Tidigare kapitel 52 
Han bet sig själv om läppen och sträckte ut sin hand för att jag skulle ta emot den. Jag log mot honom, sträckte ut min hand och vi flätade ihop våra fingrar medans vi gick in till sovrummet. När vi gick förbi soffan så såg det ut som att någon hade haft krig. En suck kom när jag insåg att godiset och även chokladen var slut. Vi kom fram till sängen, Harry slängde sig ner och kröp in under täcket. Han slog sin hand bredvid honom som en chest för att jag lägga mig bredvid honom. Han lyfte på täcket och jag kröp in. Till min förvåning så hade Harry redan tagit av sig sin t-shirt och sina mjukisbyxor. Han låg nu i sina kalsonger. Jag gav Harry en mjuk kyss, det kändes som evigheter även om det bara varade under några sekunder. Sedan la jag mitt huvud på hans bröstkorg, mitt huvud sjönk och steg beroende på hur jag låg. Han omfamnade mig och hans händer strök mig försiktigt på ryggen. Några små pussar fick jag då och då. Tiden gick riktigt snabbt. Tillslut somnade vi båda två efter att vi har myst i flera timmar.

Solens strålar lös in genom fönstret. En underbar klarblå himmel och en strålande sol i sikte. Efter att ha gått upp tidigare än Harry så satt jag nu ensam på terassen inspekterade byggnaden framför mig. Kaffet som jag höll i mina händer gav ifrån sig värme till kroppen. Många minnen från min barndom har börjat komma tillbaka, det är som att jag ser allting framför mig, nästan som att dem fanns här vid mig. Allting kändes så verkligt, som att jag fick uppleva allting på nytt. En kall vind blåste genom mitt hår och rysningar gick genom min kropp. Jag kände hur något kallt strök mig på låret, med en chockad blick såg jag en liten hand. Mina ögon spärrades upp när jag fann Linnea sitta bredvid mig. Hennes blonda hår och dem vackra blåa ögonen fick tiden att stanna. Hon kan omöjligt vara här. Linnea är död, hon lever inte utan hon dog i en bilolycka. Jag var med henne. Linneas oskyldiga ansikte gav ifrån sig ett leende. Hon fortsatte att stryka mig på låret. Jag släppte taget om mitt kaffe och tog upp mina händer mot ögonen för att gnugga dem. Jag måste se i syne.

När jag hade tagit bort mina händer från ögonen så befann jag mig i ett barn rum. Väggarna var i färgen rosa, nallebjörnar fanns på hyllorna. Jag tittade mig nervöst omkring. Konstigt nog satt jag vid ett runt bord, Linnea satt framför mig och dem andra tre stolarna som fanns runt bordet var upptagna av en Nalle björn, en barbie docka och… mina ögon hade fastnat i hans blick. Christian. Te fanns på bordet och lite kakor som Linnea precis hade lagt fram. Vad är det som händer? Detta är inte verkligt. Det kan inte vara. 

- Är du redo för Italien? Sa Christian och klappade mig på axeln. Jag kände hans beröring, men det är ju omöjligt.
- Det är ju klart! Orden flög ut från min mun. Det är ju inte det jag ville ha sagt. Jag ville försöka övertala dem att stanna, så att inte olyckan sker.
- Tänk på all den goda maten! Skrek Linnea ut.
- Tänk på alla snygga killar som kommer att finnas på stranden! Fick jag ur mig.
- Glöm inte tjejerna i sina bikinis! Både jag och Linnea höjde våra ögonbryn och stirrade på honom. Christian tog en klunk ifrån sitt te och skrattade åt oss.
- Vadå om ni spanar på killar, då har jag rätt att spana in tjejer…
- Inte när vi är i närheten… skämtar jag. Även om jag inte vill erkänna det så ser min bror riktigt bra ut. Jag lovar, om inte han hade varit min bror så hade jag helt klart velat dejta honom.
- Men emma, Linus? Linnea gav mig en frågande blick medans Christian slog till mig på axeln.
- Vad är det med honom? Jag bet mig om läppen
- Ni är väll fortfarande tillsammans?
- Ja men bara för att vi är tillsammans så betyder det inte att jag får inte får titta på andra killar? Ni vet, titta men inte röra? Något i den stilen. Christian himlade med ögonen.
- Tjejer. Han harklade sig och la ner sin mugg som fortfarande var fylld med citron te.
- Linnea, varför måste jag vara här nu igen?
- För att jag vill och för att du älskar mig. Jag räckte ut tungan åt honom och små skrattade för mig själv, gud vad barnslig jag är egentligen. Christian la märke till mitt skratt och slog till min ännu en gång.
- Vad skrattar du åt? Du sitter ju också här. Christian hade faktiskt en poäng. Lite surt smällde han till bordet och råkade hälla det varma teet över sitt skrev. Han flög av stolen och började skrika. Själv så ramlade jag av stolen och brast ut i skratt. Efter ett tag så började dem att ropa efter mig. Mitt namn ekade flera gånger i mitt huvud.

- Emma…
- Emma!
- Oh god, Emma!!
- EMMA!! Jag kände hur någon höll om mig och försökte skaka liv i mig. När jag öppnade ögonen så var allting suddigt. Solen lös för starkt, himmelen var för klart. Allt ljus slog emot mig vilket fick synen att bli allt värre. Jag kände igen rösten som skrek mitt namn. Mitt huvud bultade, det kändes som hela världen hade sin egen fest.
- Stop, my headache only gets worse.. fick jag fram. Ett par stora maskulina händer strök om mina kinder försiktigt. Jag fick en mjuk puss på pannan. Hans djupa andetag hördes klart och tydligt, det lät som att han var andfådd.
- I thought you never would say something again. Harry kramade om mig hårt. Min syn hade kommit tillbaka och jag kunde se allting klart igen. Jag mötte hans vackra gröna ögon som var nästan fylld med tårar. Han tog ett fast grepp om min hand och gav mig en mjuk kyss på mina läppar. Vad var det som hade hänt egentligen? Jag satt nyss upp och tittade ut mot Eiffeltornet och nu ligger jag på marken i Harrys famn.

Harry hade återhämtat sig efter det som hade hänt med mig. Egentligen borde det vara jag som är orolig men på något sätt så är Harry ett steg värre än mig. Han hade frågat mig vad som hade hänt och varför jag var borta i nästan 30 minuter. Jag kunde inte svara på hans frågor för själv viste jag inte vad som hade hänt, att jag gick tillbaka i tiden och allting spelade upp sig på nytt. Det låter knäppt, han skulle bara tro att jag är sjuk i huvudet. Jag satt och pillade i mitt hår och funderade på vad som egentligen hade hänt. Harry kom ut från köket med en stor korg. Han sträckte ut sin hand när han stod framför mig.
- Come with me. Jag mötte hans blick medans jag satt kvar i samma position. Jag tog tag om hans hand tillslut, han hjälpte mig upp och så började vi gå mot ytterdörren.
- Where we going?
- You’ll see. Harry låste efter oss. När vi hade kommit utanför hotellet så befann det sig minst 20 stycken skrikande tjejer. Med ett svagt leende på mina läppar vinkade jag åt dem. Jag och Harry började gå, hand i hand. Tjejerna följde efter oss ett bra tag tills Harry gick fram till dem. Jag stod nu själv och såg hur Harry sakta gick fram till tjejerna. Det såg ut som att dem skulle börja gråta i vilken sekund som helst. Jag suckade och tittade ner mot marken. Mina tankar var fortfarande om det som hade hänt tidigare. Kom igen emma, du är i Paris! Måste upptäcka saker och ting, du kan inte gå och grubbla över något litet. Helt plötsligt kände en kraftig smäll och jag föll. Killen som låg över mig gav ifrån sig små ljud.
- Shit. Han ställde sig upp och räckte fram sina händer för att hjälpa mig upp. Jag tog emot dem och när jag mötte hans klarblåa ögon försvann de onda tankarna.
- I’m so sorry. I looked at my phone while i walked, didn’t see you there. Han bet sig själv om läppen och tog upp sin mobil och gjorde en chest med den.
- Emma, You ok? Harry kom springandes. Jag släppte inte blicken ifrån den främmande killen som såg ut att vara i min ålder. Jag nickade som ett svar till Harry.
- Again, sorry. Bye. Han gav mig ett leende innan han fortsatte att gå. När han hade gått förbi mig och när Harry hade flätat våra fingrar tillsammans, vände jag mitt huvud åt sidan för att se om den främmande killen fortfarande fanns omkring, vilket han gjorde. Faktum är att han redan tittar på mig. Ett svagt leende kröp sig fram på mina läppar medan jag och Harry fortsatte att gå bort.

Harry la ner korgen på gräsplätten. Han tog upp en filt och lite jordgubbar, chockad, äppeljuice och en massa annat gott. Han tog även upp en bikini och ett par shorts.
- Lets have a picnic and then take a swim. Han ställde sig upp och närmade sig. Mina händer grävde sig ner bland hans lockar och hans händer smekte min svank. Våra läppar möttes och några mjuka kyssar lämnades.
- While ago, i was nothing special. As time flew by my heart got stolen.. by this boy, he had me on my knees… falling. Harder and harder each day. You still making me crazy boy. Jag bet mig själv om läppen innan jag lämnade en mjuk kyss på hans läppar. Harry tryckte mig närmre intill sig själv. Hans händer höll ett fast grepp om mig. Våra läppar lämnade inte varandras, dem var gjorde för varandra. Tillslut släppte Harry taget om mig och jag bakade undan. Jag såg mig omkring, inga människor var inom räck håll. Jag började klä av mig. Tog av mig skorna, sedan byxorna, tröjan tills jag bara var i mina underkläder. Harry stod och kollade på mig en fånig min. Jag tog bak mina händer för att knäppa upp min Bh, det var då Harry började protestera.
- No, no, no. What are you doing?! People can see! Jag slängde iväg bh:n.
- We’re young, let us do crazy things Harry! We only live once. Besides... jag tog upp mina händer och tittade mig omkring.
- I don't see anyone.. Han var på väg att plocka upp min bh som låg på marken. Jag kom på en idé. Harry stelnade till på grund av att jag hade slängt mina trosor rakt på hans ansikte. Snabbt sprang jag ner mot sjön och dök i vattnet. När jag kom upp till ytan igen så började Harry att skrika på mig.

- YOU HAVE YOUR PERIOD AND YOU THROW YOUR PANTIES RIGHT IN MY FACE! Jag började skratta. Vadå, jag skulle aldrig slänga mina trosor på honom om det skulle finnas blod. Jag har ju tampong förfan. Jag kunde inte sluta skratta. Hela min mage började vända sig ut och in, det gjorde ont men jag kunde verkligen inte sluta skratta.
- WHY ARE YOU LAUGHTING? THAT’S NOT FUNNY!
- YES, IT IS HARRY! Skrek jag tillbaka. Harry började klä av sig, sedan sprang han in.
- IT’S COLD! Harry sprang tillbaka och höll om sig själv.
- DON’T BE SUCH A COWARD! Harry räckte ut sin tunga åt mig innan han tog sats för att springa ner i vattnet igen. Harry gav ifrån sig roliga ljud när han simmade till mig. Jag fortsatte att skratta, det var omöjligt att sluta. Harry var nu framför mig, han tryckte min nakna kropp intill sin egna och höll om mig.
- It wasn’t that funny. Jag tryckte ihop mina läppar och mötte hans vackra gröna ögon. Hans leende och hans smilgropar fick mig att smälta inombords. Jag försökte hålla mig för skratt, hur mycket jag än försökte så gick det inte.
- What is it? Han gav mig en puss på kinden innan jag sa något som jag kanske inte borde ha sagt.
- Well, you have a red dot on your cheek. Right here.
- WHAT?! Han stoppade ner sitt ansikte undervattnet och tog sina händer för att gnugga bort det. När han kom upp igenom så slängde jag mig över honom.
- Is it gone?! Jag svarade inte utan jag fortsatte att skratta.
- Emma seriously, is it gone?!
- You didn’t have anything on your face! Harry suckade till och kramade om mig. Hans händer smekte min rygg undervattnet. Jag låste fast mina fötter runt hans midja och mina armar om hans hals. Mina händer lekte med hans hår som fanns vid nacken.
- The only thing you have on your face are my lips. Jag började att kyssa honom lite var stans. Harry började att små skratta vilket fick mig att vilja explodera.  
- You’re crazy, love.
- Yeah, crazy in love with you.

---

KAPITEL 53! 
Har varit ledig hela dagen idag så nu får ni ett nytt kapitel :) Det kanske inte är ett jättelångt kapitel, men bättre än ingenting, right? :) Stavfel...ni vet... kan finnas. 

Sååååååå......Vad tycker ni? Kommentera och gör mig glad! :D 
Hoppas att ni gillar det, puss och kram på er! xx