Under hela lektionen så kunde jag inte sluta titta på henne. Läran hade sagt till mig några gånger men det hindrade mig inte att släppa blicken ifrån den vackra varelsen bredvid mig. Klockan ringde och alla elever reste på sig för att lämna klassrummet. Emma försvann snabbt men jag hann ikapp henne.
- Emma! Hon stannade upp och suckade högt
- Vad vill du? Hon hade sin bitchiga attityd.
- Är det sant det med att du och Lexy ska flytta till London?
- Kanske det. Hon var på väg att lämna mig men jag fick tag om hennes hand.
- Snälla, kan inte jag få göra något speciellt för dig innan du åker?
- Varför? Fräste hon åt mig. Jag skrattade inombords. Denna tjejen gör mig galen.
- För alla dom gamla fina minerna vi har tillsammans, jag vill gott göra dig.. plus jag kommer att sakna dig… vill att du ska ha något fint minne ifrån mig innan du åker.. Jag tittade henne djup in i ögonen, försökte locka henne. Jag märkte att hon tvekade, men efter ett tag så fick jag napp. 
- visst. 
- så bra… sa jag sedan gick hon sin väg. Philip kom bakom mig och slog till mig på ryggen.
- Nå? Sa han med ett fånigt leende på läpparna
- Hon och jag kommer att ha en liten tid för oss själva…
- Och med det så menar du att… jag avbröt honom.
- Att jag ska sätta på henne så hårt att hon kan knappt gå dagen efter… och dagen efter det.. 
- Kung är du! Sa philip och gav mig en brofist. Jag vet att jag är kung, jag är bäst.. alla tjejer vill ha mig.. och ikväll så är Emma på menyn.

Emmas perspektiv
’You are the best thing that’s ever been mine’ och ett hjärta… varför skrev Linus det? Varför skrev han det på engelska? Det påminner mig bara om Harry. Det kanske var meningen? Gud jag blir galen! Måste harry vara borta? Mina läppar längtar efter hans, jag vill vara i hans varma beskyddande famn. Efter allting som har hänt så hade min röst kommit tillbaka. Igår hade jag och harry pratat mer än 2 timmar. Jag berättade om allt, inklusive att Sony hade kontaktat mig. Harry tyckte att jag skulle gå på mötet med och så vad som händer. I alla fall så hade jag tänkt ringa dem och prata med dem senare idag.. vi får se vad som händer.. Det är fredag alltså sista dagen i skolan… Imorgon är det min födelsedag… dagen efter det så åker vi till London. Leendet försvann från mina läppar, jag som hade kommit närmre Göran och Christine, Lexys föräldrar. Dem hade nästan blivit som mina egna. Jag hoppade till när min mobil vibrerade till i fickan. Böckerna som jag höll i mina händer ramlade ner mot marken. Jag tog upp mobilen och svarade utan att titta vem det var som ringde.
- Emma Holley…
- Hey Beautiful. Mitt leende kom tillbaka medans jag plockade upp böckerna.
- Hey Harry.
- What are you doing? Jag kunde föreställa mig honom, leendet som han hade på sina läppar gjorde mig allt varmare inombords.
- I’m about to have enlish lesson, then i end school.
- Oh.. but hey, you’ll goand talk with that womman from sony.. right?
- Harry I-I don’t know… Ett suck hördes från andra sidan av mobilen.
- Emma, they’re intressed of you.. you need to go! Jag skrattade och harry lät förvånad.
- What are you laughting at? Jag byte samtals ämne.
- Oh i can’t wait to kiss your kissable lips... jag gick ifrån folkmassan för att dem inte skulle höra..
- To be alone with you…you know… Harry avbröt mig.
- Emma… don’t tease me.. Jag log medans jag öppnade mitt skåp för att hämta ut mina engelska böcker.
- Sorry babe, but i really miss you.
- You have no idéa how much i miss you beautiful..

Engelska lektionen gick riktigt långsamt. Jag tittade på klockan var femte minut vilket inte fick lektionen att gå snabbare. Jag satt bredvid Lexy och gick genom våra glosor som vi hade till idag.
- Hur gör du med Sony grejen? Jag tappade mitt fokus och tittade på Lexy med en frågande blick.
- Vad sa du?
- Någon person från sony ringde igår… hur blir det?
- Jag ska träffa en kvinna efter skolan, vi ska träffas på espresso house och ’’prata’’. Jag antar att hon kommer att fråga saker.. sedan så får vi se..
- Vet Harry om detta? Sa hon med ett leende.
- Ja.. Men det lät som att han ville verkligen att jag skulle gå dit..varför? Lexy ryckte på sina axlar sedan fortsatte vi att läsa vidare. 

Lektionen hade äntligen slutat och skolan var över. När jag kom ut genom den stora porten så fann jag Linus och Philip lutandes mot staketet. Shit, jag som måste gå förbi där. Jag tog tag om min väska, gick med raska steg mot dem. För att undvika deras ögonkontakt så höll jag på med min mobil. När jag gick förbi dem så fick jag en smäll på rumpan. Av chock stelnade jag till, vände mig och gav killen som var bakom mig en örfil. Philip tog upp sin hand och la den över sin kind, där jag hade smällt till.
- Du har en go röv… Linus stod kvar och försökte hålla sig för skratt. Idioter, det är dem båda två.
- Hemma hos mig klockan 6 då... sa Linus och blickade med ena ögat mot mig. Ugh..

Jag gick med raska steg mot espresso huse. När jag var utan för så stod det en kvinna med ett typiskt sexigt kontors plagg. En svart sjol, svarta högklakade skor och en vit skjorta till. Snyggt sminkad.. Rött läppstift, sotiga ögonlock, svarta glasögon till, utsläppt långt blont hår som gick till axlarna. Kvinnan såg ut att vara över 25+. Hon gick fram till mig och sträckte ut sin hand.
- Emma Holley?
- Emm Ja?
- Tiffany wide! Hmm wide? Skumt efternamn.
- Det var jag som ringde ifrån Sony. Min chefs dotter sökte på one direction via youtube och hon fann dig och Harry sjunga tillsammans.. flera av mina arbetskollegor föll för din röst och min chef, vad ska jag säga.. hon vill ha dig. Jag stod med en öppen mun och stirrade på hennes vackra leende.
- Har jag något mellan mina tänder? Sa Tiffany och täckte sin hand över sin mun.
- Haha nej nej, du gick bara rakt på sak… väldigt snabbt… sa jag medans jag nickade och intygade det för mig själv. Jag släppte hennes hand sedan gick vi vidare in. Efter att ha beställt kaffe och fått tag på ett bord in mot hörnet så började Tiffany prata igen.
- Hur ofta brukar du sjunga? Sa hon och drack ifrån sitt kaffe.
- Varje dag…
- Hur länga har du sjungt?
- emm… ända sen jag kunde prata… alltså runt 2 års ålder… tror jag.
Jag blev lite generad medans Tiffany tittade på mig med alvarlig blick.
- Hjälper Harry dig? Jag tittade frågandes på henne..
- Nej? … inte vad jag vet…
Tiden gick och Tiffany hade växt i mina ögon. Hon må vara jävligt snygg.. men hon skrämde mig i början, nu hade hon blivit lite mer avslappnad. Några tjejer hade kommit fram till mig och frågat om autograf och om dem kunde få några foton. Jag kunde inte säga nej till deras små söta ansikten. Tiffany såg mycket nöjd ut när dem hade gått…
- Så, ska du skriva på kontraktet eller inte? Sa hon och log…. Detta beslutet var riktigt jobbigt..

Jag stod nu backstage inför en live show. Medans jag satt på soffan, redo för att gå in kom Tiffany fram till mig och log.
- Hur känns det? Hon la sin hand på min axel.
- Nervös…
- Det ser jag… gör det bara inte så tydligt där ute sen.. Jag tog några djupa andetag och försökte lugna ner mig själv. Tiffany lät mig prova på att gå på någon slags show och testa på innan jag bestämde mig om jag skulle skriva på kontraktet.
- Emma, du ska ni! Skrek någon gammal gubbe genom mikrofonen som fanns på väggen. Med kalla fötter ställde jag mig upp och började gå mot scenen där jag skulle vara. Tiffany slog till mig på rumpan och önskade mig lycka till.. Nervositeten hade stigit. Jag hörde ljudet från publiken klappa sina händer, mitt namn kallades och jag gick upp på scenen. Gud! Så, Många, Människor! Varför finns scen skräck? Minnet när jag och Harry hade sjungit inför hundratals människor kom tillbaka. Just då var mitt fokus på honom, men han är inte här nu.. jag får väll föreställa mig det istället antar jag.
- Emma! Du kan slå dig ner här borta istället för att stå 10 meter ifrån mig… sa programledaren och publiken började skratta, bra emma… Jag små skrattade för mig själv och gick över mot sofforna som var bredvid programledarens skrivbord. Tiffany hade köpt mig en blå fin klänning som slutade lite ovanför knäna.
- Vilken fin klänning du har på dig, någon speciell som har köpt den åt dig? Han blickade med ena ögat åt mig.
- En vän.. sa jag blygt. Tiffany som stod vid sidan av scenen log mot mig. Vilket vackert leende hon hade!
- Så, hur gammal är du emma? 19?
- Jag fyller 17 imorgon.. Mannen slog i borde och gav mig en chockad min. Publiken skrattade och de gjorde jag med.
- Du ser mycket äldre ut måste jag erkänna… sa han medans han kollade in mig från topp till tå.
- Ska jag ta det positivt eller negativt? Mina händer hamnade i kors och jag gav honom en seriös blick.
- Det beror på… Du ser i alla fall inte ut som en gammal 45 åring som mig.. Men nog om detta! Du är tillsammans med en kille, stämmer det?
- Ja..
- Som är med i en utav av världens kändaste band… korrekt?
- Det stämmer..
- Harry styles? Jag log och nickade som ett svar. Några i publiken började skrika.. wow.
- Hur är erat förhållande? Han lutade sina armbågar på skrivbordet och blinkade snabbt med sina ögonfransar.. Han försökte se söt ut men i själva verket fick det honom att se allt dummare ut.
- Vårat förhållande är precis som alla andras, vi har våra dagar… Han log och ville antagligen att jag skulle fortsätta prata. Jag tittade på Tiffany som gjorde en chest med sin arm att jag skulle forsätta.
- Han är helt underbar. Hans leende får mig att smälta inombords och hans gröna ögon ska vi inte ens tala om.
- Har ni haft sex än? Jag blev generad, viste inte vad jag skulle säga…
- Eeeehh..
- Jag skojar bara med dig! Han slog till borde och började skratta. Vilken lättnad.

Vi pratade en stund vilket kändes som flera timmar. Jag hade berättat om hur jag och Harry hade träffats, vilken skola jag gick i, hur killarna är, mitt sjungande och resan inför London. Mannen som tydligen hette Henrik sa att det skulle bli en kort paus innan showen började igen. Några tjejer gick upp på scenen och frågade om min autograf och om dem fick ta några kort. Självklart svarade jag ja. Några minuter senare var showen igång igen.
- Så Emma… Vi.. har en överraskning till dig.
- Jasså? Innerst inne så hatade jag överraskningar. Min mobil vibrerade till i väskan som låg bredvid mig, tyvärr så var ljudet på. Mina kinder hettade till och Henrik höjde sina ögonbryn.
- Maybe that’s your lover boy! Publiken skrattade och jag fick inte fram ett ord. Istället bet jag mig själv på läppen och dog av pinsamhet.
- Ska du inte kolla? Sa han. Jag tog upp mobilen… Det var från Linus…
’du skulle vara här 6… vart fan är du?’’
Jag brydde mig inte om det och la tillbaka mobilen i väskan igen.
- Vad sa han? Henrik gav mig världens största leende.
- Det var ifrån en kompis… Han berättade bara om att han vann sin fotbolls match. Gud jag är så dålig på att ljuga!
- Mhmmm… Han gav mig ett frågande blick medans jag log och försökte se så söt ut som möjlig och hoppas på att han byter samtalsämne..
- Vi vill att du blundar, kan du göra det? Jag var osäker, vad kommer att hända? Jag slöt mina ögon medans jag knöt ihop mina händer. Fotsteg närmade sig, någon tog tag om mina händer och drog upp mig.
- Jag ska bara ställa dig…..här! Sa Henrik och stannade. Et leende fanns på mina läppar även om jag var nervös över vad som kommer att hända. Henrik släppte taget om mig, allting blev knäpptyst. Jag höjde mina ögonbryn medans jag bet på min underläpp. Vad händer? Mina armar satt i kors över mina bröst.. Mitt hjärta började att slå allt snabbare. Det var så tyst så att jag kunde höra mina egna andetag.

- Hey, beautiful. Jag stelnade till. Hans mörka röst var som musik för mina öron. Mina ögon var fortfarande slutna, En glädjetår föll ner från min kind och mitt leende hade blivit allt större. Är detta värkligt? Är han här? Jag vågade inte öppna mina ögon. Publiken började att applådera, några skrek medans andra aww:ade.
- Du kan öppna ögonen nu.. Jag gjorde som Henrik sa. Försiktigt öppnade jag ögonen. Mitt hjärta sjönk när jag fick syn på hans vackra ansikte. Harry fanns på storskärmen rakt framför mig. Hans leende var så perfekt, det är nästan som att han är här.. Några tårar gled längst min kind, snabbt torkade jag bort dem. Jag tog några steg fram och rörde på den stora skärmen. Antagligen så spelade dem in mig också för att Harry skulle kunna se mig. Hans underbara skratt gjorde att jag fick gåshud.
- H-harry?
- I’m here love. Vi har aldrig riktigt haft chansen att skypa med varandra på grund av att han har varit upp tagen. Hur kan en person vara så snygg? Han måste vara en Ängel. En ängel som får mig att tappa andan.

Efter att Henrik hade ställt oss några frågor och efter att jag hade kommit tillbaka till verkligheten så hade en person ifrån publiken frågat om vi kunde sjunga tillsammans. Något kort. En person kom fram och la en mikrofon framför mig.. Jag stelnade till, hjärtat började att slå 220.. Jag mötte Harrys blick, han log och gav mig en släng kyss. Fjärilarna i magen började att flyga runt igen.. Musiken till Just the way you are av Bruno mars började att spelas så tittade jag på harry.. Han ryckte på axlarna och blinkade med ena ögat åt mig.
- Oh, her eyes, her eyes make the stars look like they're not shinin'
Her hair, her hair falls perfectly without her tryin'
She's so beautiful
And I tell her everyday… Jag började att rådna.. varför ska han vara helt underbar och… så perfekt?  
- Yeah, I know, I know when I compliment her, she won't believe me, 
And it's so, it's so sad to think that she don't see what I see, 
But every time she asks me do I look okay?
I say … När refrängen kom så började jag att sjunga med.
- When I see your face,
 There's not a thing that I would change 
'Cause you're amazing,
 Just the way you are, and when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
 'Cause girl, you're amazing
 Just the way you are… Det roliga var att Harry sjöng ordet girl medans jag bytte ut det med boy..

---

Kapitel 49! ok ok... stavfel kan finnas, orkar verkligen inte kolla igenom texten... 
Hoppas att ni gillar det! :) Kommentera så gör ni mig glad! :)) xx