Tidigare kapitel 32
Jag vände mig snabbt om och sprang till Lexy. Hon pratade fortfarande med Liam så jag fick lägga på luren. Hon skulle precis säga något men jag tryckte min hand mot hennes mun och bad henne att hålla tyst… 
Detta kommer inte att sluta bra känner jag på mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det kändes som att en stor sten klump fanns i magen. Hela jag skaka, allting blev så varmt. Lexy som satt på huk bredvid mig såg min rektion och blev själv orolig, hon fattade inte vad som hade hänt eller rättare sagt vad jag hade sätt. Hon satt och höll sina händer framför ögonen, man känner sig tryggare på ett sätt då. Man tror att man försvinner och ingen kan se en.. men egentligen så är det ingen nytta. Flera fotsteg, de kom närmre och närmre. Soptunnorna som var framför oss hade nu lyfts bort av dem läskiga männen. Dem stod nu i en halv måne och tittade på oss.   
- Kan jag titta nu? Sa Lexy. Killarna började skratta. Lexys reaktion var att hon blev helt stel men hon hade fortfarande händerna framför sitt ansikte.
- Såg ni inte skylten? Sa mannen som stod i mitten.
- Jo men vi blev jagade.. sa jag med en stel röst.
- Och ni tycker att detta var ett bra gömställe? Sa samma kille igen.
- Nu när jag tänker efter… så var det nog inte det. Jag log mot dem och försökte få dem på bättre humör men det var hopplöst. Dem stod kvar på samma plats och stirrade på oss.
- Vet ni inte vilka vi är?
- Nej.. Jag tänkte säga något mer men jag sket i det.
- Vi är hells angels… Ni kanske borde gå här ifrån innan vi blir tillräckligt arga.. Fortsatte han att säga. De skrikande fansen hade nu hittat oss och de stod och skrek utanför grinden.
- HELVETE! Vilka är dem då?! Dina små kompisar?? Han tog ett steg närmre, dem andra killarna gjorde samma sak. Nu går jag rak på sak. Jag ställde mig upp och kollade in i hans ögon.
- Nej, dem tjejerna har jagat oss ett tag. De är fans till One Direction…
- Varför jagar dem er om dem är fans till one direction…? Mannen tog ännu ett steg närmre och kollade fundersamt på mig.
- För att vi känner killarna… Mannen som hade pratat såg ut att fundera, han funderade ett bra tag. Tillslut så gick han fram till mig så att vi stod bara några centimeter ifrån varandra. Mitt hjärta slog snabbare än vad den brukar göra. Jag trodde att han skulle slå mig, spotta mig i ansiktet eller något annat men förvånat nog så kramade han om mig och lyfte upp mig i luften. Jag skrek inte utan jag blev riktigt chockad och istället så fick jag ett leende på läpparna och så skrattade jag lite osäkert.
- Min lilla tös är ett stort fan av One direction, Jag har en idé.. vi hjälper er ut om ni kan fixa biljetter eller om vi kan få träffa killarna, vad sägs om det? Vänta, tänk om killarna inte vill träffa dem här läskiga typerna? Eller om dem kan inte? Vad händer då? Kan jag bara ta med dem till killarna som ingenting? Mannen såg inte så tålmodig ut.
- Det är klart! Utbrast lexy.
- Så bra! Sa mannen. Alla vände sig om och började gå mot hojarna. Jag och lexy var kvar och såg dem bara gå iväg. Mannen som hade prata med oss vände sig om och sa
- Kommer ni eller? Jag och lexy regerade direkt och sprang ikapp dem andra. Vi kom fram till hojarna. Dörren från stugan öppnades och minst 10 stycken små tjejer sprang ut. Dem sprang antagligen fram till sina pappor. Alla fick varsin hjälm till och med jag och lexy. En man med långt skägg, flint skallig och en massa tatueringar gjorde en hint med huvudet som visade att jag skulle sätta mig bakom honom. Försiktigt gick jag mot honom. Är detta verkligen rätt? Borde jag åka med dem? Tänk om motorcykeln ramlar om kull, vi kanske dör då eller bryter revbenen, benen eller armarna. Försiktigt lyfte jag över mitt högra ben över motorcykeln. Tillslut så var jag på plats vilket lexy och dem andra små tjejerna också var. Mitt hjärta slog snabbare och snabbare för varje sekund som gick. Motorerna startades, vibrationerna gick genom kroppen. Mannen som satt framför mig vände sig om.
- Mitt namn är Sticky stumpan, vart ska vi? Han blinkade med ena ögat åt mig och log.
- Mitt namn är Emma. Vi ska till Kungshöjdsgatan… Dem är där och har en intervju. Vi började sakta åka framåt. Den motorcykeln som jag satt åkte först. Det var jag som var längst fram, vi var toppen av gruppen. Grinden åkte upp och tjejerna började springa mot oss. Sticky gasade på för fullt, tjejerna flyttade automatiskt på sig annars så hade dem lika bra varit döda. Innan vi hade kommit ut ur klungan med alla tjejer så hade dem redan dragit i mina kläder och skrikit som galningar. Vi kom ut på vägen och resten av gänget var efter. Det var en skön känsla att åka motorcykel. Vindes som blåste mot en, hur det fläktar.. ljudet av alla bilar som man åker förbi.

Vi kom fram till Kungshöjdsgatan, förvånande nog så fanns det inga fans utanför byggnaden. Jag som trodde att de hade fullt koll på vad killarna gjorde hela tiden. Lexy hade ringt Liam och bett dem att komma ner. Sticky och jag hade tagit en liten extra runda, han såg hur mycket jag njöt av att åka motorcykel så han ville vara så snäll och köra ett litet varv. När vi kom tillbaka så hade redan killarna kommit ner. Sticky gjorde en snygg angtré  genom att göra ett 360 varv med hojen på slutet. Killarna som höll på att signera till dem små tjejerna stannade upp och kollade in oss. Harry kollade chokat på mig. Han sprang fram till mig och lyfte upp mig från motorcykeln. Han log med sitt charmiga leende och jag kunde inte rå för att ge han världens största leende tillbaka.
- Wow, that was awesome! Sticky gjorde high five med harry och sen klappade dem varandra på ryggen.
- This.. och så vände jag mig om och gjorde en hint med händerna mot motorcykeln.
- was an.. oh gosh what i LOVED THIS! Och så började jag att hoppa runt som en galning. Harry och Sticky kollade lite konstigt på mig.
- Stumpan det är bara att komma till oss när som helst.. det är bara att fråga så kan vi tar en tur med min älskling.. och så slog han lite lätt på sin hoj. Killarna signerade och tog kort till dem små tjejerna. Efter det så gick dem och kollade in motorcyklarna, de fick till och med åka en liten rund tur. Zayn klagade lite först för att han var tvungen att använda hjälm.. han ville inte förstöra sin frisyr. Alla såg riktigt bra ut i sina hjälmar, speciellt harry. Lite av hans lockar stack ut där bak i nacken. Små tjejerna var lite hysteriska men de var fortfarande lugnare än vad dem äldre var. Dem hade frågat om jag och lexy kunde signera lite saker och om dem kunde få ta några foton på oss. Vi hade så klart sagt ja, vi kunde helt enkelt inte säga nej.. inte till deras ansikten. Efter ett tag så åkte tjejerna hem med sina pappor och nu var det bara jag, louis, zayn, niall och harry kvar. Liam och Lexy hade gått iväg en sväng, de skulle höra av sig lite senare. Louis skulle hem till Eleanor för att hon inte mådde så bra, han skulle gå vilken sekund som helst. Dem som hade intervjuat killarna tidigare idag kom ut ur byggnaden och såg mig och harry tillsammans. Snabbt var dem framme med kamerorna och började ställa en massa frågor. Harry la sin hand om min midja och tryckte mig närmre intill honom. Det kändes mycket tryggare måste jag erkänna. Paul kom och fick hjälpa oss in till bilen.

Vi hade släppt av Louis vid hotellet. Niall och Zayn skulle gå iväg någonstans men vart ville dem inte säga. Jag har en ganska stark känsla att dem ville att jag och harry skulle få lite ensam tid tillsammans. Vi hoppade ut ur bilen och bara började gå. Vart det visste vi inte men någonstans. Det var en liten pinsam tystnad mellan mig och harry. Tillslut så vågade han att ta tag om min hand. När han väll hade gjort det såg jag i ögonvrån att han fick ett leende på sina läppar. Vi gick genom skogen och en liten park. Vi kom fram till en liten båthamn där stannade vi. Jag fick avbryta den tysta stämningen.
- So are excited for tomorrow? Sa jag medans jag kollade ut över havet. Solen som gjorde att det glittrade på ytan. Det var inte så stora vågor, man hörde hur vågorna slog mot klipporna. Vi satte oss ner på bryggan.
- Yes, to sing infront of swedish fans will be fun. Och så blev det en pinsam tystnad igen. Detta går ju bra. Tillslut så sa harry.
- Emma, what's going on between us? I… jag avbröt honom.

- What are you thinking about Harry?
- You have to come tomorrow! I’m going to do something and you have to be there, promise!
- Okok, take it easy. I promise. Jag små skrattade åt honom, vad tänker denna killen hitta på nu?

Lexys perspektiv
Jag och Liam låg på en liten gräsplätt någonstans. Solen lös starkt på oss, inte ett moln fanns på himmelen. Vi kramade om varandra och bara njöt av stunden. Att ha Liam här bredvid mig är en fantastisk känsla, bara att få veta att han vill ge oss en chans är helt underbart. Varje gång jag ser in i hans ögon så blir jag knä svag, jag vill bara kasta mig över honom. Kyssa och krama honom hela dagen lång, Att ligga i en säng och bara mysa i flera dagar det hade jag inte tackat nej till! Mitt hjärta slår alltid extra snabbt och extra hårt när jag ser honom, då ska vi inte tala om när jag rör honom. Liam lukt, det är som att lukta på rosor. Ljuvligt.
- Are you coming tomorrow to the show? Liam gjorde så att jag kom tillbaka till verkligheten igen.
- Ofcourse! Han gav mig sitt sexiga leende. Dem läpparna kallar på mig! Jag närmade mig honom och våra läppar möttes i en perfekt kyss. Kan inte tiden stanna, här och nu? Vi kollade in i varandras ögon, det var som att gå in i en annan värld. Han smekte min kind och kysste mig igen.
- Do you know how beautiful you are? La han till mellan kyssarna.
- I can’t get enough of your lips.. sa jag mellan kyssarna. Jag kände att Liam log och jag började att små skratta åt saken. Denna känslan… vad ska jag kalla det? Det kan omöjligt vara äkta kärlek.. inte på så kort tid.. eller?
Liam Payne… på några veckor så har du fått mig att falla...för dig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 33! Vad tycker ni? Vad tänker harry hitta på nu? Börjar Lexy att bli riktigt kär i Liam? borde dem bli det eller inte?... säg vad ni tycker, jag bits inte :) Much love guys! xx