------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tidigare samma dag, Emmas Perspektiv
Jag hade precis vaknat och Lexy är nu på väg ut för att träffa Liam. Hon var riktigt vacker, ändå var det bara en enkel vit klänning och en söt liten väst till som hon hade på sig. Precis innan hon gick så sa jag lite ironiskt
- Gör inte något duuuumt nu. Båda av oss började att skratta sen var hon borta. Jaha, vad ska jag hitta på idag då? Jag satte på radion med högsta volym och sedan gick jag snabbt in i duschen. Låten ’Whats make you beautiful’ började att spelas så klart. Även om jag inte kunde texten så kunde jag melodin. När Harrys solo kom så kunde jag inte låta bli att le, kanske kan jag vara med honom idag. Jag stängde av duschen, virade en handduk runt kroppen och började att gå mot garderoben. Det fick bli ett par shorts med en pösig tröja med ett par svarta solglasögon. Jag hade hittat en longboard, fick lust att gå ut och åka lite. Efter 10 minuter så var jag klar, jag tog longboarden under armen och började gå mot parken som är 15 minuter härifrån. Halvvägs dit så plingade min mobil till, det var från Harry.
’’ Goodmorning Beautiful, what are you doing to day? Xx’’
’’ Morning Harry, actually… nothing. Im on my way to the park right now maybe you want to join? :) xx’’ Ja la ner mobilen i fickan och så började jag att åka runt. Efter fem minuter så vibrerade min mobil till.
’’ No morning handsome, morning cutie or just something nice? Haha i’m just kidding with you :) Sure, I will be there in about 20 minutes, see you later :)xx’’
Fjärilarna i magen började att flyga runt igen…. Snart får jag flipp på dem! Jag stoppade ner min mobil i fickan, med ett stort leende så började jag att åka runt igen. Trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag är faktiskt riktigt duktig på att åka longboard. Med väntan på att Harry skulle komma kändes som evigheter. Jag åkte runt i hela parken tills jag ser ett par killar, inte vilka killar som helst utan Linus och hans kompisar. Med solglasögonen nere och nu när jag åker runt så hoppades jag på att ingen av dem skulle känna igen mig. Dem får inte se mig, vem vet vad som skulle hända då. Jag glömde bort att Harry skulle komma, fjärilarna i magen försvann och oron började att stiga. Min puls slog mycket snabbare än vad den brukar göra. Alla minnen med Linus började att komma tillbaka, detta fick inte hända. Jag vill inte visa mig svag inför dem, kan dem inte bara gå här ifrån. Helt plötsligt så ramlade jag. Utan att se mig för så råkade jag åka över en större sten. Mina handflator gled längst den asfalterade vägen vilket mina knän också gjorde, solglasögonen föll av och longboarden fortsatte att åka vidare en liten bit. Jag vände blicken sakta upp mot Linus håll, great nu har dem sätt mig. Linus pekade mot mig och resten av killarna började att skratta. Jag låg kvar mot marken och insåg att dem var påväg mot mitt håll. Varför ska jag vara så klumpig för? Dem kom närmre och närmre, bra Emma!  Det gjorde ont i kroppen så jag låg kvar ett litet tag men när jag väll var påväg att ställa mig upp så kände jag att någon lägger all sin tyngd mot min rygg, jag kunde inte ställa mig upp.
- Men men men, vem har vi här då? Jag vänder blicken upp och ser att det är linus som trycker ner sin fot på min rygg. Resten av killarna bildade en cirkel runt om oss. Nu fick det vara nog, ingen skulle trycka ner mig mer. Ingen ska kunna gå på mig utan att jag ger motstånd tillbacka. Jag orkar inte med detta längre, jag har precis börjat om och från och med nu så ska jag, Emma Holley göra upp detta. En gång för alla.
- Flytta på dig! Jag rullade åt sidan och Linus tappade balansen med foten som hade tryckt ner mig. Det slutade med att han slängde sig över mig. Jag låg på rygg och han låg över mig, med hårda tag runt mina handleder och med hela sin tyngd över mig så pressade han ner mig mot marken. Japp, nu var jag definitivt körd.
- Släpp mig då! Jag sparkade och försökte komma ur hans grepp men det var lön löst.
- Varför ska jag låta dig gå när jag hitta på något roligt med dig? Linus gav mig ett snuskigt leende. Hans kompisar skrattade och de mumlade om något som jag inte riktigt hörde. Vad ska jag ta mig till nu då? Då slog det mig, dem kanske slutar om jag säger att min ''pojkvän'' är på väg hit.
- Min pojkvän är snart här så… Linus avbröt mig.
- Borde jag bli rädd? Komigen Emma, tror du verkligen att jag går på med att du har en pojkvän? Seriöst, vem skulle vilja bli tillsammans med dig?
- Du var ju det… Jag gav honom ett hånfullt leende. Ilskan i hans ögon lös, jag såg riktigt hur han ville slå mig. Killarna omkring oss oo:ade och jag himlade med ögonen. Anton, en av killarna som stod runt oss böjde sig ner på huk, han tog sin högra hand och greppade tag om min käke och drog den mot hans håll.
- Emma… Är det din pojkvän som sitter på den bänken där borta? Han pekade bakom sig och resten av killarna flytade på sig. Jag såg en kille med lockigt hår som satt vid en bänk och bredvid honom så fanns det en liten nalle björn. Han tittade runt om kring parken, han letade antagligen efter mig. Killarna hade stått i vägen annars så hade harry kommit fram och hjälpt mig. Jag skulle precis roppa på honom men Linus la sin hand åvanför min mun så att jag inte kunde säga något.
- Vi kan göra detta riktigt, riktigt intressant. Sa Anton och blinkade åt mig. Killarna stod fortfarande ivägen och jag kunde inte röra på mig eller säga något för den delen heller. Dem ställde sig på rad mellan mig och harry, Linus och anton lyfte upp mig. Dem hade båda starka grepp runt om mig. Dem drog bort mig till mitten av parken, där fanns det ett stort ek träd. Linus tryckte upp mig mot barken och han kollade rakt in i mina ögon. Hur kunde jag ha varit tillsammans med denna idioten? Linus som fick mig att skratta, le och må bra. Han som hade bettyt så mycket för mig. Kärleken är blind, det är bara så. Harry hade inte sätt oss, men snart kommer resten av killarna skaffa hans uppmärksamhet. Linus tryckte sina läppar mot mina, anton och dem andra killarna böjade att applodera. Jag sneglade blicken mot Harrys håll, han hade sätt oss. VARFÖR HÄNDER DETTA ALLTID MIG? Harry såg inte glad ut, han ställde sig upp och var precis på väg att lämna oss. Jag ville inte detta, jag orkar inte mer! Jag puttade iväg Linus utan att han var beredd på det.
- HARRY HELP ME! Skrek jag medans linus hade slängt sig över mig. Han låg nu över mig och hade spottade mig i ansiktet.
- SCHHH! Vafan håller du på med!
- GO AWAY FROM ME! Skrek jag igen, jag ville att harry skulle höra mig.
- Varför skriker du på engelska för?! Jag splattrade med benen och försökte putta bort Linus men det gick inte, han var för tung.
- Hey, let her go! Harry kom springandes mot oss.
- What are you gonig to do about it? Huh? Sa anton medans han gick sakta emot harry. Jag fick ögonkontakt med Harry och jag såg att han hade glansiga ögon.
- Leve her alone! Harry kollade argt på Anton. Det såg ganska roligt ut efter som Harry var ett huvud längre än Anton så om jag hade varit i antons läge så hade jag skitit ner mig. Harry gav honom en mördarblick. Anton backade inte undan utan han tog ett steg närmre. Linus tryckte sina läppar mot mina igen, han tog sin högra hand och tog tag om min höft. Snabbt puttade bort honom, jag ställde mig upp och började att springa till Harry. Ingen utav dem andra killarna han få tag om mig. Ja tog tag om Harrys hand och vi började att springa. Vi sprang bort från killarna, dem hade inte en tillräckligt bra kondition för att komma ikapp oss så dem la av. Harry var andfådd när vi hade kommit till vårat lilla ställe, vid sjön. Han la sig ner på rygg och andades riktigt djupt. När han hade fått tillbaka sin andnings rythm så slängde jag mig över honom.
- Wohohoow, take it easy! Sa han och kramade om mig.
- I hate this harry, why are they doing this to me? Jag pustade ut och harry smekte min kind lite försiktikt.
- I don’t Know Emma… But who doesn’t want to kiss a beautiful girl? Han fortsatte att smeka min kind. Jag svarade inte utan jag bara låg över harry och kramade om honom. Vinden blåser och några blad från träden faller ner mot marken.
- Harry can you follow me home? Jag vänder blicken upp och får ögonkontakt med honom.
- Sure.

Ingens perspektiv.
Harry och Emma hade gått hem och de hade pratat ut genom vad som hade hänt. Emma pratade ut om sina känslor hur hon mår phsikist genom allting som hon har gått igenom. Harry hade lyssnat på henne och försökt att trösta henne. Klockan blev tillslut sex och Båda av dem blev hungriga så dem beställde pizza. Dem satte på en film och de åt sammtidigt under filmens gång. Det slutade med att emma hade somnat på harrys bröstkorg och harry hade somnat med munen öppen. Harrys mobil började att ringa, Louis undrade var han höll hus. Klockan hade blivit tolv och Harry var tvungen att lämna Emma för att dem skulle ha en tidigt intevju imorgon.

Emmans Perspktiv.
Harry skulle ha en tidig intervju imorgon så han var tvungen att gå. Båda av oss hade somnat så det kanske var lika bra. Harry skulle precis stänga dörren men han säger
- You will look at our interview tomorrow right?
- That means… i have to get up early…?
- Haha yeah. Jag satte händerna på mina höfter och började att fundera.
- Ok only because it's you. Han log med sitt charmiga leende. Harry böjde sig fram och gav mig en puss på kinden.
- Godnight beautiful sleep thight, dream sweet dreams!.... oh and don’t forget… our date tomorrow.
- OH… thanks that you telling me this now…. Han log och sedan så gick han sin väg. 
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så nu får ni kapitel 28! Förlåt men jag har varit ute hela dagarna så jag har inte hunnit skriva. Jag åker hem till sverige imorgon eller rättare sagt senare ikväll. Ska upp tididgt så jag vet inte om jag orkar att skriva ett kapitel imorgon, ska försöka, I promise! Men nu så är allting färdigt packat för mig så äntligen kunde jag få skriva detta kapitlet! 
Vad tycker ni? give me some feedback :)