Tears - Kapitel 35

Tidigare 34
En perfekt kyss, tiden stannade igen. Harry kramade om mina händer. Vi satt högt uppe i ett träd, våra fötter dinglade i luften och vi hade inget speciellt att stödja oss mot förutom den tjocka grenen som vi satt på. Det var som att man var i lågor, mina läppar brändes. Jag kunde inte få nog utav det. Jag vill bara ha mer. Denna kyssen var helt perfekt, precis som i en romantisk saga.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Jag vaknade av ett ryck. *BOOM*.
- Aaah! Jag tog min hand och la den för pannan som jag precis hade slagit i. Snabbt la jag mig ner igen och pustade ut luften. Digitalklockan som var vid skrivbordet visade 08:00… på en lördag. Mina tankar ändrades väldigt snabbt till gårdagen. Jag hade kysst Harry, framför hans fans. Intervjun som dem var på i torsdags så hade dem diskuterat om oss. Harry hade sagt att vi inte var tillsammans… Det kommer att bli jobbigt för honom nu. Allting från igår, jag ser det framför mig igen. Harry står där och tittar in i mina ögon och allting som jag ser är honom, publiken fanns inte. Det var bara jag och Harry. Dem gröna ögonen glänste tack vare strålkastarna. Våra huvuden närmade sig, tills våra läppar möttes. Det gick en stöt genom hela kroppen. Jag ville bara ha mer, kunde inte få nog utav honom. Det var ingen intensiv kyss utan det var mer en enkel romantisk kyss. Det brändes ändå på läpparna, jag kunde inte släppa honom. Det var som två magneter. Hur Harry hade sina händer om min midja och tryckte mig närmre honom… Fjärilarna i magen exploderade. Under hela natten så hade jag inte kunnat somna tack vare honom. Vi hade bestämt innan jag gick hem igår att vi skulle träffas idag. Jag insåg att Lexy inte var hemma, vart kunde hon vara någonstans? Hennes mobil låg på laddning och hon går aldrig utan den. Upp från sängen och in till duschen. När jag klev ur duschen så mötte jag en trött och svettig Lexy. Jag stannade upp och tittade förvånat på henne. Man ser att hon har varit ute och tagit en jogging tur men… det ser ut som att hon ska svimma ihop i vilken sekund som helst. Lexy tog av sig sina skor och sprang in till duschen, det flög kläder åt alla möjliga håll. Vi hade inte sagt ett ord till varandra vilket var lite konstigt men jag antog att Lexy inte kunde prata eftersom hon var väldigt och då menar jag väldigt andfådd. Hon var röd i ansiktet alltså hon såg ut som en tomat. Jag rotade fram lite kläder och hittade ett par jeans shorts och en vanlig enkel vit långarmad tröja. Att sminka mig, det hade jag inte tid för.. Ok. Jag har tid men jag orkar inte helt enkelt. Jag måste erkänna att gå utan smink är helt underbart. Man känner sig så fri på ett sätt. Jag kan klia mig på ögonen utan att maskaran kletar ut sig. Som jag sa innan, helt underbart. Lexy kom ut ur duschen och bytte om till hemma kläder.
- Vart ska du någonstans? Sa lexy när hon hade slängt sig ner på sängen.
- Ut och äta frukost. Sen ska jag träffa Harry. Hon satte sig snabbt upp och gav mig ett leende. Ett leende som fick mig att skratta.
- Ni försvann efter showen! Hon kastade en kudde på mig och log med det konstiga leendet fortfarande.
- BERÄTTAAAAA!
- Jaja ok! Ta det lugnt! Jag satte mig på sängen bredvid Lexy medans jag höll på att knyta mina skor.
- Harry tog mig till en stor ek och där satt vi och kollade ut över horisonten…
- Och? Hon nickade på sitt huvud som att jag skulle säga något speciellt. Antagligen så hade hon redan listat ut att vi kysste varandra igen.
-…. Och…. Vi kysstes igen. Hon hoppade upp och ner.
- YEEES!! Jag satte mina händer på hennes axlar och bad henne att lugna sig.
- Något mer?! Hennes ögon hade blivit stora och hennes leende för den delen den med.
- Emmh…. Jo! Harry sa att han skulle vilja ge oss en chans… så ja.
- Du sa ja? Eller….HUR!!??
- Haha, jag sa inte ja direkt men.. ja det gjorde jag. Lexy slängde sig över mig, nu hade vi båda ramlat ner från sängen.
- Jag är SÅÅ glad för din skull Emma!

Jag var nu framme vid espresso house. När det var min tur att beställa så fick killen i disken en chock. Jag tittade mig omkring och fattade vad han blev så chockad över. Killen var tvungen att gå därifrån så en kvinna fick ta min beställning istället. Jag tog min räkmacka och latten i handen. Det fanns ett bord vid fönstret så jag gick och satte mig där. Det kändes lite konstigt att sitta själv men på ett sätt så var det rät så mysigt. Inga bekymmer än så länge. Två tjejer hade stannat utanför fönster och kollade in på mig. Dem kollade verkligen in mig sen verkade det som att dem insåg någonting. För dem blev chockade dem med och de började hoppa upp och ner. Deras händer var framför deras munnar. Jag vinkade lite lätt mot dem, det såg ut som att ena tjejen skulle svimma.
- Excuse me? Jag vände min blick mot den personen som stod vid mitt bord. Vänta, det var han som skulle ta min beställning innan. Han som var tvungen att gå därifrån. Varför pratar han inte svenska med mig? Jag vet att han kan prata svenska för det gjorde han innan.
- Ja?
- Åh så du pratar svenska? Ett leende spred sig över hans läppar.
- Senaste gången jag kolla så gjorde jag det ja. Killen hade verkligen bruna vackra ögon så det var lite svårt att undvika ögonkontakt med honom. Automatiskt när någon ler mot mig så ler jag alltid tillbaka.
- Rolig tjej! Han små skrattade lite, killen verkade lite nervös.
- Det är så att jag älskar one direction! Och jag var på deras konsär igår och… då såg jag dig springa upp på scenen och kyssa Harry… Det går rykten om dig och Harry men efter den kyssen så blev alla förvirrade. Harry sa att du inte var hans flickvän utan bara en väldigt bra vän… Säg att den kyssen... inte för att jag har något emot det ifall det skulle betyda något men snälla säg att den kyssen… inte betydde något? Jag viste inte vad jag skulle säga.
- Om den nu inte betyder något så har du mitt nummer och adress här. Han la fram ett vitt papper. Killen gick ifrån mig och jag kollade chockat ner på pappret som han precis hade gett mig. Efter en stund så kom killen tillbaka.
- Jag menar… Tänk hur mycket hat du kommer att få. Alla tjejer som kommer att skicka en massa hat till dig. De kommer be dig att gå och dö, dem kommer säga att du är fet och ful. Vem vet dem kanske till och med gör något ännu värre. Som sagt… han slog till pappret som jag höll i.
- Du vet var jag finns. Sen så försvann han. Allting som han har sagt, det har jag inte tänkt på. Killen har ju rätt. Räcker det inte med allting annat som har hänt mig? Jag vek ihop pappret och la den i fickan. Ska ändå träffa harry sen… Jag gick utanför dörrarna och där stod en massa papparazzis. Det ända jag kunde se var vitt. Alla ställde en massa frågor, mitt huvud började verka.
- Emma!!
- Emma kan du förklara hur det var att springa upp på scenen och kyssa den berömda Harry styles?
- Ni är alltså tillsammans?
- Varför berättade inte Harry det från början?
- Hur träffades ni?
- Hur länge har ni känt varandra?
- Vad tycker du om honom?
- Hur är fansen mot dig? Jag klarade inte av detta. Vart skulle jag ta vägen? Dem fortsatte att ställa frågor och tog foton. Jag tappade balansen och ramlade. Det var ingen idé att ställa sig upp, dem hade omringat mig. Jag skulle ändå inte komma ut. Jag slöt ögonen och hoppades på att dem skulle försvinna eller att någon skulle komma och hjälpa mig.
Helt plötsligt så känner jag att någon drar mig upp. Jag ser fortfarande ingenting men jag hör vad alla andra säger.
- Oh zayn!!
- Zayn are you and Emma friends?
- Are you guys together?
- How’s perrie?
- Are emma cheating on Harry? Jag fick för mycket kropskontakt, antagligen så försökte zayn få ut mig ifrån papparazzi gruppen. Mitt huvud värkte och jag kunde fortfarande inte se någonting. Har jag blivit blid tack vare alla blixtrarna? Jag hörde att en bil dörr öppnades och sen så sa Zayn
- Watch your head hun. Han hjälpte mig in i bilen. När en annan bil dörr hade öppnats och stängs så antog jag att han också hade hoppat in i bilen.
- Lets go. Bilen började åka iväg.

Jag vaknade upp på en soffa, hur jag hade kommit dit hade jag ingen aning om. Försiktigt satte jag mig upp och kollade mig omkring. Synen hade kommit tillbaka. Mitt huvud verkade, vart är jag någonstans? Zayn kom gåendes mot mig. Han höll i ett glass vatten och så höll han i något annat. Jag flyttade på mig så att han skulle få plats i soffan, zayn slog sig ned bredvid och gav mig vattnet och några tabletter.
- Here take these. It will help for your headache.
- Thanks.. Jag stoppade in dem två tabletterna i munnen och drack ur vattenglaset.
- Where am i? Jag vände blicken mot honom igen.
- You’re in my hotel room. Zayn log med sitt charmiga leende som fick en att smälta varje gång.
- But i don’t remeber how i got here.. and how did you found me? jag blev förvirrad och mitt huvud började att värka ännu mer.
- I’ll explain it for you. This morning the boys where sleeping at Liams place. When i woke up i wanted to get something to eat. I thought espresso house sounded as a good place so i called paul and asked if he could follow me, i didn’t want to wake the boys. Paul got little mad at me because he where also sleeping but he told me that he would come. Then when we came to espresso house there was this large group of paparazzis… I thought that i where in some deep trouble now.. then i heard Emma, they where screaming your name. So I went through the large group and i founded you on the ground. I thought you were unconscious at first but… then you moved so yeah. I helped you up and i helped you in the car… then paul had to lift you the whole way into this couch.. Och så slog ha på soffan och log med sitt charmiga leende.
- Oh.. Vi satt där i någon timme och bara pratade. Varje gång jag har varit med Zayn så har han alltid verkat vara den tysta blyga typen. Men nu… När man har börjat lära känna honom så är han faktiskt väldigt lätt att prata med. Zayn må vara blyg men nu gick allting så mycket lättare. Jag har en ganska stark känsla av att vi kommer bli riktigt bra kompisar. Vi hade det trevligt, allting var så lugnt. Mina nerver har lugnat ner sig nu och huvudverken hade nästan försvunnit helt och hållet. Jag kom på att jag hade lappen i fickan. Från jag hade kommit in till espresso house tills han hade kommit och hjälpt mig förklarade jag för zayn vad som hade hänt. Han öppnade sin famn och drog mig in i en kram. Jag kunde höra hur hans hjärta slog. Det doftade otroligt gott! Jag kände hur han smekte min kind försiktigt.
- Emma you’re an amazing girl. Harry is a really good guy. He would never hurt you and he’s a lucky guy who has you. Emma you’re true friend. Det fick mig att le.
- And im worried about you. Jag lyfte blicken och fick ögonkontakt med Zayn.
- Why?..
- Because what happended today can happen aigan and aigan… you will get hate letters and stuff.. but basically you can just ignore them.. but after a while.. you become sad and tierd.. I remeber when I were together with perrie… gosh she got so many hate letters and so many people sended more than one hate twet to her.. I hated to see her cry… But now.. what will happend to you.. I don’t want to see you sad.. i don’t wanna see you cry. That’s why im worried about you. Han tar en hår slinga bort från ansiktet..
Det knackade på dörren, mer än en gång. Zayn pustade ut och himlade med ögonen. Han reste på sig och gick fram för att öppna dörren. Vid dörröppningen, där stod harry med en oroligt blick.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
35! Det har gått några dagar men aja nu är den här i alla fall :) Ni fick ett långt kapitel! Vad tyker ni om detta kapitlet? kommentera :))
Puss och Kram! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0