon leva. En tår gled ner längst min kind, gud vad jag saknar dem. Lexy la sin arm om mig och kramade om mig hårt. Jag fick syn på digital klockan som var på nattduksbordet, 05:00!!
- KLOCKAN ÄR 5 PÅ MORGONEN! Skrek jag ut. Göran och Christine började skratta.. Dem kom fram och kramade om mig. En lång grupp kram fick jag.. Hallå? Varför väckte dem mig så tidigt för?!
- Vi lämnar detta till dig lexy.. sa hennes mamma, sedan gav hon mig en puss på kinden innan hon gick ut vilket göran också gjorde. När dem hade lämnat mig så slängde jag mig över lexy, fick tag på en kudde och började att slå henne med den.
- Varför…. Väcker….du… mig..så..tidigt..för??!! Sa jag mellan slagen. Lexy som låg under mig hade ett skratt anfall tills hon svarade mig.
- Du får inte komma försent! Jag stannade upp och gav henne en förvirrad blick. Komma försent till vad?

Efter att ha tagit på mig en ögonbindel, satt mig i en bil som åkte någonstans så började jag bli nervös. Vad är det som händer? Bilen stannade och någon öppnade dörren åt mig. Jag hörde ljudet ifrån en resväska dras bredvid mig och jag förstår fortfarande inte vad som händer.
- Lexy..? Inget svar.. Jag bet mig själv om underläppen. Längre fram stannade vi upp och en mans röst hördes.
- Is this Emma Holley? Jag höjde ögonbrynen, viste inte vad som skulle hända.
- Yes? Någon knöt upp ögonbindeln, ljuset slog emot mina ögon. Jag tittade mig omkring och la märke till att jag befann mig på en flygplats.. Alla människor tittade på mig, jag sänkte blicken och suckade. Min pyjamas var fortfarande på. När jag mötte lexys blick och fick syn på den stora resväskan som hon höll i sin hand så började jag att flippa ur.
- Vad är det som händer?! Ska du åka?.. varför drog du hit mig i min pyjamas!? Några paparazzis hade hittat oss och började fota som galningar. Några tårar föll ner från Lexy och hennes leende hade blivit större. Hon drog in mig i en lång hård kram. Jag fattar fortfarande inte vad som händer. Efter ett tag så gav hon mig en puss på kinden innan hon lät mannen i en uniform föra mig vidare genom kontrollen. Lexy gav mig resväskan och bakade några steg.
- Lexy! Detta känns inte bra! Fick jag ur mig medans jag hade kommit över till andra sidan.
- Lita på mig! Skrek hon. Ok, nu höll jag på att kissa på mig.. Vart är jag på väg någonstans?

Just nu satt jag på ett flygplan.. helt ensam. Jag satt med mina ben uppe på det andra sätet och mina armar var i kors ovanför mina bröst. Helt seriöst, jag kommer att kissa på mig. Så nervös är jag. Varför är jag här ens? Det stora klumpen som jag hade i magen vägrade att försvinna. Efter att jag hade flippat ut några gånger så började planet att röra på sig. Ok, andas emma.. Andas..Andas….ANDAS! Två tårar gled ner, varför gråter jag? Är jag så rädd? Jag hatar att flyga, det erkänner jag.. men jag har aldrig betet mig så här innan. Mannen som hade tagit mig in till planet satte sig diagonalt framför mig.
- Don’t worry… Han satte sig i en bekväm position och lutade sig bakåt.
- W-were w-we g-going? Jag fann mig själv skaka av rädsla… vad är det som händer med mig? har jag verkligen blivit så känslosam..
- You’ll see… Han rörde inte en min. Utan han bara låg kvar, på samma ställe.. under hela resans gång.

Vi hade äntligen landat. Mannen som var med mig hela tiden, han som inte släppte blicken ifrån mig lede mig till en limousin efter vi hade gått ut från planet. När vi klev in i limousinen fick jag en chock. Så stort! Det var precis som jag hade föreställt mig. Det fanns två champagneglas som han hällde upp.
- Cheers my dear..
- For what? .. sa jag och gav honom ett suck. Jag vet inte vart jag är någonstans.. plus mitt sällskap är med en främmande man.. wohoo, vilken födelsedag. Fönsterrutorna var svarta, så jag kunde inte se ut från bilen… Den stannade och mannen bad mig att sätta på mig ögonbilden igen och stoppa in hörlurar i mina öron.. varför? Jag gjorde som han sa och han hjälpte mig ut från bilen. Jag vet inte vad som händer, min magkänsla säger att borde lita på honom men det var något som fick mig att inte tro på det. Lexy sa faktiskt att jag skulle lita på henne… Musiken i mina öron gjorde mig en aning lugnare på något sätt. Helt plötsligt så stannade vi upp. Han tog av ögonbindeln, framför mig fanns det en bred dörr. I min högrahand höll jag i resväskan och min vänstra hand var tom.. Mannen tog tag om handen, gav den en kyss sedan gick han sin väg.
- Are you just gonna leave me alone over here?  Skrek jag efter honom. Innan han tog hissen ner igen så gav han mig en släng kyss. Nu blev jag helt förvirrad. Jag vänder mig om och stirrade på dörren ett tag tills jag beslutade mig själv att gå in. Försiktigt vred jag upp handtaget, öppnade dörren sakta men säkert. Jag klev in och fick världens största chock. Jag släppte taget om resväskan och sprang över till den breda sängen som fanns i rummet, slängde mig på den och började skratta. Detta rummet var helt otroligt, egen bar, mega stor säng.. egen jacuzzi… jag tappade andan.. Min blick fastnade på den vackra byggnaden…. Jag ramlade av sängen och kröp fram till terrassen, mina händer la jag på det vackra sten räcket. Utsikten var helt magisk. Ögonen var fast på Eiffeltornet.. Solen lös starkt även om det är på väg att bli vinter, människorna såg ut som små myror här ifrån. Jag hörde en dörr öppnas, jag vände mig om och stelnade till..
                   
- Oh.. hi! Min blick fastnade på den nakna överdelen. Harry som bara var i sina kalsonger. Jag bet mig på underläppen och försökte fokusera på verkligheten. Harry som höll på att raka sig stannade upp och viftade med sina händer.
- Like what you see? Hans sexiga leende kom fram och han började gå sakta emot mig. Jag som fortfarande var i chock skakade mig själv till liv och sprang till honom. Jag hoppade upp på honom, låste fast mina ben runt hans höfter, mina armar runt hans nacke och mina läppar pressades mot hans kyssbara läppar. Harrys händer gled innanför min tröja, tills han tappade balansen och ramlande ner mot sängen. Vi rullade runt tills han hamnade över mig. Hans läppar lämnade min mun och lämnade blöta kyssar från käkbenet till halsen. Mina händer grävdes ner i hans lockiga hår. En av hans händer sjönk ner till mitt höftben och tryckte ner mig på sängen. Hans kropp blev allt tyngre, fjärilarna i magen höll på att explodera. Harry slutade och tittade mig djupt in i ögonen. Jag svalde hårt och tog bort lockarna som täckte för hans vackra ansikte. Harry andades tungt.
- Surprise… sa han och gav mig en mjuk kyss mot mina läppar. Jag kan inte mer än säga att detta kommer att bli den bästa födelsadagen någonsin.
Kapitel 50! 
Jag är sjuk så jag hade inget för mig idag... (orkade inte plugga) men jag fick reda på att vi ska vara klara med svenskan till imorgon så... jag är körd rent ut sagt :(
Detta kapitlet är dock inte så långt, ville bara att Emma skulle komma fram till Paris. Så nästa kapitel kommer också vara om hennes födelsedag :) 
Vad tycker ni? skriv en kommentar och berätta vad ni tycker! (stavfel...kan finnas...)
Hoppas att ni gillar det, puss på er :) xx

Kommentarer
Postat av: den flygande korven

A M A N D A ! ! ! D I N J Ä V E L ! ! D U S K R I V E R S Å S J U K T
B R A , D Ö R L I T E V A R J E G Å N G J A G L Ä S E R . . . O C H
J A J A G S T A L K A R H E H E . . . ÅÅåååhhhhh mer!! Älskar allt!!!! ÅÅÅÅÅÅHHH

2013-01-22 @ 23:47:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0